4 dagar på Farstanäs camping med goda vänner

I fjol överraskade Rolf och Lena mig med att de kom till fastlandet med husvagnen i juli, vi körde sedan tillsammans till Mariefred och campade några dagar, geocachare och tittade på den vackra lilla staden.

Vi tyckte alla tre det var så lyckat, så vi ville försöka samma sak i år, nu med lite bettre planering. Så i maj började vi prata om att hitta en lämplig plats inte så långt från Nynäshamn, max runt 15 mil. Vi tittade på Eskilstuna, men den plats de hade vid Mälaren verkade vara drabbat av en konflikt mellan kommunen och ägaren, så det var osäkert. Efter visst funderande fram och åter fastnade vi för Farstanäs Camping söder om Järna och Södertälje. Enligt hemsidan såg det bra ut, jag hade sett campingen för flera år sedan då Lasse och Eva bodde i Järna som nygifta. Så vi bokade två platser från 2-6 juli, fick bekräftelse den 27 maj med en prisuppgift på 1600:- per plats inkl EL, incheckning från 14.00 avresa 12.00.

Med tanke på att det var så många år sedan jag hade sett platsen, borde jag kanske ha kört förbi och kollat hur det egentligen såg ut en av de gångar jag var i Södertälje för att förnya mitt pass, men vi litade på informationen från hemsidan, det borde vi inte ha gjort.

Rolf och Lena kom med en tidig morgonfärja den 2 juli, så de passade på att vila ett par timmar innan vi skulle ge oss iväg, även att få lite lunch/fika så vi kom iväg från Nynäshamn strax efter 12.00, det är ju inte så långt till Järna, bara drygt 6 mil.

Vi var framme vid Farstanäs kl 13.45, vi var mycket förvånade över två saker: För det första var receptionen obemannad och det fanns ett anslag att den först öppnade 14.00, för det andra var campingplatsen i stort helt tom, jag tror det fanns max 10 enheter fördelade över en mycket stor camping med plats för minst 100 enheter. Mitt i semestern vad hade hänt?

Så är vi på plats på den tomma campingen

Förklaringen kom när vi checkade in: Vi fick reda på att det enbart fanns ett servicehus, precis nedanför receptionen, att det enbart fanns en dricksvatten kran och att den satt i servicehuset, att på södra ändan av campingen ovanför badstranden fanns det endast bajamajor och inget dricksvatten. Å den andra sidan kunde vi placera husvagnarna i stort som vi ville, så vi parkerade som ni ser på bilden med markiserna mot varandra, lite trevligare när man campar tillsammans. Det var inte heller något problem att köra senare än 12.00 på lördagen. Det passade oss bra då Rolf och Lena skulle med en sen färja åter till Gotland, så vi avtalte att checka ut kl. 18.00.

Under de 4 dagar vi fans där var det i stor inte en enda som låg där mer än en, på sin höjd 2 nätter. Det borde ha fått Södertälje kommun som äger och driver platsen att fundera lite, men det gör det inte. 400:-/dygn är den definitivt inte värt som det ser ut i dag.

När vi hade fått parkerat och kopplat el, satt upp markiserna och plockat ut bord och stolar var det dags för lite fika.

Efter fikat blev det lite snack om vad vi skulle göra nästa dag, titta på kartor och på geocaching appen i telefoner och plattor. Sedan gick vi på lite geocaching jakt, det fanns två ganska nära campingen så dem skulle vi hitta. De hittades snabbt och kunde loggas.

När vi kom tillbaka efter det började det bli dags för lite mat, det skulle bli hamburgare. Rolf och Lena har en gasolgrill som kan kopplas till ett gasol uttag i deras gasolkoffert, så den plockades fram och tändes, när den var varm las hamburgarna på och vi kunde äta runt 19.00 – 20.00. Något senare fika och sedan kojade vi väl vid 23.00. Vi var ju alla tre lite trötta då vi hade varit uppe tidigt, Rolf och Lena redan vid 04.00 för att hinna med färjan, jag kunde som längre till 07.00 men tidigt var det i alla fall.

Vi hade bestämd att vi nästa dag skulle till Ytterjärna och Antroposofernas anläggning där, så efter lunch stack vi iväg. Dumt nog hade vi inte tagit fika med, vädret så lite tveksamt ut men höll sig torrt. det första vi skulle ta var en s.k. äventyrs cache, det vill säga en cache där man skall besöka ett antal ställen och svara på en fråga, när man sedan kommer till slutet får man koordinaterna till en bonus cache. Oftast är det en promenad till 5 olika ställen som kan klaras av på mellan en halv- till en hel timme, så även här. Vi kom på en mycket trevlig tur runt i parken. Första stopp var Bruno Liljefors hus och ateljé, han köpte runt sekelskiftet en bit mark och byggde en bostad samt ateljé.

Bruno Liljefors hus och ateljé.

Där skulle vi titta speciellt på en skulptur som stod på terrassen.

Skulpturen som skulle studeras, det finns en inskription man skall läsa.

Men i stället för en massa text vill jag visa en kavalkad av de miljöer vi passerade på vår vandring, texten finns så under varje bild.

Runt om i parken finns liknande trappor med vatten som Strömer från skål till skål, det är en del av reningen av spillvatten. Så det är såväl nyttiga som vackra.
Nere vid Järna fjärden låg lite båtar, speciellt den ena är ju lite särpräglat.
Denna har jag egentligen enbart med för att jag tycker det är en vacker bild.
Detta lilla hus kallas vasshuset. Det har fönster på 3 sidor ut mot fjärden och en bänk så man kan sitta och njuta av utsikten oavsett vädret.
Kulturhuset i Ytterjärna, en särpräglat arkitektur men vackert tycker jag.

Med kulturhuset var promenaden slut och vi hade fått sett en stor del av Ytterjärna blomsterpark som den kallas. Vädret höll sig torrt under turen. Nu skulle vi bara hitta bonusen. Här blev det fel, Rolf och jag missförstod varandra, så vi la båda felaktiga koordinater in i våra respektive GPS:ar, som vi sökte och som vi stack oss på en rosenbuske. Slutligen fick vi ge upp. Jag skickade ett mail till de som hade gjort serien för att kolla om vi hade lyckats göra något tokigt. Fick snabbt svar och så upptäckte vi felet, jag hade hört fel på en siffra som jag hade antecknat sedan hade Rolf gått på min anteckning och felet var ett faktum. När det blev rättat hittades den snabbt nästa dag.

Vi hade som sagt inte tagit fika med, så efter vår promenad satte vi kursen hem till campingen för fika. Efter fikat körde vi till Järna för att handla lite vi hade glömd.

Efter en trevlig middag, i dag var det inte grill, kom det regn som hade hängd över oss till och från hela dagen, en ordentlig skur blev det så vi båda fick tömma vatten av markiserna. Senare på kvällen när vi fikade bestämde vi var vi skulle köra dagen efter, det blev Järna. Även där fanns en äventyrs cache som skulle visa det gamla Järna. Nu kom vi ihåg fika, vi funderade lite på var vi skulle parkera, vi bestämde oss för kyrkan eftersom det där fanns en virtuell cache, man skall ta en bild på en runsten tillsammans med en själv och en skylt med geocaching namn och datum. Där fick vi stå i 3 timmar, det fanns även en park där vi kunde sitta och fika när vi kom så långt.

Sedan var det till att promenera till 5 olika platser i Järna, de var inte alla lika intressante, delvis för att man höll på med lite nybygge på en av dem, men det var roligt att se den delen av Järna och få lite ny information.

Vi började vid Järna station, från början var det ju en vanlig station på Södra Stambanan med godsmagasin och mycket annat, i dag är det enbart pendeltågen som stannar, fjärrtågen kör förbi utan stopp.

På ett sidospår vid stationen står ett par gamla järnvägsvagnar, de inrymmer i dag olika småföretag.

Vi fortsatte vår färd genom Järna, nu skulle vi över på andra sidan av järnvägen, där fanns den gamla skridsko fabriken, i dag skola, ju det har funnits en fabrik för skridskor i Järna under många år.

Den gamla fabriksbyggnaden som har blivit skola.

Vi fortsatte vår färd nu tillbaka mot centrum igen, men först skulle vi stoppa vid en gatukorsning för att titta på ett par hus.

I dag står det en engel utanför huset, i dag ett café, tidigare ett affärshus.
Mitt emot huset på förra bilden ligger detta lilla vackra huset, även det från det gamla Järna

Vi hade efterhand kommit runt i Järna och sett delar av byn jag i alla fall inte hade sett förut, trots att jag ju var där några gångar medan Lasse och Eva bodde där.

Nu var det lagom med fika så tillbaka vid bilen tog vi fikakorgen ut och placerade oss i parken för att fika. Vi satte oss under ett stort träd då det droppade lätt.

Efter fikat skulle vi ta lite vanliga geocache, den ena av dem var en riktig pers att ta, och så hittade vi den inte ens. Det visade sig att den inte hade hittats på flera år.

Den låg i Järna skogen, ju det finns en sådan, uppe på en backe, här asar Lena och Rolf sig upp för backen. Och så fanns den inte ens.

Nå det var inte bara misslyckande, vi hittade en som inte skulle finnas vid vattentornet och vi hittade en på en ganska rolig väg, ”alternativa vägen”, enligt beskrivningen används den vägen främst, när man har varit och festat och skall hem utan att riskera bli stoppat av Polisen. Undrar om det inte är en skröna.

Järna kan även stoltsera med att ha en laxtrappa, och naturligtvis ligger det en geocache där. Laxtrappan ligger delvis under järnvägsbron så det är lite lågt i tak så att säga. Vad värre är att det är dålig GPS mottagning under bron, så man får gå på vad andra har skrivit. Rolf var den som fick syn på den på en balk under bron. För mig var det en nyhet, jag har aldrig sett en laxtrappa förut.

Laxtrappan delvis under järnvägsbron. Men grafitti konstnärerna har varit flitiga.

Redan var sista hela dag på Farstanäs Camping, det var ju fortfarande ett antal ställen av de planerade vi inte hade besökt. Delvis för att vädret var minst sagt skiftande, ena ögonblicket skinnade solen, nästa ögonblicket vräkte regnet ner, så tur är var de flesta kraftiga regnskurar antingen på kvällen/natten eller också mycket korta medan vi satt i bilen på väg från den ena cache till den andra. Men fredag tecknade till att bli ganska fin, så vi beslutade att först köra till Saltå och ta ett par cacher där, sedan till Hölö och göra samma sak. I Hölö var vi 2013 med om ett event som heter FAD (Fumble after dark) där tanken är att man skall geocacha på kvällen i ficklampans sken. Nu skulle vi geocacha i dagsljus.

I Saltå fanns en äventyrscache, vi skulle besöka 5 olika platser och slutligen få koordinaterna till en bonus. Så vi parkerade vid Saltå Kvarn och gick igång, d.v.s först skulle vi en liten tur på andra sidan E 4an för att hitta en traditionell cache som låg där. Det gick snabbt, sedan var det igång med äventyret: Det blev lite gående fram och åter, den började vid butiken, sedan skulle man gå till kvarnen och tillbaka till området vid butiken igen, så det var inte så långa sträckor men lite fram och åter.

Saltå kvarn är de flesta nog van att se från e 4 när de passerar på motorvägen, så här ser den ut på ”baksidan”

Nästa stopp var en särpräglat kyrka ”Kristofferuskyrkan” från 1996, det är trossamfundet ”kristussamfundet” som har byggd den. Ett trossamfund med viss koppling till Antroposof rörelsen.

Kristofferus kyrkan, församlingen har 300 medlemmar och är Sveriges största.

Det rinner även en å förbi Saltå och över en å skall det naturligtvis finnas en bro eller två, i Saltå finns en bra som brinner tankerna på den franska konstnären Calude Monéts målning av en japansk bro.

Nej det är inte en av Monéts modeller som står på bron.

Efter att ha hittat alla de 5 stationer var det dags att hitta slutet, här mötte vi en hiskelig drake, men den var på gott humör så den sprutade inte varken eld eller vatten.

Den snälla draken.

Innan vi körde från Saltå skulle vi naturligtvis ha lite gott från butiken vid kvarnen, jag ville ha fullkorna mannagryn, det har de haft men har inte mer, så jag fick nöja mig med en ostbrioche till frukosten lördag morgon. Lena köpte lite fikabröd och en flute till senare användning, sedan bar det iväg till Hölö. Där parkerade vi vid skolan, samma ställe där eventet hade varit 2013. först skulle vi samla ihop en passande aptit till fikat, så vi gick på skogspromenad och loggade en geocache, sedan tillbaka till parkeringen. Lagom tills vi kom började det småregna, men det var inget problem, precis bredvid fanns ett litet lusthus eller liknande med tak över, där kunde vi sitta och fika, njuta av de goda kanelbullarna från Saltå Kvarn och det medhavda the och kaffe. Även i Hölö fanns en äventyrscache för att visa det historiska Hölö, det blev en promenad från stationen längs Centralvägen och tillbaka igen. Ja någon station finns inte längre i Hölö, inte ens pendeltågen passerar, men det har funnits och det finns fortfarande vissa spår från den tiden. Efter att vi hade loggat bonus cachen och lite annat var det tid att hitta en butik, vi hittade en liten konsum butik där man verkligen har klämd det mesta in på lite  yta, det var nästan en hel labyrint att komma runt. Men vi lyckades att hitta det vi ville ha, sedan hem till Farstanäs.

En trevlig kväll med grill och ett glas vin till maten var ingen dum avslutning på den dagen.

Lördag skulle vi ju resa hem, då Rolf och Lena först skulle med färjan kl. 22 hade vi fått lov att stanna till 18.00. Efter lunch beslöt vi oss för att köra till Ytterjärna igen, det fanns ett par cachar vi inte hade loggat. Som sagt så gjort, vi hade gjort det mesta klart i husvagnarna innan vi körde så det inte skulle bli för stressigt.

Vi gick igen en tur i Ytterjärna blomsterpark och var förbi Ytterjärna kyrka, den ville jag gärna ha sett, men det skulle vara bröllop så det gick inte. Fikat tog vi på en utsiktsplats precis bredvid kyrkan, så bilden från den får bli sista bilden från turen.

I bakgrundens ni et skepp som nys har kantat sig in i den fortsatta segelränna från Södertälje. 2 styck 90 graders sväng efter varandra för att komma mellan öarna.

Väl hemma igen packade vi snabbt det sista, kopplade husvagnarna och stack iväg. när vi kom in till Södertälje gjorde jag ett fel, jag missade ett sväng så vi fick vända längre fram för att komma tillbaka på rätt väg igen, det resulterade i att det blev lite väl stressigt när vi kom hem till Nynäshamn. Rolf och Lena skulle ju ha lite att äta innan de skulle med färjan, jag skulle ha parkerat husvagnen men det gick.

Vi hade 4 härliga dagar med många utflykter och se nytt, geocachade gjorde vi, det blev i genomsnitt 8 stycken per dag plus äventyrscacharna, så det var inte så illa för ett gäng pensionärer.

 

 

Lite om att prova ny utrustning och film.

Ibland vill man testa antingen utrustning eller film för att se hur det passar mig och hur kvaliteten är.

Har jag köpt katten i säcken eller ej?

I vår har jag först testat ett nytt objektiv jag hittade på Tradera, jag ville ha ett objektiv som mer eller mindre kunde sitta permanent på min Minolta Dynax 700si, så jag inte skulle ”låna” en optik från min Minolta Dynax 800si varje gån jag skulle fotografera.

Nu fanns det en på Tradera, en macro ZOOM 28-80 mm, perfekt som normalzoom, den var lagt ut till ett startpris på 50:-, jag bjöd 50:- och avvaktade auktionens slut. Otroligt nog var det ingen som bjöd över så jag fick den för 50:- plus frakt, allt som allt gick det på 109:- allt inklusive. Ett motljusskydd till det fick jag även tag i, men där hörde turen upp, det gick på 225:- inklusive frakt.

En orsak till det låga intresse kan vara att Minolta har gjort denna optik i två omgångar, den första serien var tydligen inte så lyckat vara sig i byggkvalitet eller optisk kvalitet. Nu skulle det bli spännande att se om jag hade köpt katten i säcken eller den var ok. Först testade jag den med min Alfa 200 digital kamera, det är samma objektivfattning, jag kunde inte se några problem, jag fotade en tidningssida då kan man se men om det är någon distortion, det var det inte. Så en film i kameran och ut att fota.

En närbild på en trädpion

Jag ville verkligen testa hur det var med macro funktionen på optiken. Nu skall det bli intressant att se hur den fungerar till landskap.

En bild från Lövhagen

Jag kan bara konstatera att den fungerar alldeles utmärkt, jag har alltså inte köpt någon katt vare sin i säck eller något annat.

Fungerar Lottes gamla Fujica Drive måntro fortfarande?

När Lotte och jag möttes i 1966 och efterhand beslutade oss för att först förlova oss och senare gifta oss året efter, hade min mor två små halvformat kameror, en hon använde flitigt och en som hon inte använde mer, hon tyckte den var för tung. Denna andra kameran fick Lotte låna och senare ta över. Det var en Fujica Drive. Den hade den finess att den hade ett fjädervärk så man dra upp och sedan ta många bilder snabbt efter varandra, en likadan kamera satt på -60 talet i Polisens Trafipax bilar såväl i Danmark som i Sverige. Halvformat skall jag kanske förklara vad det är: Ett normalt småbilds negativ är 24 x 36 mm stort, ett halvformat är alltså 18 x 24 mm stort. För att bilderna skall bli bra ställer det stora krav på optiken, negativen skall ju i princip förstoras dubbelt så mycket som från ett normalt småbildskamera. På sextiotalet kom det ganska många halvformat kameror, Olympus började väl, ja de kom även med en systemkamera för halvformat ”Olympus Pen F”, Canon kom med Canon Dial, även den med fjädervärk och Fuji kom med Fujica Half och Fujica Drive.

Den kamera har stått oanvänd i det närmaste 40 år, ja tid efter annan har vi vridit lite upp på fjäderverket och tryckt av ett par gångar så slutare och bländare inte beckar ihop, men ingen fil i kameran. Nu fick jag en ide att jag skulle kolla om den fungerade med film i, så jag satte en film i kameran och började ta lite bilder.

Hopp från 10 m vid Nickstabadet

Bilden är kanske inte 100% skarp, men det är absolut ett snapshot, jag kom förbi och såg att en av pojkarna skulle hoppa, så jag tog kameran upp till ögat och tryckte av. Men jag ville ju även se hur den klarade ett lite lugnare motiv.

Nicksta camping och badplats.

Så kameran fungerar alltså i stort som den skall även om den inte har använts de senaste 40 åren, det enda felet, och det är även ganska irriterande, är att det är ostabil frammatning, ibland lite för långt mellan 2 bilder, ibland lappar de över varandra med några 10delars mm. Frågan är om jag vill lägga ned pengar på att få detta rättat till.

Testa en ny film, skall jag byta filmfabrikat för svart/vitt?

Jag har sedan jag började fotografera analogt igen för något år sedan, företrädesvis använd Fomapan, ett gammalt märke som har funnits på marknaden sedan 1921, fabriken ligger i Tjeckien närmare bestämd i Böhmen. De är billiga men de har tyvärr ett par fel, den känslighet som anges på förpackningen håller inte alltid, och de är ganska korniga, så jag ville prova något annat.

Ilford från England har också varit med länge, men deras normala film FP4 och HP5 är ganska dyra även om de är bra. Emellertid har de kommit med en billigare film Kentmere, gjord på samma fabrik i England men betydligt billigare.

Så jag köpte en Kentmere 100 och en Kentmere 400 för att se hur de uppför sig, om de passar mitt sätt att fotografera och framkalla. Jag provade först en Kentmere 100, det passar ju bra till sommaren med 100 ISO, med 400 ISO är risken stor att man i starkt solljus blir för låst med tid/bländare kombinationer.

Den gamla ladan vid Nynäs Gods
Mödrar och barn njuter lite skugga en varm sommardag.

Dessa två bilder får representera Kentmere Pan 100, jag tycker den fungerar fint, har en bra gradation och ett fint korn samt håller den känslighet som står på förpackningen.

Ja det var så slut på min lilla blogg om att testa film, objektiv och kamera.

 

 

Gotland 14 – 21 februari 2024

Den 14 februari på förmiddagen reste jag med färjan till Gotland, Corina fick stanna hemma hos Joon då Rolf är allergisk och en vecka med ständig kontakt med Corina blir för mycket.

Resan gick bra, havet var i det närmaste kav lugnt, efter en timmes tid tittade solen fram, så jag var inställd på att det skulle vara fint väder när jag väl kom till Visby. Tyvärr blev jag grymt besviken, ju närmare vi kom Gotland, desto mera dimmigt blev det, så när vi kom fram till Visby var det ganska dimmigt.

Här sitter jag i kön och väntar på att få köra ombord.

När jag körde iland i Visby skulle jag först in till Kränku för att handla lite the åt Rolf, av någon orsak hade samtliga butiker uppe på norr som brukar ha Rolfs the slut på det. Det var snabbt klarat av sedan var det till att krångla sig ut ur Visby innerstad för vidare färd mot Hellvi.

Med tanke på dimman valde jag att köra över Slite, det är lite längre men det är mera raka vägar, den andra, kortare väg, över Othem är väldigt krokig och i dimma med okänd väglag tyckte jag det var bättre att köra över Slite.

Väl framme blev det ett mycket hjärtligt mottagande, jag kände mig verkligen välkommen. Nu skulle jag njuta en vecka tillsammans med goda vänner, nästan familj så nära vänner är det.

Jag hade bakat en Augusta kaka och hade med till Gotland, Rolf och Lena hade fixat the och kaffe, så vi började med fika, Rolf och Lenas dotter Seal kom in så vi var ett helt litet sällskap som tog hål på kakan.

Under kvällen berättade Rolf att han hade lagt ut en ny geocache i närheten, den blev släppt runt 20.00, men det var lite sent att gå på geocaching tur i mörker och dimma.

Lenas födelsedag.

En väsentlig orsak till att jag reser till Gotland i februari är att Lena fyller år den 15 februari. Sedan 2020 då Lotte var med, har jag åkt ned för att fira henne.

Så på morgonen blev Lena firat med sång och present när vi åt frukost, sedan tyckte de jag skulle dra iväg och försöka hitta den geocache som hade släppts kvällen innan. Det kunde ju vara roligt om jag kom först till att hitta den. Som sagt så gjort, kvällen innan hade jag lagt koordinaterna in i min GPS, så det var bara att starta bilen och dra iväg till S:t Olofsholm. Sedan blev det en promenad genom skogen fram till cachen. Ju jag blev först till att hitta den.

Trots dimman får man ett visst intryck av landskapet tycker jag.

Oftast när det gäller geocache är det en historia eller en vacker utsikt, i detta fallet en historia.

Under kalla kriget byggdes det lite varstans på Gotland batterier av kanoner längs kusterna för att möta den lede FI innan han kom i land. Denna cache har anknytning till ett sådant batteri. Det blev nedlagt i början på 2000 talet och hela anläggningen blev fylld igen, nu är det enbart lite betong konstruktioner kvar som minne om det.

En bild över landskapet från toppen av det som en gång var kommando post och en platta med mutter till något som en gång var, kanske förankring för en staglina till en radiomast?

Geocaching tur på eftermiddagen.

Vi kom fram till att vi skulle köra en tur och geocacha på eftermiddagen, så Lena bredde en matsäck åt oss och Rolf fixade varmt vatten till Lenas ka´ffe samt the till oss två.  Vi körde över till Sigsarve strand där det fanns ett par geocacher jag inte hade loggat, det blev lite längre än beräknat, eftersom vi lyckades köra fel i dimman, nå det var bara att vända bilen och köra tillbaka igen samma väg som vi var kommit. Sedan blev det rätt och vi kom till Sigsarve. Det var mera snö på den sidan av Gotland än i Hellvi, men det gick då att promenera ned till stranden, man skulle gå lite försiktigt. Efter en fin promenad längs stranden kom vi fram till ett litet fiskeläge jag inte ens visste fanns, så det var nytt för mig. Trots att Lotte och jag bodde på Gotland 21 år, finns det alltså fortfarande platser jag inte har besökt.

Det är ett ganska dramatisk landskap som möter en på Sigsarve strand. Man kan dock svagt ana ett litet fiskeläge i bakgrunden

Stigen går längs stranden precis under klippkanten, det är med viss nervositet man passerar då det tydligt syns att bitar har ramlat ned under åren, likaledes såg vi även tydliga sprickbildning längst uppe, men inga sten ramlade när vi passerade.

Fiskeläget var helt okänd för mig så här kommer lite bilder från det.

Sigsarve fiskeläge just när man kommit förbi den utstickande kalk klippa.

Vi skulle hitta en geocache som låg en bit längre framme på stranden, den hittades snabbt utan större problem. På vägen tillbaka blev det ett par bilder mer från fiskeläget.

 

Ett par fiskebodar vid Sigsarve strand.
På gotland är det ju vanligt att uttjänta båtar får ligga på stranden och så sakteligen återgå till naturen, även här fanns ett par sådana båtar.

När vi kom upp från stranden var det dags för fika, smörgåsar samt the och kaffe. Vi var ganska ensamma, men det stod en tysk registrerat bil på parkering såväl när vi kom som när vi åkte, så helt utan turister är Gotland inte i februari.

Fredag

Rolf och Lena skulle till Slite för att bl.a. handla in det sista till Lenas födelsedags kalas på lördagen. Det var rejält dimmigt så jag stannade hemma, jag ville börja lite på bloggen och så kanske, om det klarnade en aning, köra ned till Sankt Olofsholm för att fota lite.

Det blev till att runt kl. 13.00 samlade jag ihop kamerautrustningen och drog iväg, jag parkerade samma ställe där jag hade parkerat dagen innan när jag tog cachen, sedan var tanken att jag skulle gå samma väg ut till där cachen låg. Det blev inte helt så, jag kom in på fel stig, roligt nog den Rolf och Lena hade föreslagit jag skulle gå dagen innan men missat, nu var snön i stort borta och då syntes den tydligt. Nå inget är så dåligt att det inte är bra för något: Jag fick några vyer över det gamla kalkbrottet och ett par bilder. Jag hade Svart/vit film i kamera så det ser helt annorlunda ut än i färg.

Så här är ett litet kollage av kalkbrottet i dimma.

Ett kollage av bilder från kalkbrottet i dimma

Medan jag var där började det småregna, inte riktigt så man blev blöt men så det samlades en fuktig dimma på glasögon och kamera. Moderna kameror tycker inte om för mycket fukt, så det var till att skydda det mest möjligt och sedan torka av det när jag kom hem.

Lördag och Lenas födelsedags kalas.

Lördag skulle Lena fira sin födelsedag, hennes syster och svåger, Elisabeth och Anders, kom från Silte och hennes bror Dagge från Klintehamn och så naturligtvis Susanne och Peter med barnen samt Seal, men de bor ju alla närmast grannar, Seal på samma tomt och Susanne och Peter på gården som Rolf och Lenas tomt är avstyckat från.

Elisabeth hade förvarnat om att hon ville prata släktforskning med mig, så de kom lite tidigare så vi kunde få klarat av den biten. Det blev lite snack fram och åter, jag fick lite ny information, som jag naturligtvis kollade omgående, och Elisabeth fick likaledes ny information.

Fram runt midnatt droppade alla av, Dagge skulle sova över så han kojade i det ena gästrummet, jag hade ju redan blockerat det andra.

Söndag och en gammal väg.

Söndagen upprann med relativt hyfsat väder, det var ju inte bakande sol, men i alla fall tort så man kunde syssla med utomhusaktiviteter. Rolf hade upptäckte en serie geocache som ligger längs en gammal väg från 1600 talet, den går mellan två stora skatteheman, det ena i Fole och det andra i Lokrume, allt som allt är vägen 6 Km lång och det ligger 20 cacher längs den. De ligger så de första 12 ligger relativt nära varandra, sedan kommer det ett långt stycke utan några geocache och de sista 8 kommer igen inbördes nära varandra. Det finna parkerings koordinater i båda änderna av vägen.

Vi kom fram till att vi skulle köra i två bilar, Dagge i sin bil så han kunde köra hem när vi var klara med geocachandet, och vi andra i Rolfs bil. Rolf packade bord och stolar i bilen samt en liten trappstege som ersättning för en stol, Lena gjorda mackor och the samt vatten till kaffe för henne och Dagge, sedan bar det iväg.

Den första cache låg hittade vi vid en mycket modern väg och en inhägnad med aen massa kor, sedan av diverse småvägar till den första parkeringskoordinat, då det är en bit att åka från Hellvi till Fole var det dags för fika innan vi började promenaden längs den gamla vägen.

Här sitter vi, ja inte jag, men Rolf med ryggen mot mig, Dagge och Lena.

När vi hade druckit the och kaffe samt ätit de medhavda smörgåsar var det dags att ge sig iväg längs den gamla vägen. Den används fortfarande av främst de lantbrukare som har djur gående i markerna, men på vintern var det inga djur ute.

Här är två bilder på vägen åt olika håll, skylten som syns på den vänster bild anger att det är ett vägminne

Vi fick först gå en liten bit åt fel håll så att säga, eftersom den första cache låg söder om parkeringsplatsen, medan resterande låg norr om den.

Den första delen av vägen var ganska lättgången, sum syns är det kalkstens häll och ingen snö. En bit inne på vägen var vi tvungna att ta en avstickare åt höger. Cache ägaren hade varit tvungen att flytta några av cacherne då de låg i en kohage och djuren var lite väl intresserade av såväl geocachare som gömmorna.

Sedan tillbaka på spåret igen för att fortsätta vår vandring, den sista vi kunde ta var en som het Klangstenen, det finns ett antal stenar på Gotland som klingar när man slår på dem med en annan sten eller liknande.

Denna sten är kluven eftersom bönder tidigare trodde den innehöll guld, det gör den alltså inte. Men det är skålgropar i den som syns och den klingar alltså om man slår på den.

Efter att via hade tagit nummer 10 i serien, den som ligger vid klangstenen, började terrängen bli besvärlig, för det första var det inte längre kalkhäll utan mjuk skogsbotten och för det andra hade man kört med skogsmaskiner, så det var djupa hjulspår. Vi hade bestämd att nummer 11 och 12 skulle vara de sista, sedan skulle resterande tas från andra hållet. Men vara sig 11 eller 12 fanns kvar, träden de skulle finnas i var nedhuggna och grenarna låg i en hög på marken, inga geocache här inte. Så det var bara att återvända till bilarna och åka hem igen. Men vi fick en mycket trevlig eftermiddag ut av det.

Så har den vecka snart gått.

Det började ju närma sig slutet på min vistelse på Gotland i denna omgången, jag skulle resa hem onsdag eftermiddag med färjan.

Men lite mer skulle det bli innan jag reste hem. På måndagen var det inget vidare väder, men det regnade i alla fall inte, så Rolf, Lena och jag bestämde oss till att ta de andra geocache på denna gamla väg mellan Fole och Lokrume, men nu från norra ändan, det fanns även 2 geocache som låg utanför serien vi ville ta, de fanns i närheten av startpunkten. Så vi stack iväg efter lunch och loggade nummer 20 till och med nummer 14 i serien, sedan kom vi till det avverkade området samt at nummer 13 har lite väl hög terrängfaktor för oss tre pensionärer, men troligen finns den inte då den skall ligga inne på det avverkade området upp i ett klätterträd.

På kvällen kom det ett par nya geocache som var lagt ut till minne om en geocachare som gick bort nyligen, alldeles för ung men sjukdom kan ju drabba alla.

Så tisdag förmiddag drog vi iväg strax efter frukost för att hinna med dessa tre innan lunch, det lyckades att hinna med dem och att komma hem till lunch.

På eftermiddagen skulle Rolf och Lena till Slite för att handla och annat, jag bestämde att jag skulle ta en tur till Barläst för att fotografera lite innan jag körde till Slite för att handla lite fil och yoghurt att ha med hem dagen efter.

Barläst är ett gamalt kalkbruk som har varit igång från 1600 talet till början på 1900 talet, det finns 3 gamla kalkugnar, en kalklada och en basningskista från et båtvarv som också har funnits där.

Här är en bild på de tre kalkugnar från olika århundraden, den närmaste är från 1700 talet, den i mitten är från 1600 talet och den längst borta är från sista halva av 1800 talet

Men efter att kalken var bränd skulle den ju släckas och lagras, det skedde i en kalklada innan den blev lastat på skepp som la till vid bryggan.

Den gamla kalklada och en ruin av kanske en tidigare kalklada, jag vet inte. i bakgrunden syns den yngsta av kalkugnarna.

Som jag skrev innan har det varit ett båtbyggeri och därför finns en basnigskista så man kunde göra plankorna mjuka och böjbara. Som alltid när man kommer till gotländska fiskelägen eller liknande ligger det båtar upp och nervända och antingen väntar på våren eller väntar på att återgå till naturen.

På höger bilden syns basningskistan, på mitten av den syns den ugn, eller vad man nu skall kalla den, där man eldade för att få planerna mjuka.

Men allt roligt har ett slut, jag vill sluta denna blogg med en bild tvärs över viken mot Slite. Cementa, eller Haidelberg materials som det heter i dag, syns överallt på östra sidan av Gotland och naturligtvis när man står mitt emot vid Barläst.

Så tack för denna gången, hoppas ni har tyckt om min blogg.

 

 

 

Början på 2024 januari och februari.

Om att ta en vurpa!

Året började bra med snö och sol, Nytt Års afton firades med Joon och Corina. Vi lyssnade, som vanligt, på drottning Margrethes nyttårstal och den bomb hon släppte där. Det blev ett ordentligt utrop från mig när hon meddelade att hon abdikerade. Innan nu någon undrar varför vi lyssnar på det och inte statsministern eller kungens tal, är förklaringen ganska enkelt att jag, trots mer än halva livet i Sverige, fortfarande i mångt och mycket känner mig som dansk.

Nå men veckan gick sin gilla gång och jag gick mina promenader med Corina, Nickstaviken frös mera och mera till i den kraftiga kylan, och sina ställen var det halt men med försiktighet gick det att gå utan större problem. Den tredje januari var det så tjock is att några höll på med is segling ute i närheten av Svedviks holme.

Fredag den 5 januari gick jag som vanligt min runda med Corina, jag gick ut på bryggan vid hopptornet för att ta den bild ni ser nedan.

Denna lilla vak fryser ganska sent till, om den ens gör det. Man kan se en svag rörelse i vattnen så jag gissar på det finns ett källflöde under.

Jag fortsatta min promenad längs vattnet, jag visste från tidigare att ute längs kanten var det inte halt, så då gick det bra att gå. Plötsligt försvann fötterna under mig och jag ramlade baklänges på marken, jag hade lyckat pricka en isfläck jag inte hade sett under snön. Jag slog mig rejält, mer än jag först trodde, jag hade fått en flänga i nacken trots att pälsmössan var mellan och, visade det sig en spricka i en svanskota. Jag var även avsvimmat en mycket kort stund. Med viss möda kom jag på benen igen, jag ringde till Joon och bad honom komma ned och möta mig på Nickstabadsvägen och ta hand om Corina, jag kände mig en aning groggy. När Joon kom och tittade på såret i nacken ringde han 1177 och pratade med dem, ja jag pratade också med dem, de tyckte jag skulle åka in till akuten och ville skicka en ambulans då jag inte fick köra bil själva, jag hade troligen fått en hjärnskakning därför fick jag inte köra själv.

Så efter ett par timmar kom ambulansen, det var ju inget livshotande precis, sjuksköterskan tittade på såret i nacken ock konstrade att det skulle sys, så det var in till Huddinge.

Därinne blev jag väl omhändertagen, jag hade svårt att ligga på rygg på utan att det gjorde förbaskat ont, så jag låg på delvis på sidan. Det blev tagit blodprov och jag fick prata med en läkare, han kom fram till att jag skulle röntgas såväl för att se om kraniet hade klarat sig som för att kolla om något hade hänt med ryggen eftersom jag hade så ont i ryggen. Och så skulle jag sys med ett antal stygn i nacken.

Det hela gick snabbt och smidigt, efter en timmes tid var jag nere på röntgen där de kollade såväl den ena som den andra ändan, upp på akuten igen, sedan var det broderandes i nacken, det blev till 3 stygn och vänta på svar från röntgen. Det kom och det visade sig att skallen hade klarat sig men som sagt svanskotan hade fått en spricka, den har jag fortfarande ”glädja” av. Jag fick recept på medicin och lite så jag hade till någon kunde hämta ut på apoteket lördag, samt skickat hem i sjuktaxi, jag fick valet att antingen bli inlagd eller åka hem, jag valde det senare men fick lova att någon skulle vara hoss mig de närmaste par dagar. Så Joon fick sova over i gästrummet ett par dagar.

Det enda problem jag har i dag är att jag for fundera på hur jag sitter i min fåtölj, jag är fortfarande öm i nedre delen av ryggen.

Varför jag inte hade dubbar på kängorna vill någon säkert fråga, ganska enkelt för att jag använder 45 i skostorlek, det fanns inte att få tag i broddar i den storleken i hela Nynäshamn. Nu har jag broddar på kängorna beställda på postorder.

Mera vinter i Nynäshamn.

Efter någon vecka var jag så pass återställd att jag kunde gå längre promenader med Corina, så en dag körde jag ut till Alhagen för att ta en tur runt. Det hade kommit en del snö så det var inget problem att gå,  det var kallt men soligt att promenera runt.

Dammarna var i stort totalt tillfrusna, inte mycket öppet vatten att se, men när man kom ut till utloppet syntes det att det var en viss genomströmning.

Dessa vissna vass blomster tyckte jag gav en fin bild i motljuset.

Som ni kan se är dammen bakom, som normalt är öppet vatten, totalt tillfrusen. Corina och jag fortsatte förbi denna och ut mot utloppet i Norrviken, vi ville se hur det såg ut därute.

Även här var det mest is, men det finns lite genomströmning.

Jag har nog inte varit i Alhagen förut när det har varit så fruset överallt.

En av dagarna i början på februari var det ett otroligt fint väder, jag kände mig säker med dubbar på kängorna, så Corina och jag tog en tur ut i Lövhagen, där hade vi inte varit på länge. Även om det sina städer var halt, det blir ju så när det är precis över fryspunkten och den hårdtrampade snö/is på stigarna blir blöt, gick det bra att gå en runda.

Dessa mossgrodda träd i Lövhagen tycker jag är väldigt vackra, ett av dem har även en liten grotta .

På turen runt i Lövhagen mötte vi även denna ensamma svan, med den låga sol på vintern blir det ofta några väldigt spektakulära färger på vattnet och annat.

En ensam svan i Lövhagen, nej vattnet är inte missfärgat, det är himlen som speglar sig i vattnet.

I mitten på februari skulle jag resa till Gotland för att fira Lena:s födelsedag, det är något först Lotte och jag, sedan jag ensam, har gjort sedan 2020. Innan jag åkte dit skulle jag har fixat lite på bilen. Medan bilen fick service passade Corina och jag på ett gå en promenad mellan Nynäshamns Gymnasium och Kvarnängen idrottsplats. Även där blev det ett par bilder från turen.

Normalt är tät vegetation här, men nu var det mycket glest och troligen helt bottenfrusit i kärret.

På vägen dit passerar man en liten bäck eller å, det såg nästan ut som någon hade tömt ett par flaskor schampo i den.

Det ser konstigt ut som det löddrar, men jag har fått reda på att det är för att ån/bäcken är övergödd så det är protein från döda organismer som resulterar i löddret.

Men det är inte alltid Corina och jag kör någonstans för att gå promenad, de flesta gångarna är det runt Nicstahöjden där vi bor våra promenader går.

En dag med ett fint ljus längst ute på udden, solen ligger dold bakom ett tunt lager moln.

Då vill jag avsluta detta inlägg i min blogg med en liten film med Corina i snön nere vid Nickstabadet.

IMG_3408

 

Året 2023 augusti till december

Resan till Gotland

I augusti reste Corina och jag med husvagnen till Gotland, vi tog en sen färja, det var billigast, och väl i land i Visby satte vi kursen mot Hellvi. Vi hade i förväg avtalat med Rolf och Lena hur vi skulle göra när vi kom fram, sedan kunde vi nästa dag med gemensamma ansträngningar flytta husvagnen in på plats där den skulle stå medan vi var där. Det gick bra, sedan sätta förtältet upp, sätta möbler i förtältet, koppla ström till husvagnen så kylskåpet kunde köra på EL och jag kunde se på TV samt ladda telefon, batterier till GPS och dator.

Vår plats denna sommar, där vi brukar stå skall det byggas växthus, men denna plats är det inte heller några fel på, vi trivdes båda två.

Men någon undrar förstås varför Corina och jag reser till Gotland i augusti när sommaren går mot sitt slut. Det finns två orsaker till det, för det första fyller Rolf år i augusti och det vill vi gärna fira, för det andra är den värsta turistinvasion över och det betyder att det är mindre överbefolkat, inga långa köer till Fårö färjan och lättare att se sevärdheter och natur. Ju jag vet vi också är turister, men vi känner oss icke som det, jag har trots allt bott på Gotland i mer än 20 år, även om det efterhand är länge sedan.

Såväl Corina som jag njuter att vara på Gotland, Corina kan gå lös på tomten och när vi går promenad, men hon är lite rädd för korna som går i hagarna, nå det är ju också en fördel, så behöver jag inte vara nervös för att hon skall ge sig på att jaga dem.

När vi är på Gotland blir det mycket geocachande, Rolf och Lena var ju de som en gång i tiden satte Lotte och mig igång med att geocacha. Rolf och Lena har naturligtvis loggat de flesta cachar på Gotland, men det lyckades oss att hitta några som de inte hade loggat än.

En dag körde vi till Fårö för att geocacha, det fanns några vid Norrgatt som Rolf och Lena inte hade loggat än, så där började vi vår tur. Sedan blev det väl en 10 – 15 cachar avbrutit av fika och avslutat av middag på en högst märklig krog ”Kutens Bensin”. Det ser ut som en bilskrot och trädgårdsmöblerna har definitivt känd bättre dagar, men maten är det inget fel på och priserna är humana.

Mitt i Norrgatt ligger det en liten holme med en fyr, det hade jag ingen aning om, men nu vet jag. Lena är visst igång med att fota något.

Det är en bra bit att promenera från parkeringen, men det tyckte speciellt Corina om, det var ju många nya luktar att pröva. Väl ute vid de yttersta raukarna hade vi tur att en segelbåt passerade tät under land på väg in till Fårösund.

Raukområdet var helt okänd för mig, trots de många år vi har bott på Gotland. Nå här är båten på vägen in.

Någon hade även skapat ett litet konstverk på stranden, faksisk inte alls så dumt tycker jag.

Vem som har gjort det vat jag inte men jag tycker det är fint.

Men det var ju inte så att vi alltid var tillsammans, Rolf, Lena och jag, ibland tog jeg på egna turer antingen för att logga cachar de redan hade loggat, eller för att de var upptagna av annat, eller det var något jag ville se de inte var så intresserade av.

Då vi bodde på Gotland var jag ganska ofta ute vid en fågelsjö som heter ”Storsund” i närheten av Gothem, det brokar vara tranor och andra intressante fåglar att titta på. Ja medan det gamla fågeltorn fanns övernattade jag i det en gång för att fota på morgonen. Numera går det inte då det bara är en plattform överst och inte ett hus som det var innan. Men det är annat som har ändrats: Det har för några år sedan byggds en spång från en parkering ut till tornet så man slipper gå genom skogen. Tyvärr visade det sig att man nog har byggd spången, men man har inte underhållit den, så det var varningar för att den sina ställen var ganska osäker att gå på, eller rättare man skulle se sig för då några plankor var lösa. Corina och jag körde till Storsund en dag och gick ut till fågeltornet, Corina ville inte med helt upp, så jag satte henne på halva vägen. Tyvärr var det inte många fåglar att se, lite svanor men inte mycket annat. Däremot var det lite intressanta träd att se på vägen till och från.

Det är konstigt som tallarna kan vrida sig, som till exempel denna.

I år var vädret lite ostabilt i augusti, nu kom mycket av det regn bönderna gärna hade sett betydligt tidigare på sommaren, men Rolf och Lenas svärson Peter kunde få skörden i hus medan det var torrt. Det var ju inte så att det regnade varje dag, men många dagar började med moln och stänk för att sedan gå över till att bli hur fina som helst.

Rolf skulle ju firas, den väsentliga orsaken till att jag åker till Gotland i augusti, han blev 71 i år, så det var inte lika stort kalas som i fjol men mycket trevligt med barn och barnbarn, Lenas bror och syster med hennes make. God mat och trevlig samvaro för oss alla.

Var jag då inte alls i Visby när jag nu var på Gotland? Ju visst var jag det, till på köpet under Medeltidsveckan, en vecka jag inte har besökt sedan slutet på -80 talet. Det var så att jag hade tagit några bilder på en av de första medeltidsveckorna, i år var det jubileum och man hade frågat om man kunde använda dessa bilder i ett bildspel man skulle visa. Det fick man så jag ville in och se hur det blev.

I den lilla byggnaden på vänster bild körde man bildspelet, på högra bilden undrar Corina och jag över några ”medeltids människor” utanför Söderport.

Som jag skrev innan var det inte alla dagar Rolf och Lena var med ute att geocacha, de har ju naturligtvis loggat de flesta cachar på Gotland. De hade ju även annat att göra än att hålla mig med sällskap. Så ibland körde Corina och jag ensamma ut, bl.a. var vi en dag på Fårö för att logga några cachar som Rolf och Lena hade klarat av sedan länge.

Den första var vid ett litet fiskeläge som syns på bilden nedan.

Först loggade vi en vid ett litet fiskeläge jag inte visste om fanns, bryggan var lite trasig, men det gick att gå på den.

Sedan körde vi upp på norra Fårö och loggade två stycken, båda var en rejäl lång promenad delvis i sand, ja en av dem ligger i den stora flygsands dyna ”Ullahau” som ligger på norra Fårö

På vänster bilden sitter Corina och undrar över varför husse ständigt skall fotografera. På den höger lite rötter från Ullahau

En av dagarna körde Corina och jag en tur till Lergrav och Furilden, jag hade en idé om att jag ville ha lite bilder från dessa två platserna. Lergrav är ju speciellt med sitt rauk område och Furilden för att det har varit kalkproduktion på ön, så det är såväl kalkbrott som rester av fabrik och utskeppnings hamn.

Nog ett av de mest fotograferade objekt på Gotland: Lergravs porten med fiskeläget i bakgrunden.

Som sagt jag fortsatte från Lergrav till Furilden, det är inte så långt ifrån. Ön har haft en kalkindustri, sedan blev det försöksanläggning för Bofors sprängmedel och avspärrat för allmänheten. Bofors har fortfarande en semesteranläggning på ön. Nu finns ruiner från kalkindustrin och den har varit flitigt använd i olika film- och TV serier. Nedan en bild av fabriksruinen till vänster och från ett av kalkbrotten till höger.

Kalken skulle ju bort från ön, och det gick med skepp så det finns en kran och brygga. Bryggan och kranen var tät besatt med fåglar, företrädesvis skarv.

Nu har skarvar och andra fåglar tagit över brygga och kran.

Det blev naturligtvis många turer runt på Gotland antingen bara Corina och jag eller tillsammans med Rolf och Lena.

En av dagarna vill vi köra ned runt Östergarn och Kräklingbo, Det fanns ett par geocacher Rolf hade lagt ut han ville arkivera, då han tyckte det var för långt att köra för att underhålla dem, det fanns även lite inga av oss hade loggat innan.

En av de första var vid denna gamla vattenkvarn, jag tror jag fotograferade den första gången någon gång i mitten på -80 talet, då var den i två våningar och man kunde gå upp på övervåningen, nu är det väl bara en fråga om tid innan den raser ihop helt till en hög med kalksten.

Den gamla vattenkvarnen i Kräklingbo,. Den hade något så avancerat som en vattenturbin och inget skovelhjul.

Men vi fortsatte vår resa längre ned mot Östergarn, på vägen skulle vi även hitta en geocache i ett änge, där låg en gammal ek som hade ramlat i en storm.

Den gamla eken är ganska imponerande även om det bara är en liten del av trädet som ligger på marken.

Vi hade en trevlig eftermiddag med att gå runt och leta gömmor , vi hittade även en fin plats att fika, och det är viktigt när man är på tur.

En av de geocache vi loggade var en flera stegs där man skulle hitta en minnessten. Minnesstenen var uppsatt under kriget då en ung militär minröjare och en lokal bonde skulle desarmera en ilandfluten mina. Det gick katastrofalt illa, båda blev dräpta då minen exploderade. Till minne av det finns en minnessten och en multi geocache.

Här står Rolf och Lena och räknar fram koordinaterna till slutgömman.

Frånsett det tragiska var det en mycket trevlig tur den eftermiddag.

En av dagarna ville jag en tur till Slite och fotografera lite, det första ställe vi bodde på Gotland när familjen flyttade över i 1985 var ju Slite, där bodde vi tills eftersommaren 1987 då vi flyttade till Visby.

En liten kollage av bilder från kvarnudden i Slite

En av de sista dagarna Corina och jag var på Gotland körde vi ned i det gamla kalkbrottet som ligger på Sankt Olofs Holm, där var jag ju nere i februari, nu ville jag ha lite bilder från sommaren.

Här är ett par bilder från brottet, lite mera inbjudande kanske än de från i vintras?

Nästan överallt på Nora Gotland kan man se Cementa (eller Heidelberg Cement som det väl formellt heter i dag) och deras anläggning. Även från Sankt Olofs Holm syns den tydligt.

Det är svårt att missa Cementa i Slite, även från Sankt Olofs Holm

En av dagarna medan Corina och jag var på Gotland fick Rolf ett mail från personalklubben på hans gamla arbetsplats, det var en inbjudan till att besöka Veteranbåts Flottiljen på Gålö i september, för det första frågade han om jag hade lust att hänga med, det skulle kosta 500:- inklusive lunch, och för det andra om de kunde bo hos mig. Det var positivt svar på båda delarna.

En tur till Gålö och Årsta

Så en dag i september kom Rolf och Lena på besök, de kom på fredagen då vi skulle vara ute på Gålö ganska tidigt på lördagsförmiddagen. Det var en mycket intressant omgivning av kunniga guidar, Rolf och jag fick båda prova sitta i rorgängarens stol på en vedette båt.

Här sitter vi och lotsas vi styr båten under färd. Ju jag vet det är lite barnsligt men ibland får man vara det även som gamla gubbor.

Det var även intressant att se de gamla torpedbåtarna sol numera ligger på Gålö, en utveckling från de första små lätta till de senare med gasturbinmotor när det skulle gå riktigt snabbt.

En Vedettebåt vi var ombord i och en av de små motortorbedbåtarna.

Vi geocachade även lite efter avslutat besök på Veteranbåts Flotiljen, en på Gålö som ligger vid några jättegrytor, jag hade loggat den för något år sedan men aldrig brytt mig om att gå upp på berget och se dem, ibland kan det bli lite besvärligt med hund om det är lite svår gånget stig. Nu var Corina inte med.

Jättegrytorna på Gålö

Efter att ha varit på Gålö tog vi en sväng förbi Årsta Slott, det ligger ju inte så långt från och geocachare lite där.

Bla. besökte vi en gammal husgrund, ja det var väl inte så gammal men det enda som fanns var trappa och fundament, huset var borta. Sedan fanns det även ett renoveringsobjekt av obeständig härkomst.

Vad det är för märke får någon annan försöka lista ut, vi lyckades inte.

Sedan var det dags att sätta kursen hem mot Nynäshamn och få något mat. Dagen efter blev det lite lugnare, Rolf o Lena skulle ju med färjan hem till Gotland igen på kvällen.

Hösten och vinteren i Nynäshamn

I närheten av Nynäshamn, nå ja egentligen är det Ösmo om man skall vara helt korrekt, ligger det en fågelsjö som heter Östra Styren, där har jag tidigare kört ut många gångar och fotograferat, men de senare åren har det inte varit så ofta. Nu ville jag köra därute en dag då det var bra väder för att se dam jag kunde få syn på några fåglar. Det finns ett fint fågeltorn som Corina inte alls tycker om att gå upp i, men med övertalning går det.

Denna dag var det en del fåglar att titta på, bl.a en stor flock häger fanns det, så jag fick lite bilder på dem.

Häger flockan lyfte plötsligt och jag försökte fånga en bild på dem.

En av dagarna i höst tog Corina och jag även ut til Lövhagen för att promenera, det gör vi nu ganska ofta, men det är inte alltid jag har kamera med, nu hade jag och tog lite fotos av Corina samt Knappelskärs lagunen.

Corina på några av klipphällarna och lagunen vid Knappelskär.

Det närmar sig slutet på denna blogg, ja det närmar sig även slutet på året, i alla fall i blogg sammanhang, så jag vill avsluta med ett par bilder med snö.

Dessa döda träd står i en konstgjort sjö som ligger längst ute bredvid Alhagen, bredvid den gamla DECCA station.
Sjön är anlagt av hänsyn till sjöfågel jakt, så ibland bedrivs det jakt i området.

En av Corinas och mina andra populära promenader är ned genom skogen vid Nicksta, över Svedviks ängar och upp förbi Nynäs Gods. Där kan man finna denna gamla lada.

Den gamla ladan vid Nynäs Gods.

Ja det var så det året, när detta skrivs har vi passerat årsskiftet med 3 veckor och skriver 2024.

 

 

 

 

 

 

Året 2023 maj till juli

Jag fyllde 80

I maj månad hade jag en rund födelsedag, jag blev 80, i sig inte så imponerande i dag men i alla fall något som är lite speciellt, som alla runda födelsedagar. En dag där saknaden av Lotte blev lite extra påtaglig. Tyvärr ramlade det samman med Lasse och Evas silverbröllop, dålig planering för 25 år sedan, då tyckte vi det var roligt att de gifte sig på min födelsedag, nu ställde det till problem.

Nå helt utan firande blev jag nu inte, Lottes och mina goda vänner på Gotland hade beslutat att de skulle ge mig en födelsedagsmiddag. Så Rolf och Lena kom till Nynäshamn ett par dagar innan, vi skulle ju även göra annat än att äta, till exempel geocacha lite på ställen de inte hade varit förut. Vi var på Torö och en tur i Haga slottspark, vi hälsade dock inte på Victoria och Daniel, det verkade som de skulle ha något kallas. Men vi geocachde och fick en trevlig dag ut av det.

Ett kollage av bilder från vår geocaching på Torö

På dagen hade vi en mycket trevlig middag på en restaurant här i Nynäshamn, då det föll samman med att en närliggande restaurant hade jubileum, var vi ensamma gäster. En fördel för oss, men kanske inte så roligt för krögaren. Nå vi fick mycket god mat med ett gott vin till och gick efterföljande hem och drack the. Stort tack till Rolf och Lena för en mycket trevlig dag och kväll.

En överraskning och tur till Mariefred

I slutet på juni funderade jag på att jag ville ut att campa en sväng, men det var ett problem: Jag fick en lite obehaglig överraskning från Skatteverket. Lotte och jag hade fått fel information när vi blev pensionärer 2008, vi fick ju båda pension även från Danmark och den beskattas i Danmark, vi hade fått informationen från Skatteverket, att då den beskattas i Danmark skall den inte tas upp i deklarationen i Sverige. Det visade sig att detta var fel, så plötsligt hade jag en skatteskuld på 13.000. Skatteverket var så snälla att de bara ville ha det som avsåg 2022, men jag tycker det räckte mer än väl. Att det blev så mycket var ju bl.a. för att jag redan hade fått utbetalt min skatteåterbäring för 2022. Så goda råd var dyra, tack vara min svärdotters hjälp löste det sig. Men det betöd ju också at mina campingplaner fick ändras en aning, jag fick hålla mig inte så långt från Nynäshamn av hänsyn till drivmedels kostnaden. Semesterresan till Gotland i augusti hade jeg redan bokat och betalat färjebiljetten, så där var inget problem. Efter visst funderande kom jag fram till att det nog skulle bli Mariefred, det ligger inte så långt från Nynäshamn och campingplatsen verkade inte heller så dyr. Men det fanns andra alternativ som också var lockande, Mörkö och en camping i Roslagen Lotte och jag besökte när vi körde till Umeå på släktforskardagar för många år sedan. Det var även klart att det skulle vara i början på juli då jag var tvungen att resa till Köpenhamn för att besöka Borgerservice och fixa mitt inloggning på Danmarks elektroniska myndighets mail. Men mer om det senare.

Jag hade pratat lite med Rolf o Lena om mina funderingar, när jag så en dag ringde och berättade, att jag var lite fundersam om jag skulle strunta i det eller ej, sa Rolf att de hade bokat sig in på Mariefreds camping den kommande helgen, det skule ha varit en överraskning när jag kom till Mariefred, men nu var de tvungna att tala om för mig så jag inte avstod. Överraskning blev det ju i alla fall.

Det blev till att ringa Mariefred camping och boka en plats. Jag hade fått reda på var de hade bokat så jag ringde och bad att få platsen bredvid, det gick bra. Det var meningen vi skulle ha kommit dit nästan samtidigt, men jag hade missförstådd när färjan var inne, så jag kom en timmes tid senare. Då visade det sig att det inte var det enda missförståndet. På campingplatsen hade kommunikationen mellan personalen gått lite snett, så ”min” plats var uthyrd till en annan. Nå det löstes elegant utan problem, han hade också nyss kommit så det var inget problem för honom att flytta och jag baxade vagnen in bredvid Rolf och Lenas vagn.

Det blev mycket trevliga dagar i Mariefred, vi geocachade naturligtvis och tittade på Mariefred samt i parken runt Gripsholm Slott.

Gripsholm Slott, Rolf och Lena studerar en informations tavla.

Men vi promenerade naturligtvis även i själva Mariefred, där finns bl.a en liten smalspårig museums järnväg och en förnäm stationsbyggnad, och så hittade vi geocachar.

Ett kollage från Mariefred

Strax utanför Mariefred, på vägen ut till campingen, ligger en gammal kyrkoruin och naturligtvis ett par geocache, men det finns även något annat nämligen en bildsten som är inmurat i kyrkoruinen. Det mest konstiga är att bildstenen tydligen är från efter kristendommens införande då den innehåller ett kristet kors.

Kyrkoruinen utanför Mariefred och bildstenen som är inmurat i den.

Efter några härliga dagar gick färden hem igen, för Rolf och Lena till Gotland för min del till Nynäshamn och göra klart till resan till Köpenhamn. Även om det inte var sol varje dag hela dagen tyckte vi alla tre det var fina dagar vi fick i Mariefred.

Fram och åter till Köpenhamn på en dag.

Som jag skrev innan blev det problem med mina möjligheter att logga in på myndigheterna i Danmark, man har ändrat från det gamla systemet där man hade ett kort med engångs koder till ett nytt system liknande det vi har i Sverige med Bank ID, i Danmark är det dock staten som har skapat en ID lösning ”Mitt ID”. Nu skulle jag ha en sådan app i min telefon. Att få appen var inget problem, men att få den att fungera, eller rättare bli registrerat i systemet var problemet, mitt namn ställer till det då det innehåller en bokstav som inte finns i det danska alfabetet nämligen ü. Det kunde inte lösas per telefon, jag skulle personligen möta upp på ”Borgarservice” i Köpenhamn medförande ett giltigt pass, och visade det sig senaste skatteuppgörelse från Danmark. Om jag hade varit uppmärksam på det ett årstid innan, kunde det ha klarats med den gamla inloggningen, men det hade jag alltså inte. Jag hade inte förstådd att ”Nem ID” skulle gå i graven helt, bara att banken i Danmark slutade använda det.

Nå det blev alltså till att boka en resa till Köpenhamn TOR på en dag, det gick bra med X2000, även om jag fick byta tåg i Hässleholm på turen ned på grund av en brand i ett sockerbruk som låg nära järnvägen, men det gick bra det med. Väl framme i Köpenhamn var det till att sätta kursen mot Nyropsgade, som tur är vet jag ju var den ligger som gammal köpenhamnare. Naturligtvis blev det även lite bilder från Köpenhamn och jag ville även geocacha lite när jag nu var där.

Jag var i god tid inne på Stockholms C, det är man tvungen att vara när man skall med pendeltåget från Nynäshamn, i sommar var det förseningar och inställda tåg vart och vart annat ögonblick, så jag fick tid att ta ett par bilder innan avresan från Stockholm C.

Det berömda räcket i avgångshallen på Stockholm C och från plattformen när mitt tåg håller på att köra in.

Väl framme på Københavns Hovedbanegård, ju det heter det i Danmark inte Köpenhamn C, ville jag ha en bild på själva tåg hallen, en imponerande träd konstruktion som har stått i mer än 100 år.

Ett par av plattformarna och den förnäma trädkonstruktion över spåren.

Men sedan var det till att sätta fart mot Nyropsgade, jag hade en tid att passa och tågbytet i Hässleholm hade stulit några minuter av denna tid.

Nå jag kom fram till ”borgerservice” i tid och kom fram till en vänlig dam, sedan visade det sig att jag även skulle ha haft min senaste skatteuppgörelse med, det var det ingen som hade sagt, men som tur är kunde det lätt fixas på stället och jag kunde få mitt ”mitt ID” aktiverat såväl i appen i telefonen som en en lilla kodvisare, liknande dem man får från bankerna här i Sverige, jag har om appen skulle krångla. Sedan turen tillbaka till Hovedbanegården igen, nu havde jeg bedre tid så jag kunde turista lite och hitta ett par geocache jag hade laddat ned i min GPS.

En av dem låg vid denna sjö ”Sankt Jörgens Sjö” som jag har gått runt många gångar som barn, tidigare en del av Köpenhamns vattenreservoar.

Sankt Jörgens Sjö med Planetariet i vänster sida med det sneda taket

Den ser inte alls ut som i min barndom, nu är det promenadstigar runt den och en mängd vass i kanterna, en riktig oas för fåglarna och köpenhamnarna.

Köpenhamn innehåller många intressanta byggnader som till exempel denna som passande nog heter ”Buen”. Gatan var tidigare en av Köpenhamns mest befarade gator så man skulle lösa det med ett kontorshus, alltså byggde man det som ett valv över gatan, smidigt eller hur?

Buen över Väster Farimagsgade, en gång en av de mest befarade gatorna i Köpenhamn. Lägg märke till reklaman på facaden.

Men jag skulle ju hem till Nynäshamn igen och det betad att jag skulle till Hovedbanegården så jag vill avsluta detta reportage från resan till Köpenhamn med ett par bilder av två berömda byggnader nära Hovedbanegården. Arne Jakobsens SAS hotell från sextiotalet och hotell Astoria från tretiotalet.

Till vänster Hotell Astoria och Huvedbanegårdens avgångssida, till höger SAS hotellet ritat av Arne Jakobsen

Hotell Astoria ägdes ursprungligen av DSB, därav deras gamla symbol ”Vingehjulet” på taket. Arkitekten skulle bygga ett hotell, men det fick inte vara för brett då tomten var ganska smal mellan två gator, så han löste det med en smal bottenvåning och sedan kunde han breda ut sig på de övriga våningarna. SAS hotellet som man ser på den andra bilden är ritat av den berömda danska arkitekten Arne Jakobsen, inte bara själva hotellet ritade han men även möbler och annan inredning ritade han. När det byggdes på sextiotalet var det Danmarks högsta hotell.

Johanna på fotoexkursion i Lövhagen.

Mitt barnbarn Johanna sa för ett par år sedan att hon ville fotografera analogt, alltså med ett kamera som använde film, hon fick ett från min samling som hon kunde börja med, och senare hittade jag en nyare kamera, En Minolta Dynax 500 si som jag köpte till ett bra pris och hon fick. I juli ville hon gärna ha en tur med mig för att lära sig mer om fotografering, så hon kom ut med tåget och så körde vi en tur ut i Lövhagen och fotograferade, det var kanonväder så det var alla möjligheter för att det skulle bli bra. Hur hennes bilder blev vet jag inte, men jag fotade naturligtvis också så här är ett litet kollage av bilder på Johanna.

Johanna på Knappelskär i Lövhagen

Så gick den delen av sommaren, i augusti reste Corina och jag till Gotland med husvagnen för att besöka Rolf o Lena och njuta av lugnet, Corina kan springa lös på tomten och när vi är ute på promenad. Men mer om det kommer i nästa avsnitt av min blogg.

 

Februari 2023 på Gotland

I vecka 7 var jag en tur på Gotland för att besöka mina (ja det var även Lottes) goda vänner sedan många år tillbaka, Rolf och Lena. Jag skulle fira Lenas födelsedag och samtidigt vara en vecka med goda vänner. Tyvärr kunde Corina inte följa med då Rolf har lite problem med pälsdjur.

Rolf och Lenas hus med Seals hus i förgrunden.

Det blev en mycket trevlig vecka med geocaching och trevlig samvaro. Under våra geocaching ture kunde vi konstatera att det redan var lite vår, även om det fortfarande var mitten på februari. En av de geocachare vi ville ta ligger vid Hångers Källa där det påstås Israel Kolmodin skall ha skrivit ”Den blomstertid nu kommer”. Enligt experter på Kolmodin är det osannolikt att han är upphovsmannen.

Källan rann så fint och precis utanför var det nyutsprungna snödroppar.

En av dagarna ville vi ta en serie coachar runt Tingstäde Fästning, det är en serie där man går från den ena platsen till den andra runt hela området. Jag trodde i min naivitet att fästningen bara var det som syns bredvid Tingstäde kyrka, men det är ju ett mycket större område som ingår i fästningen. Man lär sig så länge man lever.

Ett litet kollage från fästningen. Helikoptern är en gammal bekant för mig, den stod tidigare vid numera avsomnade Gotlands Flygmuseum inne i Visby.

Men vi var på många turer för att geocache, ibland var det promenader på naturstiger längs Gotlands kust, ibland var det inne i skog och mark vi hittade de små gömmorna. Ja vi hittade även annan på våra promenader.

Men det väsentliga med våra turer var nu det trevliga samvaro med goda vänner, vi hade allt som oftast fika med så vi kunde sitta ett ställa i naturen och ta en fika, oftast hittade vi ett bord och bänk. Men en gång fick vi sitta i bilen, plötsligt började det regna ganska kraftigt, så det fanns ingen möjlighet att sitta ute att fika.

PÅ den höger bild är det längs kusten vid Stenkyrka. Vi försökte ta en cache som ligger på den kalkklippa som sticker upp, men det var för svår terräng. Stålmannen har inte alls något med geocaching att göra, han satt på mitt i skogen.

Jag hade en av mina analoga kameror med mig, laddat med svart/vit film. På gamla dar har jag gått och blivit nostalgisk, så jag vill foto med film i stället för digitalt.

En eftermiddag var jag ute på Sankt Olofsholm, det ligger ju inte så långt från Rolf o Lena, det blev lite bilder därute från.

Utanför Sankt Olofsholm ligger en liten ö och så den gamla kvarnen på Sankt Olofsholm, nej inte vara sig kapell eller kors, men ser man gott efter ser man Cementa i Slite.

En av kvällarna blev det plötsligt en alldeles underbar himmel inne över land, ett färgspel jag inte har sett liknande på flera år.

Vilka färger det blev på molnen, alldeles underbart.

Bredvid Sankt Olofsholm ligger ett gammalt stenbrott, de las ned 1953 och har sedan mer eller mindre fått sköta sig själv. Naturen håller på att återta området. På lördagen som jag skulle resa hem om söndagen körde jag ned i stenbrottet för att få lite bilder, det blev blandat svart/vitt och färg. Det blåste rejält så vågorna slog upp på kalkstensklipporna.

Jag fick slå klaffarna ned på min mössa för att den inte skulle blåsa bort.

Naturen håller som sagt på att återta stenbrottet, det ger lite sjöar här och var, hur permanenta de är vet jag inte, skulle tro det är uttorkade på sommaren.

Det är inte många dm vatten i sjön, men det kan vara fint på sommaren med lite fåglar.

de sista bilderna i denna blogg är från det gamla kalkbrottet, övergett sedan 70 år tillbaka. Nu är ett intresant strövområde, om man har lämplig fotbeklädnad, annars kan det bli ganska blött.

Det finns gott om högar av kalksten, rester från brytningen, men de kan ju också ha en charm. Här upp mot kvarnen.

På kvällen, min sista kväll på Gotland den här gången, firade vi Lenas födelsedag, hon hade ju fylld år i veckan. En mycket trevlig kväll med Lenas syskon och hennes svåger, samt Rolf o Lenas barn, barnbarn och svägeson. Vi hade det trevligt och roligt. Ibland pratade Elisabeth, Dagge, Lena och jag släktforskning då jag ju för ett år sedan gjorde en databas åt dem.

På söndagen innen jag skulle köra in till färjan, fotograferade jag en mängd släktbilder som Rolf o Lena hade hittat fram. Så nu är det bild på fler personer i såväl Koppernagel databasen som i Rolf databasen.

Men allt roligt har ju ett slut, färjan avgick runt 16.00 och man skall vara där senast 45 min innan, så strax efter 13.30 startade jag mot Visby, jag hade efårr för mig att jag skulle ta en avskeds geocache som ligger på vägen in, så jag ville ha lite extra tid så det inte blev stressigt. Jag var inne i tid för incheckning och fick sitta en stund och vänta innan ombordkörning. Jag var hemma 19.30 till en stormande välkomst från Corina.

I augusti är planerna jag skall komma till Gotland igen, den här gången med husvagnen så Corina kan vara med. Sedan skall vi fira Rolfs födelsedag och njuta sommaren tillsammans med lite geocaching, släktforskning och allmänt trevlig samvaro.

Sommaren 2022 och resan till Gotland.

Sommaren 2022 har på sätt och vis varit konstig för min del. Mitt förtält blåste sönder i fjol så det skulle repareras, det blev klart tidigt på sommaren, två av glasfiberstängerna hade klyvts så antingen skulle de på något sätt sättas ihop igen eller också skulle jag skaffa nya. Det senare alternativet gick inte, men jag fick via FaceBook kontakt med en familj i Upplands-Väsby  som hade ett liknande tält fast numret mindre, det köpte jag för en billig peng, så nu skulle allt vara klart för camping.

Men se det var det inte: För det första resulterade kriget i Ukraina i skenande drivmedelspriser, när E85 passerar 20:- strecket på automattank, blir det för dyrt med några längre turer med husvagn. Sedan skall de renovera facader i mitt bostadsområde, jag får alltså plocka undan allt vad vi har satt upp på balkongerna och slutligen ett omskifteligt väder, när jag ville köra ut en liten sväng för ett par dagars camping och geocaching sa SMHI att det skulle vara bra en dag, men sedan regnigt ett par dagar. Att sitta ensam i en husvagn med regnet trommande på taket kan vara ok för en dag, men flera dagar är inte roligt. Så det blev inget campande och testa av ”nya” förtältet.

Men den 27 juli skulle det bära av till en herlig vistelse på Gotland hos vännerna Rolf och Lena i Hellvi, vagnen skall sättas upp på deras tomt vid deras gamla däck de hade till deras husvagn medan de byggde huset.

Corina och jag skulle åka med färjan från Nynäshamn kl. 22.10 på kvällen, det var den billigaste avgången, så skulle vi vara i Visby 1.40 och sedan en knapp timme upp till Hellvi och sova. Det var planen, men färjan kom först iväg kl 22.50 och anlände först till Visby kl. 2.00, så jag kom först i land med husvagnen 2.10-2.15. För att lägga lite lök på laxen var det sedan lätt regn på Gotland och när vi kom utanför Visby mit Slite var det låga dimmbankar tit som tät, inte det mest ideala väder för husvagns färd mitt i natten. Men vi kom då fram, och i Hellvi var det torrt så jag kunde koppla el utan att bli blöt, en liten promenad med Corina och sedan sova.

Vår första natt i Hellvi stod vi här.

På morgonen när jag skulle äta frukost upptäckte jag att jag hade glömd mitt te hemma, hur skulle jag klara dagen utan te? Som tur var mötte jag Lena när jag var ute att gå morgon promenad med Corina, så jag frågade om jag kunde låna lite te av henne, det gick alldeles utmärkt så dagen var räddad.

När vi alla var klara med våra morgonbestyr skulle vi försöka få husvagnen in på plats där den skall stå de närmaste veckorna. Först skulle den vändas då det inte går att göra den in framåt utan att förstöra gräsmattan, den skall altså backas in och sedan vändas igen så dörren kommer åt rätt håll. Först funderade vi på att vända hela ekipaget med bil och husvagn och sedan backa det in, då Rolf är betydligt bättre på den sorts övningar än jag, han har E-kort, föreslog jag att han skulle få äran. Men vi kom fram till att det kanske var enklare att koppla husvagnen loss från bilen och sedan vända den, koppla bilen till igen och sedan börja backa det hela in. Innan vi kom så långt att vi hade startat bilen, kom vi på att vi kanske kunde skjuta husvagnen in på plats för handkraft. Som tänkt så gjort. Vi började skjuts på samtidigt med att vi tittade längs sidorna på husvagnen så vi inte körde in i något, Lena kom också och sköt på så det gick smidigt att få husvagnen in till trädäcket, nu skulle den så vändas igen så dörren kom åt rätt håll, även det lyckades och vi fick den rullat fram så den stod vågrätt åt båda hållen.

På förmiddagen hjälpte Rolf o Lena att flytta husvagnen till rätt plats och sätta upp förtältet. Corina har hittat en plats i skuggan.

Sedan kunde Rolf och jag börja sätta upp det ”nya” förtältet, det gick inte utan lite problem. Jag hade fått reda på att det inte hade varit använd på flera år, men att det skulle vara OK i övrigt. Det stämde inte riktigt, av de tre glasfiber stänger som skulle användas visade det sig att två var defekta, den ena fattades bara en knopp i toppen, men det var inget större problem, det fungerade ändå, den andra var strax lite värre: Det gummisnöre som skall gå mellan de 8 sektionerna och hålla dem ihop, var knäckt så  den var lite svår att använda, vi fick ta en av de hela glasfiber stängerna från mitt gamla förtält, som jag hade tagit med för en säkerhets skuld. Som synes på bilden ovan står tältet fint.

På kvällen ville jag köra till Slite för att få te, jag hade visserligen fått en påse av Rolf, men han skulle ju ha den tillbaka, samtidigt sa Lena att hon saknade mellanfil, så det var till att köra iväg till Slite, som är den närmaste stad som har te från Kränku. Jag hittade inte rätt te, men väl en tesort jag ville prova, så Rolf kunde få sin påse tillbaka minus en sked. Mellanfilen fick jag springa lite runt i efter, men lyckades då hitta den på Ica, Teet fick jag på Coop, Ica har det inte.

Sedan skulle jag ha en burk till teet, den hittade jag hos Gams i Slite, och så hem till Hellvi igen. Jag hade trodd det var relativt få bilar i Slite i går kväll, men det var crousing för gamla amerikanare och A-traktorer i hotellparken, så det var smock fullt med bilar. Väl hemma igen bjöd Lena på en välsmakande kyckling gryta, det var inte alls dumt.

Det var två syften med min resa till Gotland denna sommar, för det första ville jag fira Rolfs 70 års dag och för det andra ville jag ha semester med goda vänner, tillika geocachare som jag. Ja faktisk är det Rolf och Lena som har fått Lotte och mig igång med geocaching, numera enbart jag.

Rolf och Lena hade ”sparat” geocaching hela våren och sommaren tills jag skulle komma så det var mycket att hitta gemensamt.

Vi började lite försiktigt med att en av de första kvällarna, ta en tur till Sankt Olufsholm som inte ligger så långt från där de bor, där hade kommit en s.k. adventure cache där man skall besöka flera ställen och svara på frågor för att få logga den, sedan finns det en bonus gömma i form av en fysisk geocache där man får koordinaterna när man har klarat alla frågorna. Det klarades snabbt och vi kunde logga såväl äventyret som bonus cachen.  Lagom till att ta fika innan vi körde hem igen till middag.

Det hade kommit en serie cacher i Slite under våren, de låg längs en motions slinga, det hade även kommit ett par nya i själva Slite som vi tillsammans ville ta. Så en dag när vi i alla fall var i Slite för att handla, inledde vi med att geocache.

Motions slingan slutar vid en scout hydda, sedan gick Corina och jag ut för attta en cache utanför Cementa.

När den var klarat av, och jag hade fått loggat två cachar Rolf och Lena hade hittat tidigare, var det in till Slite för att hitta den nya geocache där. Den fanns vid ett fint minnesmörke för de baltiska flyktingar som kom till Gotland i slutet på Andra Världskriget.

En av flykting båtarna får bilda minnesmärket omgärdat av en fin stenmur och ett ankare.

Men det fanns en cache en bit utanför Slite som jag hade tittat på i fjol, då var jag ensam med Corina och inte riktigt pigg på att försöka. Den ligger vid en gammal järnvägsbro över ett dike, då var det mycket vatten i diket och man skulle ned för dikeskanten för att hitta den, då jag var ensam tyckte jag det var lite väl riskfylld. Nu skulle den hittas, diket var i stort torrt så jag kunde gå ned på ena sidan bron, gå under den och upp på andra sidan. Lena fick hålla Corina medan Rolf förevigade mina ansträngningar. Nu blev den hittat och loggat.

Sedan var det dags för fika vid en annan gammal bro över samma dike och sedan handla i Slite. En mycket lyckat dag tyckte vi alla tre.

Dagen efter var Rolf o Lena upptagna, så jag ville ta lite cachar på norra Gotland de hade tagit  tidigare. Corina och jag körde iväg norröver, först til Rute Folkets Hus sedan bar det av till Fårösund där jag skulle försöka hitta en flerastegs cache på gamla KA3 regementets område, de olika stegen hittades snabbt men gömman hittade jag inte den dagen, men jag hittade den ett par dagar senare, när jag gjorde ett nytt besök efter att ha fått ett par tips av Rolf och Lena. Så det blev vidare färd till en annan geocache som ligger på en liten holme, Falholmen, utanför Ar. Det går en stig ut till den strax under vattenytan, ja vid lågvatten är det så lågt att man kan gå torrskodd ut till den. Det är ett fågelskyddsområde så det är tillträdesförbud fram till slutet på juli, men nu var det OK att gå ut till holmen. Jag hade förberedd mig genom att ta ett par andra sko med så jag slapp blöta ned mina vanliga skor, om det nu var för mycket vatten. Det var det Corina och jag fick vada ut i vatten upp över mina knän, Corina fick simma en kort sträcka, det tyckte hon inte alls om, hon ville upp och bäras, det hade inte alls gått, så var risken stor jag hade ramlat på det lite hala underlaget.

Här ligger Falholmen utanför Ar, som sagt går det en stig under vattenytan ut till den.

Väl ute på Falholmen var det till att promenera knapp en km ut till den geocache som ligger längst ute på holmen. Corina fick skakat vatnet av sig och sedan knalla iväg på inte speciellt lättgångat underlag, men det gick då, cachen hittades snabbt sedan var det tillbaka igen samma väg. Igen fick Corina simma ett kort stycke och igen ville hon upp och bäras, men in kom vi utan missöden och jag kunde byta skor när vi kom upp till bilen. Tyvärr hade jag inte tagit torra byxor med, de jag hade på var ganska blöta på benen, vad gör man inte för geocaching sporten.

Väl hemma igen fick Rolf ett mail i sin telefon att det hade kommit en ny geocache i Valleviken, vi skulle just sätta oss till bords, så den fick vänta tills efter maten, men sedan bar det iväg till Valleviken. Till vår stora förvåning var vi först på den geocache, trots att vi hade ätit middag efter att den blev släppt. Det är länge sedan jag har haft sådan tur.

Det skulle komma många gäster till Rolf:s 70 års dag, så han hade lånat ett partytält av sin svärson Peter. Det skulle vi sätta upp, naturligtvist blåste det rejält  så det hade sina sider att få det upp och få det att bli stående, men det lyckades då efterhand.

Det blev en fin fest och runt midnatt gick Corina och jag godnatt promenad sedan blev det att somna i husvagnen. Dagen efter skulle tältet plockas ned, Lenas bror Dagge var med, så det gick snabbt att få det ned och packat ihop så Rolf kunde återlämna det till Peter.

Det har ju engång varit flera järnvägslinjer på Gotland, bl.a. fanns det en linje från Visby till Lärbro, den var i övrigt lite speciell eftersom den korsade startbanan på Visby flygplats, så man fick kolla med kontrolltornet att det gick bra att korsa startbanan innen man körde ut på fältet. Alla dessa järnvägslinjer försvann på -60 talet, men i vissa fall finns själva järnvägsbanken kvar, ja en bit av den har faktisk återuppstådd som museumsjärnväg mellan Dalhem och Roma.

Längs en av dessa nedlagda järnvägssträckor mellan Tingstäde och Othem finns en serie geocacher, Rolf och Lena hade tagit några få av dem, men jag hade inte tagit några alls, så en dag lastade vi Rolfs cykel bag på bilen, packade fika korgen och drog iväg.

Tanken var att vi parkerade bilen vid den ena ändan av serien, sedan skulle vi gå och Rolf cykla en bit av den, rolf skulle sedan cykla tillbaka och hämta bilen och köra om til andra ändan medan Lena, Corina och jag skulle fortsätta och logga de sista 10 – 15 cachar. Som sagt så gjort.

Fika stopp medan jag testar mitt selfie stativ, tyvärr var jag inte uppmärksam på att solen sken in i kameran.
Corina fick springa lös, hon höll sig fint samman med oss andra, så här springer hon iväg tillsammans med Lena på den öde järnvägs sträcka.

Vi skulle naturligtvis även en tur till Fårö, jag har inte varit där på ett par år, så jag ville gärna dit upp en tur. Det hade även kommit en serie nya cachar som vare sig Rolf och Lena eller jag hade loggat.

Då Ingmar Bergman ju är starkt förknippat med Fårö var ett par av cacherna med kopling till honom och ett par av hans filmer. Men vi började turen med att Rolf skulle ta bort en geocache han la ut för några år sedan vid en gammal utlastningsramp för kalksten, själva rampen som fanns där är borta, så nu plockades cachen bort. Samtidigt ville jag logga en ny cache som har kommit ute på den brygga som låg under rampen, så Corina och jag gick ut på den medan Rolf och Lena plockade bort den gamla cache.

Vårt fortsatte vår färd till ett fiskeläge där vi inte hittade cachen, den var borta visade det sig, sedan tyckte vi det verkade som det var dags för fika, så vi körde till platsen för en av Ingmar Bergmans filmer ”En passion” från 1969 där det fanns fikabord och inte att förglömma en geocache.

På väg ut till en geocache efter fikat passerade vi dessa två enar. Ju det är två stycken, en med en helt rak stam och en med en krokig, kronorna har växt ihop så man kan inte se vilken som hör till vilken.

Efter att ha fikat gick färden vidare norröver på Fårö mot Digerhuvud där vi skulle logga en virtuel cache, d.v.s en geocache där det inte finns något gömd men där man skall ta en bild, oftast på sig själv, och skicka in till cache ägaren. Här skulle tas en bild framför en känd rauk på Digerhuvud så det gjorde vi.

Ja här är så Corina och jag framför en av Fårös mest kända raukar. Varför jag står med ryggen emot? Ju för att det är loggen till en virtuell geocache, jag skule stå sådan.

Det ligger i motorsports bana på Gotland ”Gotland Ring”, den ligger i ett förre detta kalkbrott i närheten av Storugns. Det har lagts en serie cacher vid denna bana, men det är inte bara att köra till dem, man får fundera länge och väl innan man kommer rätt, man skall nämligen läsa en text nogrant, sedan använda en telefon för att klura ut vad koordinaterna är. Efter mycket funderande en kväll hade vi lösningen på dem alla 4. Så nästa dag bar det iväg, men först skulle vi ta en äventyrs cache som hade kommit vid Lärbro kyrka, medan vi tog den kom bonus cachen, den fanns inte publicerat innan, så vi kunde bli först igen på en geocache. Sedan bar det iväg till ”Gotland Ring” och cacherna där. De loggades snabbt. Nu skulle vi fika, vi hade för en gångs skuld inget med, men jag hade en geocache vid Bläse Kalkbruk, egentlig har den för hög terräng faktor för mig, men med Rolf och Lena med räknade jag med det skulle gå, sedan skulle vi fika i kalkbrukets café.

Fikat vid Bläse kalkbruk, det var dyrt och inte ens speciellt gott, så det kan inte rekommenderas.

Men jag skulle ju annat medan jag var på Gotland, jag skulle även en tur till Burgsvik för att hälsa på en släktforskarbekant, hon var tidigare ordförande i Gotlands släktforskarförening och jag var kassör i samma. Vi stuvade oss in i min bil, Rolf och Lena samt Corina och jag, sedan bar det iväg söderut. Det är långt från Hellvi till Burgsvik, närmare 10 mil så det är inte en tur man tar dagligen. Vi hade bestämd att medan jag åt en god lunch med Kerstin, skulle Rolf och Lena köra till en cache Rolf ville ta in eftersom det är för långt att köra för att kolla den. Sedan skulle vi geocacha på hemvägen. Det blev många cacher vi tog på vägen hem, bl.a en på Grötlingbo udd som Lotte och jag hade försökt oss på för många år sedan när vi var ganska nya på geocaching.

En vy över Gröttlingbo udd och ängarna där korna går, tidigare på året är det ett fågelskyddsområde. Här finns en geocache som Lotte och jag missade 2008 men nu är loggat.

Nu hittades den lätt och vi fortsatte vår färd. Det hade efterhand blivit sent så vi ville äta i Hemse, vi hittade en trevlig liten pizzeria där vi fick väldigt goda pizzor, sedan ville vi logga ett par cachar som låg i närheten. Vad vi inte hade tänkt på var att det snabbt blev mörkt och att speciellt inne bland träden var det mycket mörkt, så det blev lite geocaching i ficklampans sken. Det blev lite senare än beräknat vi kom hem till Hellvi.

Jag skulle även besöka en annan bekant på Gotland, Astrid Andersson som var gift med vår diakon i Kristi Lekamens kyrka och samtidigt en mycket god vän. Så en av dagerna stack jag iväg till Sanda med Corina. Det var en dag med ett konstigt väder, när jag körde från Hellvi var det grått och regnet hängde i luften, innan jag kom så långt började det regna, ju längre söderut jag kom desto bättre väder blev det, så när jag kom fram till Sanda kunde vi sitte ute i solen och fika medan vi pratade. När jag satte kursen norröver igen, och loggade ett par geocache på vägen, var det fortfarande sol, men efter att ha passerat Visby blev det mer och mer grått. Tanken var att jag skulle ta en challenge cache för 500 loggade på Gotland, den ligger i närheten av Martebo så det passade bra, sedan ville jag ta en serie till en fornby ”Fallets Fornby”, som ligger i närheten av Othem, samtidigt kunde Corina så få en promenad medan vi loggade den serien. När jag svängde in på avtagsvägen till fornbyn kom det en ordentlig skur, men jag chansade på att den skulle sluta efter några minuter, det gjorde den också. Sedan kunde jag gå att hitta den första i serien, det var snabbt avklarat, men även om det inte regnade var vegetationen ju blöt, så mina byxor blev rejält blöta. De nästa två klarades också av snabbt, nu var det bara att räkna fram slut koordinaterna för att ta den sista. Jag hade fotat samtliga loggar med del koordinater utom den sista, där hade jag bara antecknat siffrorna. Jag la dem in i min GPS, och här gjorde jag ett allvarligt fel. Det visade sig att samma cache ägare har lagt ut två cachar som heter nästan det samma, den ena är en mystery där man får delkoordinaterna från tre andra på vägen till parkeringen, den andra är en vanlig geocache. Det missade jag, så jag skrev in de uträknade koordinater på den vanliga geocache och gav mig iväg med Corina, det var en knapp kilometer att gå från parkeringen, jag gick på hinten när jag kom fram till fornbyn och hittade snabbt en cache samt loggade den, sedan upptäckte jag att den mystery jag trodde jag hade loggat fortfarande var ologgat i min GPS. Naturligtvis hade jag inte tagit lappen med där jag hade skrivit koordinaterna till den, så det var bara att gå tillbaka till bilen igen och hämta lappen, skriva in koordinaterna igen, den här gången på den riktiga cachen, och sedan iväg igen med Corina. Även denna cache hittades snabbt, tillbaka till bilen och sedan hem till Hellvi. Det blev något senare än jag hade räknat med innan jag kom hem.

En av dagarna vi var där kom det ett par killar som bedrev duvjakt hos Rolf o Lenas granne. Carina är vansinnigt skotträdd så det var inte alls bra, hon var orolig och kunde inte riktigt hitta någonstans att vara. Jag kunde ju inte be dem förlägga jakten till någon annan stans, så jag beslöt att ta Corina i bilen och köra ned till Sankt Olofsholm, det var så långt borta att hon inte hörde skotten.

En liten kollage av bilder från Coronas och mig ”flykt” undan duvjakten till Sankt Olofsholm.

För att variera det lite när det gäller Geocaching, finns det många sätt, men denna variant som en gotländsk geocachare har hittat på har jag inte nött förut. Frågan är hur bra man känner Gotland och de olika lokaliteterna. Varje geocache i denna serie på 6 består av ett antal bilder i form av flygfoton av olika platser på Gotland, sedan gäller det att välja först rätt plats, sedan zooma in så man har exakt samma utsnitt som på flygfotot, när man väl kommer dit får man en bokstav som man så småning om skall skriva in på en hemsida, så får man koordinaterna till den cache. Rolf, Lena och jag satt en hel helg och jobbade med dessa 6 cachar för att hitta lösningen. Så småningom lyckades vi, dock inte utan att vi vid en av dem fick fråga cache ägaren om lite hjälp.

Så nästa dag bar det iväg ut i skogen för att hitta geocachar, de hittades alla lätt och vägen var tack och lov så att man kunde köra mellan cacharna, bra av hänsyn till Rolf som inte kan gå längre sträckor.

Det blev en ny tur till Fårö, dene här gången skulle vi kombinera geocaching med att bada. Jag skulle få anledning att använda mina alldeles nyinköpta badbyxor, de första på närmare 50 år, till att bada i havet. Vi geocachade först lite och hittade ett par cahnar vid ett litet torp som en mjölnare, Nanten, hade bott i.

Här är så Nantens stuga, där finns även en geocahe som det vållade oss lite funderande tills vi kom på var den fanns.
Och här är så Nantens kvarn som ligger inte långt från hans stuga. Även här fanns en geocache.

Vi skulle även logga ett par cachar som vi inte hittade förra gången, i alla fall den ena hade varit borta, den andra kan bara ha rullat för långt in på stenen. Nu hittades båda utan besvär.

Här försöker jag hitta cachen utan att lyckas. Men jag sprack mina byxor. Nästa gång vi var där gick det bättre. Och utan spräckta byxor.

Efter att ha badat skulle vi försöka hitta en cache som heter ”Ankan City”, ursprunget till cachen är, enligt beskrivningen, ett par flycker som lekte i skogen de hade en badanka med sig och placerade den på platsen, sedan har det bara växt.

Som synes är det många ankor samlade runt trädet, och som sagt även en geocache.
Lite politisk skall det också vara, en liten bit bredvid står denna anka som är deporterat. Jag tror det går att se en vis likhet med en f.d. president i U.S.A.

Kan ni gissa vem denna anka skall föreställa? Det är nog inte så svart, annars läs bildtexten, så klarnar det nog.

Naturligtvis var vi även en tur i Visby medan jag var på Gotland, men vi väntade tills Medeltisveckan var slut och turisterna hade rest hem. Rolf och Lena skulle inhandla en present till en födelsedag de skulle på, men vi skulle även ta en äventyrs cache i Visby, den bragte oss runt lite varstans i Visby för att svara på frågorna. Ja alla platserna var ju kända sedan tidigare, men vad står det exakt på denna eller hin skylt? Det är ju sådant man inte kommer ihåg även om man har sett dem hundravis gångar. Det blev en lång och svettig promenad, så vi var ganska slut efter den. Det blev fika på Öster i konditoriets trädgård, sedan handla och hem till Hellvi.

Men allt roligt har tyvärr en ända, så även denna vistelse på Gotland. Husvagnen skulle vändas och flyttas så den var enkel att koppla när jag skulle åka den 23 augusti, så det klarade vi dagen innan. När det var klart ville vi ta en sista geocaching tur bl.a. för att jag kunde ta Gotlands äldsta geocache som ligger vid Hallshuk. Efter att ha loggat den och en närliggande var det dags för en fika som intogs vid en mycket fin kombinerat fika och grillplats.

Det sista fikat för denna gången med Rolf och Lena

Dagen efter bar det iväg med husvagnen in till Visby och färjan hem till Nynäshamn. Innan vi skulle ned till färjan stoppade vi upp på ”Träffpunkt Gotland”, en rastplats som ligger precis ovanför hamnen ut mot Södra Hällarna. Jag gick en promenad med Corina så hon hade kissat och bajsat innan vi skulle ombord på färjan, helt ute på kanten fanns det ett stängsel så man inte ramlade ned, men av någon orsak slutade stängslet precis innan denna formation, så här gick det bra att ramla ned.

Det är väl en 5 – 10 meter ned här, så man slår sig väl inte ihjäl, men nog ganska illa om man ramlar.

En siata bild innan det bär av till färjan. Tankbåten med LNG ligger utanför Visby Hamn och i hamnen ligger Gotlands färjorna samt en av finlandsfärjorna som normalt går mellan Stockholm och Helsingfors.

Farväl Gotland för den här gången.

Det var lite om denna sommar, nu är det si och så med värmen, nästan höstagtigt ute, men det kommer en sommar igen nästa år.

Gotländska resan 2021

Även i år ville jag en tur till Gotland på eftersommaren, för det första för att det är allmänt trevligt att besöka Rolf och Lena i Hellvi, för det andra, eller kanske det borde vara det första, för att fira Rolfs födelsedag i början på augusti.

Så Corina och jag packade husvagnen för avfärd den 3 augusti, vi skulle åka med en färja som gick från Nynäshamn 20.35 och vara framme i Visby 0.00, det betad att jag var i Hellvi ca. 1.00 eller lite före, beroende på hur snabbt man kom av färjan i Visby.

Det blev sen avgång från Nynäshamn, det var många långtradare som skulle med, även många husbilar och husvagnar, men det som tog tid var nog all godset som skulle över till Gotland. Vi körde först ombord på färjan samtidigt med att den skulle avgå enligt tidtabell. Väl ombord annoncerade kaptenen att vi möjligen blev lite sena i ankomst till Visby, men att han skulle först köra in den försenade avgången. Vi var framme i Visby kanske några minuter efter midnatt, jag kollade helt ärligt inte.

Vi kom snabbt i land sedan var det till att köra upp till Träffpunkt Gotland och få kylskåpet igång igen, det skall ju vara avstängt på terminalområdet och ombord, naturligtvis krånglade det, så jag gav upp och satte farten mot Hellvi. Månen hängde med en liten nagel precis över horisonten när jag kom utanför Visby mot Slite. Det var inte mycket trafik, jag mötte väl tre bilar på hela sträckan till Hellvi.

Väl framme var Rolf fortfarande uppe, så han hjälpte med att få kopplat på strömmen så kylskåpet gick igång igen, nu på 220V, en liten promenad med Corina sedan koja. Jag hade glömd att stänga tagluckan när jag körde hemma från, så husvagnen var rejält nerkyld. Men med en fyrbent värmedunk bakom ryggen gick det att sova, ja och en extra filt blev det också.

Nästa förmiddag satte vi husvagnen på plats där den skall stå de närmaste 2 veckor, satte förtältet upp och flyttade in på riktigt. Peter, Rolf och Lenas svärson,  har kor på marken bredvid så de kom och tittade intresserad, Corina brydde sig inte det minsta.

Husvagnen på plats och förtältet rest, Corina sitter och njuter.

Efter lunch och promenad med Corina gick Rolf och jag igång med att försöka få cirkulationspumpen i värmesystemet i husvagnen att fungera. Den har inte fungerat ordentligt sedan Lotte och jag köpte vagnen 2014. Nå det är inte heller så ofta vi har campat så det har varit något behov, men i fjol när jag i slutet på augusti var iväg till Skåne, var det faktisk ett par kvällar där det var kallt i vägen, så jaga skaffade ett billigt värmeelement, det fungerade bra.

Nå nu skulle den bringas till att fungera om det gick, annars var det till att köpa en ny pump, men den kostar drygt 2000:- så det är ju något man drar sig för i det längsta.

På toppen av pumpen sitter ett litet kretskort, troligen avstörning för radio som vagnen har haft. På FaceBook har jag sett att detta kort ofta får problem med kall lödningar när det blir äldre. Så är bara problemet att få det av, det lyckades, sedan var det till att kolla hur det var med löddningarne. Ju det var ett par stycken som inte var bra, så Rolf fattade lödd pennan och lödde om dem, vi monterade åter kortet på pumpen och testade, det fungerade tillsynes som det skulle.

På kvällen satte jag termostaten på 19 grader och slog el-patronen på innan jag gick in till Rolf o Lene för kvällsfika, när jag kom ut i vagnen igen ett par timmar senare, var det en behaglig värme, alla element var värme. Jag justerade tempen lite ned och gick natt tur med Corina, sedan kröp jag i säng. Det var inte alls kallt på natten, det var behaglig temperatur att stiga upp till så vår reparation har lyckats.

På tal om att stiga upp, jag blev väckt kl. 8.00 av trompetkoncert, det var två tranor som stod på en angränsande åker och trompeterade, inte det sämsta sättet att vakna.

Tranorna spelar trompet.

Lite geocaching efter lunch

Efter lunch pratade vi om att det började klia rejält i min geocaching tarm, jag tittade i telefonen vilka det fanns i närheten. Rolf och Lena föreslog vi skulle dra iväg, de hade visserligen redan tagit dem alla, men så kunde vi fika vid en av dem där det skulle finnas et fika bord. Som sagt så gjort, vi packade det vi skulle ha med, Corina sattes i sele och sedan drog vi iväg. Den första var extremt enkel att logga, där behövde jag inte ens ta loss GPS:en från sin hållare i bilen. Sedan gick det iväg till nummer två. Där blev det ett litet missförstånd mellan Rolf och mig, så jag trodde han sa när vi skulle svänga av, han trodde jag tittade på GPS:en, så vi körde för långt. Nå det går ju att lösa. Vi hittade en plats att vända och körde tillbaka igen och kom in på rätt avtagsväg.

Första stopp var en cache med utsikt över brotet i Storugns, snabbt loggat, sedan bar det iväg till ett bronsålders röse där man har frilagt själva konstruktionen sp man kan se hur de var uppbyggda, inte bara en hög med sten, men en avancerat bygge längst inne. När den var klarat skulle vi till en s.k. multi, alltså en geocache i flera steg med lite regnande mellan varje steg. Även den klarades, sedan var det fika.

En kollage med bilder från vår geocaching tur den 5 augusti.

Efter fikan var den en geocache vid en gammal kvarnruin i Lärbro. Där visade det sig att det är skillnad på att geocacha med telefon och GPS. Telefonen ville inte alls vara med, den plats jag skickades till var helt omöjlig. Så jag hämtade GPS:en och la in koordinaterna manuellt, så hittades den enkelt, GPS:en gav exakt rätt placering, telefonen ville fortfarande ha den 7 – 8 meter längre bort.

En gammal kvarnruin jag har passerat hundratals gångar när jag har kört till och från Fårösund eller någon annan ort norr om Lärbro

Innan någon frågar varför vi inte använde GPS från början, är orsaken att jag av någon orsak inte hade fått just den geocache in i min GPS. Varför vet jag inte.

En liten tur till Visby

Den 6 augusti skulle jag en liten tur till Visby, min geocache ”Corpus Christi” som ligger vid den katolska kyrkan i Visby, var i behov av en ny loggbok. Då det brukar vara många som loggar den under medeltidsveckan, så börjar den 8 augusti, ville jag ha en ny loggbok i den innan. Så jag startade från Hellvi runt 11.30 i hoppet om att det inte var för många människor ute inne i Visby, turisterna brukar först vakna till efter lunch, så var det i alla fall när vi bodde på Gotland. Men tydligen har vanorna ändrats på de gångna 15 åren. Det var gott om människor i stan, några av dem hade en liten konferens mitt i Hästgatsbacken så man knappt kunde komma förbi varken på den ena eller den andra sidan, de var ju noggranna med att hålla avstånd, nå förbi kom vi Corina och jag. Krogerna nere vid Stora Torget var redan välbesökta av såväl ätande som drickande gäster. Nå vi kom ned till kyrkan, en hade parkerat sin bil precis utanför cachen, en finsk guide höll på att berätta något borta vid Polhem statyn, så jag kunde byta loggbok utan problem.

Sedan ville jag geocacha lite i Visby, bara ett par stycken på väg tillbaka till bilen innan P-tiden gick ut. En vid S:ta Maria och en vid Norrbacka Skolan, sedan var det dags att köra tillbaka till Hellvi igen

Alla har bilder av S:ta Maria från sydsidan med Swertingska kapellet, här är en bild från norrsidan med S:t Clemens i bakgrunden.

Väl hemma i Hellvi var det dags att fira Rolf som fyller år, det blev en mycket trevlig eftermiddag och kväll med god mat, Corina fick också smaka lite.

I dag lördag är det ganska blött, det regnar mer eller mindre konstant. Corina och jag har varit ute på promenad, vi blev blöta båda två, så det blev till att torka när vi kom in i husvagnen igen, men SMHI lovar det skall bli sol i kväll och lite mindre regn i morgon, vi får väl se hur det blir med det.

Problem att cykla och en ordentlig åskknall.

Meteorologerna hade lovat det skulle bli torrväder och klarna upp runt 13.00 i dag söndag, det var även torrt men inte precis klart 13.00, tvärt om. Jag hade så smått planerat att ta den långpromenad jag alltid tar med hunden, Ester när det begav sig, och nu Corina. Nämligen markvägen upp till landsvägen mellan Othem och Hellvi, sedan den fram tills avtagsvägen mot Kyllaj, följa den till avtagsvägen mot S:t Olofsholm och sedan markvägen tillbaka igen till husvagnen, det blir lite över 5 km promenad. Just när jag skulle gå började det regna, så jag ändrade mig till att köra till Lärbro för att handla lite, så kunde jag ta promenaden när jag kom tillbaka. Väl tillbaka var det för all del torrt, men det började droppa igen så det var in i husvagnen med varorna och lägga det i kylskåp som skulle dit. Bäst som jag höll på kom ett ordentligt åskknall, det var nästan så man trodde husvagnen lättade från marken. Jag rev antennkabeln ut ur TV:n och sänkte antennen, men det kom inget mer, bara det ena. Det visade sig det hade slagit ned i luftledningarna för el ett hundra meter eller två från där jag står, så det var inte konstigt det lät så kraftigt. Regnet upphörde så småningom men det var fortfarande lite väl molnigt, så i stället tog jag min cykel för att göra den i ordning så jag kunde cykla med Corina, beslaget till hållaren för Corina skulle skruvas ordentligt fast. När jag var klar med upptäckte jag att bakhjulet var platt, konstigt jag hade ju cyklat på den i tisdags innan jag reste och då var det inget problem. Nå det fick vänta, nu var vädret klarnat upp så Corina och jag promenerade iväg. Vi fick en fin promenad, det var ju inte så varmt så det var behagligt temperatur att promenera i för oss båda.

Denna milstan med Gustav III:s monogram anger att det är 4 mil till Visby. Stenen står precis när man har svängt av från vägen mellan Othem och Hellvi till vägen ned mot Kyllaj.
Denna lilla sten anger vem som ansvarar för vägunderhållet på denna sträcka. Den finns på vägen ned mot S:t Olofsholm. Det är svårt att se, men det finns en inskription på den.

Väl hemma igen hjälpte Rolf mig med att fixa cykeln, som tur är hade han lappar och erfarenhet i att plocka av bakhjul med växlar och allt, något jag saknar eftersom det alltid var Lotte som fixade med cyklarna.

Vi fick lappat hjulet, monterat det på cykeln igen och justerat in växlarna, nu skulle jag prova en tur med Corina. Det gick fint när hon väl hade kommit underfund med att det inte gick att stoppa upp och börja lukta på något i vägkanten. Vi körde väl en km. eller så på landsvägen mot S:t Olofsholm och så naturligtvis markvägen upp till landsvägen, så allt som allt blev det väl drygt 2 km. hon fick springa.

Geocaching längs ostkusten

Måndag eftermiddag beslutade vi att vi ville geocacha lite längs ostkusten, det var flera cacher jag inte hade hittat och även några Rolf o Lena inte hade hittat. Så vi packade fikakorgen och drog iväg.

Den första var ganska nära, i Hide närmare bestämd, ett fiskeläge som efterhand var ganska moderniserat, inte många gamla fiskebodar kvar, men desto fler sommarstugor och bryggor med moderna plastbåtar. Av någon orsak hade jag inte fått cachen in i min GPS, så jag använde telefon, igen var telefonen rejält ute att cykla i förhållande till var cachen skulle vara. Rolf hade fått den in i sin GPS och hittade den så vi båda kunde logga.

Tillbaka till stora vägen eftersom de andra geocachar vi skulle logga låg söder om Slite ned mot Gothem.

Vi svängde av från stora vägen ned mot stranden och kom till ett fiskeläge där det ligger en flyktingbåt från Andra Världskriget. I slutskedet av Andra Världskriget var det många från Baltikum som flydde till Sverige i takt med att Röda Armén ryckte fram, de flydde i alla möjliga farkoster, däribland många öppna roddbåtar, de flesta begärda Sovjetunionen att få tillbaka, men några blev kvar på de gotländska stränderna. detta är en av dessa flyktingbåtar.

En flyktingbåt från balternas flykt under slutet av Andra Världskriget

Vi fortsatte vår färd söderut, förbi Vike Minnesgård där vi också skulle ta en cache. Det fanns bl.a. en EarthCache som jag ville logga, det är något naturfenomen där man skall svara på vad man ser och ofta är det en ytterligare fråga att svara på där man får konsultera Google eller något liknande. En fornborg och lite annat. Sedan tyckte vi det var dags för fika.

En typiskt stenstrand att fika vid. En pyntat julgran ganska nära och Gyle fiskeläge. Precis bakom Rolf syns ön Sildur, en av få öar runt Gotland med något som påminner om skog.

Resan fortsatte söderut, vi skulle bl.a. till en rekonstruerat kutbod. Det var så att man tidigare bedrev säljakt längs kusten på Gotland, för att ha något att övernatta i byggde men en liten bod där det gick att sova och kanske även äta.

Kutboden, en rekonstruktion.

På väg till denna cache körde vi av en lång skogsväg, vi mötte ett gäng kvigor strax innan boden, de var väldigt nyfikna så när vi skulle köra där ifrån igen fick vi nästan peta dem bort med bilen, nej det räckte med att jag använde hornet, så flyttade de på sig, men de var inte glada för att köra det.

Det hade efterhand blivit sent, så vi började fundera på hur mycket mer vi skulle hinna med, det blev till att köra till Storsund, en lågvattnet fågelsjö som ligger söder om Gothem. Medan vi bodde på Gotland var jag ofta där för att titta på fåglar, bl.a. tranor, tyvärr var de ofta långt borta så bilderna blev inte så bra. Men nu var det perfekt, fint ljus och ett par tranor relativt nära fågeltornet.

Tranorna i Storsund.

Efter att ha beundrat tranorna var det en geocache vi skulle hitta, vi skulle räkna plankor på översta plattformen och steg på trappan upp till den. Vi kom nästan rätt i siffror, i alla fall så nära att vi kunde se cachen och logga den. Rolf hade en mer i närheten som han skulle logga, en jag hade loggat i fjol, så vi körde fram till en parkering vid starten på den spång som har anlagts och promenerade till den. Sedan var det dags att sätta kursen hemöver. Vi hann precis till Slite och kunde köpa lite mat innan de stängde. En väldigt fin dag som resulterade i 10 hittade cacher för min del.

SMHI är ikke vad det var på Pohlmans tid!

Tisdag hade SMHI lovat torrt men grått på förmiddagen och sol på eftermiddagen. Det var soligt på morgonen och regnmolnen verkade mycket avlägsna, ja de syntes faktisk inte alls. Tyvärr mulnade det till mer och mer ju längre fram på dagen vi kom, slutligen var det inte bara grått, det var även regn, en ordentlig skur var det. Nå det slöt och klarnade upp igen, så jag drog iväg för att gå en promenad med Corina samtidigt med att jag ville gå en stig några systrar har gjort för barnen med lite troll och annat roligt för barn, en stig där Rolf har lagt 3 geocachar, dem skulle jag naturligtvis ta. Det lyckades medan det var torrt, jag fick även handlat lite mat i Lärbro och satte kursen hem mot Hellvi igen, sedan kom regnet men jag hann då in i förtältet med varorna.

Onsdag hade SMHI lovat regn en stor del av dagen, så jag tyckte det kunde vara en bra idé att köra på besök hos gamla vänner från församlingen i Visby. Morgon sol och förmiddags sol, svarta moln började torna sig upp runt Hellvi, men det var ju förväntat. Rolf tyckte dock han kunde klippa gräset medan det var torrt, även det lyckades. Jag körde vid 12.00 då jag skulle in i Södertorgs Järn för att se om de hade en 8 mm slanganslutning till gasolen i husvagnen, jag vil gärna kunna använda gasol pannan och det kunde jag inte med den reduktionsventil som satt på flaskan. När jag kom till Vägume kom regnet, när jag kom fram till korsningen där man kör över vägen mellan Lärbro och Slite vräkte det ner, ju närmare Visby jag kom desto mindre regn blev det. På Södertorg sken solen. Södertörns Järn är för oss hundägare en mycket sympatisk affär, de har en skylt på dörren att de gärna klappar hunden så man skall inte låta den sitta i bilen. Mycket trevligt, önskar fler butiker hade en sådan skylt.

Jag hade ett par trevliga timmar tillsammans med Astrid i Sanda, på vägen hem igen skulle jag förbi Roma och tanka, men jag hade sett att det låg två geocachar i Stenkumla som jag ville ta på hemvägen, så även om det inte är den kortaste vägen körde jag via Stenkumla och Visby till Roma. Den ena av coacherna har en lite otäck historia, den ligger nämligen vid Stenkumla avrättningsplats där den sista offentliga avrättningen i Sverige ägde rum 18 maj 1876, det var Konrad Petterson Lundqvist Tector som blev avrättat, han var tillsammans med en kumpan dömt för dubbelmord och ett flertal stölder i Sörmland och på Gotland. Kumpanen avrättades samtidigt i Malmköping.

Stenkumla avrättningsplats med info tavla om bl.a. Tector.

Sedan fortsatte resan med nog en geocache i serien Gutejul som mycket passande låg vid Tomte. Väl hemma berättade Rolf att de inte hade fått en droppa regn hela dagen, det hade gått runt men inget hade fallit ned.

Naturstig runt Alvena änge!

Ett gotländsk änge är något speciellt, även om de inte längre har någon praktisk betydning i lantbruket, hävdas de fortfarande av frivilliga krafter. Alvena änge ligger i Vallstena på Gotland, man har lagt en naturstig på totalt 6 km men med möjlighet att avkorta den till 2,5 km i anslutning till änget. Denna stig beslutade vi att gå den 12 augusti, Rolf har problem med ben och rygg, så vi tog den avkortade delen av stigen. En alldeles underbar tur där vi såg mycket fint och intressant. För vår del var det naturligtvis extra intressant då det ligger ett antal geocachar längs naturstigen, de skulle naturligtvis loggas, 7 stycken blev det totalt.

Ett stort flyttblock från istiden ligger längs stigen. Under årens lopp har vatten och is sprängt det i mindre bitar, men det är fortfarande stort.

En annan sevärdhet, naturligtvis även denna med en geocache, var en mycket gammal och mycket stor alm, ett verkligt vackert träd som jag hoppas många generationer kommer att få glädja av framöver.

En stor, gammal vacker alm, Lena står och beundrar den.

På vägen hem skulle vi besöka ett annat änge för att ta en geocache, det var en cache som var förbehållit de som hade loggat minst 1000 cacher på Gotland, jag har bara loggat 693 så jag fick inte logga den, men Rolf klarat kriteriet så han kunde logga den. Sedan var det hem och laga mat samt ge Corina mat, det var efterhand långt över den tid vi normalt äter, men det blir så när man har trevligt.

Mer geocaching och lite annat.

När jag är på Gotland och besöker Rolf o Lena blir det mycket geocaching, det var Rolf o Lena som för många år sedan fick Lotte och mig igång med geocaching, så utöver att ha allmänt trevligt tillsammans är vi ofta ute att geocacha om det är bra väder.

Här ville vi ta lite cacher som vara sig Rolf o Lena eller jag har loggat förut, vi började i Tingstäde vid träsket, där fanns en vid badplatsen som jag inte hade loggat, sedan var det ett par andra i närheten, bl.a. en i en serie som har lagts ut av den svenska geocaching organisation, en geocache i varje landskap. Vidare gick färden till File Hajdar nästan på andra sidan träsket, så det var till att köra runt. Där skulle finnas en cache vid en VW typ 1, alltså den som populärt kallas ”skalbagge”. Solen hade gömd sig bakom ett lätt molntäcke, så det var inte så varmt, men det gick då. Vägen dit blev allt sämre och sämre så såväl Lena som jag började uttrycka bekymmer om hur deras bil klarade det, slutligen blev det till att parkera och gå de sista par hundra meter genom en ganska snårig terräng.

Väl framme började vi undra hur den hade hamnat där, det fanns ju ingen väg in.

Rolf o Lena står bredvid VW vraket.

Mest troligt är väl att någon för många år sedan, har använt platsen som ett privat skrotupplag eftersom det fanns mycket annat än VW vraket. Inget okänd fenomen tyvärr.

Enligt SMHI skulle det vara torrt hela dagen, men tydligen hade någon glömd att ta vädergudarna i ed, eftersom det började småregna när vi skulle gå tillbaka till bilen igen, inte mycket, men dock så vi blev lite blöta eller fuktiga skall man kanske säga.

Men det var fler cachar som skulle tas, så vi tog oss ut från området och satte kursen mot nästa. Här var vägen avspärrat efter att vi hade kört ett par KM, de sista knapp 500 meter fick man gå, så Lena o jag med Corina började traska på, nu var det torrt igen så medan vi gick plockade Rolf fikat fram, det var bredvid en myr så det var en fin plats att fika. Vi hittade cachen och satte kursen tillbaka igen mot bilen, så började det regna igen, Rolf fick plocka stolar och allt in i bilen igen och Lena samt undertecknade blev fuktiga igen. Vi fortsatte vår färd och loggade ett par cachar mer. Vid Hejnum bygdegård började solen titta fram och regnmolnen att driva bort, så där fick vi sent omsider vårt fika.

Rolf hade sett det skulle finnas en serie cachar på Hejnum Hällar, de skulle alla gå att köra till så de borde kunna tas snabbt, det var ju efterhand sent på eftermiddagen och det skulle handlas lite i Slite innan vi var hemma. så vi satte fart, hittade starten på vägen, det var ju ingen autostrada precis, men den gick då att köra på med försiktighet, de olika coacherna hittades och loggades lätt. En av dem var vid ett stort torn som står mitt i området, om det är ett utsiktstorn eller ett minne från kriget så det är ett luftbevakningstorn vet jag inte, men jag tror mest på det första. Jag ville upp i det för att ta en bild av utsikten, den var imponerande.

En fågel hade bygg bo på ett av trappstegen, Rolf och Corina nedanför tornet och utsikten mot Slite och Cementa.

Det var sista cachen för dagen, allt som allt blev det 14 stycken vi loggade på den turen. Nu var det hög tid att komma till Slite och handla sedan hem och laga mat. Vi var hemma runt 20.00 så det blev sen middag. Men en härlig dag med goda vänner och geocaching.

På tur med Corina på Norra Gotland.

Lördag tog Corina och jag på tur ensamma till norra Gotland, jag ville hitta några geocachar jag inte hade hittat innan och ta lite fotos med den gamla Contaflex från bl.a Bläse Kalkbruk.

Vi började med att besöka Groddagården, en gammal gotlandsgård med anor från 1700 talet. Tidigare var den berömd för sina spelmän, flera stycken kända spelmän har varit ägare till gården. I dag är den hembygds gård för Fleringe socken.

Groddagården är en typisk gotlands gård med en s.k. enkelstuga som mangårdsbyggnad, denna är i 2 våningar och vi ser gaveln av den på bilden.

Det går att komma in i mangårdsbyggnaden och se hur den är inredd, Corina och jag var naturligtvis inne för att se det. Ett mycket intressant besök, vi gick även upp på övervåningen för att se hur salen såg ut, ett mycket vackert rum.

Salen på övervåningen i Groddagården. Salen användes enbart vid speciella tillfällen som jul och bröllop. Lägg märke till målningarna på väggarna.

Efter att ha besökt Groddagården körde vi till Bläse kalkbruk. Själva brottet är nedlagt sedan många år tillbaka, bruket är numera industrimuseum, ett mycket intressant sådant som jag har besökt flera gångar. Från bruket går en liten järnväg ut i brottet. Brottet i sig är en mycket populär badplats på somrarna även om det i dag inte var några badande. Corina passade på att släcka torsten i det fina klara vattnet.

Bläse kalkbrott. Om man ser noggrant efter kan man se järnvägen nästan mitt i bilden.

Corna och jag fortsatte till andra cachar på Norra Gotland, ja jag tog även ett bar bilder med Contaflexen av Bläse Kalkbruk från vägen mot Kappelshamn.

Efter att ha loggat sammanlagt 6 geocachar var det dags att köra tillbaka till Hellvi igen, först ett stopp på Coop i Lärbro för att handla lite, sedan hem till husvagnen.

Lenas bror Dagge hade kommit på besök för att fira Rolfs födelsedag i förra veckan, då kunde han inte vara med då han jobbade kväll den veckan. Vi fick en trevlig kväll med god mat och tårta.

Blåst och regn samt slut på denna resa.

Söndag blåste det rejält, Corina tordes inte vara inne i förtältet för att duken fladdrade så mycket. Jag satt duken extra fast och stängde en dörr i tältet, det var dumt skulle det visa sig. Sedan åkte jag iväg på eftermiddagen i det fina vädret, frånsett blåsten , för att logga lite cachar, bl.a en ny i Hörsne prästänge, det har jag aldrig sett så det kunde ju vara roligt, jag ville även logga ett par i Bara.

Bara ödekyrka som fortfarande används ibland, kyrkogården verkar även fortfarande vara i bruk.

Jag hade även planer att åka till Dalhem och få lite fotos på museumsjärnvägen. När jag hade besökt Hörsne prästänge såg jag att jag hade fått en bild från Rolf, han hade tjudrat tältet till en vält då gavlen höll på att blåsa bort. Jag ringde och vi kom överens om att jag nog skulle snabba mig hem. Så jag körde iväg mot Gothem som jag trodde var det snabbaste, undervägs fick jag reda på att det hade lugnat ned sig och de hade öppnat den dörr jag hare stängt, så var det inte så mycket tryck på gaveln längre eftersom vinden kunde blåsa genom tältet. Jag gjorde därför ett snabbstopp vid Norrlands Fornstuga som jag trots att vi har bott på Gotland i 22 år aldrig har sett, det tog väl 5-10 minuter att se den och logga den cache som finns där. Jag tog ett par bilder med den gamla Contaflex sedan fortsatte jag.

När jag kom hem till Hellvi kunde det konstateras att tältet hade fått ett par små revor samt att en stropp till en bardun hade lossnat, vinden hade mojnat så nu var det ingen fara.

Strandpromenaden i Visby, en del av äventyrscachen ”Visby gamla stadsmur”

Måndag eftermiddag körde vi alla 4, Rolf, Lena, Corina och jag in till Visby. Det finns 3 så kallade ”äventyrscachar” i Visby. Det är cacher där man starter ett ställe, får en fråga man skall svara på, sedan får man reda på var man skall gå därefter, en ny fråga o.s.v. Vi ville ta en av dessa som gick runt en del av Visby stadsmur, den skulle sedan avslutas med en ”bonuscache” alltså en vanlig cache med loggbok. Vandringen runt gick bra, vi hittade alla 5 platser, svarade rätt på alla frågorna och skulle så ta bonuscachen, döm om vår besvikelse när den visade sig vara borta. För att göra det än värre fanns det inget öppet fik där vi kunde fika och Lena kunde få kaffe. Nå det var bara att sätta kursen hemöver med stopp på vägen för att geocacha, det blev till sammanlagt 9 cacher vi tog på den turen.

Tisdag var sista hela dagen på Gotland för Corinas och min del, Rolf o Lena skulle veckohandla så jag satte Corina i bilen och körde till Dalhem och museumsjärnvägen, jag ville ha lite bilder av den med Cotaflexen och det fanns några cachar jag ville logga. Vädret var soligt och prognosen sa det skulle vara så hela dagen. Jag räknade med att vara hemma igen runt 4-5 på eftermiddagen, sedan skulle förtältet plockas ned och husvagnen vändas, så det var lättare att koppla och köra med den onsdag när jag skulle till färjan.

Hesselbý station med Centralföreningens packhus ( I dag heter de Lantmännen)

Det började inget vidare med två geocacher jag inte hittade, den ena har jag sedan fått reda på ligger 20 meter fel i förhållande till koordinaterna och den andra är möjligen lite av en slamkrypare. Det får jag reda ut nästa gång jag kommer till Gotland. Medan Corina och jag promenerade och loggade cache, ju jag hittade 2 stycken geocacher, såg jag plötsligt mörka moln komma drivande in söderifrån, det såg inte alls bra ut, det kunde ge regn, så vi satte kursen hemöver i hoppet om att vi skulle hinna plocka ned förtältet innan regnet evt. kom, dock kunde jag inte låta bli att stoppa i Bäl för att ta en cache som låg precis bredvid vägen vid det gamla godsmagasin vid Bäl Station. Jag skulle handla ett par saker i Slite så jag stoppade upp vid Coop. Precis när jag satte mig in i bilen efter att ha handlat kom regnet. När jag kom fram till Hellvi vräkte det ned. Men det upphörde igen efter 10 minuter. Jag packade ihop campingbordet och la det in i bilen, Rolf och jag plockade förtältet ned och la det in i ett av utrymmen från det fortfarande var lantbruk så det kunde torka. Lena kom och hjälpte med att vända vagnen och putta den fram så det blir enkelt för mig att koppla i morgon. Sedan var det en trevlig avskedsmiddag och en mysig kväll tillsammans med goda vänner.

Denna vistelse på Gotland är slut, nu får vi se när jag kommer till Gotland igen, om det blir till nästa sommar eller om det blir innan ev. till Lenas födelsedag i februari. Vi får se. Det är alltid vemodigt att resa från ön och de goda vännerna, men det kan inte hjälpas, det finns saker att passa i Nynäshamn också.

Slut på den gotländska resa 2021

 

 

 

 

 

 

Semesterresa 2021

I år är det andra året jag reser på semester utan Lotte, det känns tomt i husvagnen och under resorna mellan stoppen. Men livet skall ju gå vidare, inte minst av hänsyn till barn och barnbarn.

Men frånsett allt annat så i dessa Covid 19/Corona tider skulle jag först och främst vara färdig vaccinerat, det blev jag den 25 maj, så det var klart. Sedan skulle jag ha ett intyg att jag var färdig vaccinerat då jag ville till Danmark och hälsa på släkten samt fira Sankt Hans. Det var lite av ett cirkus att få tag i det, men det gick tack vara förnämlig hjälp från min husläkare.

Den 16 juni drog jag så iväg, Joon kom och hjälpte med att få husvagnen ut från parkeringen och kopplat till bilen, det är lite trångt och man vill ju inte det skall hända något, sedan är det enklare när det är två eftersom den ena då kan kolla ljuset på husvagnen bak, jag kan ju inte såväl trycka på bromsen som se om de lyser 12 meter bak. Jag kom iväg vid 11.30 tiden, senare än jag hade tänkt, men enligt Joon på den tid han hade beräknat då det var så alla åren. Han har nog rätt.

Jag hade planerat att köra till Linköping på första etappen, jag ville köra över Skanssundet då det blir ett passande  avbrott för såväl Corina som jag. Det finns en stor parkering just när man kommer över, där kan man stanna för kisspaus. Sedan bar det iväg över Mörkö och vidare in på gamla riksettan mot Nyköping och ett ställe där man kunde komma in på E4 söderut.

Paus på Mörkö efter överfart av Skanssundet och på plats i Linköping

Första stopp på E4 var Nyköpingsbro, en stor rastplats en bit söder om Nyköping, där åt vi lunch och Corina fick gå en liten promenad. Efter en knapp timme fortsatte färden mot Linköping. Men på sträckan mellan Norrköping och Linköping fick jag problem, normalt är det jag som blir omkört stup i kvarten, av såväl personbilar, det kan man ju förstå, jag får köra 80 och de 110, men även av långtradare som också får köra max 80. Nå till problemet, jag kom ikapp en långtradare som körde runt 65-70 så jag ville köra om, även om SAABen har en bra motor, tar det ju lite tid att köra om, så jag avvaktade tills jag i spegeln kunde se att en långtradare länge bakut hade lagt sig ut för omkörning, sedan växlade jag ned och började omkörningen, jag kom upp på sidan av långtradaren och förbi den men skulle ju lite längre fram så jag inte svängde in precis fram för honom med husvagnen. Plötsligt började husvagnen vobbla ganska kolossalt, om det var turbulens från omkörningen i kombination med ett kraftigt vindstör som var orsaken vet jag inte, men jag fick snabba mig att få farten ned och hävt vobblingen, det gick bra men väl framme i Linköping skulle jag ju se hur det såg ut inne i vagnen. Det var inte så farligt, det värsta var att bordskivan hade lossnat från underredet, nå den hade nu varit dålig länge så det var kanske inte så konstigt. Det var enkelt att lösa, jag hade några skruvar som passade så dem skruvade jag i. Vi var framme i Linköping lagom till kvällsmaten men först skulle Corina gå en kort promenad så hon kunde kissa av, sedan var det till att plocka fram grillen och få den tänt. Då fick jag en lite obehaglig överraskning: Det hade rostat sönder, över och underdel hängde inte ihop längre, nå den gick att använda med lite försiktighet, så jag kunde grilla min korv som planerat. Corina fick sitt torrfoder.

När vi var klara med middagen hade jag tittat på geocaching kartan och sett att det fanns ett par cacher i närheten, fint så kunde Corina få en promenad och jag logga ett par geocachar. Jag hade planerat tre stycken, men det blev 2. Orsaken var att det var otroligt många mygg vid speciellt den första geocache, och då den andra låg längre inne på samma stig valde jag att avstå. Tänk hela förra året var myggorna inte alls intresserad av mig, i år verkade det som jag var den de bara hade väntat på. Myggsprayen står så klart hemma på köksbordet.

Efter att ha ätit frukost och fixat våra morgonbestyr bar det iväg igen, nästa stopp skulle vara Ljungby där vi bodde de första åren i Sverige. Jag hade en idé om att jag ville hälsa på en av våra gamla grannar så när jag kom fram ringde jag honom. Vi hade en trevlig snack om gamla minnen, tyvärr har han också blivit änkling för några år sedan, även om han är mycket yngre än jag. Även i Ljungby blev det lite geocaching när jag skulle gå promenad med Corina.

Nästa dag bar det iväg mot Malmö och Sibbarp. Tyvärr hade det bliver den varmaste dagen än så länge denna sommar, upp emot 35 grader, jag hade öppet så mycket det gick av fönstren såväl av hänsyn till Corina som av hänsyn till mig själv. Vi ville rasta en bit norr om Helsingborg vid Ingnatorps kyrkoruin, vi svängde även av vid skylten och hamnade på en parkering till en golfbana, folket såg något desorienterade på ekipaget, en gammal bil och en stor husvagn mellan alla de fina nya bilarna, lite som en katt bland hermelinerna. Nå de lugnade sig när jag körde ut igen och upp på gamla riksetan i hoppet om att hitta avtagsvägen. Det gjorde jag inte, så det blev till att hålla i en P-ficka och äta lunch samt gå en liten promenad med Corina. Sedan bar det av igen och värmare blev det.

Även om jag var framme en dag tidigare än jag hade bokat, fick jag en bra plats med skugga så husvagnen inte blev som en bastu. Det kallar jag service. Jag satte markisen upp och tog bordet ut, sedan var det dags för en promenad med Corina och lite mat. Grillen var ju borta, så det fick bli till att plocka fram stekpannan och steka lite på spisen.

Hälsa på nya unga släktingar.

Nästa, lördag, dag skulle vi ha besök av Britt och två nyfunna släktingar Sara och hennes syster Josefin, men med tanke på det varma vädret föreslog Britt att vi skulle komma ut till henna och Kyösti och vara i deras trädgård, så det blev det. Vi hade en mycket trevlig eftermiddag med släktsnack och utväxling av information och bilder. Sedan hem till husvagnen igen.

Hans-Peter, Britt, Josefin och Sara, alla släkt med varandra.

Söndag förmiddag skulle jag träffa en av mina kamrater från DIS, även han släktforskare, och som jag fader för släktforsknings programmet Disgen, vi hade några trevliga timmar med snack om dit och dat, ja han kom även ut till Sibbarp söndag kväll och vi gick en promenad med Corina tillsammans och hittade en glasskiosk så vi satt och njöt en glass.

Söndag eftermiddag for jag iväg för att försöka hitta en grill, det lyckades på Bauhaus att hitta en som jag enkelt kunde modifiera så den kan stuvas undan i gasolkofferten på husvagnen.

Måndagen ägnades åt geocaching och avslappning, ja en av geocacharna var ganska rolig, den låg vid en gravhög från järnåldern mitt i ett villaområde. Enligt sägnen skulle den danska konungen Knud den Stora vara begraven i den. Kruxet är att han levde på medeltiden och man vet han när dog och begravdes i England där han även regerade. Det var medan Danmark hade eröverat en stor del av dagens England. Nå hem och packa, nästa förmiddag skulle jag köra över Öresundsbron till Danmark.

Jag hade med stort  besvär fått tag i ett intyg som uppfyllde de danska sundhetsmyndigheters krav för inresa i Danmark, jag hade pass och intyg liggande i handskfacket för att ta det fram när vi kom till Pepperholmen där den danska gränskontroll ligger. Väl framme fanns det inte en kotte, det var bara hastighetsbegränsningar och körande i zig-zag mellan uppställda koner, sedan fortsatte vi vår resa. Vi körde till Närum Camping norr om Köpenhamn.

Jag känner väl till Närum Camping från vi bodde i Danmark, då låg vi på den en del av sommaren 1972, sedan har vi legat där med Rolf och Lena när de var med till Danmark 1990. Den var nästa inte till att känna igen, den har blivit mycket större såväl mot norr som på bredden. Den högspänningsledning som fanns innan och begränsade bredden på campingen, har grävts ned.

Sankt Hans i Närum

Utöver att besöka släkten i Danmark, var det ju även min plan att fira midsommar eller Sankt Hans som det heter i Danmark. Det visade sig att det skulle vara S:t Hans brasa på Närum Camping och att alla var välkomna. Så den 23 juni på kvällen var jag till S:t Hans brasa. Det var mycket trevligt, jag blev faktisk lite rörd när vi sjöng midsommarvisan ”Vi elsker vort land” av Holger Drachman. https://www.youtube.com/watch?v=ojqvlQQBPE8

Sankt Hans elden på Närum Camping.

Nå innan S:t Hans brasan var Corina och jag på dagen på en mycket trevlig geocaching tur i Dyrehaven och på Eremitage Slätten, tog lite geocachar bl.a. en virtuell där det skulle tas en bild på mig eller loggremsan och Eremitageslottet, jag valde att ta en på mig själv och slottet i bakgrunden.

Mölleåen och dovhjortar i Dyrehaven

Men naturligtvis skall ni även se Eremitageslottet.

Efter ett par dagar i Närum gick färden vidare. Jag skulle besöka Lottes brorsön Jimmy i Vipperöd, vi hade avtalat att jag skulle komma den 25, så den 24 satte jag kursen mot Vipperöd och Tempelkrogens camping. En mycket fin campingplats som är anlagd i terrasser ned mot en vik i Issefjorden som heter Tempelkrogen. Corina och jag gick flera turer i omnejden, ja vi geocachade även lite såväl nära campingen som i själva Vipperöd innan vi skulle till Jimmy och Tine.

Det är något i luften.

Campingen, en skärmflygare och lite av viken

En kväll började det surra i luften över campingen, det var ett par skärmflygare som var i farten. Jag är inte säker på jag ville torde flyga på det sättet, men det är ju smidigt, det hela kan packas i skuffen på bilen.

Jag hade avtalat med Jens och Betty i Kollund att jag skulle komma den 27 juni, så kunde jag samtidigt hälsa på Jens mor Grete som jag inte har sett på flera år, och på hans syster Helle som jag inte har sett sedan hon var en lite flicka. Då det är en bid att köra från Vipperöd till Kollund, drygt 25 mil, ville jag inte ta det i ett sträck, jag stoppade därför upp i Odense och övernattade där mellan den 26 och 27 juni.

På turen från Vipperöd ned mot Halsskov och Storabältsbron, passerade jag en sevärdhet jag inte visste fanns. Jag såg en skylt på motorvägen ”Brorfelde Observatorium”, det gjorde mig lite nyfiken. Som tur är visade det sig att det låg på vägen mellan Kalundborg Motorvägen och Västmotorvägen som går vidare över Storabält. Så jag svängde av när jag kom till skylten, en väldigt smal väg, så jag bad en stilla bön till att det fanns en stor parkering när jag kom fram så det gick att vända. Det var inget problem, jag fick parkera så jag enkelt kunde komma ut igen och tillbaka på vägen mot Västmotorvägen. Det var ett väldigt intressant besök. Observatoriet är ursprungligen byggd av Köpenhamns Universitet, men de övergav det på nittiotalet, nu har Holbäk kommun tagit över och gjort ett upplevelses center ut av det. Det vill jag absolut besöka igen när jag har bättre tid.

Brorfelde observatorium med Meridiankredsen. och lite om Ole Römer som uppfann instrumentet.

Efter en övernattning i Odense fortsatte färden mot Sönderjylland och Kollund.

Resans slutmål Kollund.

Vi var framme i Kollund runt 16.00 på eftermiddagen. Jens gav en hand med att få husvagnen in i deras infart och koppla strömmen. Betty, Grethe och Helle kom hem samtidigt efter att ha varit på en promenad. Det var vansinnigt roligt att hälsa på Grethe igen, Helle har jag inte set sedan hon var en liten flicka på en 9-10 år så det var ett återseende efter närmare 50 år, ett väldigt roligt återseende. Bettys son och svärdotter med deras lilla son Bobby kom lite senare och skulle vara där ett par dagar, så det var rena familjeupploppet. Mycket trevligt såväl på kvällen som på morgonen efter när Grethe och Helle skulle åka.

Corina var mycket snäll mot den lilla pojken, han fick riva henne i pälsen och allt, men när han försökte sticka fingrarna i ögonen gick hon, det ville hon inte vara med om.

Min fjärrkontroll till bilen hade börjat krångla, ibland fungerade den och ibland fungerade den inte. Det var lite dumt då jag inte har annan möjlighet att låsa bilen, nyckeln fungerar bara i tändlåset eftersom det är utbytt. Jag frågade Jens, han är ju f.d. bilmekaniker, om han kundee tipsa om varför. Han gissade på batteriet i fjärrkontrollen, något jag själv borde ha tänkt på. Men att få tag i ett batteri i Kollund gick inte, jag fick köra till Padborg för att få ett nytt batteri så nu fungerar fjärrkontrollen igen.

På onsdagen hade Bettys son med sin familj rest hem, så Betty och jag tog en promenad ad gendarmstigen till gränsövergången vid Skomagerhus. En promenad jag alltid tar när jag är i Kollund. Den går genom Kollund skog så även om det är sol går det att gå där utan att bli alldeles kokt. Nå onsdag var det så där lagom, det skulle komma regn sent på eftermiddagen men vi gick straks efter lunch, så det skulle inte vara något problem. Det var en del moln på himlen så det var inte så varmt, precis lagom för en långpromenad. Jag hade för en säkerhets skuld tagit en lätt jacka med och min slokhatt. Vi fick en fin promenad ned till gränsen, jag tog lite bilder av gränsen med Corina , jag vi passerade även gränsen trots att den enda som hade pass med var Corina, mitt låg i husvagnen. Just när vi började gå hem igen och hade kommit över på den danska sidan av gränsen igen, svängde det en polisbil ned och skulle kontrollera passagen. Vi var ju på den danska sidan så det var bara ett vänligt nick när vi gick förbi dem. Undrar på hur det hade gått om de hade kommit 5 minuter innan.

Betty och Corina på gränsen. Corina söker biff som Betty har gömd.

Vi hade inte kommit många meter innan det började droppa lite, nå ja vi var ju snart inne i skogen och då tog träden av, men droppandet blev mer och mer intensivt, så innan vi hade kommit långt var vi alla tre genom blöta. Den regn som först skulle ha kommit några timmar senare kom nu. När vi kom hem var det bara att byta kläder från innerst titt ytterst och hänga det blöta på tork. Men frånsett regnet var det en alldeles underbar tur.

Mitt kusinbarn Margit, som bor i Büssum söder om gränsen helt ute vid Nordsjön, skulle komma på besök på torsdagen, så jag skulle till Padborg för att handla kaffebröd och samtidigt få bytt batteriet i fjärrkontrollen. Margit hade sin son Jan med, han bor i Flensborg, och är jämnårig med vår son Lasse, jag har inte sett Jan sedan han var runt 2 år och Margit tillsammans med sin make flyttade till Tyskland. Men Jan berättade att han ofta hade varit att leka hos min mor som då bodde i Lyngby.

Vi hade en fin eftermiddag, men konstigt nog hade vara sig Margit eller Jan någon aning om att de också var i släkt med Jens. Det hade Margits mamma aldrig pratat om.

På kvällen skulle Jens och Betty till ett arrangemang i roklubben där hundar inte var välkomna, så Corina och jag körde ut längs Kollund Fjordvej till något som heter Sönderhav, där ligger en trevlig kiosk där jag åt kvällsmat i form av en hamburgare med en stor nougat glass våffla som dessert, ju Corina fick även lite nougat glass.

Sedan skulle vi geocache lite, först en rolig cache som låg precis där vi hade parkerat. Man skulle räka ut positionen efter några nummer på en karta, kartans position var angett i beskrivningen. När man väl hade räknat positionen på cachen fram, visade det sig att den fanns i stativet kartan satt på. En rolig lösning tycker jag.

Vi åkte sedan längre ut på fjordvägen till några andra cacher som låg på en liten halvö ut i Flensborg Fjord, loggade dem efter en lång promenad ut på en udde där det skulle finnas en cache, den hittade vi inte, eller rättare där den möjligen kunde vara hade någon tidigare besökare passat på att sätta sig och förrätta sin nödtorft. Nå Corina och jag fick en fin promenad och det var ju inte heller så dumt.

Vi kom hem till Kollund igen lagom till att Jens och Betty kom tillbaka från arrangemanget i roklubben.

Jag hade sett att det låg några intressanta geocachar vid Fröslev lägret, ett läger som blev anlagt under kriget för att danska fångar inte skulle transporteras till Tyskland, bl.a. fanns det en s.k. äventyrs cache som skulle ge en vandring runt lägret.  Betty och Jens tyckte det kunde vara intressant att ta med på en sådan tur, så fredag packade vi ned kaffekorg och drog iväg i strålande sol strax efter lunch.

Det gav en trevlig vandring runt lägret att göra denna äventyrscache, sedan skulle vi ta en bonus cache som låg utanför lägret inne i en vild bevoksning. Betty sa hon inte ville gå in i denna bevoksning då hon fick myggbett och fästingar på sig, så jag gick ensam in, plötsligt stod Betty där i alla fall, nyfikenheten tog överhand , så hon ville se hur den såg ut. Den var inrymt i en fågelholk och kunde loggas enkelt.

Stängslet runt lägren, lite skoj med mig på en rolig stubbe och kafferasten

Efter en välförtjänt kafferast ville jag ta en cache mer, som naturligtvis låg i den motsatta ändan av lägret, Jens och Betty ville med så vi drog iväg alla 4 för att ta den, den hittades snabbt och kunde loggas.

Jag hade lovat ge middag på kvällen, vi hade kommit överens om att det skulle vara riktig dansk biff med lök, brun sås och potatis, så vi drog iväg till Coop i Padborg för att handla. Jens och Betty satt kvar i bilen med Corina så fönstren kunde vara öppna medan jag gick in för att handla. Väl inne såg jag det var ett erbjudande på jordgubbar, så det blev 2 backar som dessert.

Väl hemma i Kollund var det dags att börja laga mat, vi rensade jordgubbarna och strödde socker över dem, som man ju gör i Danmark, Jens lagade biffarna och med gemensamma krafter skrapade vi potäterna. Det blev en härlig middag tillsammans. Betty skar en halv biff i småbitar och gömde runt om i trädgården, sedan fick Corina leta rätt på dem. Trots att hon inte har provat det förut, visade hon sig duktig till att söka, så hon hittade alla 10 bitar.

Lördag var sista dag i Kollund, jag skulle resa vidare på söndagen då Jens och Betty hade olika arrangemang på måndagen. Som avslutning på en trevlig vistelse i Kollund körde vi på eftermiddagen ut till något som heter ”Kollund naturunivers”, ett natur område där bl.a. Jens har varit involverat i att bygga shelters för vandrare och ett stort skjul där man kan sitta och grilla. Det finns även två inhägnade områden där hundar kan springa lösa och naturligtvis såväl vatten som toaletter. Vi gick en runda på hjärtstigen när vi kom fram, lagom till att upparbeta en sund aptit till Bettys fikakorg som vi avnjöt efter. Under fikat pratade vi om att det borde finnas en geocache eller två i området, så vi får väl se om det finns det nästa gången jag kommer till Kollund.

När vi hade fikat körde vi till en minnessten för ett nedskjutit engelsk bombplan från andra världskriget, Söderjylland var ju på vägen till de tyska hamnar och varv i Flensborg och Kiel. Det fanns även en geocache vid stenen som jag naturligtvis passade på att logga.

Minnessten över nedskjutit RCAF bompplan

Och så vänder vi näsan hemåt igen mot Nynäshamn

Söndag förmiddag bar det så iväg igen, jag var lite osäker om jag skulle stoppa upp i Odense eller köra över Storabältsbron och stoppa upp i Korsör. Det fick bli en fråga om när jag kom till Odense.

När jag väl kom fram till campingplatsen i Odense visade det sig att de hade middags stängd till 14.00, d.v.s. jag hade fått vänta närmare 2 timmar innan jag kunde komma in. Jag beslutade därför att fortsätta till Korsör och var framme på Korsör Lustskov Camping strax efter 14.00. Fick en fin plats och satte husvagnen upp, slog markisen upp och åt lunch. Sedan skulle Corina och jag handla lite, det var även ett par geocachar i Korsör jag ville ta när jag nu var där. Bl.a. fanns det två vid den gamla färjehamn i Halsskov.

Så Corina och jag körde in till Korsör, med viss möda kom vi fram till den gamla färjehamnen i Halsskov, där låg en av de gamla färjorna i ett av de gamla färjelägen. Det hade tömts på vatten och sedan hade det pumpats sand in så färjan låg på en sandbädd. Corina och jag gick runt lite och tittade, det var ett väldigt liv i området, många var i vattnet och simmade, det fanns även ett wakebord som drogs av ett spel. Ett riktigt livat område.

Storabältsfärjan Broen, den sist av färjorna, alla de andra är upphugget eller såld för okänd öde.

Nästa dag skulle vi besöka en av mina släktingar i Sorö, vi skulle besöka honom efter lunch så vi åt lunch i husvagnen, det hade börjat mulna lite så jag började packa ihop, men gjorde mig ingen brådska, det fanns ju gott om tid. Sedan kom det ett par åskknall och jag fick lite mera fart på, spillvatten tanken skulle ju tömmas, markisen rullas ihop allt i vagnen skulle stuvas så det inte ramlada ut och ned under färd och strömmen skulle kopplas från samt kylskåpet tändas på gasol. Jag hann det mesta innan regnet kom, medan jag vevade upp stödbenen började det så smått regna, bara lite, jag tog min regnjacka på och fortsatte, när jag var nästan klar och bara fattades att koppla vagnen till bilen, vräkte det ner, så jag blev totalt genomblöt, ja jackan tog ju det mesta, men den är samtidigt varm, så blev jag inte blöt av regnet så av svett. Nå jag fick kopplat, slängde den blöta jackan in i bilen och drog iväg. Sedan var det omväxlande sol och regn de få km. mellan Korsör och Sorö, när jag kom fram kom den sista skuren så när jag parkerade hela ekipaget framför min släktings dörr slutade det regna.

Vi satt i hans uterum och pratade samt tittade på släktforskning. Han berättade att hans dotter hade upptäckt att hennes granne var en släkting och jag berättade om hur vi var i släkt samt lite om min gren av släkten. Efter ett par timmar bar det av igen till Sandby och Lise och Ole. Väl framme fick jag parkerat husvagnen på den vanliga platsen, nivellerat den något så nära, samt lagt ett par rejäla klossar bakom julen så den inte rullade om bromsen skulle släppa och kopplat på strömmen. Lise och Ole kom hem samtidigt med att jag kom, så det blev ett hjärtligt gensyn, vi har inte sett varandra sedan 2019 när Lotte var med i Danmark för sista gången.

Nästa dag var jag en tur i Gelsted för att hälsa på mitt kusinbarn Anne, jag har aldrig sett henne förut så det var ett trevligt besök. Hon och hennes make bor på en gammal gård där merparten av åkermarken har arrenderats ut, men Per, Annes make, har dock kvar en bit där han har lite kvigor för uppfödning och även en tjur och ett par kor så återväxten är säkrat.

Medan jag var där kom min kusin Asta på besök, så vi hade några trevliga timmar med att prata släkt. Min kusin besökte jag för några år sedan i Glumsö, så det var ett återseende, men hennes dotter hade jag som sagt inte mött förut.

Nästa dag hade jag bestämd jag skulle gå en promenad med Corina runt Glumsö sjö, jag skulle samtidigt geocacha lite och handla i Glumsö. Promenaden försökte jag för flera år sedan tillsammans med Ester, vår gamla hund, men efter en bit la hon sig ned och vägrade gå längre, trots vatten och lockande, det var för varmt den dagen. Nu gick det bättre även om jag bara hittade en cache på turen. Innan vi var klara hade det börjat dra ihop sig till regn, men det fanns en mer cache i Glumsö som jag ville försöka hitta. Det började stänka så smått, men jag hade en tunn jacka med så jag trodde det skulle gå ändå, parkerade och hittade snabbt cachen sedan började jag gå tillbaka mot bilen igen. Så kom regnet, det vräkte ned som någon hade stådd med en brandslang och spolat. Jag var totalt genomblöt, den här gången var den ingen tvekan om vad det var, det var regnet. Jackan klarade inte alls den skuren. När jag kom hem till Lise och Ole igen visade det sig att det var så mycket regn så deras hängränna vid terrassen inte hade klarat det, så de hade haft översvämning på deras däckade terrass.

Men jag skulle besöka fler släktingar på Själland, så på torsdagen gick färden till Slagelse för att besöka fler släktingar, för det första Annes bror Flemming som skulle besökas först, sedan Anne och Flemmings kusin Kurt, som alltså också är ett kusinbarn till mig, senare på eftermiddagen.

Flemming har jag aldrig mött förut, så det var trevligt att möta Flemming och hans fru. Vi fick ett par timmars släkt snack medan vi fikade.

När jag körde därifrån var det fortfarande ett par timmar innan jag skulle till Kurt, så jag bestämde att besöka viking borgen Trelleborg som ligger strax utanför Slagelse. Jag har besökt den flera gångar förut, senast på -90 talet med Rolf och Lena. Då var det bara en öppen mark med ett informations skylt. Nu är det ett museum och stängsel hela vägen runt. Hundar fick gå med in, så Corina kom med in på området.

En ”viking” promenerar med hallen i bakgrunden. Interiör från hallen.

Vikinga hallen är naturligtvis en rekonstruktion byggd runt 1920, man har senare kommit underfund på att den är fel, det skall inte vara detta lilla halvtak runt hallen, takspärren skall dras snett ned i marken.

Kurt hade jag träffat förut tillsammans med Lotte för några år sedan då vi var på besök en kväll, vi har sporadisk hållit kontakt under de gångna åren, jag hjälpte honom någongång i vinter med att få fram uppgifter om hans mormor. Vi hade några trevliga timmar med släktsnack, jag fick samtidigt kompletterad information om hans barn och barnbarn. Efter en god middag bar det av till Sandby igen

Lördag skulle jag köra vidare, jag skulle besöka Lottes systerson John och hans fru Anette i Ishöj på söndagen. Jag var tveksam vilken camping jag skulle köra till, Hundige inte långt från Ishöj eller Närum norr om Köpenhamn, jag ville ev. försöka träffa en släkting som bor i Lyngby men det sprack, hon var bortrest, så det blev Hundige.

En mycket trevlig camping, det visade sig att det var Danmarks äldsta camping från runt 1926, det fanns en bild från den tiden, då var det stora vita tält av samma typ som på Kirsten Kimer där stativet är vattenrör. Som sagt en trevlig plats inte långt från strandparken vid Köge Bukt.

Hundige Strandpark Camping och en bild från marinan. Jag tyckte det passade bäst med en svart/vit bild från den historiska campingen.

Enligt väderprognosen skulle det inte regna efter lunch, så därför körde vi först från Sandby efter lunch, det var lite lätt regn, men det verkade som dat var på upphällningen. Jag fick i alla fall kopplat och kom iväg utan att bli blöt.

Ju närmare vi kom Köpenhamn desto mer regnade det, när vi kom fram till Hundige runt 14.00 var det lätt regn, tydligen hade vädergudarna inte läst väderprognosen då den sa det skulle vara sol.

Nå jag fick satt upp husvagnen och slagit upp markisen så man kunde sitta torrt. Efter ett par timmar slutade det regna och blev en fin eftermiddag. Jag tittade på om det fanns några geocachar i närheten som jag kunde ta, hittade några stycken och la dem in i GPS:en. Så Corina och jag gick en promenad för att geocache, det gick inget vidare med den första, det visade sig att det var ett byggeri på gång, så den var mer eller mindre innanför stängslet runt byggbodarna. Så vi fortsatte till en annan, den låg längre från än jag hade tänkt, jag kollade inte ordentligt hur vägarna gick, GPS:en anger ju avståndet fågelriktningen medan jag vackert får följa vägarna, jag kan ju inte börja korsa folks villatomter.

Väl framme tog det sin tid innan jag hittade den, den var väldigt rolig och en lösning jag inte har sett förut. Hittat blev den och loggat.

Vi gick sedan på en stig innanför de konstgjorda laguner som har skapats längs Köge Bukt. I min barn- och ungdom, jag egentligen fram till slutet på -70 talet, var området ett extremt lågvattning område, där man skulle gå långt ut innan vattnet nådde en till livet, ofta var det drabbat av stank från rutten tång som låg i strandkanten. Nu har kommunerna längs bukten skapat ett härligt område genom uppfyllning och genom att pumpa in sand från Öresund. Det är flera sjöar/laguner, några är förbehållit djurlivet, andra är marinor eller badsjöar. På utsidan är fina sandstränder för allmänheten. Så Corina och jag fick en fin lång promenad som avslutades med pizza från den pizzeria som ligger precis vid infarten till campingen.

Nästa dag skulle vi besöka John och Anette, men vi skulle först vara där kl. 15.00, så vi han gå en promenad mer i det fina området längs Köge Bukt.

Vi hade en mycket trevlig eftermiddag och kväll tillsammans med John och Anette, efter middag föreslog jag John att han skulle gå med på en liten geocaching jakt, det låg nämligen en cache ganska nära där de bor. Vi hade pratat om vad det är för något. Så vi stack iväg med Corina för att se om den kunde hittas, det gick elegant, så nu vet även John vad det är jag sysslar med emellanåt.

Vi pratade även lite släktforskning, Anette hade börjat undra lite över hennes släkt, så jag gick igång med att plocka fram uppgifter. Vi fick fram uppgifter om hennes föräldrar och deras föräldrar, John fick även en kopia på min databas till sin iPad. Den strulade ganska visst, men förhoppningsvis lösas det snabbt.

Drama på Öresundsbron

Jag packade alltså och drog iväg upp på motorvägen runt Köpenhamn och avfarten till Öresundsbron, inga problem alls, genom tunneln och upp på bron. Fram till Pepparholmen var det inga bekymmer, men väl på toppen av Öresundsbron upptäckte jag plötsligt att gardinerna fladdrade ut av det främre fönster på husvagnen, det hade gått upp. Konstigt då jag inte har haft det fönstret öppet på närmare 2 år, jag använder alltid det bakre större fönster. Fönstret fladdrade upp och ned, det hjälpte inget att jag satte farten ned, så slutligen såg jag ingen annan utväg än att stanna i vägrenen, slå på varningsblinkers och försöka få fönstret stängd. Det var lättare sagt än gjort, det hade förflyttat sig bakåt så läset inte längre kunde få ingrepp. Med tanke på att jag stod mitt på Öresundsbrons hög del var det ju ett lite känsligt läge. Jag försökte stänga med gaffertape, det höll några 100 meter, sedan var det galet igen. Jag var nu så nära landfästet i Sverige att jag beslutade försiktigt lista ned till betalstationen, jag visste det fanns en ganska stor yta efter som jag kunde parkera på. Jag frågade passpolisen om jag fick parkera där och fixa fönstret, hon tipsade om et vanlig rastplats några hundra meter längre fram som var bättre.

Jag listade fram till den och kunde nu bättre stå och försöka lösa problemet. Jag fick det fast så jag kunde köra vidare till Sibbarp Camping,  det var ju inte så långt. Väl framme på Sibbarp kunde jag bättre jobba med fönstret. Det första jag gjorde var att flytta fönstret fram till rätt läge, av de tre  lås som finns, hade de två av dem gått sönder, det fanns bara det främre låset kvar. En förfrågan på FaceBook gruppen ”Vi som har Polarvagn” gav ett tips om en återförsäljare i Löddeköpinge som kunde ha nya lås, ett samtal dit gav som resultat att jag fick komma dit med ett lås då det fanns flera olika. Så det blev till att packa Corina i bilen och fara till Löddeköpinge. Väl framme fick jag två lås, de var dyra 350:-/styck, man skulle tro de var av guld, men det är bara plast. Tillbaka till Sibbarp igen för att montera dem. Det var inte så enkelt, de är av annan typ än de original, så jag anpassade ett lås så det kunde monteras, det sista låset får vänta tills jag är hemma igen.

Varför blåst nu ett fönster som inte har öppnats på länge upp? Ju främre delen av takluckan var öppen, jag hade inte fått stängd den ordentligt när jag packade i Hundige,  så det bildades av fartvinden ett visst övertryck i vagnen, det gick bra så länge det inte blåste för mycket emot, men uppe på Öresundsbron bäste det väl en 10m/sek emot och så blev trycket för stort, så låsen gick sönder. Jag kommer att kolla takluckorna extra noggrant i framtiden.

Geocaching och middag i Malmö

Tisdagen ägnades av att slappna av och att geocacha, det var några stycken på Lernacken jag inte hade hittat, nu skulle jag försöka hitta dem, jag den första hittade jag faktisk redan på kvällen. Som jag då har sökt efter den cache, men måndag kväll villa satelliterna vara med mig och jag kunde hitta den, flera meter från var jag hade sökt innan.

Tisdag skulle jag som sagt försöka hitta en som jag inte hittade förut, ja och så några nya naturligtvis, den ena av de nya hittades snabbt, den andra fick jag ge upp, och så var det den här jag hade DNF på tidigare, nu skulle den hittas. Det blev den också, jag fick lägga mig på rygg på marken för att ta den, så lågt hängde den på buskarna, sedan var problemet att komma upp igen. Mina knän protesterar ihärdigt när jag skall upp från att ha legat på knän eller än längre ned, jag får nog snart skaffa en käpp som hjälp för att komma upp.

Onsdag var jag bjuden till en mycket trevlig eftermiddag hos Britt och Kyösti, britt är ju släkting till mig. Jag hjälpte henne även att få släktforsknings appen in i hennes iPad, hon bistod med lite bilder på Kyösti, deras son och henne själv.

Resan går vidare mot Nynäshamn.

Torsdag var det avresa i riktning mot hemmet. Jag var fundersam på om jag skulle ta E-4 eller ta RV 23 via Växjö som i fjol, det blev E-4.

Tack och lov var det inte så varmt torsdag som när vi körde till Malmö i juni, det var varmt, men det gick att hålla en dräglig temperatur i bilen om fönstren var öppna.

Vi kom tidigt iväg så när vi kom till Hamneda söder om Ljungby, tyckte jag det var ett bra ställe att rasta. En medverkande orsak var att vi har bott i Hamneda några år, så det skulle vara roligt att återse byn igen.

Det finns en rastplats vid Hamneda gamla kyrka, där hade jag tänkt vi skulle äta lunch, precis när jag höll på att vända hela ekipaget, kom det två bilar in och de skulle naturligtvis parkera precis fram för mig, det gick alltså inte att vända runt så jag stod utan att blockera allt annat. Det var bara till att köra igen. Nå vi körde ned till den gamla, numera upprivna järnvägen och placerade oss under ett stort träd, sedan åt vi lunch. Jag fick en snack med de som nu äger huset där den gamla affären fanns, de håller på att renovera och har visst gjort det de senaste 20 åren.

Den gamla köpman där vi handlade och en till gammal butik vid Hamneda gamla station.

Efter en promenad längs den gamla järnvägen var det dags att köra vidare. Det blev stopp i Ljungby, jag skulle handla lite matvaror och var lite trött. Så Corina och jag checkade in på Ljungby Camping igen, de kom ihåg oss från vi åkte ned en månad innan. Tanken var att vi skulle stanna en natt, men när jag satt efter att ha parkerat och slagit markisen ut, kom jag på att det kanske inte var så dumt med en dag extra, så det blev det.

Fredagen ägnades åt geocaching och att besöka Angelstad, en liten by utanför Lungby där jag tillbringade många somrar i min ungdom, antingen i hyrd stuga eller hos en släkting. Senare när Lotte, barnen och jag flyttade till Ljungby i -79, var vi därute och paddla i sjön Kösen, under åren jag arbetade på CTC hyrde vi stuga av dem på sommaren. Det var billigt endast 50:-/vecka.

Det var roligt att återse det även om mycket har förändrats, såväl från min tidigaste ungdom på sextiotalet, där tåget fortfarande gick från Halmstad till Karlshamn, och från tiden innan vi flyttade flyttade till Gotland -85.

Brahenus ruin vid Gränna

Lördag fortsatte så färden norrut, vi åt lunch vid Brahehus och gick en promenad bort till ruinen, sedan gick färden vidare mot Linköping för övernattning. Corina och jag gick en promenad i Gamla Linköping och geocachare lite innan vi kojade.

Torget i Gamla Linköping

Söndag körde vi den sista sträckan. Vi rastade på Mörkö vid Skanssundet färjeläge, åt lunch och körde ned för att ställa oss i färjekön. Sedan bar den hemöver där vi anlände runt 16.00 efter en härlig månad på rull. Vi har hälsat på nya och gamla släktingar, gått promenader, geocachat och turistat i allmänhet.

I väntan på färjan vid Skanssundet

Den enda smolk i bägaren är att Lotte inte var med, jag tror hon hade tyckt om det.

Slut på semestern 2021