Semesterresa 2021

I år är det andra året jag reser på semester utan Lotte, det känns tomt i husvagnen och under resorna mellan stoppen. Men livet skall ju gå vidare, inte minst av hänsyn till barn och barnbarn.

Men frånsett allt annat så i dessa Covid 19/Corona tider skulle jag först och främst vara färdig vaccinerat, det blev jag den 25 maj, så det var klart. Sedan skulle jag ha ett intyg att jag var färdig vaccinerat då jag ville till Danmark och hälsa på släkten samt fira Sankt Hans. Det var lite av ett cirkus att få tag i det, men det gick tack vara förnämlig hjälp från min husläkare.

Den 16 juni drog jag så iväg, Joon kom och hjälpte med att få husvagnen ut från parkeringen och kopplat till bilen, det är lite trångt och man vill ju inte det skall hända något, sedan är det enklare när det är två eftersom den ena då kan kolla ljuset på husvagnen bak, jag kan ju inte såväl trycka på bromsen som se om de lyser 12 meter bak. Jag kom iväg vid 11.30 tiden, senare än jag hade tänkt, men enligt Joon på den tid han hade beräknat då det var så alla åren. Han har nog rätt.

Jag hade planerat att köra till Linköping på första etappen, jag ville köra över Skanssundet då det blir ett passande  avbrott för såväl Corina som jag. Det finns en stor parkering just när man kommer över, där kan man stanna för kisspaus. Sedan bar det iväg över Mörkö och vidare in på gamla riksettan mot Nyköping och ett ställe där man kunde komma in på E4 söderut.

Paus på Mörkö efter överfart av Skanssundet och på plats i Linköping

Första stopp på E4 var Nyköpingsbro, en stor rastplats en bit söder om Nyköping, där åt vi lunch och Corina fick gå en liten promenad. Efter en knapp timme fortsatte färden mot Linköping. Men på sträckan mellan Norrköping och Linköping fick jag problem, normalt är det jag som blir omkört stup i kvarten, av såväl personbilar, det kan man ju förstå, jag får köra 80 och de 110, men även av långtradare som också får köra max 80. Nå till problemet, jag kom ikapp en långtradare som körde runt 65-70 så jag ville köra om, även om SAABen har en bra motor, tar det ju lite tid att köra om, så jag avvaktade tills jag i spegeln kunde se att en långtradare länge bakut hade lagt sig ut för omkörning, sedan växlade jag ned och började omkörningen, jag kom upp på sidan av långtradaren och förbi den men skulle ju lite längre fram så jag inte svängde in precis fram för honom med husvagnen. Plötsligt började husvagnen vobbla ganska kolossalt, om det var turbulens från omkörningen i kombination med ett kraftigt vindstör som var orsaken vet jag inte, men jag fick snabba mig att få farten ned och hävt vobblingen, det gick bra men väl framme i Linköping skulle jag ju se hur det såg ut inne i vagnen. Det var inte så farligt, det värsta var att bordskivan hade lossnat från underredet, nå den hade nu varit dålig länge så det var kanske inte så konstigt. Det var enkelt att lösa, jag hade några skruvar som passade så dem skruvade jag i. Vi var framme i Linköping lagom till kvällsmaten men först skulle Corina gå en kort promenad så hon kunde kissa av, sedan var det till att plocka fram grillen och få den tänt. Då fick jag en lite obehaglig överraskning: Det hade rostat sönder, över och underdel hängde inte ihop längre, nå den gick att använda med lite försiktighet, så jag kunde grilla min korv som planerat. Corina fick sitt torrfoder.

När vi var klara med middagen hade jag tittat på geocaching kartan och sett att det fanns ett par cacher i närheten, fint så kunde Corina få en promenad och jag logga ett par geocachar. Jag hade planerat tre stycken, men det blev 2. Orsaken var att det var otroligt många mygg vid speciellt den första geocache, och då den andra låg längre inne på samma stig valde jag att avstå. Tänk hela förra året var myggorna inte alls intresserad av mig, i år verkade det som jag var den de bara hade väntat på. Myggsprayen står så klart hemma på köksbordet.

Efter att ha ätit frukost och fixat våra morgonbestyr bar det iväg igen, nästa stopp skulle vara Ljungby där vi bodde de första åren i Sverige. Jag hade en idé om att jag ville hälsa på en av våra gamla grannar så när jag kom fram ringde jag honom. Vi hade en trevlig snack om gamla minnen, tyvärr har han också blivit änkling för några år sedan, även om han är mycket yngre än jag. Även i Ljungby blev det lite geocaching när jag skulle gå promenad med Corina.

Nästa dag bar det iväg mot Malmö och Sibbarp. Tyvärr hade det bliver den varmaste dagen än så länge denna sommar, upp emot 35 grader, jag hade öppet så mycket det gick av fönstren såväl av hänsyn till Corina som av hänsyn till mig själv. Vi ville rasta en bit norr om Helsingborg vid Ingnatorps kyrkoruin, vi svängde även av vid skylten och hamnade på en parkering till en golfbana, folket såg något desorienterade på ekipaget, en gammal bil och en stor husvagn mellan alla de fina nya bilarna, lite som en katt bland hermelinerna. Nå de lugnade sig när jag körde ut igen och upp på gamla riksetan i hoppet om att hitta avtagsvägen. Det gjorde jag inte, så det blev till att hålla i en P-ficka och äta lunch samt gå en liten promenad med Corina. Sedan bar det av igen och värmare blev det.

Även om jag var framme en dag tidigare än jag hade bokat, fick jag en bra plats med skugga så husvagnen inte blev som en bastu. Det kallar jag service. Jag satte markisen upp och tog bordet ut, sedan var det dags för en promenad med Corina och lite mat. Grillen var ju borta, så det fick bli till att plocka fram stekpannan och steka lite på spisen.

Hälsa på nya unga släktingar.

Nästa, lördag, dag skulle vi ha besök av Britt och två nyfunna släktingar Sara och hennes syster Josefin, men med tanke på det varma vädret föreslog Britt att vi skulle komma ut till henna och Kyösti och vara i deras trädgård, så det blev det. Vi hade en mycket trevlig eftermiddag med släktsnack och utväxling av information och bilder. Sedan hem till husvagnen igen.

Hans-Peter, Britt, Josefin och Sara, alla släkt med varandra.

Söndag förmiddag skulle jag ha träffa en av mina kamrater från DIS, även han släktforskare, och som jag fader för släktforsknings programmet Disgen, vi hade några trevliga timmar med snack om dit och dat, ja han kom även ut till Sibbarp söndag kväll och vi gick en promenad med Corina tillsammans och hittade en glass kiosk så vi satt och njöt en glass.

Söndag eftermiddag for jag iväg för att försöka hitta en grill, det lyckades på Bauhaus att hitta en som jag enkelt kunde modifiera så den kan stuvas undan i gasolkofferten på husvagnen.

Måndagen ägnades åt geocaching och avslappning, ja en av geocacharna var ganska rolig, den låg vid en gravhög från järnåldern mitt i ett villaområde. Enligt sägnen skulle den danska konungen Knud den Stora vara begraven i den. Kruxet är att han levde på medeltiden och man vet han när dog och begravdes i England där han även regerade. Det var medan Danmark hade eröverat en stor del av dagens England. Nå hem och packa, nästa förmiddag skulle jag köra över Öresundsbron till Danmark.

Jag hade med stort  besvär fått tag i ett intyg som uppfyllde de danska sundhetsmyndigheters krav för inresa i Danmark, jag hade pass och intyg liggande i handskfacket för att ta det fram när vi kom till Pepperholmen där den danska gränskontroll ligger. Väl framme fanns det inte en kotte, det var bara hastighetsbegränsningar och körande i zig-zag mellan uppställda koner, sedan fortsatte vi vår resa. Vi körde till Närum Camping norr om Köpenhamn.

Jag känner väl till Närum Camping från vi bodde i Danmark, då låg vi på den en del av sommaren 1972, sedan har vi legat där med Rolf och Lena när de var med till Danmark 1990. Den var nästa inte till att känna igen, den har blivit mycket större såväl mot norr som på bredden. Den högspänningsledning som fanns innan och begränsade bredden på campingen, har grävts ned.

Sankt Hans i Närum

Utöver att besöka släkten i Danmark, var det ju även min plan att fira midsommar eller Sankt Hans som det heter i Danmark. Det visade sig att det skulle vara S:t Hans brasa på Närum Camping och att alla var välkomna. Så den 23 juni på kvällen var jag till S:t Hans brasa. Det var mycket trevligt, jag blev faktisk lite rörd när vi sjöng midsommarvisan ”Vi elsker vort land” av Holger Drachman. https://www.youtube.com/watch?v=ojqvlQQBPE8

Sankt Hans elden på Närum Camping.

Nå innan S:t Hans brasan var Corina och jag på dagen på en mycket trevlig geocaching tur i Dyrehaven och på Eremitage Slätten, tog lite geocachar bl.a. en virtuell där det skulle tas en bild på mig eller loggremsan och Eremitageslottet, jag valde att ta en på mig själv och slottet i bakgrunden.

Mölleåen och dovhjortar i Dyrehaven

Men naturligtvis skall ni även se Eremitageslottet.

Efter ett par dagar i Närum gick färden vidare. Jag skulle besöka Lottes brorsön Jimmy i Vipperöd, vi hade avtalat att jag skulle komma den 25, så den 24 satte jag kursen mot Vipperöd och Tempelkrogens camping. En mycket fin campingplats som är anlagd i terrasser ned mot en vik i Issefjorden som heter Tempelkrogen. Corina och jag gick flera turer i omnejden, ja vi geocachade även lite såväl nära campingen som i själva Vipperöd innan vi skulle till Jimmy och Tine.

Det är något i luften.

Campingen, en skärmflygare och lite av viken

En kväll började det surra i luften över campingen, det var ett par skärmflygare som var i farten. Jag är inte säker på jag ville torde flyga på det sättet, men det är ju smidigt, det hela kan packas i skuffen på bilen.

Jag hade avtalat med Jens och Betty i Kollund att jag skulle komma den 27 juni, så kunde jag samtidigt hälsa på Jens mor Grete som jag inte har sett på flera år, och på hans syster Helle som jag inte har sett sedan hon var en lite flicka. Då det är en bid att köra från Vipperöd till Kollund, drygt 25 mil, ville jag inte ta det i ett sträck, jag stoppade därför upp i Odense och övernattade där mellan den 26 och 27 juni.

På turen från Vipperöd ned mot Halsskov och Storabältsbron, passerade jag en sevärdhet jag inte visste fanns. Jag såg en skylt på motorvägen ”Brorfelde Observatorium”, det gjorde mig lite nyfiken. Som tur är visade det sig att det låg på vägen mellan Kalundborg Motorvägen och Västmotorvägen som går vidare över Storabält. Så jag svängde av när jag kom till skylten, en väldigt smal väg, så jag bad en stilla bön till att det fanns en stor parkering när jag kom fram så det gick att vända. Det var inget problem, jag fick parkera så jag enkelt kunde komma ut igen och tillbaka på vägen mot Västmotorvägen. Det var ett väldigt intressant besök. Observatoriet är ursprungligen byggd av Köpenhamns Universitet, men de övergav det på nittiotalet, nu har Holbäk kommun tagit över och gjort ett upplevelses center ut av det. Det vill jag absolut besöka igen när jag har bättre tid.

Brorfelde observatorium med Meridiankredsen. och lite om Ole Römer som uppfann instrumentet.

Efter en övernattning i Odense fortsatte färden mot Sönderjylland och Kollund.

Resans slutmål Kollund.

Vi var framme i Kollund runt 16.00 på eftermiddagen. Jens gav en hand med att få husvagnen in i deras infart och koppla strömmen. Betty, Grethe och Helle kom hem samtidigt efter att ha varit på en promenad. Det var vansinnigt roligt att hälsa på Grethe igen, Helle har jag inte set sedan hon var en liten flicka på en 9-10 år så det var ett återseende efter närmare 50 år, ett väldigt roligt återseende. Bettys son och svärdotter med deras lilla son Bobby kom lite senare och skulle vara där ett par dagar, så det var rena familjeupploppet. Mycket trevligt såväl på kvällen som på morgonen efter när Grethe och Helle skulle åka.

Corina var mycket snäll mot den lilla pojken, han fick riva henne i pälsen och allt, men när han försökte sticka fingrarna i ögonen gick hon, det ville hon inte vara med om.

Min fjärrkontroll till bilen hade börjat krångla, ibland fungerade den och ibland fungerade den inte. Det var lite dumt då jag inte har annan möjlighet att låsa bilen, nyckeln fungerar bara i tändlåset eftersom det är utbytt. Jag frågade Jens, han är ju f.d. bilmekaniker, om han kundee tipsa om varför. Han gissade på batteriet i fjärrkontrollen, något jag själv borde ha tänkt på. Men att få tag i ett batteri i Kollund gick inte, jag fick köra till Padborg för att få ett nytt batteri så nu fungerar fjärrkontrollen igen.

På onsdagen hade Bettys son med sin familj rest hem, så Betty och jag tog en promenad ad gendarmstigen till gränsövergången vid Skomagerhus. En promenad jag alltid tar när jag är i Kollund. Den går genom Kollund skog så även om det är sol går det att gå där utan att bli alldeles kokt. Nå onsdag var det så där lagom, det skulle komma regn sent på eftermiddagen men vi gick straks efter lunch, så det skulle inte vara något problem. Det var en del moln på himlen så det var inte så varmt, precis lagom för en långpromenad. Jag hade för en säkerhets skuld tagit en lätt jacka med och min slokhatt. Vi fick en fin promenad ned till gränsen, jag tog lite bilder av gränsen med Corina , jag vi passerade även gränsen trots att den enda som hade pass med var Corina, mitt låg i husvagnen. Just när vi började gå hem igen och hade kommit över på den danska sidan av gränsen igen, svängde det en polisbil ned och skulle kontrollera passagen. Vi var ju på den danska sidan så det var bara ett vänligt nick när vi gick förbi dem. Undrar på hur det hade gått om de hade kommit 5 minuter innan.

Betty och Corina på gränsen. Corina söker biff som Betty har gömd.

Vi hade inte kommit många meter innan det började droppa lite, nå ja vi var ju snart inne i skogen och då tog träden av, men droppandet blev mer och mer intensivt, så innan vi hade kommit långt var vi alla tre genom blöta. Den regn som först skulle ha kommit några timmar senare kom nu. När vi kom hem var det bara att byta kläder från innerst titt ytterst och hänga det blöta på tork. Men frånsett regnet var det en alldeles underbar tur.

Mitt kusinbarn Margit, som bor i Büssum söder om gränsen helt ute vid Nordsjön, skulle komma på besök på torsdagen, så jag skulle till Padborg för att handla kaffebröd och samtidigt få bytt batteriet i fjärrkontrollen. Margit hade sin son Jan med, han bor i Flensborg, och är jämnårig med vår son Lasse, jag har inte sett Jan sedan han var runt 2 år och Margit tillsammans med sin make flyttade till Tyskland. Men Jan berättade att han ofta hade varit att leka hos min mor som då bodde i Lyngby.

Vi hade en fin eftermiddag, men konstigt nog hade vara sig Margit eller Jan någon aning om att de också var i släkt med Jens. Det hade Margits mamma aldrig pratat om.

På kvällen skulle Jens och Betty till ett arrangemang i roklubben där hundar inte var välkomna, så Corina och jag körde ut längs Kollund Fjordvej till något som heter Sönderhav, där ligger en trevlig kiosk där jag åt kvällsmat i form av en hamburgare med en stor nougat glass våffla som dessert, ju Corina fick även lite nougat glass.

Sedan skulle vi geocache lite, först en rolig cache som låg precis där vi hade parkerat. Man skulle räka ut positionen efter några nummer på en karta, kartans position var angett i beskrivningen. När man väl hade räknat positionen på cachen fram, visade det sig att den fanns i stativet kartan satt på. En rolig lösning tycker jag.

Vi åkte sedan längre ut på fjordvägen till några andra cacher som låg på en liten halvö ut i Flensborg Fjord, loggade dem efter en lång promenad ut på en udde där det skulle finnas en cache, den hittade vi inte, eller rättare där den möjligen kunde vara hade någon tidigare besökare passat på att sätta sig och förrätta sin nödtorft. Nå Corina och jag fick en fin promenad och det var ju inte heller så dumt.

Vi kom hem till Kollund igen lagom till att Jens och Betty kom tillbaka från arrangemanget i roklubben.

Jag hade sett att det låg några intressanta geocachar vid Fröslev lägret, ett läger som blev anlagt under kriget för att danska fångar inte skulle transporteras till Tyskland, bl.a. fanns det en s.k. äventyrs cache som skulle ge en vandring runt lägret.  Betty och Jens tyckte det kunde vara intressant att ta med på en sådan tur, så fredag packade vi ned kaffekorg och drog iväg i strålande sol strax efter lunch.

Det gav en trevlig vandring runt lägret att göra denna äventyrscache, sedan skulle vi ta en bonus cache som låg utanför lägret inne i en vild bevoksning. Betty sa hon inte ville gå in i denna bevoksning då hon fick myggbett och fästingar på sig, så jag gick ensam in, plötsligt stod Betty där i alla fall, nyfikenheten tog överhand , så hon ville se hur den såg ut. Den var inrymt i en fågelholk och kunde loggas enkelt.

Stängslet runt lägren, lite skoj med mig på en rolig stubbe och kafferasten

Efter en välförtjänt kafferast ville jag ta en cache mer, som naturligtvis låg i den motsatta ändan av lägret, Jens och Betty ville med så vi drog iväg alla 4 för att ta den, den hittades snabbt och kunde loggas.

Jag hade lovat ge middag på kvällen, vi hade kommit överens om att det skulle vara riktig dansk biff med lök, brun sås och potatis, så vi drog iväg till Coop i Padborg för att handla. Jens och Betty satt kvar i bilen med Corina så fönstren kunde vara öppna medan jag gick in för att handla. Väl inne såg jag det var ett erbjudande på jordgubbar, så det blev 2 backar som dessert.

Väl hemma i Kollund var det dags att börja laga mat, vi rensade jordgubbarna och strödde socker över dem, som man ju gör i Danmark, Jens lagade biffarna och med gemensamma krafter skrapade vi potäterna. Det blev en härlig middag tillsammans. Betty skar en halv biff i småbitar och gömde runt om i trädgården, sedan fick Corina leta rätt på dem. Trots att hon inte har provat det förut, visade hon sig duktig till att söka, så hon hittade alla 10 bitar. Ni kan se på bilden längre uppe hur hon söker.

Lördag var sista dag i Kollund, jag skulle resa vidare på söndagen då Jens och Betty hade olika arrangemang på måndagen. Som avslutning på en trevlig vistelse i Kollund körde vi på eftermiddagen ut till något som heter ”Kollund naturunivers”, ett natur område där bl.a. Jens har varit involverat i att bygga shelters för vandrare och ett stort skjul där man kan sitta och grilla. Det finns även två inhägnade områden där hundar kan springa lösa och naturligtvis såväl vatten som toaletter. Vi gick en runda på hjärtstigen när vi kom fram, lagom till att upparbeta en sund aptit till Bettys fikakorg som vi avnjöt efter. Under fikat pratade vi om att det borde finnas en geocache eller två i området, så vi får väl se om det finns det nästa gången jag kommer till Kollund.

När vi hade fikat körde vi till en minnessten för ett nedskjutit engelsk bombplan från andra världskriget, Söderjylland var ju på vägen till de tyska hamnar och varv i Flensborg och Kiel. Det fanns även en geocache vid stenen som jag naturligtvis passade på att logga.

Minnessten över nedskjutit RCAF bompplan

Och så vänder vi näsan hemåt igen mot Nynäshamn

Söndag förmiddag bar det så iväg igen, jag var lite osäker om jag skulle stoppa upp i Odense eller köra över Storabältsbron och stoppa upp i Korsör. Det fick bli en fråga om när jag kom till Odense.

När jag väl kom fram till campingplatsen i Odense visade det sig att de hade middags stängd till 14.00, d.v.s. jag hade fått vänta närmare 2 timmar innan jag kunde komma in. Jag beslutade därför att fortsätta till Korsör och var framme på Korsör Lustskov Camping strax efter 14.00. Fick en fin plats och satte husvagnen upp, slog markisen upp och åt lunch. Sedan skulle Corina och jag handla lite, det var även ett par geocachar i Korsör jag ville ta när jag nu var där. Bl.a. fanns det två vid den gamla färjehamn i Halsskov.

Så Corina och jag körde in till Korsör, med viss möda kom vi fram till den gamla färjehamnen i Halsskov, där låg en av de gamla färjorna i ett av de gamla färjelägen. Det hade tömts på vatten och sedan hade det pumpats sand in så färjan låg på en sandbädd. Corina och jag gick runt lite och tittade, det var ett väldigt liv i området, många var i vattnet och simmade, det fanns även ett wakebord som drogs av ett spel. Ett riktigt livat område.

Storabältsfärjan Broen, den sist av färjorna, alla de andra är upphugget eller såld för okänd öde.

Nästa dag skulle vi besöka en av mins släktingar i Sorö, vi skulle besöka honom efter lunch så vi åt lunch i husvagnen, det hade börjat mulna lite så jag började packa ihop, men gjorde mig ingen brådska, det fanns ju gott om tid. Sedan kom det ett par åskknall och jag fick lite mera fart på, spillvatten tanken skulle ju tömmas, markisen rullas ihop allt i vagnen skulle stuvas så det inte ramlada ut och ned under färd och strömmen skulle kopplas från samt kylskåpet tändas på gasol. Jag hann det mesta innan regnet kom, medan jag vevade upp stödbenen började det så smått regna, bara lite, jag tog min regnjacka på och fortsatte, när jag var nästan klar och bara fattades att koppla vagnen till bilen, vräkte det ner, så jag blev totalt genomblöt, ja jackan tog ju det mesta, men den är samtidigt varm, så blev jag inte blöt av regnet så av svett. Nå jag fick kopplat, slängde den blöta jackan in i bilen och drog iväg. Sedan var det omväxlande sol och regn de få km. mellan Korsör och Sorö, när jag kom fram kom den sista skuren så när jag parkerade hela ekipaget framför min släktings dörr slutade det regna.

Vi satt i hans uterum och pratade samt tittade på släktforskning. Han berättade att hans dotter hade upptäckt att hennes granne var en släkting och jag berättade om hur vi var i släkt samt lite om min gren av släkten. Efter ett par timmar bar det av igen till Sandby och Lise och Ole. Väl framme fick jag parkerat husvagnen på den vanliga platsen, nivellerat den något så nära, samt lagt ett par rejäla klossar bakom julen så den inte rullade om bromsen skulle släppa och kopplat på strömmen. Lise och Ole kom hem samtidigt med att jag kom, så det blev ett hjärtligt gensyn, vi har inte sett varandra sedan 2019 när Lotte var med i Danmark för sista gången.

Nästa dag var jag en tur i Gelsted för att hälsa på mitt kusinbarn Anne, jag har aldrig sett henne förut så det var ett trevligt besök. Hon och hennes make bor på en gammal gård där merparten av åkermarken har arrenderats ut, men Per, Annes make, har dock kvar en bit där han har lite kvigor för uppfödning och även en tjur och ett par kor så återväxten är säkrat.

Medan jag var där kom min kusin Asta på besök, så vi hade några trevliga timmar med att prata släkt. Min kusin besökte jag för några år sedan i Glumsö, så det var ett återseende, men hennes dotter hade jag som sagt inte mött förut.

Nästa dag hade jag bestämd jag skulle gå en promenad med Corina runt Glumsö sjö, jag skulle samtidigt geocacha lite och handla i Glumsö. Promenaden försökte jag för flera år sedan tillsammans med Ester, vår gamla hund, men efter en bit la hon sig ned och vägrade gå längre, trots vatten och lockande, det var för varmt den dagen. Nu gick det bättre även om jag bara hittade en cache på turen. Innan vi var klara hade det börjat dra ihop sig till regn, men det fanns en mer cache i Glumsö som jag ville försöka hitta. Det började stänka så smått, men jag hade en tunn jacka med så jag trodde det skulle gå ändå, parkerade och hittade snabbt cachen sedan började jag gå tillbaka mot bilen igen. Så kom regnet, det vräkte ned som någon hade stådd med en brandslang och spolat. Jag var totalt genomblöt, den här gången var den ingen tvekan om vad det var, det var regnet. Jackan klarade inte alls den skuren. När jag kom hem till Lise och Ole igen visade det sig att det var så mycket regn så deras hängränna vid terrassen inte hade klarat det, så de hade haft översvämning på deras däckade terrass.

Men jag skulle besöka fler släktingar på Själland, så på torsdagen gick färden till Slagelse för att besöka fler släktingar, för det första Annes bror Flemming som skulle besökas först, sedan Anne och Flemmings kusin Kurt, som alltså också är ett kusinbarn till mig, senare på eftermiddagen.

Flemming har jag aldrig mött förut, så det var trevligt att möta Flemming och hans fru. Vi fick ett par timmars släkt snack medan vi fikade.

När jag körde därifrån var det fortfarande ett par timmar innan jag skulle till Kurt, så jag bestämde att besöka viking borgen Trelleborg som ligger strax utanför Slagelse. Jag har besökt den flera gångar förut, senast på -90 talet med Rolf och Lena. Då var det bara en öppen mark med ett informations skylt. Nu är det ett museum och stängsel hela vägen runt. Hundar fick gå med in, så Corina kom med in på området.

En ”viking” promenerar med hallen i bakgrunden. Interiör från hallen.

Vikinga hallen är naturligtvis en rekonstruktion byggd runt 1920, man har senare kommit underfund på att den är fel, det skall inte vara detta lilla halvtak runt hallen, takspärren skall dras snett ned i marken.

Kurt hade jag träffat förut tillsammans med Lotte för några år sedan då vi var på besök en kväll, vi har sporadisk hållit kontakt under de gångna åren, jag hjälpte honom någongång i vinter med att få fram uppgifter om hans mormor. Vi hade några trevliga timmar med släktsnack, jag fick samtidigt kompletterad information om hans barn och barnbarn. Efter en god middag bar det av till Sandby igen

Lördag skulle jag köra vidare, jag skulle besöka Lottes systerson John och hans fru Anette i Ishöj på söndagen. Jag var tveksam vilken camping jag skulle köra till, Hundige inte långt från Ishöj eller Närum norr om Köpenhamn, jag ville ev. försöka träffa en släkting som bor i Lyngby men det sprack, hon var bortrest, så det blev Hundige.

En mycket trevlig camping, det visade sig att det var Danmarks äldsta camping från runt 1926, det fanns en bild från den tiden, då var det stora vita tält av samma typ som på Kirsten Kimer där stativet är vattenrör. Som sagt en trevlig plats inte långt från strandparken vid Köge Bukt.

Hundige Strandpark Camping och en bild från marinan. Jag tyckte det passade bäst med en svart/vit bild från den historiska campingen.

Enligt väderprognosen skulle det inte regna efter lunch, så därför körde vi först från Sandby efter lunch, det var lite lätt regn, men det verkade som dat var på upphällningen. Jag fick i alla fall kopplat och kom iväg utan att bli blöt.

Ju närmare vi kom Köpenhamn desto mer regnade det, när vi kom fram till Hundige runt 14.00 var det lätt regn, tydligen hade vädergudarna inte läst väderprognosen då den sa det skulle vara sol.

Nå jag fick satt upp husvagnen och slagit upp markisen så man kunde sitta torrt. Efter ett par timmar slutade det regna och blev en fin eftermiddag. Jag tittade på om det fanns några geocachar i närheten som jag kunde ta, hittade några stycken och la dem in i GPS:en. Så Corina och jag gick en promenad för att geocache, det gick inget vidare med den första, det visade sig att det var ett byggeri på gång, så den var mer eller mindre innanför stängslet runt byggbodarna. Så vi fortsatte till en annan, den låg längre från än jag hade tänkt, jag kollade inte ordentligt hur vägarna gick, GPS:en anger ju avståndet fågelriktningen medan jag vackert får följa vägarna, jag kan ju inte börja korsa folks villatomter.

Väl framme tog det sin tid innan jag hittade den, den var väldigt rolig och en lösning jag inte har sett förut. Hittat blev den och loggat.

Vi gick sedan på en stig innanför de konstgjorda laguner som har skapats längs Köge Bukt. I min barn- och ungdom, jag egentligen fram till slutet på -70 talet, var området ett extremt lågvattning område, där man skulle gå långt ut innan vattnet nådde en till livet, ofta var det drabbat av stank från rutten tång som låg i strandkanten. Nu har kommunerna längs bukten skapat ett härligt område genom uppfyllning och genom att pumpa in sand från Öresund. Det är flera sjöar/laguner, några är förbehållit djurlivet, andra är marinor eller badsjöar. På utsidan är fina sandstränder för allmänheten. Så Corina och jag fick en fin lång promenad som avslutades med pizza från den pizzeria som ligger precis vid infarten till campingen.

Nästa dag skulle vi besöka John och Anette, men vi skulle först vara där kl. 15.00, så vi han gå en promenad mer i det fina området längs Köge Bukt.

Vi hade en mycket trevlig eftermiddag och kväll tillsammans med John och Anette, efter middag föreslog jag John att han skulle gå med på en liten geocaching jakt, det låg nämligen en cache ganska nära där de bor. Vi hade pratat om vad det är för något. Så vi stack iväg med Corina för att se om den kunde hittas, det gick elegant, så nu vet även John vad det är jag sysslar med emellanåt.

Vi pratade även lite släktforskning, Anette hade börjat undra lite över hennes släkt, så jag gick igång med att plocka fram uppgifter. Vi fick fram uppgifter om hennes föräldrar och deras föräldrar, John fick även en kopia på min databas till sin iPad. Den strulade ganska visst, men förhoppningsvis lösas det snabbt.

Drama på Öresundsbron

Jag packade alltså och drog iväg upp på motorvägen runt Köpenhamn och avfarten till Öresundsbron, inga problem alls, genom tunneln och upp på bron. Fram till Pepparholmen var det inga bekymmer, men väl på toppen av Öresundsbron upptäckte jag plötsligt att gardinerna fladdrade ut av det främre fönster på husvagnen, det hade gått upp. Konstigt då jag inte har haft det fönstret öppet på närmare 2 år, jag använder alltid det bakre större fönster. Fönstret fladdrade upp och ned, det hjälpte inget att jag satte farten ned, så slutligen såg jag ingen annan utväg än att stanna i vägrenen, slå på varningsblinkers och försöka få fönstret stängd. Det var lättare sagt än gjort, det hade förflyttat sig bakåt så läset inte längre kunde få ingrepp. Med tanke på att jag stod mitt på Öresundsbrons hög del var det ju ett lite känsligt läge. Jag försökte stänga med gaffertape, det höll några 100 meter, sedan var det galet igen. Jag var nu så nära landfästet i Sverige att jag beslutade försiktigt lista ned till betalstationen, jag visste det fanns en ganska stor yta efter som jag kunde parkera på. Jag frågade passpolisen om jag fick parkera där och fixa fönstret, hon tipsade om et vanlig rastplats några hundra meter längre fram som var bättre.

Jag listade fram till den och kunde nu bättre stå och försöka lösa problemet. Jag fick det fast så jag kunde köra vidare till Sibbarp Camping,  det var ju inte så långt. Väl framme på Sibbarp kunde jag bättre jobba med fönstret. Det första jag gjorde var att flytta fönstret fram till rätt läge, av de tre  lås som finns, hade de två av dem gått sönder, det fanns bara det främre låset kvar. En förfrågan på FaceBook gruppen ”Vi som har Polarvagn” gav ett tips om en återförsäljare i Löddeköpinge som kunde ha nya lås, ett samtal dit gav som resultat att jag fick komma dit med ett lås då det fanns flera olika. Så det blev till att packa Corina i bilen och fara till Löddeköpinge. Väl framme fick jag två lås, de var dyra 350:-/styck, man skulle tro de var av guld, men det är bara plast. Tillbaka till Sibbarp igen för att montera dem. Det var inte så enkelt, de är av annan typ än de original, så jag anpassade ett lås så det kunde monteras, det sista låset får vänta tills jag är hemma igen.

Varför blåst nu ett fönster som inte har öppnats på länge upp? Ju främre delen av takluckan var öppen, jag hade inte fått stängd den ordentligt när jag packade i Hundige,  så det bildades av fartvinden ett visst övertryck i vagnen, det gick bra så länge det inte blåste för mycket emot, men uppe på Öresundsbron bäste det väl en 10m/sek emot och så blev trycket för stort, så låsen gick sönder. Jag kommer att kolla takluckorna extra noggrant i framtiden.

Geocaching och middag i Malmö

Tisdagen ägnades av att slappna av och att geocacha, det var några stycken på Lernacken jag inte hade hittat, nu skulle jag försöka hitta dem, jag den första hittade jag faktisk redan på kvällen. Som jag då har sökt efter den cache, men måndag kväll villa satelliterna vara med mig och jag kunde hitta den, flera meter från var jag hade sökt innan.

Tisdag skulle jag som sagt försöka hitta en som jag inte hittade förut, ja och så några nya naturligtvis, den ena av de nya hittades snabbt, den andra fick jag ge upp, och så var det den här jag hade DNF på tidigare, nu skulle den hittas. Det blev den också, jag fick lägga mig på rygg på marken för att ta den, så lågt hängde den på buskarna, sedan var problemet att komma upp igen. Mina knän protesterar ihärdigt när jag skall upp från att ha legat på knän eller än längre ned, jag får nog snart skaffa en käpp som hjälp för att komma upp.

Onsdag var jag bjuden till en mycket trevlig eftermiddag hos Britt och Kyösti, britt är ju släkting till mig. Jag hjälpte henne även att få släktforsknings appen in i hennes iPad, hon bistod med lite bilder på Kyösti, deras son och henne själv.

Resan går vidare mot Nynäshamn.

Torsdag var det avresa i riktning mot hemmet. Jag var fundersam på om jag skulle ta E-4 eller ta RV 23 via Växjö som i fjol, det blev E-4.

Tack och lov var det inte så varmt torsdag som när vi körde till Malmö i juni, det var varmt, men det gick att hålla en dräglig temperatur i bilen om fönstren var öppna.

Vi kom tidigt iväg så när vi kom till Hamneda söder om Ljungby, tyckte jag det var ett bra ställe att rasta. En medverkande orsak var att vi har bott i Hamneda några år, så det skulle vara roligt att återse byn igen.

Det finns en rastplats vid Hamneda gamla kyrka, där hade jag tänkt vi skulle äta lunch, precis när jag höll på att vända hela ekipaget, kom det två bilar in och de skulle naturligtvis parkera precis fram för mig, det gick alltså inte att vända runt så jag stod utan att blockera allt annat. Det var bara till att köra igen. Nå vi körde ned till den gamla, numera upprivna järnvägen och placerade oss under ett stort träd, sedan åt vi lunch. Jag fick en snack med de som nu äger huset där den gamla affären fanns, de håller på att renovera och har visst gjort det de senaste 20 åren.

Den gamla köpman där vi handlade och en till gammal butik vid Hamneda gamla station.

Efter en promenad längs den gamla järnvägen var det dags att köra vidare. Det blev stopp i Ljungby, jag skulle handla lite matvaror och var lite trött. Så Corina och jag checkade in på Ljungby Camping igen, de kom ihåg oss från vi åkte ned en månad innan. Tanken var att vi skulle stanna en natt, men när jag satt efter att ha parkerat och slagit markisen ut, kom jag på att det kanske inte var så dumt med en dag extra, så det blev det.

Fredagen ägnades åt geocaching och att besöka Angelstad, en liten by utanför Lungby där jag tillbringade många somrar i min ungdom, antingen i hyrd stuga eller hos en släkting. Senare när Lotte, barnen och jag flyttade till Ljungby i -79, var vi därute och paddla i sjön Kösen, under åren jag arbetade på CTC hyrde vi stuga av dem på sommaren. Det var billigt endast 50:-/vecka.

Det var roligt att återse det även om mycket har förändrats, såväl från min tidigaste ungdom på sextiotalet, där tåget fortfarande gick från Halmstad till Karlshamn, och från tiden innan vi flyttade flyttade till Gotland -85.

Brahenus ruin vid Gränna

Lördag fortsatte så färden norrut, vi åt lunch vid Brahehus och gick en promenad bort till ruinen, sedan gick färden vidare mot Linköping för övernattning. Corina och jag gick en promenad i Gamla Linköping och geocachare lite innan vi kojade.

Torget i Gamla Linköping

Söndag körde vi den sista sträckan. Vi rastade på Mörkö vid Skanssundet färjeläge, åt lunch och körde ned för att ställa oss i färjekön. Sedan bar den hemöver där vi anlände runt 16.00 efter en härlig månad på rull. Vi har hälsat på nya och gamla släktingar, gått promenader, geocachat och turistat i allmänhet.

I väntan på färjan vid Skanssundet

Den enda smolk i bägaren är att Lotte inte var med, jag tror hon hade tyckt om det.

Slut på semestern 2021

Semesterresa till Danmark och Tyskland 2019

I år ville vi semestra i Danmark och samtidigt ta en liten sväng till Tyskland, vi skulle besöka släktingar och vänner på resan. Vi skulle vara borta i 3 veckor så det krävde lite planering av hänsyn till Lottes medicinering, hennes kvarvarande njure vill inte riktigt som den skall.

Starten blev lite med förhinder: Vi skulle starta den 18 juli var det bestämd, kvällen innan ville jag starta kylskåpet i husvagnen, så det var kallt när vi skulle lägga matvarorna in nästa morgon. Jag försökte en timme att få det igång, det gick inte. Jag föreslog Lotte att vi skulle packa varorna i en elektrisk kylbox som går på 12v, så kunde vi läga dem i kylskåpet när vi kom fram till en camping och fick ström, det fungerade nämligen på 220v. Det ville Lotte inte, hon tyckte jag nästa morgon skulle hitta någon som kunde fixa det.
Jag hittade en firma i Södertälje som kunde ställa upp. Så iväg med husvagnen till Södertälje. Med gemensamma ansträngningar fick vi baxat kylskåpet ut ur vagnen, det var munstycket som var igensatt, nytt munstycke monterades och skåpet testades, nu fungerade det som det skulle. Sedan var det till att baxa det in i husvagnen igen, det lyckades även om det var svårt.

Innan jag var tillbaka i Nynäshamn igen, hade klockan blivit så mycket att det blev för sent att resa den dagen, så vi bestämde att vi skulle resa dagen efter alltså den 19 juli. Vi kom iväg vid middagstid mot Södertälje igen. Men naturligtvis skulle även avresan få problem: När jag skulle koppla husvagnen till bilens släpvagns kontakt, visade det sig att den hade gått sönder, möjligen hade den fått ett knäck dagen innan när vi parkerade husvagnen. Nå det gick att få det att fungera. En ny kontakt iköptes för att bytas någon gång under resan.

Nå iväg kom vi så småningom. Jag hade dagen innan när jag var i Södertälje med kylskåpet, sett att det var långa köar på E-4 på grtund av något vägarbete, vi beslutade därför att köra över Skanssundet och Mörkö. Vägen till Skanssundet är krokig, men det är vägen till Södertälje också, så i det stycket är det inte så stor skillnad.

Av hänsyn till Lotte och Ester hade jag räknat med ett flertal stopp på resan, men det blev bara ett par stycken, ett på gamla riksettan för att vi skulle sträcka på benen lite, alla tre skulle också lätta på trycket (tur man har husvagn med toalett), men det blev bara ett par stycken därutöver, ja ett av dem var för att äta på Nyköpingsbro. Ester fick inte komma med in, men de hade bord ute där vi kunde sitta. Det hade nu inte varit dumt om de även hade ett parasol eller två vid dessa bord. Nå man kan inte få allt, Ester fick en stor skål vatten. Sedan fortsatte resan söderut.

Lotte föreslog vi skulle satsa på att köra till Ljungby eller Markaryd och stanna där, båda ställen har vi varit på innan så vi känner till campingplatserna. Det blev Ljungby då Lotte inte kunde hitta något telefonnummer till Markaryd. Ljungby camping kallas Ljungby TePe camping, de har lite TePe satt upp man kan hyra för övernattning. En rolig idé tycker jag. På bilden ser du en av deras TePe, de faktisk väldigt rymliga så är det bra väder är det säkert inte så dumt.

Nästa morgon gick färden vidare söderut mot Malmö och Sibbarp Camping, vi skulle vara där ett par dagar då Lotte skulle se på en sammanklapplig promenad scooter hon hade tänkt köpa. Hon har ju sent omsider fått ersättningen för den olycka hon var med om för snart 3 år sedan. Jag skulle även hälsa på en av mina vänner från DIS, Torgny Larsson, som tidigare var koordinator för oss Disgen faddrar. Han och hans fru kom på besök en av dagerna vi var där och vi hade en trevlig stund tillsammans. Då det var helg kunde vi inte se på scootern innan måndag, så Lotte och jag kom överens om att vi packade ihop och körde ut till Jägersro där firman ligger med husvagn och allt, sedan var det bara att fortsätta över bron till Danmark och Glumsö där vi skulle besöka Lise och Ole ett par dagar. 

Lotte tyckte om scootern, vi provade om jag kunde lasta den in i bak i bilen, det gick galant, men Lotte ville vänta med att köpa den tills vi var på hemväg, hon ville gärna ha en extre buffert om något skulle hända.

Så vi körde över bron till Danmark, jag hade Esters pass i beredskap, men ingen stoppade oss vara sig på svenska eller danska sidan, så efter någon timme var vi framme i Glumsö, nå ja om man skall vara helt rätt var vi i Sandby, ett litet samhälle med några få hus som liggen strax utanför Glumsö. Jag placerade husvagnen samma ställe som förra gången vi var där och kopplade strömmen.

Nu skulle jag ju egentligen ha bytt den trasiga dosa på bilen, men för det första var det närmare 35 grader i solen och för det andra hade Lise lunch klar till oss, så det fick vänta. Nästa dag var vi en tur i Ringsted, Lotte hade plötsligt fått för sig att hon ville betala med kontanter i Danmark, så vi skulle hitta en bank som hade den varan, det var precis lika svårt som i Sverige, men vi lyckades då slutligen. Jag ville ha några nya skruvor och muttrar till släpvagnsdosan på bilen då de gamla var rostiga, det visade sig svårt men jag lyckades då att få ett lagom antal, 10 av varje alternativt en hel kartong med ett par hundra.

Efter ett par dagar med Lises goda mat skulle färden gå vidare till Kollund i Sönderjylland där vi skulle hälsa på Jens och Betty. Vi kom lite senare iväg än beräknat då Lise absolut ville vi skulle ha lunch innan vi for, så vi kom först iväg vid ett tiden på eftermiddagen.

Iväg bar det mot Korsör och Storebältsbron, det gick smidigt även här, det blåste en del så det känndes i bilen att husvagnen svajade en aning, men det var inte farligt, sedan över Fyn och nästa bro Lillebältsbron. På vägen över Fyn hände en liten malör, vi skulle in på en rastplats ocn bensinmack för att lätta på trycket, jag tog fel när jag körde in så vi hamnade i en blindgränd bakom själva mackbyggnaden. Nu skulle jag försöka backa ut alternativt vända hela ekipaget, jag valde det senare alternativet. I mina manöver för att komma runt saxade bil och husvagn och det lät ett högt smäll, jag frågade Lotte vad det var, men det var inget att se sa hon, så jag fortsatte och fick så småningom vänd det hela, körde in rätt och vi fick gjort vad vi skulle, sedan fortsatte vi vår färd.

När vi kom fram til Kollund och skulle baxa husvagnen in i Jens och Bettys infart upptäckte vi vad det var som hade hänt. För det första hade det handtag man använder för att låsa stödhjulet fast uppe, tryckte in i min bakre stödfångare, som på alla moderna biler är den av plast, så det hade tryckts ett hål i den. För det andra uptäckte vi när vi skulle lossa stödhjulet, att själva handtaget hade brustit, vi stod med en bit i handen och resten satt kvar i husvagnes drakstång. 

Nå det löste sig, vi vevade ner stödhjulet så vi fick husvagnen loss från bilen, sedan hade Jens grejor så han kunde få stumpen ut från dragstången. Dagen efter körde han till sin mekaniker som fixade ett nytt handtag utan att det kostade ett öre. Det tackar vi för.

Medan Jens och jag höll på med husvagnen tog Betty Ester på en promenad, Ester är väldigt förtjust i Betty så det gick smidigt.

När vi var klara med att baxa husvagnen på plats och hade kopplat ström till denna, gick Jens igång med att grilla så vi fick en härlig middag med olika goda krovar och köttstycken.

Dagen efter gick jag en lång promenad med Ester, jag hade sett fram emot att ta denna promenad på gendarmstigen genom Kollund skov ned till Skomagerhus och Kruså Å, gränsen mellan Danmark och Tyskland. Även om det var varmt var det inte alls något problem innne i skogen, träden skuggar bra utan att stoppa vinden. Som de flesta andra skogar i Danmark är det företrädesvis bok som växer i skogen, så den är ljus och luftig. Efter en halvtimme var vi framme vid Skomagerhus, vi gick över gränsbron och var så i Tyskland.

Efter att ha slappat lite på en bänk och Ester fått lite vatten, ja hon fick även komma ut och simme lite men jag hade ingen lång lina med, så det var ju gränser för hur långt hon kunde komma ut. Men så satte vi kursen hemåt igen.

Jag hade sett att det fanns lite geocachar i skogen på väg ned till SKomagerhus, så nu skulle jag försöka om jag kunde hitta dem när vi gick hemåt igen. Det gick bra, jag hittade några stycken på turen hem. Ester var som vanligt mindre nöjd när jag geocachar med henne, hon tycker det är tråkigt, innan jag har hittat cachen har hon ju sniffat av hela området flera gångar om.

På lördagen hade vi avtalat med Margit, ett kusinbarn till mig, att vi skulle besöka henne i Büsum Deichhausen, det ligger i Ditmarsken helt ute vid Nordsjön. Vi skulle vara där kl. 13.30 och äta middag. Betty erbjöd sig ta hand om Ester så hon inte skulle sitta i en varm bil flera timmar, det passade nog speciellt Ester utmärkt.

Margit är inte så mycket yngre än Lotte och jag, vi hade en del med henne att göra medan vi var unga och min mor levde, men sedan har kontakten brutits fram tills för ett årstid sedan då jag fick kontakt via MyHeritage. Hon giftede sig med en tysk nästan samtidigt med att vi gifte oss, sedan flyttade de till Tyskland där han var slussvakt, så hon har en son som är jämnårig med vår äldsta son Lasse.

Vi tillbragte några trevliga timmar hos Margit och tittade på bilder av släkten, jag fotograferade dem med min telefon, ett par av dem hade Margit dubbelt av, så då fick jag det ena exemplaret. sedan bar det av hem igen till Kollund.

Här står Lotte och Margit i dörren när vi skall ta avsked från Büsum Deichhausen

När vi väl kom hem igen berättade Betty att hon hade tagit en lång lina och gått ner till bryggan där hon normalt sätter sin kajak i vattnet, så hade Ester sått linan på och riktigt njutit av att simma och plaska i vattnet, när kunde hon ju komma riktigt ut på djupt vatten och simma, inte bara lite plaskande som när jag enbart har hennes koppel. 

På vägen hem hade vi varit inne och handla i en av gränsbusikerna som ligger strax söder om gränsen, jag trodde vi hade fått allt med, men Lotte ville ha mer så hon ville ned igen nästa dag. Jag var inte alls tänt på den idé, när vi var där lördag var det en väldigt lång kö in i Danmark igen, alla kontrolleras ju numera vid den dansk/tyska gränsen. Då det var sista dag i Kollund hade jag inte alls lust att åka till Tyskland igen, men Lotte fick mig övertalat, det gör hon för det mesta, och vi åkte ned till butiken så hon fick handlat det sista. Nu var det inte alls någon kö, vi blev bara vinkade genom utan att han ens tittade på våra pass, vi kunde ha sparat de pengar och behållit de gamla utgångna passen.

Måndag bar det av igen, nu åt andra hållet mot Sverige, men först skulle vi stoppa upp lite fler ställen. Första stopp var Odense, vi ville slappa ett par dagar så Odense passade bra tyckte vi. Egentligen borde vi väl ha tagit in till själva Odense men det var så varmt så vi stannade ute på campingplatsen. Det enda vi gjode var att köra till en campingtillbehörs butik och köpa en ny taklampa till husvagnen samt en ny trappa till den.

Efter ett par dagar i Odense ville vi vidare över Storebält, vi skulle besöka Lottes brorsson och hans familj i Vipperöd, men innan ville vi göra lite annat. Så vi stannade i Korsör där vi inte har varit sedan Storebältsbron bygdes, närmare bestämd sedan 1988.

Vi hittade en trevlig liten campingplats vid Korsör Lustskov, det var lite av en resa att komma till den, då man skall hela vägen runt Korsör Nor, en sjö som ligger strax öster om Korsör, alternativet är att köra genom Korsör med husvagnen.

Dagen efter ville vi se lite av Korsör, bl.a ville vi se Korsör Fästning som har anlagts i omgångar, från början i form av en borg som skulle hålla koll på trafiken mellan landsdelarna. Sedan anlade Carl X vallar ut mot bältet under svenskekrigen. I dag är enbart tornet och en stor magasinsbyggnad kvar utöver vallarna.

Vallar och kanoner

Modell av borgen

Det ligger en geocache under den ena kanonen, den hittade Lotte medan jag var inne och titta på ett museum över färjefartens historia.

Korsör är utöver att vara en knutpunkt i transporten mellan Själland och resten av Danmark, nå ja inte så mycket nu efter att bron har byggts som innan, även en stad med ett livaktigt fiskeri. När jag gick runt fästningen såg jag en som satt och gjorde garn i ordning, jag frågade om jag fick ta en bild, det gick bra även om den kom på Internet.

En som sitter och gör garn i ordning

Nå vi skulle vidare på vår färd. Vi hade pratat om att vi ville köra till Roskilde och ligga där, det ville vara mest praktisk då vi skulle besöka Jimmy med familj i Vipperöd på lördagen och Lottes systerson John i Ishöj på söndagen innan vi körde över Öresundsbrun tillbaka till Sverige igen. Det är inte så långt från Roskilde till vara sig Vipperöd eller Ishöj.

Men ibland går det inte som planerat. När jag skulle koppla bil och husvagn ihop, ni kommer ihåg att kopplingsdosan på bilen var trasig, upptäckte jag att den nu inte bara var trasig, den hade närmast fallit i bitar. Ju jag vet jag borde ha bytt den innan men det blev inte av, och det fungerade ju. Nå det gick att få det att hänga hjälpligt ihop så det var lyse där det skulle vara lyse på husvagnen. Jag frågade en av grannarna, en säsongare, om de visste var det fanns en campingförhandlare som kunde hjälpa. Det skulle finnas en i Slagelse, det var ju bra eftersom det var på vägen. Väl framme var det mindre roligt, den enda man de hade inne i semestertider var en gasol man, han ville inte alls röra vid något elektrisk. Så det blev till att åka igen. Jag kom på att vi kunde ringa Jimmy, han är elektromekaniker, så jag gissade på att han hade grejor så vi kunde byta kontakten. Visst han kunde hjälpa, vi skulle bara ringa när vi kom till campingen i Vipperöd, så skulle han komma efter jobbet. Så Tempelkrogens Camping var nästa stopp.

Väl främme ringde vi till Jimmy, han kom efter en knapp timme och gick igång med att jobba, det var fixat på en liten halvtimme sedan var allt klart. Stort tack till Jimmy. Nästa dag skulle vi besöka Jimmy och hans familj, vi skulle komma runt 15.00 så vi hade tiden för oss på dagen.

Det ligger i närheten av Vipperöd en museums by ”Nyvang”, det är ett museum över dansk andelsrörelse med andelsmejeri, brugs(konsum) en redningsstation och mycket annat, som det var på landsbygden i Danmark i början på förra seklet. Den ville vi besöka, inte minst för att det i campingavgiften ingick fribiljetter till den. Så vi körde till Nyvang och parkerade på en handikap plats så Lotte inte skulle gå så långt i värmen.

Det var ett mycket trevligt besök med en mängd intressanta saker att se, bl.a. hade reddningskorpset Zonen en station med ett flyg så det var även lite flyguppvisning med en gammal KZ 3 från fyrtiotalet i Zonens bemaling.

Ambulansflyget håller på att landa

Men det var mycket mer att se på i Nyvang. En rolig detalj var andelsfryshuset, något som var vanligt på landsbyggden i min barn- och ungdom, namnen som stod på frysboxarna var inte hustruns namn utan mannens namn, det stod alltså fru lärar Andersens box.

Andelsfryshuset

Men som sagt mycket roligt var att se på Nyvang, det virkede som vi hade kommit en dag där det var lite extra sakert att se och lite extra aktiviteter så det var lokomobiler i alle störrelser, bl.a.

Lokomobil med släpvagn.

denne lille loko-mobil körde runt med fyrböderen/maskinisten sittande på släpet.

Något som för mig var speciellt roligt att se, var att man hade byggt ett typiskt danskt husmanställe så som jag minns det från mina besök i barn- och ungdomen hos såväl morbror Peter som morbror Fredrik  så jag avsluter denna beskrivning av besöket på Nyvang med ett par bilder från husmansstället.

Ett typiskt husmans ställe som jag minns det.

Ser det inte mysigt ut, för de av er som inte vet vad ett husmansställe är, kan jag upplysa om att det är ett mindre hemman, husmannen äger alltså sin mark inte som i Skåne där husmannen inte äger sin mark.

De grisar har det bra, de drömmar nog om ett liv efter Jul.

Avslutningsvis en bild på hur svinuppfödning också kan se ut i Danmark, jag tror inte många svin i Sverige har det lika bra som dessa. Nå det är det nog inte många svin som har det så, även om jag hoppas en av dem inte släpper sig då kompissen ligger med trynet precis bredvid.

Vi hade en mycket trevlig eftermidag och kväll tillsammans med Jimmy, Tine, Sofie, Andreas och Lottes andra brorson Tommy.

Nästa förmiddag skulle vi packa ihop och snabbt iväg till Ishöj. Även om jag är född i Danmark och har bott där tills jag var 35, förvånas jag fortfarande över de korta avstånden. Vi tyckte det var långt när vi bodde i Danmark, men nu tar det ju bara en dryg timme att komma från Vipperöd till Ishöj, så vi var framme i mycket god tid, vi skulle först vara där kl. 13.00. Det passade i och för sig bra, så kunde vi handla det sista från Danmark innan vi for hem till Sverige. något av det håller sig ju inte så bra utanför kylskåpet, och det gick ju fortfarande några dagar innan vi var hemma i Nynäshamn igen.

Igen en mycket trevlig eftermiddag med John och hans fru Anette, deras två döttrar Laila och Linda samt deras barnbarn och Lindas sambo Benjamin.

Runt kl. 19.00 bar det av mot Öresundsbron och Sibbarp i Malmö. För första gången upplevde jag att det fanns kontroll på svenska sidan, de skulle se Esters pass, det var naturligtvis i ordning.

Vi körde till Sibbarp och inlogerade oss, jag hade när vi var där innan vi for till Danmark bokat en bra plats åt oss så det var klart. Nästa dag for vi till Jägersro för att köpa Lottes scooter. Den var klar så det var bara att betala och lasta den in bak i bilen. Ester fick överge sin plats längst bak i bilen och flytta in på baksätet, det var hon inte alls missnöjd med. På eftermiddagen fick vi besök av mina släktingar Britt och Kyösti så vi hade en trevlig eftermiddag med lite god mat och trevlig samvaro. Britt är barnbarnsbarn till min morfars moster.

När Britt och Kyösti hade åkt vid åtta tiden var det ju fortfarande ljust, så Lotte och jag ville ta en promenad med Ester, ned vid vattnet och sedan åter till

Lotte på stranden vid Sibbarp.

campingplatsen. Så på bilden ser ni Lotte köra iväg på sin alldeles nya promenadscooter med Öresundsbron i bakgrunden.

Nästa dag packade vi ihop och satte kursen norröver mot Nynäshamn, hade det varit för 30 år sedan hade vi kanske tagit dete i ett svep, men nu är det inte det, så när vi kom till Jönköping körde vi in på campingplatsen där. Vi har varit på den campingplats ett flertal gångar, ja faktisk var jag där första gången när jag campade tillsammans med min mor i 1963 och vi hade ett tält med brutit tak.

Vi fick en bra plats med utsikt över Vättern så denna blogg får avslutas med en solnedgångs bild över Vättern. 

Solen håller på att gå ned över Vättern.

 

 

 

Semester och släktforskningsresa i Danmark och Sverige

Det här blir ett väldigt långt blogginlägg, så hav tålamod att läsa det genom.

I år hade Lotte och jag bestämd att vi skulle till Danmark på semester, vi har inte varit där på några år så vi tyckte att nu skulle det vara. Det var nära att det hala gick om intet i och med att vår hund Ester blev sjuk och skulle opereras, ett par saftiga veterinär räkningar kan kasta omkull även den bästa planeringen. Nå vi började med att skaffa pass till Ester, för att kunna få henne med in i Danmark och speciellt med åter till Sverige igen måste husdjur ha pass och olika vaccinationer. Nu har hon det och det gäller tre år.

Vi tittade på hur vi skulle resa så det blev billigast möjligt, vi kom fram till att det billigaste ville vara att resa ut via Göteborg med Stena Line, de hade en avgång kl. 04.15 så vi var framme i Fredrikshavn kl. 07.30, den var billig endast 879:- för bil med husvagn och två personer samt hund. Då vårt första stopp skulle vara en släkting i närheten av Århus passade det bra.

När vi nu skulle till Västsverige ville vi även se om vi kunde besöka Janos Legendi, en av våra gamla vänner från PRO som har flyttat till Mariestad. Han har ofta sagt att vi skulle ta kontakt om vi kom på de kanter.

Resan tvärs över Sverige blev en blåsande affär, det blåste halv storm när vi startade från Nynäshamn och det fortsatta så hela vägen, så den lilla bilen fick jobba.

Väl framme i Mariestad parkerade vi på golfklubbens ställplats/camping. Vi valde visserligen fel plats, de har två stycken varav den ena är bakom en liten skogsridå och den andra med utsikt ut över Vänern. Av misstag valde vi platsen i lä, nå det betydde inget, det fanns gott om plats.

Vi ringde Janos, vår vän från PRO, och han insisterade på att vi skulle åka taxi på hans bekostnad, då han ville vi skulle kunna ta ett par glas vin och annat. En mycket trevlig och god middag samt någon timmes samvaro senare gick resan åter till golfklubben. Tack för den kvällen Janos.

Nästa dag skulle vi så köra till Göteborg, då färjan först gick kl. 04.15 på morgonen hade vi några timmar att fördriva innan vi kunde köra till Terminalen, de hade nämligen ingen möjlighet att vi kunde parkera vårt ekipage innan det var dags att checka in kl. 03.45. Så vi stannade på en rastplats i Partille, då hade vi ca en kvart – 20 min. körning till terminalen.

Vår tanke var att vi skulle ha sovit lite så vi var något så nära utvilade när vi körde iland i Frederikshavn, det blev det inte mycket av. Jag gick promenader med Ester, geocachade lite och vi åt lite mat samt tittade på en film. När klockan blev runt 01.30 startade vi och satte kursen mot terminalen, det visade sig att många andra hade fått samma idé, så det var ganska många som väntade på att få checka in. Incheckningen började i stort när färjan kom in ca. 40 min. innan avgång. Ombordkörning en kvart innan avgång.

Sedan var det upp i salongerna och hitta en plats där man fick vara med hunden, det var väl skyltat, men många bredde ut sig ganska enormt. Nå vi hittade en plats i ett hörn, tyvärr precis bredvid dörren ut till däck så det var ett ständigt spring av människor som skulle ut att röka. Nå Ester tog det mesta med jämnmod, hon rullade ihop sig och somnade.

Det var i övrigt förvånande många barnfamiljer med på denna sena/tidiga avgång, vi hade ju trodd det mest skulle vara yrkeschaufförer på en sådan avgång, men det var det alltså inte.

Efter tre timmar kom vi till Fredrikshavn, nu skulle vi använda Esters pass trodde vi, vi såg inte röken av en tullare, ju ett par såg vi men de var enbart intresserade av långtradare. Så vi fortsatta genom terminalområdet, vi hade bestämd att vi ville stanna första natt i Fredrikshavn och använda en del av dagen till att sova. Vi körde ut till campingplatsen, totalt tillbommat, inte en kotte i receptionsbyggnaden och bommen nere. De öppnade först kl. 10.00 och det hade vi ingen lust att vänta på.

Vi baxade ekipaget runt och skakade Fredrikshamns damm av våra däck, ut på E 45 söderut, vi räknade med att hitta en rastplats någonstans efter vägen. Det gjorde vi också, vi körde in och parkerade, vevade stödbenen bak och stödhjulet fram ned, gick en liten promenad med Ester, sedan drog vi för gardinerna och la oss att sova några timmar. Vi kunde se att många av våra medpassagerare hade fåt samma goda idé. Efter några timmars sömn vaknade vi utvilade och kunde fortsätta vår färd

Detta var som tidigare sagt en kombinerat semester och släktforsknings resa. Jag hade genom MyHeritage abonnemanget fått träff på flera släktingar på såväl min som Lottes sida, som vi inte hade haft kontakt med på flera år.

Första stopp skulle vara i Skanderborg, en liten ort sydväst för Århus. Där bodde min tremänning Arne, som jag hade lekt med som barn, jag hade inte sett honom på nära 50 år och fick kontakt med honom via hans son, som också hade MyHeritage. Det skulle bli spännande att se honom.

Ett litet hus på huvudgatan i Skanderborg

Vi checkade in på Skanderborg Sö camping, en fin liten camping som ligger ned till sjön. Mycket trevlig personal och naturligtvis färskt morgonbröd som på alla danska campingplatser. Vi satte upp husvagnen och ringde till Arne, vi bestämde att vi skulle komma nästa dag runt kl. 12.00, så det var upp och fråga i receptionen om det var OK att ha vagnen stående till runt 15.00, det var inga problem alls.

En fin plats fick vi.

Jag gick en promenad med Ester, hon hade ju suttit i bilen det mesta av dagen och bara fått ett par korta promenader när vi rastade söder om Fredrikshamn. Vi gick ned till sjön för att se hur det såg ut. En liten badstrand var det också men Ester fick inte bada, vi hade inte lust att få en blöt hund in i vagnen när vi skulle sova.

Lite fiske i Skanderborg Sjö

Vi åt kvällsmat tittade på en film och la oss relativt tidigt. Vi var ju fortfarande ganska trötta efter nattens resa.

Nästa dag skulle vi så besöka Arne som bodde i en liten villa på andra sidan sjön, ett mycket trevligt besök där han bjöd på lunch och vi pratade minnen. Han hade även ett fotografi av en gemensam släkting som hade deltagit i kriget 1864 och fått en medalj för utvisat stort mod: Han hade tagit en handgranat som hade kastats ned i skyttegraven och kastat den ut ur graven, på så sätt hade han räddat livet på ett antal kamrater och naturligtvis sig själv. Han blev Dannebrogsman, alltså han fick ordenen ”Ridder av Dannebrog”, inte så vanligt för en menig soldat. Det var Arnes farfars far Peder Nielsen  och hans hustru Ane Marie Pedersen som var på billedet. Jag har läst om dem i släktboken men inte sett något foto på dem innan.

När vi skulle packa ihop från Skanderborg och jag skulle tömma toa tanken, fick jag en överraskning när jag kom att titta upp.

Ett par svalor hade byggt bo precis ovanför skålen, det verkade inte störa dem alls med den aktivitet det var när gästerna skulle tömma sina tankars illaluktande innehåll.

Efter besöket hos Arne satte vi kursen mot Kollund och en annan tremänning Jens och hans sambo Betty. Vi skulle vara där en veckas tid och njuta av deras stora gästfrihet, vi hade inte sett dem på en fyra – fem år, så det var en del att hämta igen.

Medan Jens och jag parkerade husvagnen i deras infart, gick Betty en promenad med Ester, det var mycket uppskattat av Ester. När vi väl kom in utökade Ester snabbt sin uppskattning till även att innefatta Jens.

Jens och Betty hade gjort en härlig middag som vi njöt av, då ingen av oss skulle köra mera tog vi ett par glas vin till maten, sedan gick jag kvällspromenad med Ester och det var tid att koja för oss alla.

Nästa dag blev det släkten som stod i fokus. Jag skulle ha samlat så mycket information som det bara gick från Jens, om hans föräldrar och om hans syskon. Jag gav även Jens en utskrift av ett foto jag har från hans farfars systers (och min mormors systers) guldbröllop där vi på gruppbilden har en mängd av våra gemensamma släktingar som numera sedan länge är avlidna.

Jag gick promenader med Ester, bl.a. gick Betty, Ester och jag gendarmstigen ned till gränsen mellan Danmark och Tyskland. Tidigare gick gränsvakterna (gendarmerna) på denna stig för att se att inga smög sig över gränsen in i eller ut ur Danmark. Numera är det en populär promenadstig genom Kollund skov. Gränsen utgörs här av en liten å som heter Kruså, precis som staden som är gränsstad mellan Tyskland och Danmark. Ja såväl Ester som jag gick även över gränsen, det finns ingen kontroll här, och in i Tyskland.

Här sitter Betty och Ester i Tyskland medan jag står i Danmark. Gränsen går vid den platta som sitter nästan mitt i bilden.

Jag hade fått kontakt med en ingift släkting, Herman Hamann,  i Graasten, dem hade jag avtalet att jag skulle besöka när vi kom till Kollund, så det var ett samtal till dem för att avtala besök. Så nästa dag körde jag till Graasten för att besöka Herman Hamann och höra hur det var med ingiftet. Jag visste att den som var länken från min släkt var min mors kusin Niels Bent Hansen som var gift med en Astrid Kristine Hamann, en gammal släkt från Slesvig. När jag väl kom till Herman kom det fram att Astrid Kristine var hans syster, så Nils Bent Hansen var hans svåger. Vi fick ett längre snack över släktforskningen, sedan satte vi oss ut i trädgården och njöt av ett glas öl tillsammans. Ett mycket trevligt besök.

På onsdag kväll hade man en tradition i Kollund att man sjöng solen ned, Lotte och Betty gick bort till kyrkan, som ligger granne med Jens och Bettys hus, och deltog i sången, det var mycket stämningsfullt sa de när de kom hem.

Torsdag skulle vi på utflykt, vi packade en matkorg och åkte sedan tvärs över Jylland till Höjer vid Västerhavet. Det speciella här är att havet ligger högre än landet innanför vallarna, så det finns en sluss i Höjer som ser till att den å som rinner ut här endast har utlopp i havet under ebb, vid högvatten är portarna stängda. Det är mycket fruktbar lantbruksjord som har invunnits här vid Höjer.

Ester och Betty ute i Vadehavet, Ester ville bada men det fick hon inte

Dena stolpe står fram för vallen och man kan se hur högt vattnet har stått vid olika tillfällen.

När vi nu var på Jyllands västsida besökte vi även Rudböl, en annan gränsstad mellan Danmark och Tyskland. Rudböl har den egenhet att gränsen går mitt genom huvudgatan, även om vi har varit där flera gångar förut, skulle vi i alla fall ha en bild med oss på var sin sida om gränsmarkeringen, Lotte i Danmark och jag i Tyskland.

Här står vi så på var sin sida om gränsen. Jag i Tyskland och Lotte i Danmark

Gränsstenen där vi stod mitt i gatan DRP är Tyskland (Deutsches Reich Preussen) och D är Danmark. Som synes har gränsen justerats någon gång efter 1920

Jens och Betty fick även vara hundvakt en eftermiddag medan Lotte och jag åkte på lite geocaching i närheten. Det gick fint Ester trivdes bra tillsammans med Jens och Betty.

En kväll när vi hade grillat korv, tog Lotte en korv och skar i mindre bitar. Sedan gömde Betty den på olika platser i trädgården bl.a. under en upp och nervänd blomkruka, Ester släpptes och fick besked på att söka. Hon var väldigt duktig och sökte snabbt reda på alla bitarna. Nästa kväll skulle vi prova igen, den här gången med hundgodis, det var ju lite svårare då det inte luktar så starkt om en korv. Även det lyckades Ester hitta alla bitarna även om det tog lite längre tid, speciellt dden bit som låg bredvid komposten var svår, men det lyckades då.

En av kvällarna medan vi var i Kollund, hörde vi plötsligt ångvisslar, det var ju konstigt. Visst ligger Kollund vid Flensborg Fjord, men ångfartyg är ju inte det man vanligtvis har i dag. Så Vi gick ner till fjorden för att se vad det var. Det visade sig att det var någon sorts hamnfest i Flensborg med deltagande av ett flertal gamla fartyg: Gamla fyrskepp, en gammal isbrytare ”Stettin”, som Lotte och jag har sett för många år sedan i Travemünde, och många andra gamla skepp. De seglade ut genom fjorden till Oxöarna och tillbaka igen till Flensborg. Jag fick en del bilder av skeppen när de kom närmare Kollund. Fjorden är ganska smal där, så de kom relativt nära den danska kusten.

Isbrytaren Stettin och ett tidigare norskt kustfartyg som var på besök i Flensborg.

Sista dagen i Kollund körde vi ut till Sönderhav längre ute mot fjordens mynning i Östersjön, och åt glass samt njöt av det fina vädret. När vi skulle hem igen föreslog Betty att hon skulle ta Ester och promenera tillbaka. Som sagt så gjort, vi andra tog bilarna och Ester gick med Betty. Hon var lite trött när de kom hem, Betty sa att Ester fick uppmuntras ett par gångar, tror jag gärna, hon hade tidigare på dagen gått med mig på gendarmstigen till Tyskland och åter, en sträcka på runt 5 km, nu gick hon från Sönderhav till Kollund, en till sträcka på knappa 4 km, så undra på att hon var trött när hon kom hem.

Nästa dag gick så resan vidare till Själland, över Fyn och över Storabälts bron till Lise och Ole i Sandby vid Glumsö på Sydsjälland. Lise har varit gift med en annan av mina tremänningar Oluf, som var en hel del äldre än Lise som är i stort jämnårig med Lotte och mig. Oluf dog för ett antal år sedan och efter några år hittade Lise en ny kärlek i form av Ole en kusin till Oluf på hans mors sida.

Även här skulle det kompletteras i min släktforskning, så Lise fick svara på frågor.

Vi skulle även besöka andra släktingar som bor i trakterna. Först och främst skulle vi besöka en kusins son, Kurt Andersen, som bor i närheten av Slagelse, egentligen skulle vi ha varit förbi när vi körde till Lise och Ole, men det blev så sent att vi fick ta det en annan dag. Så jag ringde och fick bestämd när vi skulle komma. Han är min morbrors barnbarn och vi har aldrig träffats, när jag besökte min morbror senast var hans far flyttat hemma från och gift sedan länge, så det var ett spännande möte.

Det var en mycket trevlig kväll vi fick med Kurt, hans hustru Connie, hans bror Niels och hans hustru Susanne. Vi tittade på bilder de hade från deras far som i sin tur hade dem från deras farmor och farfar. Många av personerna visste de inte vem det var, i vissa fall kunde jag hjälpa dem då jag kände igen personerna från min barndom. Jag fick även en del information om var några av mina kusiner hade tagit vägen, bl.a. att en av dem, min kusin Asta, bodde i Glumsö inte så långt från Lise och Ole. Och naturligtvis fick jag information om Kurt och Niels egen familjer, deras hustrur, barn och barnbarn.

Men vi hade fler släktbesök att klara ut. Jag fick ju ett tips av Kurt om var min kusin Asta bodde, så henne skulle jag försöka träffa. Jag ringde henne och hon tyckte det skulle vara roligt att träffa mig igen, hon hade inte set mig sedan min mormors begravning i 1960 då jag var 17 år gammal. Lotte ville inte med att besöka Asta, så Ester och jag körde ensamma på besök. Även här hade vi en trevlig eftermiddag där jag fick information om Astas familj, hennes barn och barnbarn. Efter besöket gick Ester och jag en lång promenad i en närliggande skog.

På tal om promenader så fick Lise helt oförvarandes lockat Ester och mig ut på en ordentlig vandring ett par kvällar innan. Jag skulle gå en sväng med Ester efter maten, det brukar jag göra, så jag frågade om det fanns någon vägsträcka som inte var så trafikerat. Fick ett tips på en slinga som skulle vara runt 3 km lång, det var helt OK även om klockan närmade sig 21.00, så Ester och jag gick iväg den anvisade vägen. Efter en rum stund tittade jag på kartan i telefonen, jag tyckte det var konstigt vi inte hade kommit till den tvärväg vi skulle ta för att komma hem. Jag upptäckte då att de tre km. nog var en kraftig underdrift men att det nu inte var lönt att vända. Jag kunde lika bra fortsätta, jag var hemma ca. 22.30 och det var efterhand så mörkt att Lotte hade börjat bli orolig för oss. Dagen efter körde vi turen med bilen innan vi körde till Nästved och handlade, Ester och jag hade gått 6 km. Det är i och för sig inte så farligt, men inte gärna kl. 21.00 – 22.00 på kvällen när det börjar bli halvmörkt.

En av dagarna vi var i Sandby ville vi köra över på Terslev Overdrev för att besöka Grethe, hon är änka efter min tremänning Verner och mor till Jens i Kollund. Vi hade försökt ringa flera gångar, men inte fått svar. Så vi åkte över på vinst och förlust, och dröm om vår förvåning när vi inte bara mötte Grethe utan även Jens och Betty som hade kommit ett par timmar innan. Så vi fick en trevlig kaffestund i trädgården alla fem.

Nu hade vi besökt flera av mina släktingar, men vi hade ju även fått kontakt med några av Lottes nevöer. Först och främst hennes lillebror Jims ena son Jimmy och hans hustru Tine som också använder MyHeritage. De bodde i Vipperöd utanför Holbäk, Jimmys bror Tommy bor i Holbäk så de bor ju inte så långt från varandra. Vi har inte sett några av dem sedan de var på besök hos oss medan vi bodde i Albertslund i mitten på sjutiotalet.

Så på söndagen satte vi kursen mot Vipperöd, Lotte var något skeptisk för detta familjebesök, hur skulle det nu gå. Men vi fick en stormande välkomst av såväl Tine som av Jimmy och deras två barn Andreas och Sofie. Barnen är nästan jämnåriga med våra barnbarn, ja Andreas är 18 så han är jämnårig med Samuel och Sofie är 14 så hon är två år yngre än Johanna. Medan vi satt och drack the och kaffe kom Tommy på besök med sin flickvän, så vi fick även hälsat på honom. Han liknade sin far såväl på utseende som sätt att vara. Han var också glad över att träffa oss.

Lotte och Tine fördjupade sig i en massa fotos som Jimmy hade tagit vara på när hans pappa dog, det var bilder från Lottes barndom bl.a. av hennes pappa.

Lottes far

Det fanns även en del bilder som Lottes fosterföräldrar hade skickat till hennes biologiska föräldrar. Lotte fick en hel del fotos med hem, det blev hon mycket glad för. Efter en mycket trevlig eftermiddag och kväll var det dags att tacka för oss och köra tillbaka till husvagnen i Sandby.

Men det var inte bara Lottes lillebrors barn vi hade fått kontakt med, vi hade även fått kontakt med hennes storasysters ena son John som bor i Ishöj. Vi bestämde att vi skulle besöka honom när vi åkte tillbaka till Sverige igen på tisdagen.

Så vi startade tisdag vid 11.00 mot Ishöj, vi hade sagt vi nog kom runt 13.00, men det gick betydligt snabbare att köra dit än jag hade väntat, så vi var där redan lite över 12.00. John hade sagt jag kunde köra bil och husvagn upp på gräset utanför baksidan på deras hus, så skulle han nog komma ut och ta emot om jag bara ringde. Så när vi kom fram slog jag en signal till honom att nu var vi där. Han kom ut och visade var jag kunde parkera.

Hans hustru Annette hade stannat hemma från jobbet för att hälsa på oss, så vi fick även här en mycket varm välkomst. John hade nyss gått i pension från DSB där han hade varit lokomotivförare i många år, Annette jobbade fortfarande och kom normalt hem runt 13.00, men i dag hade hon alltså tagit ledigt.

Vi fick fika och satte oss att prata släkt. Vi har inte sett John sedan han hjälpte oss att flytta till Taastrup 1973, så det var mycket som skulle hämtas in. Vi pratade om hans syskon och om Lottes syskon, i och med att Lotte var fosterbarn hos en familj som bodde först i Jylland sedan på Fyn från hon var två, hade hon ju först lärt känna sina syskon när hon blev vuxen. Den enda av dem hon hade riktigt bra kontakt med var hennes lillebror Jim, de andra syskonen var så mycket äldre än Lotte att det aldrig riktigt blev någon kontakt.

Så vi pratade lite DSB, då Lotte och jag också en period har varit anställda vid DSB, men mest var det släkten vi pratade om. Lotte fick information om sina syskon och om Johns syskon.

Det roliga i allt detta är att såväl John som Jimmy pratade om att åka upp till Nynäshamn och besöka oss nästa år, det ser vi fram emot. Efter några timmar fortsatte vi vår resa över Öresundsbron till Sverige.

Om resan genom Sverige är inte så mycket att berätta. Första stopp var i Markaryd på en liten trevlig camping vi har besökt för flera år sedan. Numera skall man veta att den finns då den inte står i någon campingplatsförteckning, vara sig SCR eller i tidningen Allt om Husvagn och Campings katalog över fristående campingplatser.

Vi fortsatta nästa dag till Linköping då jag ville se Flygvapenmuseum efter ombyggnaden. Vi diskuterade om vi skulle snåla och stå på museets ställplats där vi kunde stå gratis, eller om vi skulle ta in på Glyttinge camping som vi har besökt många gångar innan. Glyttinge segrade.

Det var som alltid intressant att se Flygvapenmuseum, de har fått lite nya flygplan och inte minst den nedskjutna DC3 som bärgades från Östersjön för några år sedan. Lite bilder tog jag naturligtvis.

Även om den har fått lösnäsa är det ett vacker flygplan Caravellen.

När jag parkerade vid Flygvapenmuseet och först hade parkerat fel, råkade jag slå i en husbil som stod parkerat i rutan bredvid. Det var precis så jag tuchade bilen med den bakre delen av vår husvagn. Vi fick en mindre intryckning på skenan till förtältet och han fick en liten repa. Jag pratade med honom och han sa det inte var mer än han kunde polera det bort, så vi skildes som de bästa vänner i världen.

Efter besöket på flygvapen museet var det sedan att rulla hem, men Lotte föreslog att vi skulle ta en natt mer innan vi körde hem, så vi tittade efter en lämplig camping och hittade en lite norr om Nyköping: Horns båtvarv och camping. Mycket enkel standard men det var vad det skulle vara, och en alldeles underbar utsikt över viken in till Nyköping.

Inte helt fel utsikt att vakna till tycker vi.

Nästa förmiddag satte vi kursen hem och var hemma tidigt på eftermiddagen efter en härlig semester i främst Danmark med besök hos gamla och nya släktingar.

Mitt första blogginlägg.

Alla skriver efterhand i en blogg, så nu skall Lotte och jag också försöka. Nå ja det blir kanske mest jag i början. Men det kommer väl mera vad det lider.

Jag tänkte jag skulle börja lite med att berätta om vår rundresa i sommar.

Den började i mitten på juni där vi tog färjan till Gotland för att fira midsommar med goda vänner. De första dagarna var vi på Sandhamns Camping söder om Klintehamn

Utsikt från vår plats mot Karlsöerna.
Utsikt från vår plats mot Stora och Lilla Karlsö. Nej det är inte av dem som ligger i förgrunden.

 

 

Ester ligger och njuter solen
Även Ester, vår hund, ligger och slappar och njuter solen

 

Det var första gången sedan vi fick henne i september i fjol vi hade henne med på camping, så det var mycket spännande hur det skulle gå. Det gick utan problem.

Men vi skulle ju fira midsommar med våra vänner så här är ett par bilder från midsommarafton.

Stången skulle kläs, många kom med goda råd om hur det skulle göras
Stången skulle kläs, många kom med goda råd om hur det skulle göras

 

DSC03836
Slutligen tog Susanne och Peter över och gjorde det själv. För många kockar o.s.v.

Vi skulle ju vidare söderut, så ett par dagar efter midsommar tog vi färjan till Oskarshamn och via en övernattning på en liten naturcamping i Målilla satte vi kursen mot Skåne i hällande regn.

Vi stoppade upp på Tykarpsgrottans camping just när det var ett litet uppehälle i regnet så vi fick satt upp husvagnen och kopplat ström till den. Ut att gå en promenad med Ester, även det klarades i nästan torrväder och så lite mat och en kopp the innan vi nattade. Dagen efter var samma elände, det vräkte ner till och från, här slapp jag inte att bli blöt när jag skulle koppla ihop husvagn och bil, så vi var ganska blöta när vi startade mot Trelleborg och Skateholm camping. Just som vi kom fram slutade det regna så vi kunde placera vagnen i torrväder.

Vi hade ett par trevliga dagar på denna campingplats, jag gick turer med Ester längs stranden och naturligtvis var vi i såväl Ystad som Trelleborg och turista.

En av Ystads gränder
En av Ystads gränder

En rekonstruerat trelleborg i Trelleborg
En rekonstruerat trelleborg i Trelleborg

Det väsentliga syftet med att åka till Skåne var egentligen inte att besöka Ystad och Trelleborg, även om det var trevligt, utan att besöka en avlägsen släkting jag har i närheten av Skateholm. Vi har börjat forska lite tillsammans då det ju är samma personer vi forskar på, jag företrädesvis på min gren av släkten, hon på sin gren. Jag  hade en mycket trevlig kväll hos Christine och hennes familj.

Resan skulle gå vidare, vi skulle besöka Björn Arén i Dalsland, så turen via Gotland och Skåne är ju inte den närmaste precis, men trevlig. Innan vi lämnade Skåne skulle vi dock göra ett stopp vis Sveriges Sydligaste udde Smygehuk.

Lotte och Ester vid Smygehuk, på skylten har ni koordinaterna.
Lotte och Ester vid Smygehuk, på skylten har ni koordinaterna.

Turen upp mot Dalsland skulle vi ta i två etapper, jag är ju inte helt ung längre, och även om det inte är speciellt ansträngande att köra med husvagnen, är det dock ett extra jobb.

Vi hade räknat med att stoppa någonstans i Halland, men när vi hade stoppat vid en rastplats norr om Varberg och det hade gått snabbt så långt, beslutade vi att fortsätta till Trollhättan. Det skulle vara roligt att återse den platsen som vi har besökt flera gångar förut, men nu är det flera år sedan vi var där senast.

Det höll på att bli katastrof, nå ja inte riktigt, men jag höll på att bli galen. Det gick hur bra som helst fram till Mölndal söder om Göteborg, sedan var det närmast totalstopp i trafiken. E-6an är en genomfartsled, när jag jobbade i Göteborg för 30 år sedan var det trängt och besvärligt att komma genom i rusningstid. Man skulle ju tro de hade förbättrat lite på de gångna 30 åren, men icke sa Nicke, dete är fortfarande lite jävligt.

Att köra i kö med en 6 m lång husvagn efter sig är inte roligt, två meter fram, stopp, två meter fram, stopp, så lite luft så det blir tio meter fram, men sedan stopp. Samtidigt skall man ju hålla koll på skyltarna så man i god tid kan börja byta bana innan man skall lämna E-6an och vika av mot Trollhättan. Det tog runt en timme att passera Göteborg, och det var i semestertiden, hur är det utanför semestern törs jag inte ens tänka på.

Nå vi kom fram till Hjulkvarnalund som campingen heter i Trollhättan, en trevlig camping utan em massa tingel tangel. Då vi bara skulle stå där en natt fick vi anvisat en plats där vi såväl hade plats för Ester som lätt kunde komma ut nästa morgon och nära servicehuset så Lotte inte skulle gå för långt.

När vi hade ätit skulle Ester ha en promenad, hon hade ju suttit i bilen hela dagen, bara avbrutit av ett par korta promenader när vi tankade och

En järnvägsbro som lyfter hela mittsektionen så skeppet kan passera
En järnvägsbro som lyfter hela mittsektionen så skeppet kan passera

åt lunch, så hon skulle ha en ordentlig tur. Det blev till att gå längs ena sidan av trafik kanalen ned till Strömbron sedan åter på några små holmar som var inbördes förbundna med små broar. En tur på en fyra – fem km.

Ett roligt ägg vi passerade
Ett roligt ägg vi passerade

Nästa morgon gick färden vidare mot Dalsland och Björn Arén. Vi hade en idé om att ta den via Håverud då det enligt kartan skulle gå en väg nästan direkt upp till Edelskog.

Det hade säkert varit en bra idé om det inte stod skyltar att fordon med släp inte fick köra på vägen, så vi fick åka upp till Åmål och sedan in i landet till Edelskog. Vi blev väl mottagna och åt en trevlig middag samt planerade vad vi skulle göra nästa dag. Det blev en tur till bl.a. Håverud och akvedukten där, vi provade även köra den väg där man inte fick köra med släp. Den var brant och krokig, det hade kanske gått, men det var nog klokt vi avstod. Björn bjöd på Lunch i Håverud, mycket trevligt

Lite bilder från Håverud kan väl avsluta denna första blogg. Dagen efter åkte vi hem till Nynäshamn i ett par etapper med stopp i Karlstad och Kungsör.

Turist båten är på väg genom plåtrännan
Turistbåten är på väg genom plåtrännan

Järnvägsbron och vägbron samt den nedersta slussen.
Järnvägsbron och vägbron samt den nedersta slussen.

Fritidsbåtar och kanoter i plåtrännan.
Fritidsbåtar och kanoter i plåtrännan.