Kategori: Lite av varje

I december ett par veckor innan Jul upptäckte vi att vår hund Ester hade en knöl på bröstet, ja knölen hade hon i och för sig haft sedan vi fick henne, enligt veterinären var det mest troligt en fett knöl och den verkade inte besvära henne.

Men nu hade den växt kanske mycket på kort tid och det droppade blod från den. Ett besök hos veterinären gav det sorgliga besked, att det hade utvecklat sig till en galloperande cancer och med tanke på hennes ålder, ville en operation vara oförsvarlig. Vi fick fatta det tunga beslutet att låta henne somna in.

Så det var en lite tråkig Jul för vår del, men vi kunde glädjas över alla de goda minnen vi hade med Ester de 4 år vi fick ha henne.

Vi var överens om att vi skulle ha hund igen, men vänta  till efter Nytt År.

Ny hund

I februari var det dags, efter mycket sökande och många mail till olika som hade hundar till salu, eller rättare hundar som skulle omplaceras, fick vi omsider napp. Visserligen hade vi bestämd att vi den här gången skulle ha en hane, som vi alltid har haft innan vi fick Ester, men i alla fall körde vi ut till Täby och tittade på en blandras tik som var 3 år gammal. Familjen bodde trångt och det fungerade inte riktigt med hund och arbete/studier.

Vi föll pladask för Corina, som hon heter, och tog henne med hem. Hon är Esters diamentrala motsats i temperament: Ester var mycket bestämd, hon skulle nog bestämma när hon mötte andra hundar, Corina är mycket försiktig och morrar de eller skäller går hon. Hon vill ständigt kela, det kan hon inte få nog av.

Är hon inte absolut omöjlig att stå för, det tyckte vi i alla fall att hon var.

Att det så sedan har visat sig, att den information vi fick inte var helt komplett så att säga är en annan sak.

Hon har varit gatuhund i Grekland, det visste vi inte. Ju att hon var från Grekland visste vi, men inte att hon har varit gathund. Det upptäckte vi när en ung dam tog kontakt med oss efter att jag hade lagt bilder ut på FaceBook med Corina.

Hon berättade att hennes pappa hade hittat henne i ett skjul med tre valpar, de hade sedan tagit hand om henne och valparna. Fått henne till veterinär och kastrerat så det inte blev fler valpar. Det förklarar nog henns försiktighet. Lotte och jag blev hur som helst mycket glada för henne, och jag kunde gå långa promenader med henne, till glädja för oss båda.

Våren 2020 betöd även ett sorgligt avslut.

Lotte blev sämre under våren 2020, hon fick problem med blåsor på benen, så ASIH kom dagligen och bytte förband för att få rättsida på det, hon fick även rosfeber så hon fick stora antibiotika doser. Men i det stora och hela fortsatte Lotte med sina aktiviteter Canasta i PRO Ösmo och på Rosengården i Nynäshamn. Sedan kom Covid 19 pandemin och så var det slut med alla den sortens aktiviteter, hon och jag skulle båda stanna hemma, ingen kontakter med andra människor utöver sjukvårdspersonal. Joon fick gå att handla åt oss. Alla möten och andra aktiviteter inställda.

Lottes kvarvarande njure började bli trött, hennes njurvärden var för höga, de började prata om dialys på njurmedicin på KS i Huddinge. Så vi var till deras dialys avdelning på Rosenlunds sjukhus, för att prata med dem vilken form av dialys Lotte skulle ha. Men det lyckades dem att få värdene ned på det normala igen, så det blev skjutet på framtiden.

Lottes stora scooter var i behov av service, så nu när Lotte i alla fall inte kunde köra så mycket runt, blev den skickat in på hjälpmedelscentralen för översyn. Det lille Lotte skulle köra, kunde hon så göra på den lilla promenad scooter vi köpte åt henne i fjol.

I början på juni kom den tillbaka igen, vi hade ju kanonväder i juni, så Lotte tog en tur ned på hamnen med den och satt en timmes tid på havstrappen och pratade med sina väninnor från Rosengården.  Hon kom hem igen efter någon timme och satte scootern in i sitt garage.

På kvällen blev Lotte dålig så jag fick ringa efter ambulans, tyvärr kunde vi inte få dem till att köra henne på Huddinge utan de ville köra henne in till SÖS. Lotte hade fått sepsis, alltså blodförgiftning och var knappt kontaktbar.

Jag fick inte köra med in då SÖS var stängd för alla på grund av Covid 19, så jag fick stanna hemma. Jag pratade med sjuksköterskorna dagligen, och den 9 juni på hennes födelsedag, var Lotte vaken men för trött till att prata i telefon, dagen efter kunde jag prata en liten stund med henne och lämna alla födelsedagshälsningarna, nästa dag skulle Lotte överföras till Geriatriken i Nynäshamn. Tyvärr fick hon ett återfall fredag morgon, hon spydde och fick maginnehåll i lungarna, så hon blev överfört till IVA och vi blev kallade in till henne. Joon och jag kunde köra in, Lasse fick inte komma in då han hade en lätt förkylning. Joon och jag var där merparten av fredagen, vi fick en präst att komma och ge henne de sjukas salvelse. Lördag var vi också därinne och det verkade som det gick åt rätt håll, men tyvärr var Lottes hjärta mycket svagt. Läkarna berättade att hon hade dubbla klaff fel, några klaffar stängde inte som de skulle och några öppnade inte som de skulle. Det fanns dock ett lutet hopp om att hon skulle klara det.

Söndag blev hon överfört till en vanlg vårdavdelning, de kunde inte göra mera på IVA och henns värden var normala. Jag blev ringd upp av läkaren som sa att det nog var nära slutet så han tyckte vi skulle komma in alla tre. Vi var så inne några timmar på kvällen den 14 juni och körde sedan hem igen. Jag skulle ju bl.a. ta hand om Corina.

Måndag morgon den 15 juni kl. 6.00 ringde de och sa att Lotte syresättning plötsligt hade gått mycket ned, vi borde så snart som möjligt komma in, men det var ingen brådska. Tyvärr visade det sig, att det hade varit bråttom, Lotte dog den 15 juni kl. 6.20 så även om vi hade styrtat iväg med det samma, hade ingen av oss hunnit in i tid.

Så tyvärr slutade 53 års äktenskap den 15 juni 2020

Nu skulle pojkarna och jag så igång med all det som följer efter ett dödsfall: Bouppteckning, alla arangemang med begravning, hur det skall ordnas och så vidare.

Lotte hade önskat att kremeras och bli satt i minneslunden, det satte speciellt Lasse och barnbarnen sig emot, de ville ha en grav att gå till. So kompromisset blev att Lotte blev kremerat och satt i askgravlunden, där finns en liten platta med hennes namn och födelseår och dödsår, så man har en grav att gå till. Det är även plats för mig när den tiden kommer. Vi hade en fin ceremoni enligt katolsk ritual, fader Manuel förrättade mässan och det var våra vänner från Gotland, en av våra grannan, några av Lottes Canasta väninnor från Ösmo och Rosengården samt ett par från församlingen. Efter hade vi en minnesstund i vår föreningslokal.

Med denna bild av Lottes grav på Nynäshamns kyrkogård vill jag sluta detta blogg inlägg.

Efter att vi kom hem från Släktforskardagarna i Halmstad började dramatiken.

Lotte välte med sin permobil i slutet på september vilket resulterade i en sjukhusvistelse på närmare tre månader. Så det blev inte så mycket gjort förra hösten, ja fram till strax innan Jul var Lotte sjuk då det naturligtvis blev komplikationer. En olycka kommer ju sällan ensam.

Men efter årsskiftet har det ständigt gått framåt med Lotte så nog om elände för den här gången.

Vårens gotlandsresa

Vi fick i guldbröllopspresent av våra vänner Rolf och Lena med familj ett presentkort till Destination Gotland, det skulle vi naturligtvis försöka få mest möjligt ut av. Vi vill ju gärna besöka våra vänner på Gotland så mycket som möjligt, Rolf och Lena med deras barn och efterhand barnbarn, är nästan som familj.

Så till Kristi Himmelsfärd bestämde vi att vi skulle åka till Gotland, vi skulle ta husvagnen med ned, då Rolf och Lena bor de flesta helgerna på deras tomt i Hellvi på norra Gotland.

Vi gjorde husvagnen klar, den skulle besiktigas i år, så det var det första som skulle ordnas, det gick utan problem.

En av vår son Joons vänner hjälpte oss med att få en billig resa till Gotland, så det fanns pengar kvar på presentkortet till senare användning.

Rolf hade klippt gräset ned på tomten, så det fanns en iordninggjort plats för husvagnen när vi kom, med lite dirigerande fick vi husvagnen att stå som vi ville. Rolf hjälpte med att sätta förtältet upp och så var vi klara.

Ett par härliga dagar i fint väder, ja en morgon såg vi en trana på en åker bredvid tomten. Jag hade min kamera nerpackat i husvagnen, så det fick bli en bild med mobilkameran.

Rolf och jag gick ut att geocacha en dag, en hobby vi har gemensamt, det blev först några vi kunde köra till och bara gå en kort sträcka, men sedan blev det början på en serie han har på Kyllaj Hajdar.  Det var en bit att gå, bäst som vi gick började min ena sko kännas konstig. Det var en del av sulan som hade släppt i limningen, nå det var bara att traska på och så fixa det när vi kom hem till Nynäshamn igen.

Allt trevligt får ju tyvärr en ända, så även denna lång helg, söndag kväll bar det av till Nynäshamn igen. Nu skulle vi inte återvända innan sent på sommaren. Husvagnen fick stå kvar på Gotland, vi skulle inte använda den på fastlandet i sommar.

Inte visste vi när vi åkte hem från Gotland i maj, att det skulle bli en sådan sommar som det blev. Temperaturen steg ständigt och parkerade sig på runt 30 grader C, det är för varmt enligt vårt tycke, vara sig Ester, Lotte eller jag trivs i sådana temperaturer. Och allt blev snustorrt så det var ständigt risk för bränder i skog och mark. Ja det blev det ju också men tack och lov inte här eller på Gotland.

Sommarens resa till Gotland

I slutet på juli bar det av igen till Gotland, för att resa billigast möjligt, hade jag bokat resa till och från Gotland med väldigt sena färjor. Vi åkte från Nynäshamn strax innan midnatt den 24 juli och var framme i Visby runt 3.00 på morgonen. Den enda som hade sovit under hela överfarten var nog Ester, Lotte och jag hade suttit och blundat till lite men inte sovit riktigt.

Väl iland bar det av till Hellvi och husvagnen. Rolf hade berättat att han hade flyttat på den, så den stod mera i skugga än när vi var där i vår. Han hade hittat en perfekt plats under ett par ekar, så den var i skugga det mesta av dagen. Nödvändigt med dagstemperaturer på mellan 28 och 30 grader C.

På vägen dit var det dimma på flera ställen, oftast var det bara en lät dimma nere vid marken, men ibland var det tät dimma så man fick sätta farten ned för att inte riskera köra på något eller någon.

När vi väl kom fram och hade fått lastat ur bilen, samt plockat ut det från husvagnen som inte kunde vara där när vi skulle sova, gick jag en liten promenad med Ester, klockan hade ju efterhand närmat sig 4.00 så solen höll på att stiga upp och skingra dimmorna.

När vi hade sovit några timmar var det dags att göra i ordning på riktigt, sätta upp förtältet och sätta ihop möblerna till förtältet. Medan vi höll på njöt Ester av att bara kunde gå ut och gå fritt på tomten.

När det var klart var det bara att njuta, och försöka hitta lite skugga så det inte blev för varmt.

Vi riktigt njöt det, lugnet och tystnaden med svalorna svirrande i luften runt oss. Torsdag den 26 fyllde Rolf och Lenas dotter Susanne år, så det blev det vanliga telefonsamtal med födelsedags sång på danska, något som jag har gjort sedan hon var barn. Nu har det blivit en tradition som inte får missas. Fredag var vi samman med Rolf och Lena till födelsedagskalas hos Susanne och Peter med deras barn och Peters föräldrar.

Torsdag kväll gick jag en promenad med Ester och passade på att ta denna bild av månen över Susanne och Peters gård.

På fredagen fyllde vår yngsta son Joon år, han hade också kommit till Gotland, fast med en mera normal avgång under torsdagen, så han skulle också firas. Då Joon bodde hos sin kompis som först hade ledigt på lördagen, blev det till att vi firade Joon då, enligt hans eget önskemål med middag på Max i Visby.

När vi väl hade firat Joon och körde tillbaka till Hellvi igen, skulle vi handla lite i Slite, det ligger på vägen. Medan vi var där ville jag geocacha lite då det ligger ett par gömmor i närheten. Den ena ligger vid en gammal försvars anläggning från Krimkriget, ja Sverige deltog inte i det, men byggde olika anläggningar för att hindra de krigsförande parter att nyttja svensk farvatten. Några hade byggd upp en hel mur ut mot viken. Det såg ganska fint ut så jag kunde inte låta bli att ta en bild med telefonen.

En av dagarna vi satt och njöt tystnaden samt svettades i värmen såg vi en ganska stor insekt promenera på bordet, vi har senare fått reda på vad det är för en, men det har jag naturligtvis glömd.

I de flesta fallen handlade vi i Slite, inte för att det ligger närmast, det gör Lärbro, men det är ett större samhälle med flera butiker. Emellertid  händer det att turen går till Lärbro, som denna dag när jag blev skickat iväg för att handla lite småsaker. Strax innan man kommer till Lärbro ligger det en medeltida källare. Ja det roliga är att ingen visste om den innan det hus som hade byggts ovanpå den på 1700 talet skulle renovera golvet. Verktygen försvann genom golvet och man trodde huset var byggd direkt på marken. Så man skulle kolla vad det var som var under huset, så hittade man en hel källare. Huset finns inte mer, men källaren finns kvar.

Frånsett det roliga med att geocacha ser man mycket man annars inte skulle se, som denna källare. Den är inte skyltat på något sätt.

Vi var och besökta andra vänner på Gotland, Lotte skulle besöka en gammal studiekamrat som numera jobbar i Visby, medan de två damer drack kaffe geocachade Ester och jag längs muren och en bit längre söderut. Vi fick på så sätt båda motion.

Vi besökte även Nils och Anitha i deras sommarstuga i Sjonhem och vår gamla kyrkoherde samt goda vän Sven-Erik Pernler och hans hustru Ingun i Bara.

En dag då det inte var helt så varmt, ”endast” runt 25 grader C lovades det, beslutade jag att Ester och jag skulle ta de resterande cachar på Kyllaj Hajdar, det rörde sig om 5 stycken placerade runt kanten på hajdarna. Så jag packade ryggsäcken med en vattenflaska till Ester och en större flaska till mig , inte för att jag dricker mer, men för att kunna fylla Esters flaska upp, det är nämligen sådan en smart en som även är skål hon kan dricka av.

Sedan bar det av till parkeringsplatsen och upp på hajdarna, det var varmt, det gick inte lång tid innan jag var helt genomblöt i skjortan så den åkte av och ner i ryggsäcken. Kanske inte så klokt med tanke på solen, men det gick bra. Det blev mycket travande för oss båda, vi fick pausa några gångar för att dricka vatten och ta igen oss lite, men det lyckades då efterhand att ta dem alla. Då var vi också båda gott trötta.

Väl hemma vid husvagnen igen var det skönt att sitta och slappa av. Vi var just då ensamma eftersom Rolf och Lena var på Fårö med radioklubben ett par dagar, så jag tog de svettiga kläderna av och fick Lotte till att duscha mig med vattenslangen, den hade legat i solen så det var närmast en varmdusch jag fick, men skönt var det.

Eftersom det var så varmt blev det inte de stora aktiviteter, men ett par dagar var jag då ute att geocacha lite, ibland hade jag Ester med så hon fick lite motion, men ofta fick hon stanna hemma då det blev hiskelig varmt i bilen.

En av dagarna skulle jag ta en cache vid en gammal skjutbana, när jag parkerade bilen fick jag syn på två tranor som stod i vassen bara ett femtiotal meter från mig, jag hade tyvärr ingen kamera med mig så mobilen fick tjänstgöra som kamera. Bra de har blivit så bra efterhand äben om de ju inte står mål med en riktig kamera,

Även 14 dagars semester på Gotland får ett slut, det hade nära blivit panik när vi skulle hem, jag upptäckte plötsligt att våra biljetter var till dagen innan vi hade planerat hemresan. Det jag hade missat var att avgången var att i och med vi skulle resa kl. 01.00 var det natten mellan tisdag och onsdag och inte, som jag trodde, natten mellan onsdag och torsdag. Nå med hjälp från Henrik, Joons kompis, lyckades det att boka om så vi kom med natten mellan torsdag och fredag i stället.

Vi hade gott om tid efter att ha körd från Hellvi till Visby, så vi åt en pizza i husvagnen och handlade de sista sakerna innan vi skulle ombord på färjan, Ester skulle ju också gå en promenad så hon klarade att ligga i bilen de timmar resan tog. På promenaden passade jag på att ta denna solnedgångs bild från Hällarna ut över Östersjön, det kan väl vara ett passande avslut på denna blogg.

Det är efterhand länge sedan jag skrev något här senast, det har varit så mycket att stå i så det har inte riktigt blivit av. Man måste prioritera.

Vi har haft vinter, i alla fall oom man skall tro almanackan, men det har varit en konstig vinter. Kallt några dagar sedan tö igen, snö i mängd en dag men nästa dag är det plusgrader så det smälter bort.

Så blev det i alla fall vår, men den har inte heller varit riktigt som den brukar. April har varit kallare än den brukar vara, där har det varit nästan 20 grader den ena dagen och bara några få plusgrader den nästa dagen, men nu har vi maj och det verkar som det skall bli riktigt vår nu.

Annars var det väldigt dramatisk i vår lilla familj i slutet på april. Vår hund Ester blev plötsligt dålig, hon var helt ointresserad av sin mat. Det var i samband med att hon löpte så det började också vara konstigt, plötsligt mycket rikligare än vanligt, så det löp ned för hennes bakben och på hennes svans.

Det blev till att ringa veterinären, naturligtvis hände det på en fredag så ingen hade möjlighet att ta hand om henne. Nästa samtal gick till djursjukhuset i Bagarmossen, där var hon välkommen.

Vi körde ut dit med henne och kom in, vi fick sitta en stund och vänta, men inte alls länge tyckte jag, sedan kom vi in på ett undersökningsrum. Sjuksköterskan satte dit en shunt i hennes ena framben och tog samtidigt ett par blodprov. Sedan kom veterinären, en ung kvinnlig veterinär som var väldigt snäll när hon undersökte Ester, det gick bra att hon fick ligga kvar på golvet, veterinären satte sig ned till henne.

Hon kunde konstatera att så mycket blod och den typ av blod, det var inte vanligt löpblod, så Ester skulle till ultraljud då man misstänkte livmoder inflamation. Misstanken besannades tyvärr, så det var till att lämna Ester på sjukhuset och köra hem igen. Ester skulle opereras och det hoppades men att det skulle bli av under kvällen, problemet var att de även hade fått en hund in med en svår förlamning och det var inte säkert man hann med båda.

Fram på kvällen ringde veterinären och meddelade att Ester nu var opererat och att operationen hade gått bra, hon var vaken men naturligtvis ganska matt. Hon hade fått fjärnat livmoder och båda äggstockar, så det var ju en ganska stor operation. Hon ville ringa nästa förmiddag om när jag kunde hämta Ester.

Jag hämtade Ester fram på eftermiddagen, hon var fortfarande ganska matt, men när hon kom hem var något av det första hon gjorde att kasta sig över sin mat.

Nu var det till att gå kortare turer med Ester någon vecka, tyvärr gick det bara en vecka så var det galt igen. Ester verkade slö på morgonen så jag tog tempen, något jag hade gjort de första dagarna efter att hon kom hem, men då den ständigt var normal slutade jag. Nu var tempen uppe på 40 så det var att ringa Bagarmossen igen och åka ut med det samma. Ester åter undersökt med ultraljud och det såg ut som det höll på att bildas en böld där den ena äggstock hade suttit. Så Ester blev inlagd igen och fick antibiotika dropp, sedan hoppades man att man skulle slippa operera igen. Som tur är svarade hon bra på behandlingen, så man fick stopp på infektionen med antibiotika, men Ester fik stanna från fredag till söndag så man var helt säkra på att det fungerade. Sedan fick jag fortsätta med antibiotika tabletter när hon kom hem några dagar. Nu är Ester helt frisk igen och kan gå sina vanliga långa turer.

Mitt i allt detta skulle Lotte och jag fira att vi har varit gifta i femtio år, vi hade alltså guldbröllop. Första gången ester blev sjuk var en vecka innan dagen, andra gången var det dagen innan som jag fick sitta på djursjukhuset med Ester.

Men vi fick firat vårt guldbröllop den 6 maj i strålande sol och riktigt trevlig värme.

Lasse och Eva med barnen var naturligtvis här, sedan var det våra vänner från nära och fjärran och några av våra grannar som flyttade hit från England för ett årstid sedan.

Ja tänk som tiden dock går, inga av oss ser ut i dag som på bilden, nå det är kanske inget att förvånas över.

Ett år efter vårt bröllop fick vi vårt första barn, Lasse, under semestern den sommar anlade jag skägg och har haft det sedan, så inga av barnen har sett sin pappa utan skägg.

Men det var väl festen jag skulle skriva om, icke om gamla minnen.

Nu är vi tillbaka i det vanliga igen. Vi håller för fullt på att planera inför sommaren, vi vill ju gärna en tur till Danmark för att hälsa på vår danska familj som vi inte har sett på några år. Även en liten tur till Tyskland för att hälsa på min bror Günter som jag inte heller har sett på flera år. Men innan det skall vi ha Ester vaccinerat och skaffat pass till henne, ju hon skall ha pass även för att åka till Danmark.

Så det dröjer kanske tills sommar innan det kommer en nästa blogg från mig.