Kategori: Semester resa

Avresan från Nynäshamn

Jag hade bokat biljett på färjan som skulle avgå kl. 23.35 den 1 augusti, det är ju om att hitta den billigaste biljetten på Destination Gotland, här kom jag undan med drygt en tusse för bil och husvagn. Framme i Visby ca. 3.00 på morgonen men då jag ju har husvagn är det inget problem.

Nå det var avresan: Som vanligt blev det lite stressigt, Joon och hans kompis hade lovat komma och hjälpa med att få husvagnen ut från parkeringen och kopplat, det är lättare om man är fler då husvagnen står lite trångt. De kom kl. 20.30 så vi gick igång, jag tog bilen ur garaget och parkerande det så det var lätt att koppla när husvagnen hade kommit fri från den garagelänga den är parkerat bredvid.

Benen vevades upp och sedan skulle den puttas ut, det brukar gå ganska lätt, det svåra är att bromsa den när den först kommer i rullning, men nu ville det sig inte alls. Vagnen gick inte att rubba ur fläcken, det ena hjulet hade låst sig och ville inte rulla runt. Troligen för att handbromsen hade varit dragit ganska hårt när vi kom hem från Järna och fått stå åtdragen en veckas tid innan jag blev uppmärksam på att den var åtdragen.

Efter mycket funderande kom vi på at jag skulle ta bilen och koppla, sedan dra den fram lite så hjulet började rulla. Medan jag gick till bilen och började backa, såg jag plötsligt att de hade fått husvagnen på rull. Joon hade kommit på att om han vevade husvagnen högt upp på stödhjulet så skulle det kanske släppa, och det gjorde det. Hurra! nu kunde vi koppla normalt, kolla ljuset ställa in husvagns speglarna så det var klart, sedan körde jag och parkerade husvagnen på den P-ficka det är mitt emot vår parkering, det var ju än lite för tidigt at köra till incheckningen.

Jag gick upp till Corina, hon var orolig, hon kände något var på gång, men hon lugnade sig när jag gjorde en kopp the och satte mig att se TV en stund, lite före 22.00 bar jag kyl- och frostvarorna ned i husvagnen, gick en liten promenad med Corina och sedan iväg till färjan, på vägen ned kom jag på att jag hade glömd att stänga av gasolen, så in på Lidls tomma parkering och stänga gasolen. Jag trodde jag var lite sen då färjan redan låg inne, men det gick en halvtimme från jag hade checkat in tills vi började köra ombord.

Efter en lugn överfart var vi framme i Visby kl. 3.00 helt enligt tidtabell.

Det var kolmörkt när vi körde iland, men ju längre jag kom österut mot Slite desto ljusare blev det, så när jag kom fram till Hellvi kl. 4.06 kunde jag gå promenad med Corina utan ficklampa.

Sedan var det till att göra husvagnen klar så jag kunde sova, bakbenen vevades ned, framme fick det gå med stödhjulet som enbart vevades så mycket ned att trycket togs bort från bilen, jag skulle ju flytta husvagnen nästa morgon så det var ingen idé att göra för mycket. Koppla på ström till kylskåpet, bära alla frostvarorna in i Rolf o Lenas frys i verkstaden och sedan sussa, då hade klockan blivit 4.45.

Första dagen på Gotland fredag den 2 augusti

Jag vaknade redan kl. 09.00 fredag morgon, så det var inte mycket sömn jag fick. Efter frukost och morgonpromenad med Corina skulle husvagnen flyttas till den plats där den står när jag är på Gotland. Rolf och Lena hjälpte mig flytta, han drog husvagnen med sin åkgräsklippare så gick det enkelt och smidigt att få den in på plats. Sedan skulle förtältet upp, även här hjälpte Rolf mig så det tog inte lång tid, så var förtältet uppe och möblerna på plats, lagom till lunch.

Efter lunch ville jag vila en liten stund, så jag la mig på sängen, det blev till att jag somnade och vaknade först kl. 16.00, så Corina fick sin middags promenad ganska sent.

Jag hade bakat en kaka att ha med till Gotland, det har blivit en tradition att jag bakar en s.k ”Augustakaka” när jag är samman med Rolf och Lena, den hade jag satt in i deras kök i stället för att den skulle stå i en varm husvagn, vi skulle ha den till fika var tanken. Så då jag var ute att promenera med Corina fick jag ett SMS att nu var fikat klar, om de fick börja med Augustakakan eller de skulle vänta tills jag kom tillbaka, jag svarade att jag var hemma om 5 minuter så de fick själv bestämma om de ville vänta eller börja.

Vi fick en mycket trevlig fikastund, Rolf och Lenas dotter Seal hade en kompis, Pi, på besök, så vi var många som delade på kakan så halva kakan gick åt, alla tog om. Roligt när den är uppskattat.

På kvällen bjöd Lena på grillat fläskfilé  och lite rödvin, senare på kvällen fika så allt som allt blev det en mycket trevlig kväll i goda vänners lag.

Nu börjar semestern på riktigt med bl.a geocaching.

Lördag körde vi till Slite efter lunch för att geocache, det hade kommit några nya och en en nygammal. Vår geocaching kompis Piraten 3 dog ju tyvärr i fjol alldeles för ung av en hjärntumör, flera av hans gömmor har tagits över av andra eller återuppstådd på delvis ny plats. Han hade lagt ut en cache vid ett militärt område i Slite, det sträcker sig längs vattnet från Sju Strömmar och söderut en bit. Man kan gå en stig längs vattnet, det gjorde Corina och jag för ett par år sedan, då är det väl knapp en Km att gå, men det går även att köra runt området och komma ned till stranden söder om det, så är det kortare att gå. Nu skulle vi ta vägen för att inte gå så långt, det var strax innan jag ångrade det. Vägen var extremt dålig, spåren var djupa så bottnen slog ständigt i marken, men vi kom då fram och kunde logga cachen. På återvägen bestämde vi att Rolf och Lena skulle gå den sämsta biten av vägen, så slapp jag att bottnen ständigt slog i.

Söndag var det auktion i radioklubben Rolf är medlem av, så vi körde till Andre och hälsade på gemensamma bekanta, sedan var det en serie på 3 cacher i Ljugarn vi ville ta, en rolig serie där man skulle titta på bilder av vindflyglar och gissa var fotografen hade stått när han tog bilden, där fanns koordinaterna till cachen. Så det blev till att titta uppåt på vår promenad i Ljugarn, sedan titta runt för att gissa var fotografen hade stått och slutligen hitta den lilla klisterlapp med koordinaterna. En rolig uppgift.

Men det fanns många andra cacher att ta i Ljugarn och omnejden, bl.a skulle vi ta en som ligger vid en gammal fornborg ”Kaupungs Slott”.

Det går en stig längs klintkanten från Andre golfbana förbi Kaupungs Slott och fram till ett utsiktstorn, där skulle Lena och jag naturligtvis upp. Som synes blev det en vacker utsikt.

På vägen tillbaka gick vi ned från klintkanten, det var lite av ett äventyr att komma ned utan att ramla, men ned kom vi, och gick så stigen nedanför klintkanten tillbaka till parkeringen.

Vi hade glömt att ta något med att dricka vare sig till oss tre människor eller till Corina, vi kom förbi en källa och där kunde Corina släcka törsten i härligt kallt källvatten.

Måndag och tisdag var vi hemma i Hellvi, Rolf fyller ju år 6 augusti så det var förberedelser till detta, tisdag eftermiddag kom Susanne med barnen för att fira Rolf, Susannes make Peter kom också en liten stund, men han var mitt i skörden så han hade dåligt tid, men en kopp kaffe och en bit tårta hann han då ta.

På kvällen blev det ett missförstånd mellan Lena och mig, hon trodde de hade bjudit mig på middag, jag hade bara uppfattat att de skulle ha ostpaj till middag. Så jag gick promenad med Corina som vanligt, bl.a. kom jag förbi en hel radda med solrosor, de var så fina att jag tog en bild på en av dem.

När jag kom hem åt jag ett par rågkakor jag hade ledande i kylen, senare på kvällen skulle jag in till dem, jag tror det var något jag ville se på deras TV, så klarades missförståndet upp och jag fick en bit ostpaj. Den var mycket god, synd jag hade ätit innan ute i husvagnen. Kommunikation är svårt ibland, även bland goda vänner.

Om man har dåligt minne kör man ibland fel.

På onsdagen valde vi att köra ned till Gothem, det fanns lite nygamla cacher där vi ville logga, till den första vid en gammal kutbod, fick vi en liten diskussion med lite kvigor, men de bestämde sig till att låta oss passera med bilen så vi kunde logga.

Till den nästa hade vi glömd att vi hade loggat en cache på samma plats tidigare, vår ursäkt är att cachen hade bytt namn, så vi tog fel väg och hamnade på fel sida av Djupån. När vi såg kvarnen kom vi på att vi hade varit där innan, men nu var på fel sida av ån. Men det blev en fin bild av det.

Väl tillbaka vid bilen körde vi som sagt rätt väg, hamnade vid ett gammalt fiskeläge, numera en populär badplats. Vi tyckte det passade bra med fika innan vi gav oss iväg igen mot kvarnen, en promenad på knapp en knapp kilometer genom ett mycket vackert landskap.

Som ofta längs gotländska kostar ligger gamla båtar som är på väg att återgå till naturen, så även här vid Hammars.

När vi kom tillbaka till bilen igen bestämde vi att vi skulle logga en cache vi hade använt mycket tid på att hitta i fjol. Det var et minne från krigets tid, det byggdes ett antal bunkrar längs Gotlands östkust för att förhindra fientliga landgångsförsök, raden av bunkrar kallas ”Per-Albin linjen” efter Sveriges dåvarande statsminister Per-Albin Hanson.

Så det var alltså iväg med bilen ned till kusten, området är i dag företrädes betesmark för får och kor, det ligger byggnader från ett par övergivna lantbruk på vägen. Vi lyckades naturligtvis ta fel väg igen, dock inte så galet som innan, men åter skulle vi diskutera lite med ungnöt som hade fattat posto vid en av de gamla gårdarna, vi kom överens med dem och fram till bunkern. Nu var det spännande om vi hade bättre tur i år än i fjol, det hade vi, i fjol sökte vi närmare en timme, nu hittades den snabbt på en ny och bättre plats. På återvägen tog vi rätt väg.

Rolf hade sagt att han gärna villa försöka hitta en cache som ligger vid Torsburgen, det är en s.k. mystery som man skall räkna fram koordinaterna till efter upplysning i beskrivningen. Det fanns även ett par vanliga cacher jag gärna ville logga, några Rolf och Lena hade loggat innan. Så det bar iväg till Torsburgen, det var ju inte så långt från där vi var.

Mysteryen var lätt att lösa när vi vel kom fram, sedan skulle jag hitta de två cacher jag inte hade loggat innan, de hittades också, sedan bar det iväg hemåt igen med ett stopp på ICA i Slite.

Rolf och Lena skulle köpa gratulationskort till Seal, hon fyller egentligen år den 1 januari, men ville gärna ha firandet på sommaren, så hon skulle firas tillsammans med Rolf på lördagen när Lenas syster och svåger samt Lenas Bror Dagge och så naturligtvis Susanne med familj kom på besök.

Det hade efterhand blivit ganska sent, så ve bestämde oss för att köpa var sin ICA pizza till middag, de lokala pizzeriorna hade stängd för dagen.

Väl hemma var det pizzorna in i ugnen och ge Corina mat, det hade också blivit sent. Sedan lite förberedelser för nästa dags övningar.

Lite längre vandring än beräknat.

Vi hade beslutat vi skulle ta en serie som ligger vid Häftings Klint på Gotlands västkust närheten av Hall, inte långt från denna serie ligger även en mystery, den skulle vi räkna ut. Så efter att ha ätit gick vi igång med uträknande, det var inte helt enkelt. Vi skulle använda en engelsk karttjänst där hela koden är uppdelat i 3 x 3 m stora rutor, varje ruta anges med 3 ord, men samma ord används på flera rutor, så det är till att välja rätt ruta, sedan skall man få fram koordinater för dessa rutor, det gick med lite pyssel och vi kunde skriva rätt koordinater in i våra GPS.

Serien är på totalt 6 Km vandring, så vi hade pratat om att ta den i två delar, först den ena delen, sedan gå tillbaka och ta bilen för att köra till andra ändan och ta den delen. Vi parkerade pilen vid stigstarten och knallade iväg,  mysteryn låg mycket passande efter halva vägen.

När vi väl kom igång och fick tagit de första 3 och mysteryn, kom vi på att det var lika enkelt att fortsätta och ta resten, så vi traskade på till nummer 4 och 5, sedan låg nummer 6 som var den sista närmare en Km längre fram. Det var lite problem för Corina, jag hade inte tagit vatten med då jag ju hade räknat med att vi kom åter till bilen, så hon flåsade rejält men hängde bra med. Nå det gick men hon var rejält törstig när vi så småningom kom till bilen, hon tömde nästan vattenflaskan.

Innan vi fortsatte passade på att njuta av utsikten från Häftings Klint.

Nu var det ju inte bara ronden på 6 Km vi skulle gå, när vi hade loggat den sista och kom till slutet på stigen, skulle vi ju även gå till bilen som stod vid den andra ändan av stigen. När vi kom fram till bilen kom vi på att vi hade gått 7,5 Km, så vi var gått möra alla fyra. Vi skulle ju ha fika, det tyckte vi att vi förtjänade efter den långa vandringen, Lena ville gärna att vi fikade vid Halshuk, så vi körde dit, hittade även et bord med bänk vi kunde sitta vid, fikat smakade extra gott efter den turen.

Födelsedagsfirande och lite annat.

Fredag och lördag var vi hemma i Hellvi. Vi skulle ju fira Rolf och Seals födelsedagar, ja Seal har som jag tidigare har nämnt egentligen den 1 januari, men firandet där drunknar allt som oftast i allmänt Nytt Års firande, så därför ville hon fira på sommaren.

Det blåste rätt kraftigt på lördagen. Jag hade vaknat ganska tidigt så jag la mig att vila en stund efter lunch, bäst som jag låg där hörde jag förtältet fladdra på ett nytt sätt, när jag kom ut upptäckte jag att flera av stropparna till markpinnarna hade gåt sönder. Rolf och jag fick snabba oss med att få förtältet ned innan mer gick sönder. När jag kommer hem till Nynäshamn igen får jag höra med skräddaren vad det kostar, om det blir för dyrt att reparera, så det är billigare att skaffa ett nytt alternativt sidostycken och front till markisen. Som tur var har jag efter min montering av en extra skena till markisen för ett par år sedan, alltid markisen sittande på vagnen under sommaren, så det var bara att dra ut markisen och se till att den satt ordentligt fast i marken så den inte blåste sönder. Det klarade sig resten av tiden jag var på Gotland.

Lördag kväll hade vi en mycket trevlig fest för de två födseldagsbarn. Lenas båda syskon kom,  Elisabeth med make Anders och hennes bror Dagge, Susanne och Peter med barn var naturligtvis också med.

Som vanligt när Elisabeth kommer, skulle hon ha lite koll på släkten, den här gången var det Anders släkt hon ville veta mera om, så det satt vi med en stund efter tårtan. Min dator fick slut på ström lagom till de skulle köra hem till Silte, men när jag kom ut i husvagnen och kopplade till laddning, kunde jag avsluta det jag inte blev klar med innan de körde.

Söndagen den 11 var vi med Lenas bror Dagge en tur till S:t Olofsholm, vi skulle ta en ALC cache han inte har tagit men vi andra tog i fjol, sedan skulle han även logga den cache Rolf har liggande vid det gamla batteriet ovanför stenbrottet.

Pyspunka och mer geocaching

Rolf hade fått pyspunka på sin bil, så på måndagen körde vi i två bilar till Mekonomen i Slite där Rolf lämnade sin bil.

Sedan gick turen till Tingstäde där det fanns lite nygamla cacher vi ville logga, en av dem var ganska läskig måste jag säga. Den fanns i ett hål i fundamentet till en bro över Ireån, problemet var bara att på det stället ligger ån i en ganska djup ravin, närmare 10 meter djup, båda sidor på ravinen är ganska branta. Det var lite läskigt att ta sig ned så man kunde nå cachen i hålet, det var till att hålla sig i broräcket med ena handen och ta cachen med den andra handen, Rolf fick skriva i loggboken då jag hade nog att göra med att hålla mig i räcket.

En av de andra coacherna vi loggade var ganska rolig och lite pysslig, det var två rör som var instuckna i varandra, men de var som en labyrint på insidan av det yttre röret, så det var mycket vridande och flyttande fram och åter innan man hittade rätt spår och kunde dela de två rören.

Som vanligt på tisdagar gick dagen med att handla i Slite, det är ju pensionärernas festdag där de får 5% på köpet i såväl ICA som på COOP, när vi kom hem från Slite var det dags att stuva undan köpen i frys och kylskåp.

Onsdag den 14 ville vi ta en serie på 11 cacher i Väskinde, den ligger i närheten lekpark som heter ”Trollskogen”. Det blev en bra bit att gå på omväxslande smala skogs- och rid stigar, närmare 4 Km fick vi gå, så fikat smakade bra när vi njöt av det i lekparken.

Nu blir det mest bilder en stund.

Torsdag var vi hemma, ja det vill säga jag var iväg till Lärbro för att hämta paket. Jag hade beställd en ny nummerskylt lykta till bilen och ett par nya skor, de gamla hade jag lyckats skära sönder ovanlädret på en vass sten eller liknande.

På eftermiddagen körde jag till Kylaj och Smöjen för att fotografera, ja innan tog jag en rolig bild av Rolf och Lenas tomt. Jag satte objektivet från min DSLR kamera på min analoga kamera, det gav en rolig effekt då DSLR kameran ”negativ” är mindre än et vanligt filmnegativ.

Det blev till lite blandade bilder från Kyllaj och Smöjen, naturligtvis strandriddaregården och de två kalkugnarna men även lite annat.

Efter att ha strosat runt lite vid Strandriddaregården körde jag vidare i samhället till hamnen och de två gamla kalkugnarna.

Jag gick även en tur ut på en av bryggorna vid hamnen för att få en bild på de två fyren som bildar enslinje för inseglingen i hamnen.

Färden går vidare till Smöjen och de gamla kalkbrotten där, inte minst det gamla sorterverk är ju ett minne om kalkindustrin där. Men det kan även finnas en liten idyllisk badsjö på området.

Bergsbestigning i vid Bläse kalkbruk och museum.

Fredag den 16 körde vi till Bläse, för det första hade det kommit en ny ALC cache vi ville ta med tillhörande bonus cache, för det andra hade en av Piraten 3:s cacher åter etablerats fast på en ny plats högre uppe på berget av kalkgrus som är bredvid museet.

ALC cachen var snabbt klarat av, lite vandring runt museet för att svara på frågorna, sedan visade det sig att bonus cachen låg närmare 3 Km söderut från Bläse, närmare Kappelshamn. Så i stället för att köra till den började vi asa oss upp för berget, det var tidvis jobbigt för det var lätt att halka på gruset, när vi kom nästan helt upp var Rolf tvungen att stoppa, han fick inte fäste med sina skor, men Corina och jag kunde fortsätta det sista stycket, nog delvis tack vara att jag hade nya skor där sulornas mönster inte var slitet än. Cachen loggades och sedan ned igen utan att ramla. En härlig utsikt var det från toppen, så det var absolut värt besväret.

När vi alla kom ned från berget satte vi kursen söderut till det ställs där bonus cachen låg, det visade sig att den fanns vid en parkering vid ett naturskyddsområde, så där passade vi på att fika, det tyckte vi att vi förtjänade efter strapatserna i Bläse.

Sedan hem igen med ett stopp på Coop i Lärbro, Rolf och Lena bjöd på grillat kyckling och jag bistod med en flaska Chianti jag hade haft med från Nynäshamn. Vi hade en mycket trevlig kväll.

Lördagen gick med att jag framkallade den svart/vita filmen jag tog på de första veckorna jag var på Gotland, när den var torr skannade jag den, till det ändamålet lånade jag en extra skärm av Seal, tyvärr visade det sig att den inte var speciellt bra. För det första var den ganska mörk, för det andra hade den ett hiskeligt magenta stick, det sista gjorde ju inte så mycket då det var svart/vita bilder, men det andra var lite av ett problem, nå det gick.

Söndag den 18 augusti var en tur till Elinghem ödekyrka för att ta en cache som finns där, samtidigt passade vi på att se ruinen. Kyrkan är byggd på 1200 talet och övergavs på 1600 talet.

På sommaren används ruinen flitigt till olika kyrkliga handlingar. Utöver gudstjänster och bröllop verkar det som även dopfunten används sedan det är lock på den.

Efter att ha varit i Elinghem körde vi cache som ligger vid Fallets fornby inte långt från Tingstäde, den har varit borta då det var en av Piraten3s cacher. Jag loggade den 2022 och nu har den återuppstådd så vi loggade den igen, nästa stopp var några cacher som ligger nära Hejnum, några gamla och andra nya, fikat tog vi vid Klingmyr Grodvät.

På kvällen bjöd Lena på en mycket läcker ugnsstekt lax. En helt igenom lyckat dag med goda vänner.

Måndag skulle jag först och främst betala räkningar, som jag brukar när jag får min pension. Sedan plockade vi kretskortet av cirkulationspumpen till pannan i husvagnen, den har haft det med att stanna och så börjar pannan koka. Rolf lödde fast ett parkomponenter som hade lossnat samt bytte en kondensator för avstötning av TV:n, det fungerade tyvärr inte, jag kan inte se TV om cirkulationspumpen går. Jag hade pratat om att jag en dag skulle köra till Fårösund eller Roma för att tanka, det är de enda 2 ställen på Gotland där det finns en Ingo mack och Cirkel K finns bara i Visby, ja jag skulle ju även göra annat när jag nu var där, fota eller geocache. Rolf SMS-adeoch frågade om jag kunde tänka mig att köra till Fårö en sväng, de ville bjuda så på fika från ”Sylvias döttrar” ett bageri/café, så vi satte kursen mot Fårösund och Ingo macken, sedan färjan över till Fårö och köpa fikabröd, vi skulle även ta en geocache som jag inte hade loggat, den har terrängfaktor 3 så därför hade den fått ligga, Rolf berättade att det enbart var för att det var en bit att gå i lös sand, så nu loggade jag den. Det var ganska riktigt enbart sanden som var lite besvärlig att gå i.

Rolf och Lena passade på att bada, jag hade inte tänkt på att ta badkläder med, så jag stannade på land med Corina, det passade henne bra. Jag kunde naturligtvis ha badat näck, det var det andra på stranden som gjorde, men jag var för blyg.

På kvällen var det s.k Super Måne då Månen är nära jorden så den är större än den brukar vara, jag hade glömd det även om de hade sagt det på TV flera dagar innan, men Rolf skickade ett SMS som påminde mig, så det var med att snabbt greppa kameran, sätta en lång optik på och hitta stativ och fjärrutlösare så jag kunde ta en bild eller två. De blev inte 100% perfekte, men jag tror denna bild är den bästa.

På tisdagen var Corina och jag ensamma ute att geocache, jag ville ta en serie som ligger vid Kallgatburg, det är en slinga så man går runt och kommer tillbaka till parkeringen igen. Det var precis lagom temperatur, inte för varmt och ett lätt molntäcke så solen inte brände för mycket.

Der är inte mycket vatten det är, enbart några få cm. som mest, så det är en väldigt låg växtlighet. Området betas av djur, men vi såg inga när Corina och jag var där.

En trevlig promenad på ca. 3 Km utan de stora ansträngningar med att klättra upp och ner, bara gå på plan mark eller spång.

När vi kom tillbaka till bilen var det till att köra till Slite och handla lite, det var ju tisdag med 5% pensionärsrabatt, det blev Coop där jag kunde parkera bilen i skugga av hänsyn till Corina.

Onsdagen hade de lovat regn på eftermiddagen och kvällen, så jag beslutade att nu skulle jag fixa ljuset för nummerskylten de hade anmärkt på när bilen blev besiktigat i fjol.

Så på förmiddagen plockade jag klädseln av bakluckan, nu har jag gjort det så många gångar att jag nästan kan göra det i sömnen, och monterade de nya skyltlyktorna på plats, kollade att allt fungerade som det skulle så de ljuset och inga säkringar utlöste. Allt fungerade, så nu blir det inga anmärkning på skyltlyktan i på besiktningen i år.

Men det var annat jag skulle kolla: Låset till bakluckan har börjat krångla igen, det krånglade tidigare på året, men jag trodde jag hade fått det fixat, nu krånglade det igen, jag fick ständigt varning att bakluckan inte var stängd när jag körde. Så det var till att titta på det, vad det var som var felet. Det var en liten fjäder som hade knäckt, så det var bara till att beställa ett nytt lås, skroten i Bro hade inget, så det blev till att beställa från Autodoc i Tyskland, och hoppas på det kommer lika snabbt som skyltlyktan så jag hinner montera det innan jag skall åka hem.

Eftermiddagen och kvällen blev ganska riktigt regn, men torsdag har de lovat sol igen.

Torsdag den 22 hade vi bestämd vi skulle ta en serie cacher som ligger vid Kallgate, de ligger längs en gammal landsväg så det är inget med att klättra över stock och sten. Jag hade tittat på kartan och kommit fram till att man kunde köra fram på en traktorväg till en plats endast ett par hundra meter från den första cache. Så vi drog iväg, bilen meddelade vid varje ojämnhet att bakluckan inte var stängd, jäkla pipande. Vi hittade en parkering som gissat efter studerande av kartorna på nätet ca. 100-200 m från första cache. Så vi drog iväg, Rolf, Lena, Corina och jag, hittade snabbt den första, bestämde sedan att vi skulle ta varannan på turen ut och de andra på turen tillbaka igen till bilen, så det gjorde vi. Traskade iväg på landsvägen mellan Kallgateburg och Hejnum Kallgate, allt som allt är det en sträcka på 1,4 Km i varje riktningen så allt som allt blir det en vandring på ca. 3 Km med avstickare till cacherne. En mycket trevlig promenad som avslutades med fika där vi hade parkerat bilen.

Första turen till Visby för Event och ALC cacher.

Fredag körde vi till Visby, för det första var det ett event i Almedalen och för det andra var det ville vi logga några av de ALC cache och vanliga cache som finns i Visby.

Vädret var lite tveksamt, först lovade de regn, sedan att det skulle vara torrt, så regn igen, det sista upptäckte vi först när vi hade kommit till Visby, så första stopp var Claes Olsson för att köpa 3 st. regnponcho så vi inte blev helt dyngsura när vi gick, sedan hitta en parkering, det var enklare än vi hade räknat med, vi fann en på hamnen där vi kunde stå 2 timmar gratis, sedan skulle det betalas. På med våra nyinköpta ponchos, och ut att logga den första ALC cache som ligger på hamnen, den var snabbt klarat av, sedan en vanlig geocache som ligger på den gamla piren längst ute, den hittade vi också snabbt. Därutöver hittade vi även en bronsskulptur som stod på utsidan av piren, d.v.s man ser den inte från landsidan eller möjligen skymtar den.

Sedan var det dags att gå till eventet som var i Almedalen, på vägen dit passade vi på att logga den virtuella cache som består i att man tar en bild av Almedalen.

Det är alltid trevligt att hälsa på andra geocachare, arrangören var på kryssning med Vikingline från Helsingfors så hon var bara i Visby över dagen, gamla bekante mötte vi också, och fick ett tips om en cache som har retat oss länge.

Efter eventet skulle vi fika, vi hittade ett stort träd med en stor krona och bänk och bord under, så där fikade vi undan för det lätta regnet.

När vi hade fikat var det dags för nästa ALC cache, det skulle vara i Botaniska trädgården, det hade efterhand gått de två timmarna, så Rolf gick att flytta biilen närmare Botan medan Lena, Corina och jag promenerade till Botaniska Trädgården. En trevlig promenad genom den nedre delen av Visby.

Väl framme i Botaniska trädgården mötte vi en gammal, mycket gammal gubbe Carl von Linné i form av en trädskulptur.

Jag tycker den är väldigt vacker.

När Rolf hade hivat en P-plats, det var svårt sa han, var det till att promenera runt i trädgården och ta den ALC cache som finns där, medan vi promenerade höll det sig torrt.

På vägen hem från Visby skulle vi in om Tollby Gård vid Krampbro, Lena skulle handla lite. När Lena hade handlat passade vi på att logga två cacher som ligger i närheten. Sedan hem till Hellvi där vi anlände 18.30 efter en trevlig dag med lite sol och regn om vartannat.

Lördag -Söndag den 24 och 25 augusti var det marknad i Slite, jag tror inte jag har inte varit på marknad i Slite sedan vi flyttade från Slite 1987, men nu skulle vi besöka marknaden lördag kom vi fram till, det kunde ju vara trevligt att se hur det såg ut efter så många år. Vi bestämde vi skulle köra i var sin bil då Seal också ville med på marknad, så det blev lite trångt i Rolf och Lenas bil med oss alla 4 + Corina.

Men innan vi körde till marknad, var det ett par raukar vid S:t Olofsholm jag ville fotografera, jag hade sett dem när vi var där att geocache med Dagge efter Rolfs födelsedags firande, så Corina och jag körde först till S:t Olofsholm för att fotografera.

Efter vår lilla fotoexkursion till S:t Olufsholm körde vi tillbaka till Hellvi och bytte kamera, sedan iväg till Slite och de andra Rolf, Lena och Seal.

Det var ett trevligt marknad, det var i stort samlat runt parken framför hotellet, inte alls så utspridd som det var i 1987, nå det har ju hänt en del på torget sedan då, så det är väl inte så konstigt.

Ett mycket trevligt inslag var ett gäng, jag tror de alla var 65+, herrar som spelade country och western musik. De spelade och sjöng bra tycker jag.

Därutöver var det de vanliga marknadsknallarna som man väntar att hitta på en marknad. Rolf och Lena köpte ett par nya trätofflor, ja trä är de ju inte av längre utan av något konststoff, jag tyckte de var för dyra till det jag skall använda dem till, jag använder dem mest när jag är i husvagnen till att ha på när jag skall gå på toa eller hämta vatten, så då tycker jag ett par billiga fompa tofflor räcker.

Men ett trevligt marknad att besöka efter så många år.

 

Söndag stannade vi hemma och njöt det goda vädret, på måndagen fick jag mitt paket med det nya låset till bakluckan, så iväg till CCCP i Lärbro och hämta paketet, sedan igång med att byta låset då jag kom hem, det var klart på en halvtimme. Bra man efterhand har övningen i att plocka klädsel av och på. Nu fungerar låset som det skall och jag får inga varningar om att bakluckan inte är stängd.

Andra resan till Visby och sista geocaching tur med Rolf och Lena för den här gången.

När det var klart satte vi kursen mot Visby, det fanns några ALC cacher vi ville ta, det fanns även 4 mystery där man skulle leta rätt på, var fotografen hade stått när han fotade 4 av kyrkoruinerna i Visby, stod man på rätt plats fick man koordinaterna till gömman. Det var roligt även om min GPS plötsligt inte ville samarbeta så jag fick använda telefonen, det gick bra med den. När vi nu var i Visby skulle vi naturligtvis även logga den geocache vid Östercentrum vi fick tips om på eventet. Nu hittades den snabbt och kunde loggas. Trots krångel med GPS fick vi en trevlig eftermiddag i Visby

Tisdag var som vanligt reserverat till inhandlande av mat med pensionärsrabatt på 5%, det är inte mycket med många bäckar små o.s.v., resten av dagen ägnades åt att slappa i trädgården och gå promenad med Corina.

Rolf hade hittat några cacher som egentligen var arkiverade, det var cacher som Piraten 3 hade lagt ut, men han hade hört något om att de fans kvar på sin plats rent fysiskt. Det var på en liten skogsväg i Anga som slutade vid en damm.

Rolf hade fått rätt information, de fanns alla tre på sina ursprungliga placeringar, så nu är det spännande om någon aktiverar dem igen.

De skulle ju sluta vid en damm, när vi kom fram till damman visade det sig att den var totalt uttorkat, det fanns ett liten hus bredvid dammen där man tydligen hade grillat ibland och kanske även övernattat, det fanns även en lite båt men som sagt inget vatten. Den sista cache i serien skulle ligga i fågeltornet enligt GPS:en det gjorde den också men tack och lov inte uppe i tornet, trappan upp var nämligen inte speciellt förtroendeingivande för personer i vår viktklass.

När den serie var klar skulle vi till en nyanlagd våtmark”Botersmyr” och ta några cacher där, ett väldigt fint område som tydligen är populärt inte bara för fritids aktiviteter utan även för ynglande fåglar. Det fanns 3 stycken varav den ena var extremt bökig att få fram, hitta den var enkelt men att få den fram var besvärligt men det lyckades med hjälp av Victorinox.

Dat fanns ett litet fågeltorn eller observationsplats på en kulle, så där fick man en bra översikt över området.

Nästa stopp på vår tur var en gammal gränsmarkering mellan 3 socknar och byar. Där hade vi tur att möta CO som hade varit att kolla upp sin cache, vi fick en trevlig snack med honom innan vi gav oss på att hitta cachen.

Lena ville gärna se en ruin som ligger vid Bringes i Anga, ja det ligger även en cache vid ruinen, så vi drog iväg mot Bringes. Cachen hittades snabbt med sedan skulle Lena och jag upp i ruinen, det är ruinen av en gammal gotlandsgård från medeltiden, på vägen ned från ruinen lyckades jag riva upp en ordentlig reva på ena armen, det blödde ganska kolossalt då jag äter blodförtunnande medicin, så vi hade vissa problem med att få stopp på det, men det lyckades då efterhand.

Det var mycket intressant att se denna ruin och läsa om den.

Vi avslutade dagen med att köra till Torsburgen, vi villa ta två cacher där, den ena gick lätt att hitta och logga, men den andra var en riktig luring.

Man skulle hitta däggdjur på en informationstavla, sedan skulle man använda denna siffra till att räkna fram var cachen befann sig. Vi lyckades räkna fel inte mindre än 2 gångar, ja det var inte mattematiken vi hade problem med, det var med att hitta djuren på tavlan. Felräkningen resulterade i två promenader i skogen varav den ena var minst sagt besvärlig. Men när vi hittade alla djuren var det lätt att hitta cachen. På vägen hem loggade vi en ”stop and grap” cache en som är lätt att hitta och som ligger så man klarar det med ett kort stopp med bilen.

På vägen hem köpte vi Pizza i Slite så maten var snabbt klarat av.

Torsdag var Rolf dålig, antingen hade han fått solsting eller också var det en biverkan av den medicin han får för sin diabetes, den han brukar få går inte att få tag i, då den även används av människor som vill gå ned i vikt. Så Corina och jag körde ensamma ute att geocache och fotografera, det fanns några cacher nere på Östergarnslandet jag ville ta, samtidigt ville jag även fotografera lite i det särpräglade landskapet.

En av de vi tog var uppe på Grogarnshuvud vid en av observationsbunkrarna i ”Per-Albin linjen”. Det var en betagande utsikt från den, långt norröver upp mot Slite. Vare sig man geocacher eller bare är ute att turista är det vackert på Grogarnshuvud med en sparsam vegetation av mest tall och en.

Efter besöket på Grogarnshuvud fortsatte vi ned till Herrvik och tog en cache där, men även lite bilder från fiskeläget och gatan med de gamla fiskebodarna.

Sedan satte vi kursen hemåt men skulle dock först logga en cache vid Östergarns Prästänge, trots att jag har min GPS stående på instrumentpanelen missade jag  avfarten, så jag fick vända en bit längre framme och köra tillbaka.

Semestern närmar sig slutet.

Lördag var näst sista dagen på Gotland, Rolf och Lena skulle in till Visby för att hjälpa deras son Johnny, det hade uppskjutits ett par dagar då Rolf hade varit dålig, Seal skulle ha en ny dammsugare då hennes gamla hade gått sönder. Jag skulle också in till Visby, min timer jag använder när jag framkallar hade gått sönder, så jag ville köpa en ny på Claes Olsson eller Kjell och Co. När jag nu skulle  in ville jag ta lite cacher på vägen, Rolf och Lena hade loggat dem men jag hade inte, så jag gjorde klar till at åka i stort samtidigt med dem efter lunch. Tyvärr hade min mage andra planer, den krånglade plötsligt so jag kom först iväg kl. 14.30. Det var ju lite sent när jag även skulle geocache på vägen, så innan jag var klar med det var klockan så mycket,  att jag kunde se att jag inte hann in till Visby i tid innan butikerna stängde kl. 17.00. Jag körde i stället till Roma där det också var några cacher jag ville ta, en av dem lyckades jag inte hitta, senare har jag upptäckte att den ligger ett ställe jag uteslöt som placering, så därför tittade jag aldrig där. Tiden gick och Rolf och Lena hade bjudit mig på avskedsmiddag, så det började bli dags att sätta kursen norröver igen, jag ville även tanka och Roma har en INGO mack, så jag körde att tanka och sedan mot Hellvi.

Rolf hade grillat en alldeles läcker fläskkarré som vi njöt med lite vin, trevlig samvaro och fika, sedan var det dags att koja.

Söndag skulle vi flytta husvagnen från den plats där den har stådd den senaste månaden, så jag rullade ihop markisen och kopplade strömmen från, sedan flyttade vi med gemensamma ansträngningar vagnen ut på gården. Då jag nästa morgon skulle iväg redan vid 5 för att hinna med färjan i tid, parkerade vi bilen så det bara var till att koppla loss el, koppla släpvagns kontakten, veva upp bakbenen på husvagnen och sänka ned vagnen på dragkroken, sedan köra.

Måndag morgon väcktes jag kl. 04.00 åt frukost, gick en promenad med Corina och drog iväg efter en underbar månad på Gotland. Kom fram till Visby i god tid, tyckte jag så jag stoppade vid Träffpunkt Gotland, gick en promenad igen med Corina och gick själv på toaletten, sedan körde jag ned till incheckningen så jag var där ca. 06.45. Kom in och räknade med att vänta en halvtimmestid innan vi skulle köra ombord, jag blev mycket förvånad när vi efter bara 5 – 10 minuter blev vinkade ombord, jag låste bilen och slog larmet från av hänsyn till Corina, och gick upp och hittade min plats i vilstolen. Ca. 07.20 avseglade färjan från Visby. Jag hade inte alls varit i god tid när jag checkade in, närmast i sista minuten. Jag hade varit övertygad om att färjan gick 07.30, det gjorde den inte, den gick 07.15, så när jag checkade in strax innan 07.00 var jag verkligen sent ute. Jag hade gjort tabben att lägga den utskrivna bokningsbekräftelse i en väska jag inte kom åt när vi körde från Hellvi.

Ja det var den semester på Gotland. Tack till Rolf och Lena för att vi fick stå på deras tomt en månad, och för många trevliga turer och övrig samvaro.

 

Sommaren 2022 har på sätt och vis varit konstig för min del. Mitt förtält blåste sönder i fjol så det skulle repareras, det blev klart tidigt på sommaren, två av glasfiberstängerna hade klyvts så antingen skulle de på något sätt sättas ihop igen eller också skulle jag skaffa nya. Det senare alternativet gick inte, men jag fick via FaceBook kontakt med en familj i Upplands-Väsby  som hade ett liknande tält fast numret mindre, det köpte jag för en billig peng, så nu skulle allt vara klart för camping.

Men se det var det inte: För det första resulterade kriget i Ukraina i skenande drivmedelspriser, när E85 passerar 20:- strecket på automattank, blir det för dyrt med några längre turer med husvagn. Sedan skall de renovera facader i mitt bostadsområde, jag får alltså plocka undan allt vad vi har satt upp på balkongerna och slutligen ett omskifteligt väder, när jag ville köra ut en liten sväng för ett par dagars camping och geocaching sa SMHI att det skulle vara bra en dag, men sedan regnigt ett par dagar. Att sitta ensam i en husvagn med regnet trommande på taket kan vara ok för en dag, men flera dagar är inte roligt. Så det blev inget campande och testa av ”nya” förtältet.

Men den 27 juli skulle det bära av till en herlig vistelse på Gotland hos vännerna Rolf och Lena i Hellvi, vagnen skall sättas upp på deras tomt vid deras gamla däck de hade till deras husvagn medan de byggde huset.

Corina och jag skulle åka med färjan från Nynäshamn kl. 22.10 på kvällen, det var den billigaste avgången, så skulle vi vara i Visby 1.40 och sedan en knapp timme upp till Hellvi och sova. Det var planen, men färjan kom först iväg kl 22.50 och anlände först till Visby kl. 2.00, så jag kom först i land med husvagnen 2.10-2.15. För att lägga lite lök på laxen var det sedan lätt regn på Gotland och när vi kom utanför Visby mit Slite var det låga dimmbankar tit som tät, inte det mest ideala väder för husvagns färd mitt i natten. Men vi kom då fram, och i Hellvi var det torrt så jag kunde koppla el utan att bli blöt, en liten promenad med Corina och sedan sova.

På morgonen när jag skulle äta frukost upptäckte jag att jag hade glömd mitt te hemma, hur skulle jag klara dagen utan te? Som tur var mötte jag Lena när jag var ute att gå morgon promenad med Corina, så jag frågade om jag kunde låna lite te av henne, det gick alldeles utmärkt så dagen var räddad.

När vi alla var klara med våra morgonbestyr skulle vi försöka få husvagnen in på plats där den skall stå de närmaste veckorna. Först skulle den vändas då det inte går att göra den in framåt utan att förstöra gräsmattan, den skall altså backas in och sedan vändas igen så dörren kommer åt rätt håll. Först funderade vi på att vända hela ekipaget med bil och husvagn och sedan backa det in, då Rolf är betydligt bättre på den sorts övningar än jag, han har E-kort, föreslog jag att han skulle få äran. Men vi kom fram till att det kanske var enklare att koppla husvagnen loss från bilen och sedan vända den, koppla bilen till igen och sedan börja backa det hela in. Innan vi kom så långt att vi hade startat bilen, kom vi på att vi kanske kunde skjuta husvagnen in på plats för handkraft. Som tänkt så gjort. Vi började skjuts på samtidigt med att vi tittade längs sidorna på husvagnen så vi inte körde in i något, Lena kom också och sköt på så det gick smidigt att få husvagnen in till trädäcket, nu skulle den så vändas igen så dörren kom åt rätt håll, även det lyckades och vi fick den rullat fram så den stod vågrätt åt båda hållen.

Sedan kunde Rolf och jag börja sätta upp det ”nya” förtältet, det gick inte utan lite problem. Jag hade fått reda på att det inte hade varit använd på flera år, men att det skulle vara OK i övrigt. Det stämde inte riktigt, av de tre glasfiber stänger som skulle användas visade det sig att två var defekta, den ena fattades bara en knopp i toppen, men det var inget större problem, det fungerade ändå, den andra var strax lite värre: Det gummisnöre som skall gå mellan de 8 sektionerna och hålla dem ihop, var knäckt så  den var lite svår att använda, vi fick ta en av de hela glasfiber stängerna från mitt gamla förtält, som jag hade tagit med för en säkerhets skuld. Som synes på bilden ovan står tältet fint.

På kvällen ville jag köra till Slite för att få te, jag hade visserligen fått en påse av Rolf, men han skulle ju ha den tillbaka, samtidigt sa Lena att hon saknade mellanfil, så det var till att köra iväg till Slite, som är den närmaste stad som har te från Kränku. Jag hittade inte rätt te, men väl en tesort jag ville prova, så Rolf kunde få sin påse tillbaka minus en sked. Mellanfilen fick jag springa lite runt i efter, men lyckades då hitta den på Ica, Teet fick jag på Coop, Ica har det inte.

Sedan skulle jag ha en burk till teet, den hittade jag hos Gams i Slite, och så hem till Hellvi igen. Jag hade trodd det var relativt få bilar i Slite i går kväll, men det var crousing för gamla amerikanare och A-traktorer i hotellparken, så det var smock fullt med bilar. Väl hemma igen bjöd Lena på en välsmakande kyckling gryta, det var inte alls dumt.

Det var två syften med min resa till Gotland denna sommar, för det första ville jag fira Rolfs 70 års dag och för det andra ville jag ha semester med goda vänner, tillika geocachare som jag. Ja faktisk är det Rolf och Lena som har fått Lotte och mig igång med geocaching, numera enbart jag.

Rolf och Lena hade ”sparat” geocaching hela våren och sommaren tills jag skulle komma så det var mycket att hitta gemensamt.

Vi började lite försiktigt med att en av de första kvällarna, ta en tur till Sankt Olufsholm som inte ligger så långt från där de bor, där hade kommit en s.k. adventure cache där man skall besöka flera ställen och svara på frågor för att få logga den, sedan finns det en bonus gömma i form av en fysisk geocache där man får koordinaterna när man har klarat alla frågorna. Det klarades snabbt och vi kunde logga såväl äventyret som bonus cachen.  Lagom till att ta fika innan vi körde hem igen till middag.

Det hade kommit en serie cacher i Slite under våren, de låg längs en motions slinga, det hade även kommit ett par nya i själva Slite som vi tillsammans ville ta. Så en dag när vi i alla fall var i Slite för att handla, inledde vi med att geocache.

När den var klarat av, och jag hade fått loggat två cachar Rolf och Lena hade hittat tidigare, var det in till Slite för att hitta den nya geocache där. Den fanns vid ett fint minnesmörke för de baltiska flyktingar som kom till Gotland i slutet på Andra Världskriget.

Men det fanns en cache en bit utanför Slite som jag hade tittat på i fjol, då var jag ensam med Corina och inte riktigt pigg på att försöka. Den ligger vid en gammal järnvägsbro över ett dike, då var det mycket vatten i diket och man skulle ned för dikeskanten för att hitta den, då jag var ensam tyckte jag det var lite väl riskfylld. Nu skulle den hittas, diket var i stort torrt så jag kunde gå ned på ena sidan bron, gå under den och upp på andra sidan. Lena fick hålla Corina medan Rolf förevigade mina ansträngningar. Nu blev den hittat och loggat.

Sedan var det dags för fika vid en annan gammal bro över samma dike och sedan handla i Slite. En mycket lyckat dag tyckte vi alla tre.

Dagen efter var Rolf o Lena upptagna, så jag ville ta lite cachar på norra Gotland de hade tagit  tidigare. Corina och jag körde iväg norröver, först til Rute Folkets Hus sedan bar det av till Fårösund där jag skulle försöka hitta en flerastegs cache på gamla KA3 regementets område, de olika stegen hittades snabbt men gömman hittade jag inte den dagen, men jag hittade den ett par dagar senare, när jag gjorde ett nytt besök efter att ha fått ett par tips av Rolf och Lena. Så det blev vidare färd till en annan geocache som ligger på en liten holme, Falholmen, utanför Ar. Det går en stig ut till den strax under vattenytan, ja vid lågvatten är det så lågt att man kan gå torrskodd ut till den. Det är ett fågelskyddsområde så det är tillträdesförbud fram till slutet på juli, men nu var det OK att gå ut till holmen. Jag hade förberedd mig genom att ta ett par andra sko med så jag slapp blöta ned mina vanliga skor, om det nu var för mycket vatten. Det var det Corina och jag fick vada ut i vatten upp över mina knän, Corina fick simma en kort sträcka, det tyckte hon inte alls om, hon ville upp och bäras, det hade inte alls gått, så var risken stor jag hade ramlat på det lite hala underlaget.

Väl ute på Falholmen var det till att promenera knapp en km ut till den geocache som ligger längst ute på holmen. Corina fick skakat vatnet av sig och sedan knalla iväg på inte speciellt lättgångat underlag, men det gick då, cachen hittades snabbt sedan var det tillbaka igen samma väg. Igen fick Corina simma ett kort stycke och igen ville hon upp och bäras, men in kom vi utan missöden och jag kunde byta skor när vi kom upp till bilen. Tyvärr hade jag inte tagit torra byxor med, de jag hade på var ganska blöta på benen, vad gör man inte för geocaching sporten.

Väl hemma igen fick Rolf ett mail i sin telefon att det hade kommit en ny geocache i Valleviken, vi skulle just sätta oss till bords, så den fick vänta tills efter maten, men sedan bar det iväg till Valleviken. Till vår stora förvåning var vi först på den geocache, trots att vi hade ätit middag efter att den blev släppt. Det är länge sedan jag har haft sådan tur.

Det skulle komma många gäster till Rolf:s 70 års dag, så han hade lånat ett partytält av sin svärson Peter. Det skulle vi sätta upp, naturligtvist blåste det rejält  så det hade sina sider att få det upp och få det att bli stående, men det lyckades då efterhand.

Det blev en fin fest och runt midnatt gick Corina och jag godnatt promenad sedan blev det att somna i husvagnen. Dagen efter skulle tältet plockas ned, Lenas bror Dagge var med, så det gick snabbt att få det ned och packat ihop så Rolf kunde återlämna det till Peter.

Det har ju engång varit flera järnvägslinjer på Gotland, bl.a. fanns det en linje från Visby till Lärbro, den var i övrigt lite speciell eftersom den korsade startbanan på Visby flygplats, så man fick kolla med kontrolltornet att det gick bra att korsa startbanan innen man körde ut på fältet. Alla dessa järnvägslinjer försvann på -60 talet, men i vissa fall finns själva järnvägsbanken kvar, ja en bit av den har faktisk återuppstådd som museumsjärnväg mellan Dalhem och Roma.

Längs en av dessa nedlagda järnvägssträckor mellan Tingstäde och Othem finns en serie geocacher, Rolf och Lena hade tagit några få av dem, men jag hade inte tagit några alls, så en dag lastade vi Rolfs cykel bag på bilen, packade fika korgen och drog iväg.

Tanken var att vi parkerade bilen vid den ena ändan av serien, sedan skulle vi gå och Rolf cykla en bit av den, rolf skulle sedan cykla tillbaka och hämta bilen och köra om til andra ändan medan Lena, Corina och jag skulle fortsätta och logga de sista 10 – 15 cachar. Som sagt så gjort.

Vi skulle naturligtvis även en tur till Fårö, jag har inte varit där på ett par år, så jag ville gärna dit upp en tur. Det hade även kommit en serie nya cachar som vare sig Rolf och Lena eller jag hade loggat.

Då Ingmar Bergman ju är starkt förknippat med Fårö var ett par av cacherna med kopling till honom och ett par av hans filmer. Men vi började turen med att Rolf skulle ta bort en geocache han la ut för några år sedan vid en gammal utlastningsramp för kalksten, själva rampen som fanns där är borta, så nu plockades cachen bort. Samtidigt ville jag logga en ny cache som har kommit ute på den brygga som låg under rampen, så Corina och jag gick ut på den medan Rolf och Lena plockade bort den gamla cache.

Vårt fortsatte vår färd till ett fiskeläge där vi inte hittade cachen, den var borta visade det sig, sedan tyckte vi det verkade som det var dags för fika, så vi körde till platsen för en av Ingmar Bergmans filmer ”En passion” från 1969 där det fanns fikabord och inte att förglömma en geocache.

Efter att ha fikat gick färden vidare norröver på Fårö mot Digerhuvud där vi skulle logga en virtuel cache, d.v.s en geocache där det inte finns något gömd men där man skall ta en bild, oftast på sig själv, och skicka in till cache ägaren. Här skulle tas en bild framför en känd rauk på Digerhuvud så det gjorde vi.

Det ligger i motorsports bana på Gotland ”Gotland Ring”, den ligger i ett förre detta kalkbrott i närheten av Storugns. Det har lagts en serie cacher vid denna bana, men det är inte bara att köra till dem, man får fundera länge och väl innan man kommer rätt, man skall nämligen läsa en text nogrant, sedan använda en telefon för att klura ut vad koordinaterna är. Efter mycket funderande en kväll hade vi lösningen på dem alla 4. Så nästa dag bar det iväg, men först skulle vi ta en äventyrs cache som hade kommit vid Lärbro kyrka, medan vi tog den kom bonus cachen, den fanns inte publicerat innan, så vi kunde bli först igen på en geocache. Sedan bar det iväg till ”Gotland Ring” och cacherna där. De loggades snabbt. Nu skulle vi fika, vi hade för en gångs skuld inget med, men jag hade en geocache vid Bläse Kalkbruk, egentlig har den för hög terräng faktor för mig, men med Rolf och Lena med räknade jag med det skulle gå, sedan skulle vi fika i kalkbrukets café.

Men jag skulle ju annat medan jag var på Gotland, jag skulle även en tur till Burgsvik för att hälsa på en släktforskarbekant, hon var tidigare ordförande i Gotlands släktforskarförening och jag var kassör i samma. Vi stuvade oss in i min bil, Rolf och Lena samt Corina och jag, sedan bar det iväg söderut. Det är långt från Hellvi till Burgsvik, närmare 10 mil så det är inte en tur man tar dagligen. Vi hade bestämd att medan jag åt en god lunch med Kerstin, skulle Rolf och Lena köra till en cache Rolf ville ta in eftersom det är för långt att köra för att kolla den. Sedan skulle vi geocacha på hemvägen. Det blev många cacher vi tog på vägen hem, bl.a en på Grötlingbo udd som Lotte och jag hade försökt oss på för många år sedan när vi var ganska nya på geocaching.

Nu hittades den lätt och vi fortsatte vår färd. Det hade efterhand blivit sent så vi ville äta i Hemse, vi hittade en trevlig liten pizzeria där vi fick väldigt goda pizzor, sedan ville vi logga ett par cachar som låg i närheten. Vad vi inte hade tänkt på var att det snabbt blev mörkt och att speciellt inne bland träden var det mycket mörkt, så det blev lite geocaching i ficklampans sken. Det blev lite senare än beräknat vi kom hem till Hellvi.

Jag skulle även besöka en annan bekant på Gotland, Astrid Andersson som var gift med vår diakon i Kristi Lekamens kyrka och samtidigt en mycket god vän. Så en av dagerna stack jag iväg till Sanda med Corina. Det var en dag med ett konstigt väder, när jag körde från Hellvi var det grått och regnet hängde i luften, innan jag kom så långt började det regna, ju längre söderut jag kom desto bättre väder blev det, så när jag kom fram till Sanda kunde vi sitte ute i solen och fika medan vi pratade. När jag satte kursen norröver igen, och loggade ett par geocache på vägen, var det fortfarande sol, men efter att ha passerat Visby blev det mer och mer grått. Tanken var att jag skulle ta en challenge cache för 500 loggade på Gotland, den ligger i närheten av Martebo så det passade bra, sedan ville jag ta en serie till en fornby ”Fallets Fornby”, som ligger i närheten av Othem, samtidigt kunde Corina så få en promenad medan vi loggade den serien. När jag svängde in på avtagsvägen till fornbyn kom det en ordentlig skur, men jag chansade på att den skulle sluta efter några minuter, det gjorde den också. Sedan kunde jag gå att hitta den första i serien, det var snabbt avklarat, men även om det inte regnade var vegetationen ju blöt, så mina byxor blev rejält blöta. De nästa två klarades också av snabbt, nu var det bara att räkna fram slut koordinaterna för att ta den sista. Jag hade fotat samtliga loggar med del koordinater utom den sista, där hade jag bara antecknat siffrorna. Jag la dem in i min GPS, och här gjorde jag ett allvarligt fel. Det visade sig att samma cache ägare har lagt ut två cachar som heter nästan det samma, den ena är en mystery där man får delkoordinaterna från tre andra på vägen till parkeringen, den andra är en vanlig geocache. Det missade jag, så jag skrev in de uträknade koordinater på den vanliga geocache och gav mig iväg med Corina, det var en knapp kilometer att gå från parkeringen, jag gick på hinten när jag kom fram till fornbyn och hittade snabbt en cache samt loggade den, sedan upptäckte jag att den mystery jag trodde jag hade loggat fortfarande var ologgat i min GPS. Naturligtvis hade jag inte tagit lappen med där jag hade skrivit koordinaterna till den, så det var bara att gå tillbaka till bilen igen och hämta lappen, skriva in koordinaterna igen, den här gången på den riktiga cachen, och sedan iväg igen med Corina. Även denna cache hittades snabbt, tillbaka till bilen och sedan hem till Hellvi. Det blev något senare än jag hade räknat med innan jag kom hem.

En av dagarna vi var där kom det ett par killar som bedrev duvjakt hos Rolf o Lenas granne. Carina är vansinnigt skotträdd så det var inte alls bra, hon var orolig och kunde inte riktigt hitta någonstans att vara. Jag kunde ju inte be dem förlägga jakten till någon annan stans, så jag beslöt att ta Corina i bilen och köra ned till Sankt Olofsholm, det var så långt borta att hon inte hörde skotten.

För att variera det lite när det gäller Geocaching, finns det många sätt, men denna variant som en gotländsk geocachare har hittat på har jag inte nött förut. Frågan är hur bra man känner Gotland och de olika lokaliteterna. Varje geocache i denna serie på 6 består av ett antal bilder i form av flygfoton av olika platser på Gotland, sedan gäller det att välja först rätt plats, sedan zooma in så man har exakt samma utsnitt som på flygfotot, när man väl kommer dit får man en bokstav som man så småning om skall skriva in på en hemsida, så får man koordinaterna till den cache. Rolf, Lena och jag satt en hel helg och jobbade med dessa 6 cachar för att hitta lösningen. Så småningom lyckades vi, dock inte utan att vi vid en av dem fick fråga cache ägaren om lite hjälp.

Så nästa dag bar det iväg ut i skogen för att hitta geocachar, de hittades alla lätt och vägen var tack och lov så att man kunde köra mellan cacharna, bra av hänsyn till Rolf som inte kan gå längre sträckor.

Det blev en ny tur till Fårö, dene här gången skulle vi kombinera geocaching med att bada. Jag skulle få anledning att använda mina alldeles nyinköpta badbyxor, de första på närmare 50 år, till att bada i havet. Vi geocachade först lite och hittade ett par cahnar vid ett litet torp som en mjölnare, Nanten, hade bott i.

Vi skulle även logga ett par cachar som vi inte hittade förra gången, i alla fall den ena hade varit borta, den andra kan bara ha rullat för långt in på stenen. Nu hittades båda utan besvär.

Efter att ha badat skulle vi försöka hitta en cache som heter ”Ankan City”, ursprunget till cachen är, enligt beskrivningen, ett par flycker som lekte i skogen de hade en badanka med sig och placerade den på platsen, sedan har det bara växt.

Kan ni gissa vem denna anka skall föreställa? Det är nog inte så svart, annars läs bildtexten, så klarnar det nog.

Naturligtvis var vi även en tur i Visby medan jag var på Gotland, men vi väntade tills Medeltisveckan var slut och turisterna hade rest hem. Rolf och Lena skulle inhandla en present till en födelsedag de skulle på, men vi skulle även ta en äventyrs cache i Visby, den bragte oss runt lite varstans i Visby för att svara på frågorna. Ja alla platserna var ju kända sedan tidigare, men vad står det exakt på denna eller hin skylt? Det är ju sådant man inte kommer ihåg även om man har sett dem hundravis gångar. Det blev en lång och svettig promenad, så vi var ganska slut efter den. Det blev fika på Öster i konditoriets trädgård, sedan handla och hem till Hellvi.

Men allt roligt har tyvärr en ända, så även denna vistelse på Gotland. Husvagnen skulle vändas och flyttas så den var enkel att koppla när jag skulle åka den 23 augusti, så det klarade vi dagen innan. När det var klart ville vi ta en sista geocaching tur bl.a. för att jag kunde ta Gotlands äldsta geocache som ligger vid Hallshuk. Efter att ha loggat den och en närliggande var det dags för en fika som intogs vid en mycket fin kombinerat fika och grillplats.

Dagen efter bar det iväg med husvagnen in till Visby och färjan hem till Nynäshamn. Innan vi skulle ned till färjan stoppade vi upp på ”Träffpunkt Gotland”, en rastplats som ligger precis ovanför hamnen ut mot Södra Hällarna. Jag gick en promenad med Corina så hon hade kissat och bajsat innan vi skulle ombord på färjan, helt ute på kanten fanns det ett stängsel så man inte ramlade ned, men av någon orsak slutade stängslet precis innan denna formation, så här gick det bra att ramla ned.

En siata bild innan det bär av till färjan. Tankbåten med LNG ligger utanför Visby Hamn och i hamnen ligger Gotlands färjorna samt en av finlandsfärjorna som normalt går mellan Stockholm och Helsingfors.

Det var lite om denna sommar, nu är det si och så med värmen, nästan höstagtigt ute, men det kommer en sommar igen nästa år.

I år är det andra året jag reser på semester utan Lotte, det känns tomt i husvagnen och under resorna mellan stoppen. Men livet skall ju gå vidare, inte minst av hänsyn till barn och barnbarn.

Men frånsett allt annat så i dessa Covid 19/Corona tider skulle jag först och främst vara färdig vaccinerat, det blev jag den 25 maj, så det var klart. Sedan skulle jag ha ett intyg att jag var färdig vaccinerat då jag ville till Danmark och hälsa på släkten samt fira Sankt Hans. Det var lite av ett cirkus att få tag i det, men det gick tack vara förnämlig hjälp från min husläkare.

Den 16 juni drog jag så iväg, Joon kom och hjälpte med att få husvagnen ut från parkeringen och kopplat till bilen, det är lite trångt och man vill ju inte det skall hända något, sedan är det enklare när det är två eftersom den ena då kan kolla ljuset på husvagnen bak, jag kan ju inte såväl trycka på bromsen som se om de lyser 12 meter bak. Jag kom iväg vid 11.30 tiden, senare än jag hade tänkt, men enligt Joon på den tid han hade beräknat då det var så alla åren. Han har nog rätt.

Jag hade planerat att köra till Linköping på första etappen, jag ville köra över Skanssundet då det blir ett passande  avbrott för såväl Corina som jag. Det finns en stor parkering just när man kommer över, där kan man stanna för kisspaus. Sedan bar det iväg över Mörkö och vidare in på gamla riksettan mot Nyköping och ett ställe där man kunde komma in på E4 söderut.

Första stopp på E4 var Nyköpingsbro, en stor rastplats en bit söder om Nyköping, där åt vi lunch och Corina fick gå en liten promenad. Efter en knapp timme fortsatte färden mot Linköping. Men på sträckan mellan Norrköping och Linköping fick jag problem, normalt är det jag som blir omkört stup i kvarten, av såväl personbilar, det kan man ju förstå, jag får köra 80 och de 110, men även av långtradare som också får köra max 80. Nå till problemet, jag kom ikapp en långtradare som körde runt 65-70 så jag ville köra om, även om SAABen har en bra motor, tar det ju lite tid att köra om, så jag avvaktade tills jag i spegeln kunde se att en långtradare länge bakut hade lagt sig ut för omkörning, sedan växlade jag ned och började omkörningen, jag kom upp på sidan av långtradaren och förbi den men skulle ju lite längre fram så jag inte svängde in precis fram för honom med husvagnen. Plötsligt började husvagnen vobbla ganska kolossalt, om det var turbulens från omkörningen i kombination med ett kraftigt vindstör som var orsaken vet jag inte, men jag fick snabba mig att få farten ned och hävt vobblingen, det gick bra men väl framme i Linköping skulle jag ju se hur det såg ut inne i vagnen. Det var inte så farligt, det värsta var att bordskivan hade lossnat från underredet, nå den hade nu varit dålig länge så det var kanske inte så konstigt. Det var enkelt att lösa, jag hade några skruvar som passade så dem skruvade jag i. Vi var framme i Linköping lagom till kvällsmaten men först skulle Corina gå en kort promenad så hon kunde kissa av, sedan var det till att plocka fram grillen och få den tänt. Då fick jag en lite obehaglig överraskning: Det hade rostat sönder, över och underdel hängde inte ihop längre, nå den gick att använda med lite försiktighet, så jag kunde grilla min korv som planerat. Corina fick sitt torrfoder.

När vi var klara med middagen hade jag tittat på geocaching kartan och sett att det fanns ett par cacher i närheten, fint så kunde Corina få en promenad och jag logga ett par geocachar. Jag hade planerat tre stycken, men det blev 2. Orsaken var att det var otroligt många mygg vid speciellt den första geocache, och då den andra låg längre inne på samma stig valde jag att avstå. Tänk hela förra året var myggorna inte alls intresserad av mig, i år verkade det som jag var den de bara hade väntat på. Myggsprayen står så klart hemma på köksbordet.

Efter att ha ätit frukost och fixat våra morgonbestyr bar det iväg igen, nästa stopp skulle vara Ljungby där vi bodde de första åren i Sverige. Jag hade en idé om att jag ville hälsa på en av våra gamla grannar så när jag kom fram ringde jag honom. Vi hade en trevlig snack om gamla minnen, tyvärr har han också blivit änkling för några år sedan, även om han är mycket yngre än jag. Även i Ljungby blev det lite geocaching när jag skulle gå promenad med Corina.

Nästa dag bar det iväg mot Malmö och Sibbarp. Tyvärr hade det bliver den varmaste dagen än så länge denna sommar, upp emot 35 grader, jag hade öppet så mycket det gick av fönstren såväl av hänsyn till Corina som av hänsyn till mig själv. Vi ville rasta en bit norr om Helsingborg vid Ingnatorps kyrkoruin, vi svängde även av vid skylten och hamnade på en parkering till en golfbana, folket såg något desorienterade på ekipaget, en gammal bil och en stor husvagn mellan alla de fina nya bilarna, lite som en katt bland hermelinerna. Nå de lugnade sig när jag körde ut igen och upp på gamla riksetan i hoppet om att hitta avtagsvägen. Det gjorde jag inte, så det blev till att hålla i en P-ficka och äta lunch samt gå en liten promenad med Corina. Sedan bar det av igen och värmare blev det.

Även om jag var framme en dag tidigare än jag hade bokat, fick jag en bra plats med skugga så husvagnen inte blev som en bastu. Det kallar jag service. Jag satte markisen upp och tog bordet ut, sedan var det dags för en promenad med Corina och lite mat. Grillen var ju borta, så det fick bli till att plocka fram stekpannan och steka lite på spisen.

Hälsa på nya unga släktingar.

Nästa, lördag, dag skulle vi ha besök av Britt och två nyfunna släktingar Sara och hennes syster Josefin, men med tanke på det varma vädret föreslog Britt att vi skulle komma ut till henna och Kyösti och vara i deras trädgård, så det blev det. Vi hade en mycket trevlig eftermiddag med släktsnack och utväxling av information och bilder. Sedan hem till husvagnen igen.

Söndag förmiddag skulle jag träffa en av mina kamrater från DIS, även han släktforskare, och som jag fader för släktforsknings programmet Disgen, vi hade några trevliga timmar med snack om dit och dat, ja han kom även ut till Sibbarp söndag kväll och vi gick en promenad med Corina tillsammans och hittade en glasskiosk så vi satt och njöt en glass.

Söndag eftermiddag for jag iväg för att försöka hitta en grill, det lyckades på Bauhaus att hitta en som jag enkelt kunde modifiera så den kan stuvas undan i gasolkofferten på husvagnen.

Måndagen ägnades åt geocaching och avslappning, ja en av geocacharna var ganska rolig, den låg vid en gravhög från järnåldern mitt i ett villaområde. Enligt sägnen skulle den danska konungen Knud den Stora vara begraven i den. Kruxet är att han levde på medeltiden och man vet han när dog och begravdes i England där han även regerade. Det var medan Danmark hade eröverat en stor del av dagens England. Nå hem och packa, nästa förmiddag skulle jag köra över Öresundsbron till Danmark.

Jag hade med stort  besvär fått tag i ett intyg som uppfyllde de danska sundhetsmyndigheters krav för inresa i Danmark, jag hade pass och intyg liggande i handskfacket för att ta det fram när vi kom till Pepperholmen där den danska gränskontroll ligger. Väl framme fanns det inte en kotte, det var bara hastighetsbegränsningar och körande i zig-zag mellan uppställda koner, sedan fortsatte vi vår resa. Vi körde till Närum Camping norr om Köpenhamn.

Jag känner väl till Närum Camping från vi bodde i Danmark, då låg vi på den en del av sommaren 1972, sedan har vi legat där med Rolf och Lena när de var med till Danmark 1990. Den var nästa inte till att känna igen, den har blivit mycket större såväl mot norr som på bredden. Den högspänningsledning som fanns innan och begränsade bredden på campingen, har grävts ned.

Sankt Hans i Närum

Utöver att besöka släkten i Danmark, var det ju även min plan att fira midsommar eller Sankt Hans som det heter i Danmark. Det visade sig att det skulle vara S:t Hans brasa på Närum Camping och att alla var välkomna. Så den 23 juni på kvällen var jag till S:t Hans brasa. Det var mycket trevligt, jag blev faktisk lite rörd när vi sjöng midsommarvisan ”Vi elsker vort land” av Holger Drachman. https://www.youtube.com/watch?v=ojqvlQQBPE8

Nå innan S:t Hans brasan var Corina och jag på dagen på en mycket trevlig geocaching tur i Dyrehaven och på Eremitage Slätten, tog lite geocachar bl.a. en virtuell där det skulle tas en bild på mig eller loggremsan och Eremitageslottet, jag valde att ta en på mig själv och slottet i bakgrunden.

Men naturligtvis skall ni även se Eremitageslottet.

Efter ett par dagar i Närum gick färden vidare. Jag skulle besöka Lottes brorsön Jimmy i Vipperöd, vi hade avtalat att jag skulle komma den 25, så den 24 satte jag kursen mot Vipperöd och Tempelkrogens camping. En mycket fin campingplats som är anlagd i terrasser ned mot en vik i Issefjorden som heter Tempelkrogen. Corina och jag gick flera turer i omnejden, ja vi geocachade även lite såväl nära campingen som i själva Vipperöd innan vi skulle till Jimmy och Tine.

Det är något i luften.

En kväll började det surra i luften över campingen, det var ett par skärmflygare som var i farten. Jag är inte säker på jag ville torde flyga på det sättet, men det är ju smidigt, det hela kan packas i skuffen på bilen.

Jag hade avtalat med Jens och Betty i Kollund att jag skulle komma den 27 juni, så kunde jag samtidigt hälsa på Jens mor Grete som jag inte har sett på flera år, och på hans syster Helle som jag inte har sett sedan hon var en lite flicka. Då det är en bid att köra från Vipperöd till Kollund, drygt 25 mil, ville jag inte ta det i ett sträck, jag stoppade därför upp i Odense och övernattade där mellan den 26 och 27 juni.

På turen från Vipperöd ned mot Halsskov och Storabältsbron, passerade jag en sevärdhet jag inte visste fanns. Jag såg en skylt på motorvägen ”Brorfelde Observatorium”, det gjorde mig lite nyfiken. Som tur är visade det sig att det låg på vägen mellan Kalundborg Motorvägen och Västmotorvägen som går vidare över Storabält. Så jag svängde av när jag kom till skylten, en väldigt smal väg, så jag bad en stilla bön till att det fanns en stor parkering när jag kom fram så det gick att vända. Det var inget problem, jag fick parkera så jag enkelt kunde komma ut igen och tillbaka på vägen mot Västmotorvägen. Det var ett väldigt intressant besök. Observatoriet är ursprungligen byggd av Köpenhamns Universitet, men de övergav det på nittiotalet, nu har Holbäk kommun tagit över och gjort ett upplevelses center ut av det. Det vill jag absolut besöka igen när jag har bättre tid.

Efter en övernattning i Odense fortsatte färden mot Sönderjylland och Kollund.

Resans slutmål Kollund.

Vi var framme i Kollund runt 16.00 på eftermiddagen. Jens gav en hand med att få husvagnen in i deras infart och koppla strömmen. Betty, Grethe och Helle kom hem samtidigt efter att ha varit på en promenad. Det var vansinnigt roligt att hälsa på Grethe igen, Helle har jag inte set sedan hon var en liten flicka på en 9-10 år så det var ett återseende efter närmare 50 år, ett väldigt roligt återseende. Bettys son och svärdotter med deras lilla son Bobby kom lite senare och skulle vara där ett par dagar, så det var rena familjeupploppet. Mycket trevligt såväl på kvällen som på morgonen efter när Grethe och Helle skulle åka.

Corina var mycket snäll mot den lilla pojken, han fick riva henne i pälsen och allt, men när han försökte sticka fingrarna i ögonen gick hon, det ville hon inte vara med om.

Min fjärrkontroll till bilen hade börjat krångla, ibland fungerade den och ibland fungerade den inte. Det var lite dumt då jag inte har annan möjlighet att låsa bilen, nyckeln fungerar bara i tändlåset eftersom det är utbytt. Jag frågade Jens, han är ju f.d. bilmekaniker, om han kundee tipsa om varför. Han gissade på batteriet i fjärrkontrollen, något jag själv borde ha tänkt på. Men att få tag i ett batteri i Kollund gick inte, jag fick köra till Padborg för att få ett nytt batteri så nu fungerar fjärrkontrollen igen.

På onsdagen hade Bettys son med sin familj rest hem, så Betty och jag tog en promenad ad gendarmstigen till gränsövergången vid Skomagerhus. En promenad jag alltid tar när jag är i Kollund. Den går genom Kollund skog så även om det är sol går det att gå där utan att bli alldeles kokt. Nå onsdag var det så där lagom, det skulle komma regn sent på eftermiddagen men vi gick straks efter lunch, så det skulle inte vara något problem. Det var en del moln på himlen så det var inte så varmt, precis lagom för en långpromenad. Jag hade för en säkerhets skuld tagit en lätt jacka med och min slokhatt. Vi fick en fin promenad ned till gränsen, jag tog lite bilder av gränsen med Corina , jag vi passerade även gränsen trots att den enda som hade pass med var Corina, mitt låg i husvagnen. Just när vi började gå hem igen och hade kommit över på den danska sidan av gränsen igen, svängde det en polisbil ned och skulle kontrollera passagen. Vi var ju på den danska sidan så det var bara ett vänligt nick när vi gick förbi dem. Undrar på hur det hade gått om de hade kommit 5 minuter innan.

Vi hade inte kommit många meter innan det började droppa lite, nå ja vi var ju snart inne i skogen och då tog träden av, men droppandet blev mer och mer intensivt, så innan vi hade kommit långt var vi alla tre genom blöta. Den regn som först skulle ha kommit några timmar senare kom nu. När vi kom hem var det bara att byta kläder från innerst titt ytterst och hänga det blöta på tork. Men frånsett regnet var det en alldeles underbar tur.

Mitt kusinbarn Margit, som bor i Büssum söder om gränsen helt ute vid Nordsjön, skulle komma på besök på torsdagen, så jag skulle till Padborg för att handla kaffebröd och samtidigt få bytt batteriet i fjärrkontrollen. Margit hade sin son Jan med, han bor i Flensborg, och är jämnårig med vår son Lasse, jag har inte sett Jan sedan han var runt 2 år och Margit tillsammans med sin make flyttade till Tyskland. Men Jan berättade att han ofta hade varit att leka hos min mor som då bodde i Lyngby.

Vi hade en fin eftermiddag, men konstigt nog hade vara sig Margit eller Jan någon aning om att de också var i släkt med Jens. Det hade Margits mamma aldrig pratat om.

På kvällen skulle Jens och Betty till ett arrangemang i roklubben där hundar inte var välkomna, så Corina och jag körde ut längs Kollund Fjordvej till något som heter Sönderhav, där ligger en trevlig kiosk där jag åt kvällsmat i form av en hamburgare med en stor nougat glass våffla som dessert, ju Corina fick även lite nougat glass.

Sedan skulle vi geocache lite, först en rolig cache som låg precis där vi hade parkerat. Man skulle räka ut positionen efter några nummer på en karta, kartans position var angett i beskrivningen. När man väl hade räknat positionen på cachen fram, visade det sig att den fanns i stativet kartan satt på. En rolig lösning tycker jag.

Vi åkte sedan längre ut på fjordvägen till några andra cacher som låg på en liten halvö ut i Flensborg Fjord, loggade dem efter en lång promenad ut på en udde där det skulle finnas en cache, den hittade vi inte, eller rättare där den möjligen kunde vara hade någon tidigare besökare passat på att sätta sig och förrätta sin nödtorft. Nå Corina och jag fick en fin promenad och det var ju inte heller så dumt.

Vi kom hem till Kollund igen lagom till att Jens och Betty kom tillbaka från arrangemanget i roklubben.

Jag hade sett att det låg några intressanta geocachar vid Fröslev lägret, ett läger som blev anlagt under kriget för att danska fångar inte skulle transporteras till Tyskland, bl.a. fanns det en s.k. äventyrs cache som skulle ge en vandring runt lägret.  Betty och Jens tyckte det kunde vara intressant att ta med på en sådan tur, så fredag packade vi ned kaffekorg och drog iväg i strålande sol strax efter lunch.

Det gav en trevlig vandring runt lägret att göra denna äventyrscache, sedan skulle vi ta en bonus cache som låg utanför lägret inne i en vild bevoksning. Betty sa hon inte ville gå in i denna bevoksning då hon fick myggbett och fästingar på sig, så jag gick ensam in, plötsligt stod Betty där i alla fall, nyfikenheten tog överhand , så hon ville se hur den såg ut. Den var inrymt i en fågelholk och kunde loggas enkelt.

Efter en välförtjänt kafferast ville jag ta en cache mer, som naturligtvis låg i den motsatta ändan av lägret, Jens och Betty ville med så vi drog iväg alla 4 för att ta den, den hittades snabbt och kunde loggas.

Jag hade lovat ge middag på kvällen, vi hade kommit överens om att det skulle vara riktig dansk biff med lök, brun sås och potatis, så vi drog iväg till Coop i Padborg för att handla. Jens och Betty satt kvar i bilen med Corina så fönstren kunde vara öppna medan jag gick in för att handla. Väl inne såg jag det var ett erbjudande på jordgubbar, så det blev 2 backar som dessert.

Väl hemma i Kollund var det dags att börja laga mat, vi rensade jordgubbarna och strödde socker över dem, som man ju gör i Danmark, Jens lagade biffarna och med gemensamma krafter skrapade vi potäterna. Det blev en härlig middag tillsammans. Betty skar en halv biff i småbitar och gömde runt om i trädgården, sedan fick Corina leta rätt på dem. Trots att hon inte har provat det förut, visade hon sig duktig till att söka, så hon hittade alla 10 bitar.

Lördag var sista dag i Kollund, jag skulle resa vidare på söndagen då Jens och Betty hade olika arrangemang på måndagen. Som avslutning på en trevlig vistelse i Kollund körde vi på eftermiddagen ut till något som heter ”Kollund naturunivers”, ett natur område där bl.a. Jens har varit involverat i att bygga shelters för vandrare och ett stort skjul där man kan sitta och grilla. Det finns även två inhägnade områden där hundar kan springa lösa och naturligtvis såväl vatten som toaletter. Vi gick en runda på hjärtstigen när vi kom fram, lagom till att upparbeta en sund aptit till Bettys fikakorg som vi avnjöt efter. Under fikat pratade vi om att det borde finnas en geocache eller två i området, så vi får väl se om det finns det nästa gången jag kommer till Kollund.

När vi hade fikat körde vi till en minnessten för ett nedskjutit engelsk bombplan från andra världskriget, Söderjylland var ju på vägen till de tyska hamnar och varv i Flensborg och Kiel. Det fanns även en geocache vid stenen som jag naturligtvis passade på att logga.

Och så vänder vi näsan hemåt igen mot Nynäshamn

Söndag förmiddag bar det så iväg igen, jag var lite osäker om jag skulle stoppa upp i Odense eller köra över Storabältsbron och stoppa upp i Korsör. Det fick bli en fråga om när jag kom till Odense.

När jag väl kom fram till campingplatsen i Odense visade det sig att de hade middags stängd till 14.00, d.v.s. jag hade fått vänta närmare 2 timmar innan jag kunde komma in. Jag beslutade därför att fortsätta till Korsör och var framme på Korsör Lustskov Camping strax efter 14.00. Fick en fin plats och satte husvagnen upp, slog markisen upp och åt lunch. Sedan skulle Corina och jag handla lite, det var även ett par geocachar i Korsör jag ville ta när jag nu var där. Bl.a. fanns det två vid den gamla färjehamn i Halsskov.

Så Corina och jag körde in till Korsör, med viss möda kom vi fram till den gamla färjehamnen i Halsskov, där låg en av de gamla färjorna i ett av de gamla färjelägen. Det hade tömts på vatten och sedan hade det pumpats sand in så färjan låg på en sandbädd. Corina och jag gick runt lite och tittade, det var ett väldigt liv i området, många var i vattnet och simmade, det fanns även ett wakebord som drogs av ett spel. Ett riktigt livat område.

Nästa dag skulle vi besöka en av mina släktingar i Sorö, vi skulle besöka honom efter lunch så vi åt lunch i husvagnen, det hade börjat mulna lite så jag började packa ihop, men gjorde mig ingen brådska, det fanns ju gott om tid. Sedan kom det ett par åskknall och jag fick lite mera fart på, spillvatten tanken skulle ju tömmas, markisen rullas ihop allt i vagnen skulle stuvas så det inte ramlada ut och ned under färd och strömmen skulle kopplas från samt kylskåpet tändas på gasol. Jag hann det mesta innan regnet kom, medan jag vevade upp stödbenen började det så smått regna, bara lite, jag tog min regnjacka på och fortsatte, när jag var nästan klar och bara fattades att koppla vagnen till bilen, vräkte det ner, så jag blev totalt genomblöt, ja jackan tog ju det mesta, men den är samtidigt varm, så blev jag inte blöt av regnet så av svett. Nå jag fick kopplat, slängde den blöta jackan in i bilen och drog iväg. Sedan var det omväxlande sol och regn de få km. mellan Korsör och Sorö, när jag kom fram kom den sista skuren så när jag parkerade hela ekipaget framför min släktings dörr slutade det regna.

Vi satt i hans uterum och pratade samt tittade på släktforskning. Han berättade att hans dotter hade upptäckt att hennes granne var en släkting och jag berättade om hur vi var i släkt samt lite om min gren av släkten. Efter ett par timmar bar det av igen till Sandby och Lise och Ole. Väl framme fick jag parkerat husvagnen på den vanliga platsen, nivellerat den något så nära, samt lagt ett par rejäla klossar bakom julen så den inte rullade om bromsen skulle släppa och kopplat på strömmen. Lise och Ole kom hem samtidigt med att jag kom, så det blev ett hjärtligt gensyn, vi har inte sett varandra sedan 2019 när Lotte var med i Danmark för sista gången.

Nästa dag var jag en tur i Gelsted för att hälsa på mitt kusinbarn Anne, jag har aldrig sett henne förut så det var ett trevligt besök. Hon och hennes make bor på en gammal gård där merparten av åkermarken har arrenderats ut, men Per, Annes make, har dock kvar en bit där han har lite kvigor för uppfödning och även en tjur och ett par kor så återväxten är säkrat.

Medan jag var där kom min kusin Asta på besök, så vi hade några trevliga timmar med att prata släkt. Min kusin besökte jag för några år sedan i Glumsö, så det var ett återseende, men hennes dotter hade jag som sagt inte mött förut.

Nästa dag hade jag bestämd jag skulle gå en promenad med Corina runt Glumsö sjö, jag skulle samtidigt geocacha lite och handla i Glumsö. Promenaden försökte jag för flera år sedan tillsammans med Ester, vår gamla hund, men efter en bit la hon sig ned och vägrade gå längre, trots vatten och lockande, det var för varmt den dagen. Nu gick det bättre även om jag bara hittade en cache på turen. Innan vi var klara hade det börjat dra ihop sig till regn, men det fanns en mer cache i Glumsö som jag ville försöka hitta. Det började stänka så smått, men jag hade en tunn jacka med så jag trodde det skulle gå ändå, parkerade och hittade snabbt cachen sedan började jag gå tillbaka mot bilen igen. Så kom regnet, det vräkte ned som någon hade stådd med en brandslang och spolat. Jag var totalt genomblöt, den här gången var den ingen tvekan om vad det var, det var regnet. Jackan klarade inte alls den skuren. När jag kom hem till Lise och Ole igen visade det sig att det var så mycket regn så deras hängränna vid terrassen inte hade klarat det, så de hade haft översvämning på deras däckade terrass.

Men jag skulle besöka fler släktingar på Själland, så på torsdagen gick färden till Slagelse för att besöka fler släktingar, för det första Annes bror Flemming som skulle besökas först, sedan Anne och Flemmings kusin Kurt, som alltså också är ett kusinbarn till mig, senare på eftermiddagen.

Flemming har jag aldrig mött förut, så det var trevligt att möta Flemming och hans fru. Vi fick ett par timmars släkt snack medan vi fikade.

När jag körde därifrån var det fortfarande ett par timmar innan jag skulle till Kurt, så jag bestämde att besöka viking borgen Trelleborg som ligger strax utanför Slagelse. Jag har besökt den flera gångar förut, senast på -90 talet med Rolf och Lena. Då var det bara en öppen mark med ett informations skylt. Nu är det ett museum och stängsel hela vägen runt. Hundar fick gå med in, så Corina kom med in på området.

Vikinga hallen är naturligtvis en rekonstruktion byggd runt 1920, man har senare kommit underfund på att den är fel, det skall inte vara detta lilla halvtak runt hallen, takspärren skall dras snett ned i marken.

Kurt hade jag träffat förut tillsammans med Lotte för några år sedan då vi var på besök en kväll, vi har sporadisk hållit kontakt under de gångna åren, jag hjälpte honom någongång i vinter med att få fram uppgifter om hans mormor. Vi hade några trevliga timmar med släktsnack, jag fick samtidigt kompletterad information om hans barn och barnbarn. Efter en god middag bar det av till Sandby igen

Lördag skulle jag köra vidare, jag skulle besöka Lottes systerson John och hans fru Anette i Ishöj på söndagen. Jag var tveksam vilken camping jag skulle köra till, Hundige inte långt från Ishöj eller Närum norr om Köpenhamn, jag ville ev. försöka träffa en släkting som bor i Lyngby men det sprack, hon var bortrest, så det blev Hundige.

En mycket trevlig camping, det visade sig att det var Danmarks äldsta camping från runt 1926, det fanns en bild från den tiden, då var det stora vita tält av samma typ som på Kirsten Kimer där stativet är vattenrör. Som sagt en trevlig plats inte långt från strandparken vid Köge Bukt.

Enligt väderprognosen skulle det inte regna efter lunch, så därför körde vi först från Sandby efter lunch, det var lite lätt regn, men det verkade som dat var på upphällningen. Jag fick i alla fall kopplat och kom iväg utan att bli blöt.

Ju närmare vi kom Köpenhamn desto mer regnade det, när vi kom fram till Hundige runt 14.00 var det lätt regn, tydligen hade vädergudarna inte läst väderprognosen då den sa det skulle vara sol.

Nå jag fick satt upp husvagnen och slagit upp markisen så man kunde sitta torrt. Efter ett par timmar slutade det regna och blev en fin eftermiddag. Jag tittade på om det fanns några geocachar i närheten som jag kunde ta, hittade några stycken och la dem in i GPS:en. Så Corina och jag gick en promenad för att geocache, det gick inget vidare med den första, det visade sig att det var ett byggeri på gång, så den var mer eller mindre innanför stängslet runt byggbodarna. Så vi fortsatte till en annan, den låg längre från än jag hade tänkt, jag kollade inte ordentligt hur vägarna gick, GPS:en anger ju avståndet fågelriktningen medan jag vackert får följa vägarna, jag kan ju inte börja korsa folks villatomter.

Väl framme tog det sin tid innan jag hittade den, den var väldigt rolig och en lösning jag inte har sett förut. Hittat blev den och loggat.

Vi gick sedan på en stig innanför de konstgjorda laguner som har skapats längs Köge Bukt. I min barn- och ungdom, jag egentligen fram till slutet på -70 talet, var området ett extremt lågvattning område, där man skulle gå långt ut innan vattnet nådde en till livet, ofta var det drabbat av stank från rutten tång som låg i strandkanten. Nu har kommunerna längs bukten skapat ett härligt område genom uppfyllning och genom att pumpa in sand från Öresund. Det är flera sjöar/laguner, några är förbehållit djurlivet, andra är marinor eller badsjöar. På utsidan är fina sandstränder för allmänheten. Så Corina och jag fick en fin lång promenad som avslutades med pizza från den pizzeria som ligger precis vid infarten till campingen.

Nästa dag skulle vi besöka John och Anette, men vi skulle först vara där kl. 15.00, så vi han gå en promenad mer i det fina området längs Köge Bukt.

Vi hade en mycket trevlig eftermiddag och kväll tillsammans med John och Anette, efter middag föreslog jag John att han skulle gå med på en liten geocaching jakt, det låg nämligen en cache ganska nära där de bor. Vi hade pratat om vad det är för något. Så vi stack iväg med Corina för att se om den kunde hittas, det gick elegant, så nu vet även John vad det är jag sysslar med emellanåt.

Vi pratade även lite släktforskning, Anette hade börjat undra lite över hennes släkt, så jag gick igång med att plocka fram uppgifter. Vi fick fram uppgifter om hennes föräldrar och deras föräldrar, John fick även en kopia på min databas till sin iPad. Den strulade ganska visst, men förhoppningsvis lösas det snabbt.

Drama på Öresundsbron

Jag packade alltså och drog iväg upp på motorvägen runt Köpenhamn och avfarten till Öresundsbron, inga problem alls, genom tunneln och upp på bron. Fram till Pepparholmen var det inga bekymmer, men väl på toppen av Öresundsbron upptäckte jag plötsligt att gardinerna fladdrade ut av det främre fönster på husvagnen, det hade gått upp. Konstigt då jag inte har haft det fönstret öppet på närmare 2 år, jag använder alltid det bakre större fönster. Fönstret fladdrade upp och ned, det hjälpte inget att jag satte farten ned, så slutligen såg jag ingen annan utväg än att stanna i vägrenen, slå på varningsblinkers och försöka få fönstret stängd. Det var lättare sagt än gjort, det hade förflyttat sig bakåt så läset inte längre kunde få ingrepp. Med tanke på att jag stod mitt på Öresundsbrons hög del var det ju ett lite känsligt läge. Jag försökte stänga med gaffertape, det höll några 100 meter, sedan var det galet igen. Jag var nu så nära landfästet i Sverige att jag beslutade försiktigt lista ned till betalstationen, jag visste det fanns en ganska stor yta efter som jag kunde parkera på. Jag frågade passpolisen om jag fick parkera där och fixa fönstret, hon tipsade om et vanlig rastplats några hundra meter längre fram som var bättre.

Jag listade fram till den och kunde nu bättre stå och försöka lösa problemet. Jag fick det fast så jag kunde köra vidare till Sibbarp Camping,  det var ju inte så långt. Väl framme på Sibbarp kunde jag bättre jobba med fönstret. Det första jag gjorde var att flytta fönstret fram till rätt läge, av de tre  lås som finns, hade de två av dem gått sönder, det fanns bara det främre låset kvar. En förfrågan på FaceBook gruppen ”Vi som har Polarvagn” gav ett tips om en återförsäljare i Löddeköpinge som kunde ha nya lås, ett samtal dit gav som resultat att jag fick komma dit med ett lås då det fanns flera olika. Så det blev till att packa Corina i bilen och fara till Löddeköpinge. Väl framme fick jag två lås, de var dyra 350:-/styck, man skulle tro de var av guld, men det är bara plast. Tillbaka till Sibbarp igen för att montera dem. Det var inte så enkelt, de är av annan typ än de original, så jag anpassade ett lås så det kunde monteras, det sista låset får vänta tills jag är hemma igen.

Varför blåst nu ett fönster som inte har öppnats på länge upp? Ju främre delen av takluckan var öppen, jag hade inte fått stängd den ordentligt när jag packade i Hundige,  så det bildades av fartvinden ett visst övertryck i vagnen, det gick bra så länge det inte blåste för mycket emot, men uppe på Öresundsbron bäste det väl en 10m/sek emot och så blev trycket för stort, så låsen gick sönder. Jag kommer att kolla takluckorna extra noggrant i framtiden.

Geocaching och middag i Malmö

Tisdagen ägnades av att slappna av och att geocacha, det var några stycken på Lernacken jag inte hade hittat, nu skulle jag försöka hitta dem, jag den första hittade jag faktisk redan på kvällen. Som jag då har sökt efter den cache, men måndag kväll villa satelliterna vara med mig och jag kunde hitta den, flera meter från var jag hade sökt innan.

Tisdag skulle jag som sagt försöka hitta en som jag inte hittade förut, ja och så några nya naturligtvis, den ena av de nya hittades snabbt, den andra fick jag ge upp, och så var det den här jag hade DNF på tidigare, nu skulle den hittas. Det blev den också, jag fick lägga mig på rygg på marken för att ta den, så lågt hängde den på buskarna, sedan var problemet att komma upp igen. Mina knän protesterar ihärdigt när jag skall upp från att ha legat på knän eller än längre ned, jag får nog snart skaffa en käpp som hjälp för att komma upp.

Onsdag var jag bjuden till en mycket trevlig eftermiddag hos Britt och Kyösti, britt är ju släkting till mig. Jag hjälpte henne även att få släktforsknings appen in i hennes iPad, hon bistod med lite bilder på Kyösti, deras son och henne själv.

Resan går vidare mot Nynäshamn.

Torsdag var det avresa i riktning mot hemmet. Jag var fundersam på om jag skulle ta E-4 eller ta RV 23 via Växjö som i fjol, det blev E-4.

Tack och lov var det inte så varmt torsdag som när vi körde till Malmö i juni, det var varmt, men det gick att hålla en dräglig temperatur i bilen om fönstren var öppna.

Vi kom tidigt iväg så när vi kom till Hamneda söder om Ljungby, tyckte jag det var ett bra ställe att rasta. En medverkande orsak var att vi har bott i Hamneda några år, så det skulle vara roligt att återse byn igen.

Det finns en rastplats vid Hamneda gamla kyrka, där hade jag tänkt vi skulle äta lunch, precis när jag höll på att vända hela ekipaget, kom det två bilar in och de skulle naturligtvis parkera precis fram för mig, det gick alltså inte att vända runt så jag stod utan att blockera allt annat. Det var bara till att köra igen. Nå vi körde ned till den gamla, numera upprivna järnvägen och placerade oss under ett stort träd, sedan åt vi lunch. Jag fick en snack med de som nu äger huset där den gamla affären fanns, de håller på att renovera och har visst gjort det de senaste 20 åren.

Efter en promenad längs den gamla järnvägen var det dags att köra vidare. Det blev stopp i Ljungby, jag skulle handla lite matvaror och var lite trött. Så Corina och jag checkade in på Ljungby Camping igen, de kom ihåg oss från vi åkte ned en månad innan. Tanken var att vi skulle stanna en natt, men när jag satt efter att ha parkerat och slagit markisen ut, kom jag på att det kanske inte var så dumt med en dag extra, så det blev det.

Fredagen ägnades åt geocaching och att besöka Angelstad, en liten by utanför Lungby där jag tillbringade många somrar i min ungdom, antingen i hyrd stuga eller hos en släkting. Senare när Lotte, barnen och jag flyttade till Ljungby i -79, var vi därute och paddla i sjön Kösen, under åren jag arbetade på CTC hyrde vi stuga av dem på sommaren. Det var billigt endast 50:-/vecka.

Det var roligt att återse det även om mycket har förändrats, såväl från min tidigaste ungdom på sextiotalet, där tåget fortfarande gick från Halmstad till Karlshamn, och från tiden innan vi flyttade flyttade till Gotland -85.

Lördag fortsatte så färden norrut, vi åt lunch vid Brahehus och gick en promenad bort till ruinen, sedan gick färden vidare mot Linköping för övernattning. Corina och jag gick en promenad i Gamla Linköping och geocachare lite innan vi kojade.

Söndag körde vi den sista sträckan. Vi rastade på Mörkö vid Skanssundet färjeläge, åt lunch och körde ned för att ställa oss i färjekön. Sedan bar den hemöver där vi anlände runt 16.00 efter en härlig månad på rull. Vi har hälsat på nya och gamla släktingar, gått promenader, geocachat och turistat i allmänhet.

Den enda smolk i bägaren är att Lotte inte var med, jag tror hon hade tyckt om det.

Slut på semestern 2021

I år ville vi semestra i Danmark och samtidigt ta en liten sväng till Tyskland, vi skulle besöka släktingar och vänner på resan. Vi skulle vara borta i 3 veckor så det krävde lite planering av hänsyn till Lottes medicinering, hennes kvarvarande njure vill inte riktigt som den skall.

Starten blev lite med förhinder: Vi skulle starta den 18 juli var det bestämd, kvällen innan ville jag starta kylskåpet i husvagnen, så det var kallt när vi skulle lägga matvarorna in nästa morgon. Jag försökte en timme att få det igång, det gick inte. Jag föreslog Lotte att vi skulle packa varorna i en elektrisk kylbox som går på 12v, så kunde vi läga dem i kylskåpet när vi kom fram till en camping och fick ström, det fungerade nämligen på 220v. Det ville Lotte inte, hon tyckte jag nästa morgon skulle hitta någon som kunde fixa det.
Jag hittade en firma i Södertälje som kunde ställa upp. Så iväg med husvagnen till Södertälje. Med gemensamma ansträngningar fick vi baxat kylskåpet ut ur vagnen, det var munstycket som var igensatt, nytt munstycke monterades och skåpet testades, nu fungerade det som det skulle. Sedan var det till att baxa det in i husvagnen igen, det lyckades även om det var svårt.

Innan jag var tillbaka i Nynäshamn igen, hade klockan blivit så mycket att det blev för sent att resa den dagen, så vi bestämde att vi skulle resa dagen efter alltså den 19 juli. Vi kom iväg vid middagstid mot Södertälje igen. Men naturligtvis skulle även avresan få problem: När jag skulle koppla husvagnen till bilens släpvagns kontakt, visade det sig att den hade gått sönder, möjligen hade den fått ett knäck dagen innan när vi parkerade husvagnen. Nå det gick att få det att fungera. En ny kontakt iköptes för att bytas någon gång under resan.

Nå iväg kom vi så småningom. Jag hade dagen innan när jag var i Södertälje med kylskåpet, sett att det var långa köar på E-4 på grtund av något vägarbete, vi beslutade därför att köra över Skanssundet och Mörkö. Vägen till Skanssundet är krokig, men det är vägen till Södertälje också, så i det stycket är det inte så stor skillnad.

Av hänsyn till Lotte och Ester hade jag räknat med ett flertal stopp på resan, men det blev bara ett par stycken, ett på gamla riksettan för att vi skulle sträcka på benen lite, alla tre skulle också lätta på trycket (tur man har husvagn med toalett), men det blev bara ett par stycken därutöver, ja ett av dem var för att äta på Nyköpingsbro. Ester fick inte komma med in, men de hade bord ute där vi kunde sitta. Det hade nu inte varit dumt om de även hade ett parasol eller två vid dessa bord. Nå man kan inte få allt, Ester fick en stor skål vatten. Sedan fortsatte resan söderut.

Lotte föreslog vi skulle satsa på att köra till Ljungby eller Markaryd och stanna där, båda ställen har vi varit på innan så vi känner till campingplatserna. Det blev Ljungby då Lotte inte kunde hitta något telefonnummer till Markaryd. Ljungby camping kallas Ljungby TePe camping, de har lite TePe satt upp man kan hyra för övernattning. En rolig idé tycker jag. På bilden ser du en av deras TePe, de faktisk väldigt rymliga så är det bra väder är det säkert inte så dumt.

Nästa morgon gick färden vidare söderut mot Malmö och Sibbarp Camping, vi skulle vara där ett par dagar då Lotte skulle se på en sammanklapplig promenad scooter hon hade tänkt köpa. Hon har ju sent omsider fått ersättningen för den olycka hon var med om för snart 3 år sedan. Jag skulle även hälsa på en av mina vänner från DIS, Torgny Larsson, som tidigare var koordinator för oss Disgen faddrar. Han och hans fru kom på besök en av dagerna vi var där och vi hade en trevlig stund tillsammans. Då det var helg kunde vi inte se på scootern innan måndag, så Lotte och jag kom överens om att vi packade ihop och körde ut till Jägersro där firman ligger med husvagn och allt, sedan var det bara att fortsätta över bron till Danmark och Glumsö där vi skulle besöka Lise och Ole ett par dagar. 

Lotte tyckte om scootern, vi provade om jag kunde lasta den in i bak i bilen, det gick galant, men Lotte ville vänta med att köpa den tills vi var på hemväg, hon ville gärna ha en extre buffert om något skulle hända.

Så vi körde över bron till Danmark, jag hade Esters pass i beredskap, men ingen stoppade oss vara sig på svenska eller danska sidan, så efter någon timme var vi framme i Glumsö, nå ja om man skall vara helt rätt var vi i Sandby, ett litet samhälle med några få hus som liggen strax utanför Glumsö. Jag placerade husvagnen samma ställe som förra gången vi var där och kopplade strömmen.

Nu skulle jag ju egentligen ha bytt den trasiga dosa på bilen, men för det första var det närmare 35 grader i solen och för det andra hade Lise lunch klar till oss, så det fick vänta. Nästa dag var vi en tur i Ringsted, Lotte hade plötsligt fått för sig att hon ville betala med kontanter i Danmark, så vi skulle hitta en bank som hade den varan, det var precis lika svårt som i Sverige, men vi lyckades då slutligen. Jag ville ha några nya skruvor och muttrar till släpvagnsdosan på bilen då de gamla var rostiga, det visade sig svårt men jag lyckades då att få ett lagom antal, 10 av varje alternativt en hel kartong med ett par hundra.

Efter ett par dagar med Lises goda mat skulle färden gå vidare till Kollund i Sönderjylland där vi skulle hälsa på Jens och Betty. Vi kom lite senare iväg än beräknat då Lise absolut ville vi skulle ha lunch innan vi for, så vi kom först iväg vid ett tiden på eftermiddagen.

Iväg bar det mot Korsör och Storebältsbron, det gick smidigt även här, det blåste en del så det känndes i bilen att husvagnen svajade en aning, men det var inte farligt, sedan över Fyn och nästa bro Lillebältsbron. På vägen över Fyn hände en liten malör, vi skulle in på en rastplats ocn bensinmack för att lätta på trycket, jag tog fel när jag körde in så vi hamnade i en blindgränd bakom själva mackbyggnaden. Nu skulle jag försöka backa ut alternativt vända hela ekipaget, jag valde det senare alternativet. I mina manöver för att komma runt saxade bil och husvagn och det lät ett högt smäll, jag frågade Lotte vad det var, men det var inget att se sa hon, så jag fortsatte och fick så småningom vänd det hela, körde in rätt och vi fick gjort vad vi skulle, sedan fortsatte vi vår färd.

När vi kom fram til Kollund och skulle baxa husvagnen in i Jens och Bettys infart upptäckte vi vad det var som hade hänt. För det första hade det handtag man använder för att låsa stödhjulet fast uppe, tryckte in i min bakre stödfångare, som på alla moderna biler är den av plast, så det hade tryckts ett hål i den. För det andra uptäckte vi när vi skulle lossa stödhjulet, att själva handtaget hade brustit, vi stod med en bit i handen och resten satt kvar i husvagnes drakstång. 

Nå det löste sig, vi vevade ner stödhjulet så vi fick husvagnen loss från bilen, sedan hade Jens grejor så han kunde få stumpen ut från dragstången. Dagen efter körde han till sin mekaniker som fixade ett nytt handtag utan att det kostade ett öre. Det tackar vi för.

Medan Jens och jag höll på med husvagnen tog Betty Ester på en promenad, Ester är väldigt förtjust i Betty så det gick smidigt.

När vi var klara med att baxa husvagnen på plats och hade kopplat ström till denna, gick Jens igång med att grilla så vi fick en härlig middag med olika goda krovar och köttstycken.

Dagen efter gick jag en lång promenad med Ester, jag hade sett fram emot att ta denna promenad på gendarmstigen genom Kollund skov ned till Skomagerhus och Kruså Å, gränsen mellan Danmark och Tyskland. Även om det var varmt var det inte alls något problem innne i skogen, träden skuggar bra utan att stoppa vinden. Som de flesta andra skogar i Danmark är det företrädesvis bok som växer i skogen, så den är ljus och luftig. Efter en halvtimme var vi framme vid Skomagerhus, vi gick över gränsbron och var så i Tyskland.

Efter att ha slappat lite på en bänk och Ester fått lite vatten, ja hon fick även komma ut och simme lite men jag hade ingen lång lina med, så det var ju gränser för hur långt hon kunde komma ut. Men så satte vi kursen hemåt igen.

Jag hade sett att det fanns lite geocachar i skogen på väg ned till SKomagerhus, så nu skulle jag försöka om jag kunde hitta dem när vi gick hemåt igen. Det gick bra, jag hittade några stycken på turen hem. Ester var som vanligt mindre nöjd när jag geocachar med henne, hon tycker det är tråkigt, innan jag har hittat cachen har hon ju sniffat av hela området flera gångar om.

På lördagen hade vi avtalat med Margit, ett kusinbarn till mig, att vi skulle besöka henne i Büsum Deichhausen, det ligger i Ditmarsken helt ute vid Nordsjön. Vi skulle vara där kl. 13.30 och äta middag. Betty erbjöd sig ta hand om Ester så hon inte skulle sitta i en varm bil flera timmar, det passade nog speciellt Ester utmärkt.

Margit är inte så mycket yngre än Lotte och jag, vi hade en del med henne att göra medan vi var unga och min mor levde, men sedan har kontakten brutits fram tills för ett årstid sedan då jag fick kontakt via MyHeritage. Hon giftede sig med en tysk nästan samtidigt med att vi gifte oss, sedan flyttade de till Tyskland där han var slussvakt, så hon har en son som är jämnårig med vår äldsta son Lasse.

Vi tillbragte några trevliga timmar hos Margit och tittade på bilder av släkten, jag fotograferade dem med min telefon, ett par av dem hade Margit dubbelt av, så då fick jag det ena exemplaret. sedan bar det av hem igen till Kollund.

När vi väl kom hem igen berättade Betty att hon hade tagit en lång lina och gått ner till bryggan där hon normalt sätter sin kajak i vattnet, så hade Ester sått linan på och riktigt njutit av att simma och plaska i vattnet, när kunde hon ju komma riktigt ut på djupt vatten och simma, inte bara lite plaskande som när jag enbart har hennes koppel. 

På vägen hem hade vi varit inne och handla i en av gränsbusikerna som ligger strax söder om gränsen, jag trodde vi hade fått allt med, men Lotte ville ha mer så hon ville ned igen nästa dag. Jag var inte alls tänt på den idé, när vi var där lördag var det en väldigt lång kö in i Danmark igen, alla kontrolleras ju numera vid den dansk/tyska gränsen. Då det var sista dag i Kollund hade jag inte alls lust att åka till Tyskland igen, men Lotte fick mig övertalat, det gör hon för det mesta, och vi åkte ned till butiken så hon fick handlat det sista. Nu var det inte alls någon kö, vi blev bara vinkade genom utan att han ens tittade på våra pass, vi kunde ha sparat de pengar och behållit de gamla utgångna passen.

Måndag bar det av igen, nu åt andra hållet mot Sverige, men först skulle vi stoppa upp lite fler ställen. Första stopp var Odense, vi ville slappa ett par dagar så Odense passade bra tyckte vi. Egentligen borde vi väl ha tagit in till själva Odense men det var så varmt så vi stannade ute på campingplatsen. Det enda vi gjode var att köra till en campingtillbehörs butik och köpa en ny taklampa till husvagnen samt en ny trappa till den.

Efter ett par dagar i Odense ville vi vidare över Storebält, vi skulle besöka Lottes brorsson och hans familj i Vipperöd, men innan ville vi göra lite annat. Så vi stannade i Korsör där vi inte har varit sedan Storebältsbron bygdes, närmare bestämd sedan 1988.

Vi hittade en trevlig liten campingplats vid Korsör Lustskov, det var lite av en resa att komma till den, då man skall hela vägen runt Korsör Nor, en sjö som ligger strax öster om Korsör, alternativet är att köra genom Korsör med husvagnen.

Dagen efter ville vi se lite av Korsör, bl.a ville vi se Korsör Fästning som har anlagts i omgångar, från början i form av en borg som skulle hålla koll på trafiken mellan landsdelarna. Sedan anlade Carl X vallar ut mot bältet under svenskekrigen. I dag är enbart tornet och en stor magasinsbyggnad kvar utöver vallarna.

Modell av borgen

Det ligger en geocache under den ena kanonen, den hittade Lotte medan jag var inne och titta på ett museum över färjefartens historia.

Korsör är utöver att vara en knutpunkt i transporten mellan Själland och resten av Danmark, nå ja inte så mycket nu efter att bron har byggts som innan, även en stad med ett livaktigt fiskeri. När jag gick runt fästningen såg jag en som satt och gjorde garn i ordning, jag frågade om jag fick ta en bild, det gick bra även om den kom på Internet.

Nå vi skulle vidare på vår färd. Vi hade pratat om att vi ville köra till Roskilde och ligga där, det ville vara mest praktisk då vi skulle besöka Jimmy med familj i Vipperöd på lördagen och Lottes systerson John i Ishöj på söndagen innan vi körde över Öresundsbrun tillbaka till Sverige igen. Det är inte så långt från Roskilde till vara sig Vipperöd eller Ishöj.

Men ibland går det inte som planerat. När jag skulle koppla bil och husvagn ihop, ni kommer ihåg att kopplingsdosan på bilen var trasig, upptäckte jag att den nu inte bara var trasig, den hade närmast fallit i bitar. Ju jag vet jag borde ha bytt den innan men det blev inte av, och det fungerade ju. Nå det gick att få det att hänga hjälpligt ihop så det var lyse där det skulle vara lyse på husvagnen. Jag frågade en av grannarna, en säsongare, om de visste var det fanns en campingförhandlare som kunde hjälpa. Det skulle finnas en i Slagelse, det var ju bra eftersom det var på vägen. Väl framme var det mindre roligt, den enda man de hade inne i semestertider var en gasol man, han ville inte alls röra vid något elektrisk. Så det blev till att åka igen. Jag kom på att vi kunde ringa Jimmy, han är elektromekaniker, så jag gissade på att han hade grejor så vi kunde byta kontakten. Visst han kunde hjälpa, vi skulle bara ringa när vi kom till campingen i Vipperöd, så skulle han komma efter jobbet. Så Tempelkrogens Camping var nästa stopp.

Väl främme ringde vi till Jimmy, han kom efter en knapp timme och gick igång med att jobba, det var fixat på en liten halvtimme sedan var allt klart. Stort tack till Jimmy. Nästa dag skulle vi besöka Jimmy och hans familj, vi skulle komma runt 15.00 så vi hade tiden för oss på dagen.

Det ligger i närheten av Vipperöd en museums by ”Nyvang”, det är ett museum över dansk andelsrörelse med andelsmejeri, brugs(konsum) en redningsstation och mycket annat, som det var på landsbygden i Danmark i början på förra seklet. Den ville vi besöka, inte minst för att det i campingavgiften ingick fribiljetter till den. Så vi körde till Nyvang och parkerade på en handikap plats så Lotte inte skulle gå så långt i värmen.

Det var ett mycket trevligt besök med en mängd intressanta saker att se, bl.a. hade reddningskorpset Zonen en station med ett flyg så det var även lite flyguppvisning med en gammal KZ 3 från fyrtiotalet i Zonens bemaling.

Men det var mycket mer att se på i Nyvang. En rolig detalj var andelsfryshuset, något som var vanligt på landsbyggden i min barn- och ungdom, namnen som stod på frysboxarna var inte hustruns namn utan mannens namn, det stod alltså fru lärar Andersens box.

Men som sagt mycket roligt var att se på Nyvang, det virkede som vi hade kommit en dag där det var lite extra sakert att se och lite extra aktiviteter så det var lokomobiler i alle störrelser, bl.a.

denne lille loko-mobil körde runt med fyrböderen/maskinisten sittande på släpet.

Något som för mig var speciellt roligt att se, var att man hade byggt ett typiskt danskt husmanställe så som jag minns det från mina besök i barn- och ungdomen hos såväl morbror Peter som morbror Fredrik  så jag avsluter denna beskrivning av besöket på Nyvang med ett par bilder från husmansstället.

Ser det inte mysigt ut, för de av er som inte vet vad ett husmansställe är, kan jag upplysa om att det är ett mindre hemman, husmannen äger alltså sin mark inte som i Skåne där husmannen inte äger sin mark.

Avslutningsvis en bild på hur svinuppfödning också kan se ut i Danmark, jag tror inte många svin i Sverige har det lika bra som dessa. Nå det är det nog inte många svin som har det så, även om jag hoppas en av dem inte släpper sig då kompissen ligger med trynet precis bredvid.

Vi hade en mycket trevlig eftermidag och kväll tillsammans med Jimmy, Tine, Sofie, Andreas och Lottes andra brorson Tommy.

Nästa förmiddag skulle vi packa ihop och snabbt iväg till Ishöj. Även om jag är född i Danmark och har bott där tills jag var 35, förvånas jag fortfarande över de korta avstånden. Vi tyckte det var långt när vi bodde i Danmark, men nu tar det ju bara en dryg timme att komma från Vipperöd till Ishöj, så vi var framme i mycket god tid, vi skulle först vara där kl. 13.00. Det passade i och för sig bra, så kunde vi handla det sista från Danmark innan vi for hem till Sverige. något av det håller sig ju inte så bra utanför kylskåpet, och det gick ju fortfarande några dagar innan vi var hemma i Nynäshamn igen.

Igen en mycket trevlig eftermiddag med John och hans fru Anette, deras två döttrar Laila och Linda samt deras barnbarn och Lindas sambo Benjamin.

Runt kl. 19.00 bar det av mot Öresundsbron och Sibbarp i Malmö. För första gången upplevde jag att det fanns kontroll på svenska sidan, de skulle se Esters pass, det var naturligtvis i ordning.

Vi körde till Sibbarp och inlogerade oss, jag hade när vi var där innan vi for till Danmark bokat en bra plats åt oss så det var klart. Nästa dag for vi till Jägersro för att köpa Lottes scooter. Den var klar så det var bara att betala och lasta den in bak i bilen. Ester fick överge sin plats längst bak i bilen och flytta in på baksätet, det var hon inte alls missnöjd med. På eftermiddagen fick vi besök av mina släktingar Britt och Kyösti så vi hade en trevlig eftermiddag med lite god mat och trevlig samvaro. Britt är barnbarnsbarn till min morfars moster.

När Britt och Kyösti hade åkt vid åtta tiden var det ju fortfarande ljust, så Lotte och jag ville ta en promenad med Ester, ned vid vattnet och sedan åter till

campingplatsen. Så på bilden ser ni Lotte köra iväg på sin alldeles nya promenadscooter med Öresundsbron i bakgrunden.

Nästa dag packade vi ihop och satte kursen norröver mot Nynäshamn, hade det varit för 30 år sedan hade vi kanske tagit dete i ett svep, men nu är det inte det, så när vi kom till Jönköping körde vi in på campingplatsen där. Vi har varit på den campingplats ett flertal gångar, ja faktisk var jag där första gången när jag campade tillsammans med min mor i 1963 och vi hade ett tält med brutit tak.

Vi fick en bra plats med utsikt över Vättern så denna blogg får avslutas med en solnedgångs bild över Vättern. 

 

 

 

Det här blir ett väldigt långt blogginlägg, så hav tålamod att läsa det genom.

I år hade Lotte och jag bestämd att vi skulle till Danmark på semester, vi har inte varit där på några år så vi tyckte att nu skulle det vara. Det var nära att det hala gick om intet i och med att vår hund Ester blev sjuk och skulle opereras, ett par saftiga veterinär räkningar kan kasta omkull även den bästa planeringen. Nå vi började med att skaffa pass till Ester, för att kunna få henne med in i Danmark och speciellt med åter till Sverige igen måste husdjur ha pass och olika vaccinationer. Nu har hon det och det gäller tre år.

Vi tittade på hur vi skulle resa så det blev billigast möjligt, vi kom fram till att det billigaste ville vara att resa ut via Göteborg med Stena Line, de hade en avgång kl. 04.15 så vi var framme i Fredrikshavn kl. 07.30, den var billig endast 879:- för bil med husvagn och två personer samt hund. Då vårt första stopp skulle vara en släkting i närheten av Århus passade det bra.

När vi nu skulle till Västsverige ville vi även se om vi kunde besöka Janos Legendi, en av våra gamla vänner från PRO som har flyttat till Mariestad. Han har ofta sagt att vi skulle ta kontakt om vi kom på de kanter.

Resan tvärs över Sverige blev en blåsande affär, det blåste halv storm när vi startade från Nynäshamn och det fortsatta så hela vägen, så den lilla bilen fick jobba.

Väl framme i Mariestad parkerade vi på golfklubbens ställplats/camping. Vi valde visserligen fel plats, de har två stycken varav den ena är bakom en liten skogsridå och den andra med utsikt ut över Vänern. Av misstag valde vi platsen i lä, nå det betydde inget, det fanns gott om plats.

Vi ringde Janos, vår vän från PRO, och han insisterade på att vi skulle åka taxi på hans bekostnad, då han ville vi skulle kunna ta ett par glas vin och annat. En mycket trevlig och god middag samt någon timmes samvaro senare gick resan åter till golfklubben. Tack för den kvällen Janos.

Nästa dag skulle vi så köra till Göteborg, då färjan först gick kl. 04.15 på morgonen hade vi några timmar att fördriva innan vi kunde köra till Terminalen, de hade nämligen ingen möjlighet att vi kunde parkera vårt ekipage innan det var dags att checka in kl. 03.45. Så vi stannade på en rastplats i Partille, då hade vi ca en kvart – 20 min. körning till terminalen.

Vår tanke var att vi skulle ha sovit lite så vi var något så nära utvilade när vi körde iland i Frederikshavn, det blev det inte mycket av. Jag gick promenader med Ester, geocachade lite och vi åt lite mat samt tittade på en film. När klockan blev runt 01.30 startade vi och satte kursen mot terminalen, det visade sig att många andra hade fått samma idé, så det var ganska många som väntade på att få checka in. Incheckningen började i stort när färjan kom in ca. 40 min. innan avgång. Ombordkörning en kvart innan avgång.

Sedan var det upp i salongerna och hitta en plats där man fick vara med hunden, det var väl skyltat, men många bredde ut sig ganska enormt. Nå vi hittade en plats i ett hörn, tyvärr precis bredvid dörren ut till däck så det var ett ständigt spring av människor som skulle ut att röka. Nå Ester tog det mesta med jämnmod, hon rullade ihop sig och somnade.

Det var i övrigt förvånande många barnfamiljer med på denna sena/tidiga avgång, vi hade ju trodd det mest skulle vara yrkeschaufförer på en sådan avgång, men det var det alltså inte.

Efter tre timmar kom vi till Fredrikshavn, nu skulle vi använda Esters pass trodde vi, vi såg inte röken av en tullare, ju ett par såg vi men de var enbart intresserade av långtradare. Så vi fortsatta genom terminalområdet, vi hade bestämd att vi ville stanna första natt i Fredrikshavn och använda en del av dagen till att sova. Vi körde ut till campingplatsen, totalt tillbommat, inte en kotte i receptionsbyggnaden och bommen nere. De öppnade först kl. 10.00 och det hade vi ingen lust att vänta på.

Vi baxade ekipaget runt och skakade Fredrikshamns damm av våra däck, ut på E 45 söderut, vi räknade med att hitta en rastplats någonstans efter vägen. Det gjorde vi också, vi körde in och parkerade, vevade stödbenen bak och stödhjulet fram ned, gick en liten promenad med Ester, sedan drog vi för gardinerna och la oss att sova några timmar. Vi kunde se att många av våra medpassagerare hade fåt samma goda idé. Efter några timmars sömn vaknade vi utvilade och kunde fortsätta vår färd

Detta var som tidigare sagt en kombinerat semester och släktforsknings resa. Jag hade genom MyHeritage abonnemanget fått träff på flera släktingar på såväl min som Lottes sida, som vi inte hade haft kontakt med på flera år.

Första stopp skulle vara i Skanderborg, en liten ort sydväst för Århus. Där bodde min tremänning Arne, som jag hade lekt med som barn, jag hade inte sett honom på nära 50 år och fick kontakt med honom via hans son, som också hade MyHeritage. Det skulle bli spännande att se honom.

Vi checkade in på Skanderborg Sö camping, en fin liten camping som ligger ned till sjön. Mycket trevlig personal och naturligtvis färskt morgonbröd som på alla danska campingplatser. Vi satte upp husvagnen och ringde till Arne, vi bestämde att vi skulle komma nästa dag runt kl. 12.00, så det var upp och fråga i receptionen om det var OK att ha vagnen stående till runt 15.00, det var inga problem alls.

Jag gick en promenad med Ester, hon hade ju suttit i bilen det mesta av dagen och bara fått ett par korta promenader när vi rastade söder om Fredrikshamn. Vi gick ned till sjön för att se hur det såg ut. En liten badstrand var det också men Ester fick inte bada, vi hade inte lust att få en blöt hund in i vagnen när vi skulle sova.

Vi åt kvällsmat tittade på en film och la oss relativt tidigt. Vi var ju fortfarande ganska trötta efter nattens resa.

Nästa dag skulle vi så besöka Arne som bodde i en liten villa på andra sidan sjön, ett mycket trevligt besök där han bjöd på lunch och vi pratade minnen. Han hade även ett fotografi av en gemensam släkting som hade deltagit i kriget 1864 och fått en medalj för utvisat stort mod: Han hade tagit en handgranat som hade kastats ned i skyttegraven och kastat den ut ur graven, på så sätt hade han räddat livet på ett antal kamrater och naturligtvis sig själv. Han blev Dannebrogsman, alltså han fick ordenen ”Ridder av Dannebrog”, inte så vanligt för en menig soldat. Det var Arnes farfars far Peder Nielsen  och hans hustru Ane Marie Pedersen som var på billedet. Jag har läst om dem i släktboken men inte sett något foto på dem innan.

När vi skulle packa ihop från Skanderborg och jag skulle tömma toa tanken, fick jag en överraskning när jag kom att titta upp.

Efter besöket hos Arne satte vi kursen mot Kollund och en annan tremänning Jens och hans sambo Betty. Vi skulle vara där en veckas tid och njuta av deras stora gästfrihet, vi hade inte sett dem på en fyra – fem år, så det var en del att hämta igen.

Medan Jens och jag parkerade husvagnen i deras infart, gick Betty en promenad med Ester, det var mycket uppskattat av Ester. När vi väl kom in utökade Ester snabbt sin uppskattning till även att innefatta Jens.

Jens och Betty hade gjort en härlig middag som vi njöt av, då ingen av oss skulle köra mera tog vi ett par glas vin till maten, sedan gick jag kvällspromenad med Ester och det var tid att koja för oss alla.

Nästa dag blev det släkten som stod i fokus. Jag skulle ha samlat så mycket information som det bara gick från Jens, om hans föräldrar och om hans syskon. Jag gav även Jens en utskrift av ett foto jag har från hans farfars systers (och min mormors systers) guldbröllop där vi på gruppbilden har en mängd av våra gemensamma släktingar som numera sedan länge är avlidna.

Jag gick promenader med Ester, bl.a. gick Betty, Ester och jag gendarmstigen ned till gränsen mellan Danmark och Tyskland. Tidigare gick gränsvakterna (gendarmerna) på denna stig för att se att inga smög sig över gränsen in i eller ut ur Danmark. Numera är det en populär promenadstig genom Kollund skov. Gränsen utgörs här av en liten å som heter Kruså, precis som staden som är gränsstad mellan Tyskland och Danmark. Ja såväl Ester som jag gick även över gränsen, det finns ingen kontroll här, och in i Tyskland.

Jag hade fått kontakt med en ingift släkting, Herman Hamann,  i Graasten, dem hade jag avtalet att jag skulle besöka när vi kom till Kollund, så det var ett samtal till dem för att avtala besök. Så nästa dag körde jag till Graasten för att besöka Herman Hamann och höra hur det var med ingiftet. Jag visste att den som var länken från min släkt var min mors kusin Niels Bent Hansen som var gift med en Astrid Kristine Hamann, en gammal släkt från Slesvig. När jag väl kom till Herman kom det fram att Astrid Kristine var hans syster, så Nils Bent Hansen var hans svåger. Vi fick ett längre snack över släktforskningen, sedan satte vi oss ut i trädgården och njöt av ett glas öl tillsammans. Ett mycket trevligt besök.

På onsdag kväll hade man en tradition i Kollund att man sjöng solen ned, Lotte och Betty gick bort till kyrkan, som ligger granne med Jens och Bettys hus, och deltog i sången, det var mycket stämningsfullt sa de när de kom hem.

Torsdag skulle vi på utflykt, vi packade en matkorg och åkte sedan tvärs över Jylland till Höjer vid Västerhavet. Det speciella här är att havet ligger högre än landet innanför vallarna, så det finns en sluss i Höjer som ser till att den å som rinner ut här endast har utlopp i havet under ebb, vid högvatten är portarna stängda. Det är mycket fruktbar lantbruksjord som har invunnits här vid Höjer.

När vi nu var på Jyllands västsida besökte vi även Rudböl, en annan gränsstad mellan Danmark och Tyskland. Rudböl har den egenhet att gränsen går mitt genom huvudgatan, även om vi har varit där flera gångar förut, skulle vi i alla fall ha en bild med oss på var sin sida om gränsmarkeringen, Lotte i Danmark och jag i Tyskland.

Jens och Betty fick även vara hundvakt en eftermiddag medan Lotte och jag åkte på lite geocaching i närheten. Det gick fint Ester trivdes bra tillsammans med Jens och Betty.

En kväll när vi hade grillat korv, tog Lotte en korv och skar i mindre bitar. Sedan gömde Betty den på olika platser i trädgården bl.a. under en upp och nervänd blomkruka, Ester släpptes och fick besked på att söka. Hon var väldigt duktig och sökte snabbt reda på alla bitarna. Nästa kväll skulle vi prova igen, den här gången med hundgodis, det var ju lite svårare då det inte luktar så starkt om en korv. Även det lyckades Ester hitta alla bitarna även om det tog lite längre tid, speciellt dden bit som låg bredvid komposten var svår, men det lyckades då.

En av kvällarna medan vi var i Kollund, hörde vi plötsligt ångvisslar, det var ju konstigt. Visst ligger Kollund vid Flensborg Fjord, men ångfartyg är ju inte det man vanligtvis har i dag. Så Vi gick ner till fjorden för att se vad det var. Det visade sig att det var någon sorts hamnfest i Flensborg med deltagande av ett flertal gamla fartyg: Gamla fyrskepp, en gammal isbrytare ”Stettin”, som Lotte och jag har sett för många år sedan i Travemünde, och många andra gamla skepp. De seglade ut genom fjorden till Oxöarna och tillbaka igen till Flensborg. Jag fick en del bilder av skeppen när de kom närmare Kollund. Fjorden är ganska smal där, så de kom relativt nära den danska kusten.

Sista dagen i Kollund körde vi ut till Sönderhav längre ute mot fjordens mynning i Östersjön, och åt glass samt njöt av det fina vädret. När vi skulle hem igen föreslog Betty att hon skulle ta Ester och promenera tillbaka. Som sagt så gjort, vi andra tog bilarna och Ester gick med Betty. Hon var lite trött när de kom hem, Betty sa att Ester fick uppmuntras ett par gångar, tror jag gärna, hon hade tidigare på dagen gått med mig på gendarmstigen till Tyskland och åter, en sträcka på runt 5 km, nu gick hon från Sönderhav till Kollund, en till sträcka på knappa 4 km, så undra på att hon var trött när hon kom hem.

Nästa dag gick så resan vidare till Själland, över Fyn och över Storabälts bron till Lise och Ole i Sandby vid Glumsö på Sydsjälland. Lise har varit gift med en annan av mina tremänningar Oluf, som var en hel del äldre än Lise som är i stort jämnårig med Lotte och mig. Oluf dog för ett antal år sedan och efter några år hittade Lise en ny kärlek i form av Ole en kusin till Oluf på hans mors sida.

Även här skulle det kompletteras i min släktforskning, så Lise fick svara på frågor.

Vi skulle även besöka andra släktingar som bor i trakterna. Först och främst skulle vi besöka en kusins son, Kurt Andersen, som bor i närheten av Slagelse, egentligen skulle vi ha varit förbi när vi körde till Lise och Ole, men det blev så sent att vi fick ta det en annan dag. Så jag ringde och fick bestämd när vi skulle komma. Han är min morbrors barnbarn och vi har aldrig träffats, när jag besökte min morbror senast var hans far flyttat hemma från och gift sedan länge, så det var ett spännande möte.

Det var en mycket trevlig kväll vi fick med Kurt, hans hustru Connie, hans bror Niels och hans hustru Susanne. Vi tittade på bilder de hade från deras far som i sin tur hade dem från deras farmor och farfar. Många av personerna visste de inte vem det var, i vissa fall kunde jag hjälpa dem då jag kände igen personerna från min barndom. Jag fick även en del information om var några av mina kusiner hade tagit vägen, bl.a. att en av dem, min kusin Asta, bodde i Glumsö inte så långt från Lise och Ole. Och naturligtvis fick jag information om Kurt och Niels egen familjer, deras hustrur, barn och barnbarn.

Men vi hade fler släktbesök att klara ut. Jag fick ju ett tips av Kurt om var min kusin Asta bodde, så henne skulle jag försöka träffa. Jag ringde henne och hon tyckte det skulle vara roligt att träffa mig igen, hon hade inte set mig sedan min mormors begravning i 1960 då jag var 17 år gammal. Lotte ville inte med att besöka Asta, så Ester och jag körde ensamma på besök. Även här hade vi en trevlig eftermiddag där jag fick information om Astas familj, hennes barn och barnbarn. Efter besöket gick Ester och jag en lång promenad i en närliggande skog.

På tal om promenader så fick Lise helt oförvarandes lockat Ester och mig ut på en ordentlig vandring ett par kvällar innan. Jag skulle gå en sväng med Ester efter maten, det brukar jag göra, så jag frågade om det fanns någon vägsträcka som inte var så trafikerat. Fick ett tips på en slinga som skulle vara runt 3 km lång, det var helt OK även om klockan närmade sig 21.00, så Ester och jag gick iväg den anvisade vägen. Efter en rum stund tittade jag på kartan i telefonen, jag tyckte det var konstigt vi inte hade kommit till den tvärväg vi skulle ta för att komma hem. Jag upptäckte då att de tre km. nog var en kraftig underdrift men att det nu inte var lönt att vända. Jag kunde lika bra fortsätta, jag var hemma ca. 22.30 och det var efterhand så mörkt att Lotte hade börjat bli orolig för oss. Dagen efter körde vi turen med bilen innan vi körde till Nästved och handlade, Ester och jag hade gått 6 km. Det är i och för sig inte så farligt, men inte gärna kl. 21.00 – 22.00 på kvällen när det börjar bli halvmörkt.

En av dagarna vi var i Sandby ville vi köra över på Terslev Overdrev för att besöka Grethe, hon är änka efter min tremänning Verner och mor till Jens i Kollund. Vi hade försökt ringa flera gångar, men inte fått svar. Så vi åkte över på vinst och förlust, och dröm om vår förvåning när vi inte bara mötte Grethe utan även Jens och Betty som hade kommit ett par timmar innan. Så vi fick en trevlig kaffestund i trädgården alla fem.

Nu hade vi besökt flera av mina släktingar, men vi hade ju även fått kontakt med några av Lottes nevöer. Först och främst hennes lillebror Jims ena son Jimmy och hans hustru Tine som också använder MyHeritage. De bodde i Vipperöd utanför Holbäk, Jimmys bror Tommy bor i Holbäk så de bor ju inte så långt från varandra. Vi har inte sett några av dem sedan de var på besök hos oss medan vi bodde i Albertslund i mitten på sjutiotalet.

Så på söndagen satte vi kursen mot Vipperöd, Lotte var något skeptisk för detta familjebesök, hur skulle det nu gå. Men vi fick en stormande välkomst av såväl Tine som av Jimmy och deras två barn Andreas och Sofie. Barnen är nästan jämnåriga med våra barnbarn, ja Andreas är 18 så han är jämnårig med Samuel och Sofie är 14 så hon är två år yngre än Johanna. Medan vi satt och drack the och kaffe kom Tommy på besök med sin flickvän, så vi fick även hälsat på honom. Han liknade sin far såväl på utseende som sätt att vara. Han var också glad över att träffa oss.

Lotte och Tine fördjupade sig i en massa fotos som Jimmy hade tagit vara på när hans pappa dog, det var bilder från Lottes barndom bl.a. av hennes pappa.

Det fanns även en del bilder som Lottes fosterföräldrar hade skickat till hennes biologiska föräldrar. Lotte fick en hel del fotos med hem, det blev hon mycket glad för. Efter en mycket trevlig eftermiddag och kväll var det dags att tacka för oss och köra tillbaka till husvagnen i Sandby.

Men det var inte bara Lottes lillebrors barn vi hade fått kontakt med, vi hade även fått kontakt med hennes storasysters ena son John som bor i Ishöj. Vi bestämde att vi skulle besöka honom när vi åkte tillbaka till Sverige igen på tisdagen.

Så vi startade tisdag vid 11.00 mot Ishöj, vi hade sagt vi nog kom runt 13.00, men det gick betydligt snabbare att köra dit än jag hade väntat, så vi var där redan lite över 12.00. John hade sagt jag kunde köra bil och husvagn upp på gräset utanför baksidan på deras hus, så skulle han nog komma ut och ta emot om jag bara ringde. Så när vi kom fram slog jag en signal till honom att nu var vi där. Han kom ut och visade var jag kunde parkera.

Hans hustru Annette hade stannat hemma från jobbet för att hälsa på oss, så vi fick även här en mycket varm välkomst. John hade nyss gått i pension från DSB där han hade varit lokomotivförare i många år, Annette jobbade fortfarande och kom normalt hem runt 13.00, men i dag hade hon alltså tagit ledigt.

Vi fick fika och satte oss att prata släkt. Vi har inte sett John sedan han hjälpte oss att flytta till Taastrup 1973, så det var mycket som skulle hämtas in. Vi pratade om hans syskon och om Lottes syskon, i och med att Lotte var fosterbarn hos en familj som bodde först i Jylland sedan på Fyn från hon var två, hade hon ju först lärt känna sina syskon när hon blev vuxen. Den enda av dem hon hade riktigt bra kontakt med var hennes lillebror Jim, de andra syskonen var så mycket äldre än Lotte att det aldrig riktigt blev någon kontakt.

Så vi pratade lite DSB, då Lotte och jag också en period har varit anställda vid DSB, men mest var det släkten vi pratade om. Lotte fick information om sina syskon och om Johns syskon.

Det roliga i allt detta är att såväl John som Jimmy pratade om att åka upp till Nynäshamn och besöka oss nästa år, det ser vi fram emot. Efter några timmar fortsatte vi vår resa över Öresundsbron till Sverige.

Om resan genom Sverige är inte så mycket att berätta. Första stopp var i Markaryd på en liten trevlig camping vi har besökt för flera år sedan. Numera skall man veta att den finns då den inte står i någon campingplatsförteckning, vara sig SCR eller i tidningen Allt om Husvagn och Campings katalog över fristående campingplatser.

Vi fortsatta nästa dag till Linköping då jag ville se Flygvapenmuseum efter ombyggnaden. Vi diskuterade om vi skulle snåla och stå på museets ställplats där vi kunde stå gratis, eller om vi skulle ta in på Glyttinge camping som vi har besökt många gångar innan. Glyttinge segrade.

Det var som alltid intressant att se Flygvapenmuseum, de har fått lite nya flygplan och inte minst den nedskjutna DC3 som bärgades från Östersjön för några år sedan. Lite bilder tog jag naturligtvis.

När jag parkerade vid Flygvapenmuseet och först hade parkerat fel, råkade jag slå i en husbil som stod parkerat i rutan bredvid. Det var precis så jag tuchade bilen med den bakre delen av vår husvagn. Vi fick en mindre intryckning på skenan till förtältet och han fick en liten repa. Jag pratade med honom och han sa det inte var mer än han kunde polera det bort, så vi skildes som de bästa vänner i världen.

Efter besöket på flygvapen museet var det sedan att rulla hem, men Lotte föreslog att vi skulle ta en natt mer innan vi körde hem, så vi tittade efter en lämplig camping och hittade en lite norr om Nyköping: Horns båtvarv och camping. Mycket enkel standard men det var vad det skulle vara, och en alldeles underbar utsikt över viken in till Nyköping.

Nästa förmiddag satte vi kursen hem och var hemma tidigt på eftermiddagen efter en härlig semester i främst Danmark med besök hos gamla och nya släktingar.