Nynäshamn till Sandhamn med Nord-Syd linjen

Lotte och jag har flera gångar i sommar pratat om att vi skulle ta en tur med Nord-Syd linjen till Sandhamn och retur. Vi var lite nyfikna efter att se stället, inte minst med tanke på alla de mord som Viveca Steen låter äga rum där.

Så den 14 augusti hade SMHI lovat bra väder så vi drog iväg alla tre, ja Ester skulle naturligtvis med på resan.

Vi fick en mycket trevlig resa i mycket vackert väder, enda problemet var att vi var för varmt påklädda, men det får vi ju skylla oss själva.

Denna blogg är mest, ja nästan 100% en bildkavalkad över vår resa.

Först ett par kartor.

Jag var tvungen att skanna in kartan i två bilder, Norr och söder

 

Här är så lite bilder från turen, lämpligen börjar vi i Nynäshamn.

Nynäshamn med färjan till Lettland

När vi kom en liten bit längre ut upptäckte vi att det var nog en Lättlands färja på väg in i hamnen, så den ena avgick när den andra kom.

 

Och här är så den ankommande färja.

Första stopp på färden var Gruvbryggan på Utö, det var roligt att se hur där ser ut, även detta en plats vi har pratat om att åka till, nu kom vi i alla fall så vi kunde se den och Utö Kvarn som höjer sig över skogen.

Utö Kvarn höjer sig över skogen
Hamnplatsen

Men färden gick vidare till nästa brygga på Fjärdlong sedan var det Ornö och kyrkviken, en väldigt djup vik vi åkte in i, verkligen en upplevelse att se.

Ornö Kyrka

Nästa stopp var en ö med litterär anknytning nämligen Kymmendö, den ö som sägs att vara förlagan till Strindbergs Hemsöborna. Strindberg hade hur som helst sommar bostad på ön fram till Hemsöborna kom, sedan var han inte så välkommen längre sägs det, man tyckte han hade pekat ut öborna.

Det såg nog inte ut så på Strindbergs tid.

Vi såg naturligtvis även enstaka seglare på vår tur, men faktisk förvånande få, och som gamla seglare förvånade det oss att så många gick för motor. När vi hade båt för många år sedan användes motorn enbart i yttersta nödfall, annars var det segel som gällde.

 

På väg in till Kymmendö

Vi fortsatta färden via Dalarö till Rögrund. Här hade man verkligen känslan av att det var ett litet grund som var bebott av ett par sommargäster. Bryggan fanns men sedan var det till att balansera upp över klipporna till resten av ön.

Rögrund

När vi seglade vidare från Rögrund fick jag plötsligt syn på ett litet ovanligt djur i Stockholms Skärgård, men den såg nu mest ut som den satt och njöt solen.

Krokodill

Nu skulle vi passera ett par smala sund under färden vidare till första stopp på Nämndö, ju det var enda ön på turen som hade två stopp.

En liten ö vi passerade

Denna lilla ö var ganska obebodd, inte ens en fågel såg vi på ön men det är säkert att populärt ställa att åka till över dagen, den ligger ju nära en större bebodd ö.

Varför ligger det en kula på toppen av klippan?

Vi undrade mycket över varför det på ett par ställen under vår färd var placerat en kula på toppen av en klippa, som till exempel på denna bild.

Som jag skrev innan var det lite smala passager vi skulle genom.

Det var roligt att passera dessa smala sund, sina ställen gick båten så nära den ena bredd att man nästan kunde räcka en arm ut och röra klippan.

Hus på Nämndö

Oftast låg bebyggelsen en bit från vattnet, men här låg en hel rad gamla stugor ner till vattnen. Det är nästan så man förväntar att Melker eller någon av de andra från Saltkråkan skall stå och vinka på bredden.

En alldeles egen liten ö.

Det är säkert många som drömmar om en alldeles egen liten ö, här är någon som har lyckats skaffa en liten ö. Det tar ju inte många minuter att gå runt ön och det ser väldigt mysigt ut.

Sunnan på väg in

Så kom vi fram till Sandhamn. En livligt trafikerat brygga, vår båt hade knappt gått ut innan nästa kom in, här är det Sunnan som är för ingående. Vi började med att förtära vår medhavda matsäck, det var gott, sjön ger en viss aptit. Sedan skulle vi promenera lite runt i Sandhamn, tyvärr fick Lotte problem att andas, så vi kom fram till att hon skulle stanna vid bryggan medan Ester och jag promenerade. Ja första stopp var att ta en geocache som ligger på vägen till Troville, sedan en lite annan väg tillbaka för att se lite annat av Sandhamn.

Seglarstuggorna

Ester och jag såg en trappa ned mot hamnen, vi blev nyfikna på hur där såg ut, och såg en hel mängd exakt likadana hus liggande i terrasser ned mot havet. Vi hittade en där deet var någon hemma och fick reda på att det var gamla seglarstugor som nu var fritidshus. Närmast som fiskebodarna i de gotländska fiskelägen. Roligt att se i alla fall.

Huset på bryggan

Lite mera av Sandhamn ville vi ha även om tiden började bli knapp, båten hem skulle avgå 15.00 och vi hade använt en bra stund till att stå i kö för en glass. Så detta lilla hus får representera lite av det gamla Sandhamn tillsammans med lite andra byggnader.

Är den så gammal som den ser ut?

Denna butik på bryggan fick i alla fall mig att fundera. Den ser ju ut som den har legat där i många år och varit den lokala handelsbod. Det är den för all del fortfarande samt ombud för såväl Systembolaget som Apoteket. Men är det en gammal diversehandel?

Väntar på båten

ja dete blir så sista bilden från vår tur till Sandhamn. Lotte sitter och väntar på båten hem till Nynäshamn medan Ester och jag går lite på fotoutflykt. Det var väldigt många som skulle med söderut med den båten. Den är ju inte enbart en turist linje men även en kommunikationslinje i ytterskärgården. Så många avd de som stod på i Sandhamn stod av under resans gång på de olika bryggorna. Det var det även på turen upp till Sandhamn, många stod på och gick av på de olika bryggorna. Så vi hoppas linjen har kommit för att stanna så vi kan åka med den igen till nästa år.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Semester och släktforskningsresa i Danmark och Sverige

Det här blir ett väldigt långt blogginlägg, så hav tålamod att läsa det genom.

I år hade Lotte och jag bestämd att vi skulle till Danmark på semester, vi har inte varit där på några år så vi tyckte att nu skulle det vara. Det var nära att det hala gick om intet i och med att vår hund Ester blev sjuk och skulle opereras, ett par saftiga veterinär räkningar kan kasta omkull även den bästa planeringen. Nå vi började med att skaffa pass till Ester, för att kunna få henne med in i Danmark och speciellt med åter till Sverige igen måste husdjur ha pass och olika vaccinationer. Nu har hon det och det gäller tre år.

Vi tittade på hur vi skulle resa så det blev billigast möjligt, vi kom fram till att det billigaste ville vara att resa ut via Göteborg med Stena Line, de hade en avgång kl. 04.15 så vi var framme i Fredrikshavn kl. 07.30, den var billig endast 879:- för bil med husvagn och två personer samt hund. Då vårt första stopp skulle vara en släkting i närheten av Århus passade det bra.

När vi nu skulle till Västsverige ville vi även se om vi kunde besöka Janos Legendi, en av våra gamla vänner från PRO som har flyttat till Mariestad. Han har ofta sagt att vi skulle ta kontakt om vi kom på de kanter.

Resan tvärs över Sverige blev en blåsande affär, det blåste halv storm när vi startade från Nynäshamn och det fortsatta så hela vägen, så den lilla bilen fick jobba.

Väl framme i Mariestad parkerade vi på golfklubbens ställplats/camping. Vi valde visserligen fel plats, de har två stycken varav den ena är bakom en liten skogsridå och den andra med utsikt ut över Vänern. Av misstag valde vi platsen i lä, nå det betydde inget, det fanns gott om plats.

Vi ringde Janos, vår vän från PRO, och han insisterade på att vi skulle åka taxi på hans bekostnad, då han ville vi skulle kunna ta ett par glas vin och annat. En mycket trevlig och god middag samt någon timmes samvaro senare gick resan åter till golfklubben. Tack för den kvällen Janos.

Nästa dag skulle vi så köra till Göteborg, då färjan först gick kl. 04.15 på morgonen hade vi några timmar att fördriva innan vi kunde köra till Terminalen, de hade nämligen ingen möjlighet att vi kunde parkera vårt ekipage innan det var dags att checka in kl. 03.45. Så vi stannade på en rastplats i Partille, då hade vi ca en kvart – 20 min. körning till terminalen.

Vår tanke var att vi skulle ha sovit lite så vi var något så nära utvilade när vi körde iland i Frederikshavn, det blev det inte mycket av. Jag gick promenader med Ester, geocachade lite och vi åt lite mat samt tittade på en film. När klockan blev runt 01.30 startade vi och satte kursen mot terminalen, det visade sig att många andra hade fått samma idé, så det var ganska många som väntade på att få checka in. Incheckningen började i stort när färjan kom in ca. 40 min. innan avgång. Ombordkörning en kvart innan avgång.

Sedan var det upp i salongerna och hitta en plats där man fick vara med hunden, det var väl skyltat, men många bredde ut sig ganska enormt. Nå vi hittade en plats i ett hörn, tyvärr precis bredvid dörren ut till däck så det var ett ständigt spring av människor som skulle ut att röka. Nå Ester tog det mesta med jämnmod, hon rullade ihop sig och somnade.

Det var i övrigt förvånande många barnfamiljer med på denna sena/tidiga avgång, vi hade ju trodd det mest skulle vara yrkeschaufförer på en sådan avgång, men det var det alltså inte.

Efter tre timmar kom vi till Fredrikshavn, nu skulle vi använda Esters pass trodde vi, vi såg inte röken av en tullare, ju ett par såg vi men de var enbart intresserade av långtradare. Så vi fortsatta genom terminalområdet, vi hade bestämd att vi ville stanna första natt i Fredrikshavn och använda en del av dagen till att sova. Vi körde ut till campingplatsen, totalt tillbommat, inte en kotte i receptionsbyggnaden och bommen nere. De öppnade först kl. 10.00 och det hade vi ingen lust att vänta på.

Vi baxade ekipaget runt och skakade Fredrikshamns damm av våra däck, ut på E 45 söderut, vi räknade med att hitta en rastplats någonstans efter vägen. Det gjorde vi också, vi körde in och parkerade, vevade stödbenen bak och stödhjulet fram ned, gick en liten promenad med Ester, sedan drog vi för gardinerna och la oss att sova några timmar. Vi kunde se att många av våra medpassagerare hade fåt samma goda idé. Efter några timmars sömn vaknade vi utvilade och kunde fortsätta vår färd

Detta var som tidigare sagt en kombinerat semester och släktforsknings resa. Jag hade genom MyHeritage abonnemanget fått träff på flera släktingar på såväl min som Lottes sida, som vi inte hade haft kontakt med på flera år.

Första stopp skulle vara i Skanderborg, en liten ort sydväst för Århus. Där bodde min tremänning Arne, som jag hade lekt med som barn, jag hade inte sett honom på nära 50 år och fick kontakt med honom via hans son, som också hade MyHeritage. Det skulle bli spännande att se honom.

Ett litet hus på huvudgatan i Skanderborg

Vi checkade in på Skanderborg Sö camping, en fin liten camping som ligger ned till sjön. Mycket trevlig personal och naturligtvis färskt morgonbröd som på alla danska campingplatser. Vi satte upp husvagnen och ringde till Arne, vi bestämde att vi skulle komma nästa dag runt kl. 12.00, så det var upp och fråga i receptionen om det var OK att ha vagnen stående till runt 15.00, det var inga problem alls.

En fin plats fick vi.

Jag gick en promenad med Ester, hon hade ju suttit i bilen det mesta av dagen och bara fått ett par korta promenader när vi rastade söder om Fredrikshamn. Vi gick ned till sjön för att se hur det såg ut. En liten badstrand var det också men Ester fick inte bada, vi hade inte lust att få en blöt hund in i vagnen när vi skulle sova.

Lite fiske i Skanderborg Sjö

Vi åt kvällsmat tittade på en film och la oss relativt tidigt. Vi var ju fortfarande ganska trötta efter nattens resa.

Nästa dag skulle vi så besöka Arne som bodde i en liten villa på andra sidan sjön, ett mycket trevligt besök där han bjöd på lunch och vi pratade minnen. Han hade även ett fotografi av en gemensam släkting som hade deltagit i kriget 1864 och fått en medalj för utvisat stort mod: Han hade tagit en handgranat som hade kastats ned i skyttegraven och kastat den ut ur graven, på så sätt hade han räddat livet på ett antal kamrater och naturligtvis sig själv. Han blev Dannebrogsman, alltså han fick ordenen ”Ridder av Dannebrog”, inte så vanligt för en menig soldat. Det var Arnes farfars far Peder Nielsen  och hans hustru Ane Marie Pedersen som var på billedet. Jag har läst om dem i släktboken men inte sett något foto på dem innan.

När vi skulle packa ihop från Skanderborg och jag skulle tömma toa tanken, fick jag en överraskning när jag kom att titta upp.

Ett par svalor hade byggt bo precis ovanför skålen, det verkade inte störa dem alls med den aktivitet det var när gästerna skulle tömma sina tankars illaluktande innehåll.

Efter besöket hos Arne satte vi kursen mot Kollund och en annan tremänning Jens och hans sambo Betty. Vi skulle vara där en veckas tid och njuta av deras stora gästfrihet, vi hade inte sett dem på en fyra – fem år, så det var en del att hämta igen.

Medan Jens och jag parkerade husvagnen i deras infart, gick Betty en promenad med Ester, det var mycket uppskattat av Ester. När vi väl kom in utökade Ester snabbt sin uppskattning till även att innefatta Jens.

Jens och Betty hade gjort en härlig middag som vi njöt av, då ingen av oss skulle köra mera tog vi ett par glas vin till maten, sedan gick jag kvällspromenad med Ester och det var tid att koja för oss alla.

Nästa dag blev det släkten som stod i fokus. Jag skulle ha samlat så mycket information som det bara gick från Jens, om hans föräldrar och om hans syskon. Jag gav även Jens en utskrift av ett foto jag har från hans farfars systers (och min mormors systers) guldbröllop där vi på gruppbilden har en mängd av våra gemensamma släktingar som numera sedan länge är avlidna.

Jag gick promenader med Ester, bl.a. gick Betty, Ester och jag gendarmstigen ned till gränsen mellan Danmark och Tyskland. Tidigare gick gränsvakterna (gendarmerna) på denna stig för att se att inga smög sig över gränsen in i eller ut ur Danmark. Numera är det en populär promenadstig genom Kollund skov. Gränsen utgörs här av en liten å som heter Kruså, precis som staden som är gränsstad mellan Tyskland och Danmark. Ja såväl Ester som jag gick även över gränsen, det finns ingen kontroll här, och in i Tyskland.

Här sitter Betty och Ester i Tyskland medan jag står i Danmark. Gränsen går vid den platta som sitter nästan mitt i bilden.

Jag hade fått kontakt med en ingift släkting, Herman Hamann,  i Graasten, dem hade jag avtalet att jag skulle besöka när vi kom till Kollund, så det var ett samtal till dem för att avtala besök. Så nästa dag körde jag till Graasten för att besöka Herman Hamann och höra hur det var med ingiftet. Jag visste att den som var länken från min släkt var min mors kusin Niels Bent Hansen som var gift med en Astrid Kristine Hamann, en gammal släkt från Slesvig. När jag väl kom till Herman kom det fram att Astrid Kristine var hans syster, så Nils Bent Hansen var hans svåger. Vi fick ett längre snack över släktforskningen, sedan satte vi oss ut i trädgården och njöt av ett glas öl tillsammans. Ett mycket trevligt besök.

På onsdag kväll hade man en tradition i Kollund att man sjöng solen ned, Lotte och Betty gick bort till kyrkan, som ligger granne med Jens och Bettys hus, och deltog i sången, det var mycket stämningsfullt sa de när de kom hem.

Torsdag skulle vi på utflykt, vi packade en matkorg och åkte sedan tvärs över Jylland till Höjer vid Västerhavet. Det speciella här är att havet ligger högre än landet innanför vallarna, så det finns en sluss i Höjer som ser till att den å som rinner ut här endast har utlopp i havet under ebb, vid högvatten är portarna stängda. Det är mycket fruktbar lantbruksjord som har invunnits här vid Höjer.

Ester och Betty ute i Vadehavet, Ester ville bada men det fick hon inte
Dena stolpe står fram för vallen och man kan se hur högt vattnet har stått vid olika tillfällen.

När vi nu var på Jyllands västsida besökte vi även Rudböl, en annan gränsstad mellan Danmark och Tyskland. Rudböl har den egenhet att gränsen går mitt genom huvudgatan, även om vi har varit där flera gångar förut, skulle vi i alla fall ha en bild med oss på var sin sida om gränsmarkeringen, Lotte i Danmark och jag i Tyskland.

Här står vi så på var sin sida om gränsen. Jag i Tyskland och Lotte i Danmark
Gränsstenen där vi stod mitt i gatan DRP är Tyskland (Deutsches Reich Preussen) och D är Danmark. Som synes har gränsen justerats någon gång efter 1920

Jens och Betty fick även vara hundvakt en eftermiddag medan Lotte och jag åkte på lite geocaching i närheten. Det gick fint Ester trivdes bra tillsammans med Jens och Betty.

En kväll när vi hade grillat korv, tog Lotte en korv och skar i mindre bitar. Sedan gömde Betty den på olika platser i trädgården bl.a. under en upp och nervänd blomkruka, Ester släpptes och fick besked på att söka. Hon var väldigt duktig och sökte snabbt reda på alla bitarna. Nästa kväll skulle vi prova igen, den här gången med hundgodis, det var ju lite svårare då det inte luktar så starkt om en korv. Även det lyckades Ester hitta alla bitarna även om det tog lite längre tid, speciellt dden bit som låg bredvid komposten var svår, men det lyckades då.

En av kvällarna medan vi var i Kollund, hörde vi plötsligt ångvisslar, det var ju konstigt. Visst ligger Kollund vid Flensborg Fjord, men ångfartyg är ju inte det man vanligtvis har i dag. Så Vi gick ner till fjorden för att se vad det var. Det visade sig att det var någon sorts hamnfest i Flensborg med deltagande av ett flertal gamla fartyg: Gamla fyrskepp, en gammal isbrytare ”Stettin”, som Lotte och jag har sett för många år sedan i Travemünde, och många andra gamla skepp. De seglade ut genom fjorden till Oxöarna och tillbaka igen till Flensborg. Jag fick en del bilder av skeppen när de kom närmare Kollund. Fjorden är ganska smal där, så de kom relativt nära den danska kusten.

Isbrytaren Stettin och ett tidigare norskt kustfartyg som var på besök i Flensborg.

Sista dagen i Kollund körde vi ut till Sönderhav längre ute mot fjordens mynning i Östersjön, och åt glass samt njöt av det fina vädret. När vi skulle hem igen föreslog Betty att hon skulle ta Ester och promenera tillbaka. Som sagt så gjort, vi andra tog bilarna och Ester gick med Betty. Hon var lite trött när de kom hem, Betty sa att Ester fick uppmuntras ett par gångar, tror jag gärna, hon hade tidigare på dagen gått med mig på gendarmstigen till Tyskland och åter, en sträcka på runt 5 km, nu gick hon från Sönderhav till Kollund, en till sträcka på knappa 4 km, så undra på att hon var trött när hon kom hem.

Nästa dag gick så resan vidare till Själland, över Fyn och över Storabälts bron till Lise och Ole i Sandby vid Glumsö på Sydsjälland. Lise har varit gift med en annan av mina tremänningar Oluf, som var en hel del äldre än Lise som är i stort jämnårig med Lotte och mig. Oluf dog för ett antal år sedan och efter några år hittade Lise en ny kärlek i form av Ole en kusin till Oluf på hans mors sida.

Även här skulle det kompletteras i min släktforskning, så Lise fick svara på frågor.

Vi skulle även besöka andra släktingar som bor i trakterna. Först och främst skulle vi besöka en kusins son, Kurt Andersen, som bor i närheten av Slagelse, egentligen skulle vi ha varit förbi när vi körde till Lise och Ole, men det blev så sent att vi fick ta det en annan dag. Så jag ringde och fick bestämd när vi skulle komma. Han är min morbrors barnbarn och vi har aldrig träffats, när jag besökte min morbror senast var hans far flyttat hemma från och gift sedan länge, så det var ett spännande möte.

Det var en mycket trevlig kväll vi fick med Kurt, hans hustru Connie, hans bror Niels och hans hustru Susanne. Vi tittade på bilder de hade från deras far som i sin tur hade dem från deras farmor och farfar. Många av personerna visste de inte vem det var, i vissa fall kunde jag hjälpa dem då jag kände igen personerna från min barndom. Jag fick även en del information om var några av mina kusiner hade tagit vägen, bl.a. att en av dem, min kusin Asta, bodde i Glumsö inte så långt från Lise och Ole. Och naturligtvis fick jag information om Kurt och Niels egen familjer, deras hustrur, barn och barnbarn.

Men vi hade fler släktbesök att klara ut. Jag fick ju ett tips av Kurt om var min kusin Asta bodde, så henne skulle jag försöka träffa. Jag ringde henne och hon tyckte det skulle vara roligt att träffa mig igen, hon hade inte set mig sedan min mormors begravning i 1960 då jag var 17 år gammal. Lotte ville inte med att besöka Asta, så Ester och jag körde ensamma på besök. Även här hade vi en trevlig eftermiddag där jag fick information om Astas familj, hennes barn och barnbarn. Efter besöket gick Ester och jag en lång promenad i en närliggande skog.

På tal om promenader så fick Lise helt oförvarandes lockat Ester och mig ut på en ordentlig vandring ett par kvällar innan. Jag skulle gå en sväng med Ester efter maten, det brukar jag göra, så jag frågade om det fanns någon vägsträcka som inte var så trafikerat. Fick ett tips på en slinga som skulle vara runt 3 km lång, det var helt OK även om klockan närmade sig 21.00, så Ester och jag gick iväg den anvisade vägen. Efter en rum stund tittade jag på kartan i telefonen, jag tyckte det var konstigt vi inte hade kommit till den tvärväg vi skulle ta för att komma hem. Jag upptäckte då att de tre km. nog var en kraftig underdrift men att det nu inte var lönt att vända. Jag kunde lika bra fortsätta, jag var hemma ca. 22.30 och det var efterhand så mörkt att Lotte hade börjat bli orolig för oss. Dagen efter körde vi turen med bilen innan vi körde till Nästved och handlade, Ester och jag hade gått 6 km. Det är i och för sig inte så farligt, men inte gärna kl. 21.00 – 22.00 på kvällen när det börjar bli halvmörkt.

En av dagarna vi var i Sandby ville vi köra över på Terslev Overdrev för att besöka Grethe, hon är änka efter min tremänning Verner och mor till Jens i Kollund. Vi hade försökt ringa flera gångar, men inte fått svar. Så vi åkte över på vinst och förlust, och dröm om vår förvåning när vi inte bara mötte Grethe utan även Jens och Betty som hade kommit ett par timmar innan. Så vi fick en trevlig kaffestund i trädgården alla fem.

Nu hade vi besökt flera av mina släktingar, men vi hade ju även fått kontakt med några av Lottes nevöer. Först och främst hennes lillebror Jims ena son Jimmy och hans hustru Tine som också använder MyHeritage. De bodde i Vipperöd utanför Holbäk, Jimmys bror Tommy bor i Holbäk så de bor ju inte så långt från varandra. Vi har inte sett några av dem sedan de var på besök hos oss medan vi bodde i Albertslund i mitten på sjutiotalet.

Så på söndagen satte vi kursen mot Vipperöd, Lotte var något skeptisk för detta familjebesök, hur skulle det nu gå. Men vi fick en stormande välkomst av såväl Tine som av Jimmy och deras två barn Andreas och Sofie. Barnen är nästan jämnåriga med våra barnbarn, ja Andreas är 18 så han är jämnårig med Samuel och Sofie är 14 så hon är två år yngre än Johanna. Medan vi satt och drack the och kaffe kom Tommy på besök med sin flickvän, så vi fick även hälsat på honom. Han liknade sin far såväl på utseende som sätt att vara. Han var också glad över att träffa oss.

Lotte och Tine fördjupade sig i en massa fotos som Jimmy hade tagit vara på när hans pappa dog, det var bilder från Lottes barndom bl.a. av hennes pappa.

Lottes far

Det fanns även en del bilder som Lottes fosterföräldrar hade skickat till hennes biologiska föräldrar. Lotte fick en hel del fotos med hem, det blev hon mycket glad för. Efter en mycket trevlig eftermiddag och kväll var det dags att tacka för oss och köra tillbaka till husvagnen i Sandby.

Men det var inte bara Lottes lillebrors barn vi hade fått kontakt med, vi hade även fått kontakt med hennes storasysters ena son John som bor i Ishöj. Vi bestämde att vi skulle besöka honom när vi åkte tillbaka till Sverige igen på tisdagen.

Så vi startade tisdag vid 11.00 mot Ishöj, vi hade sagt vi nog kom runt 13.00, men det gick betydligt snabbare att köra dit än jag hade väntat, så vi var där redan lite över 12.00. John hade sagt jag kunde köra bil och husvagn upp på gräset utanför baksidan på deras hus, så skulle han nog komma ut och ta emot om jag bara ringde. Så när vi kom fram slog jag en signal till honom att nu var vi där. Han kom ut och visade var jag kunde parkera.

Hans hustru Annette hade stannat hemma från jobbet för att hälsa på oss, så vi fick även här en mycket varm välkomst. John hade nyss gått i pension från DSB där han hade varit lokomotivförare i många år, Annette jobbade fortfarande och kom normalt hem runt 13.00, men i dag hade hon alltså tagit ledigt.

Vi fick fika och satte oss att prata släkt. Vi har inte sett John sedan han hjälpte oss att flytta till Taastrup 1973, så det var mycket som skulle hämtas in. Vi pratade om hans syskon och om Lottes syskon, i och med att Lotte var fosterbarn hos en familj som bodde först i Jylland sedan på Fyn från hon var två, hade hon ju först lärt känna sina syskon när hon blev vuxen. Den enda av dem hon hade riktigt bra kontakt med var hennes lillebror Jim, de andra syskonen var så mycket äldre än Lotte att det aldrig riktigt blev någon kontakt.

Så vi pratade lite DSB, då Lotte och jag också en period har varit anställda vid DSB, men mest var det släkten vi pratade om. Lotte fick information om sina syskon och om Johns syskon.

Det roliga i allt detta är att såväl John som Jimmy pratade om att åka upp till Nynäshamn och besöka oss nästa år, det ser vi fram emot. Efter några timmar fortsatte vi vår resa över Öresundsbron till Sverige.

Om resan genom Sverige är inte så mycket att berätta. Första stopp var i Markaryd på en liten trevlig camping vi har besökt för flera år sedan. Numera skall man veta att den finns då den inte står i någon campingplatsförteckning, vara sig SCR eller i tidningen Allt om Husvagn och Campings katalog över fristående campingplatser.

Vi fortsatta nästa dag till Linköping då jag ville se Flygvapenmuseum efter ombyggnaden. Vi diskuterade om vi skulle snåla och stå på museets ställplats där vi kunde stå gratis, eller om vi skulle ta in på Glyttinge camping som vi har besökt många gångar innan. Glyttinge segrade.

Det var som alltid intressant att se Flygvapenmuseum, de har fått lite nya flygplan och inte minst den nedskjutna DC3 som bärgades från Östersjön för några år sedan. Lite bilder tog jag naturligtvis.

Även om den har fått lösnäsa är det ett vacker flygplan Caravellen.

När jag parkerade vid Flygvapenmuseet och först hade parkerat fel, råkade jag slå i en husbil som stod parkerat i rutan bredvid. Det var precis så jag tuchade bilen med den bakre delen av vår husvagn. Vi fick en mindre intryckning på skenan till förtältet och han fick en liten repa. Jag pratade med honom och han sa det inte var mer än han kunde polera det bort, så vi skildes som de bästa vänner i världen.

Efter besöket på flygvapen museet var det sedan att rulla hem, men Lotte föreslog att vi skulle ta en natt mer innan vi körde hem, så vi tittade efter en lämplig camping och hittade en lite norr om Nyköping: Horns båtvarv och camping. Mycket enkel standard men det var vad det skulle vara, och en alldeles underbar utsikt över viken in till Nyköping.

Inte helt fel utsikt att vakna till tycker vi.

Nästa förmiddag satte vi kursen hem och var hemma tidigt på eftermiddagen efter en härlig semester i främst Danmark med besök hos gamla och nya släktingar.

Att släktforska med MyHeritage

I fjol på släktforskardagarna i Umeå hade MyHeritage en monter, ja det har de på alla släktforskardagar i likhet med Ancestry och Family Search. De vill ju alla tre gärna ha svenska att ansluta sig till deras databaser. Family Search är som bekant den enda av dem som är gratis då den förmedlas av Mormonkyrkan, de andra kostar pengar från en dryg 1000 lapp/år och uppåt beroende på vad man vill ha.

MyHeritage hade ett lotteri de två dagar, varje dag lottade de ut en iPad mini2, själva lotten var gratis, så även om jag normalt håller mig på mils avstånd av allt vad som heter lotterier, tog jag en lott. Jag hade ju inget att förlora enbart något att vinna. På lördagen vann jag inget, på söndagen, då vi skulle resa hem, var jag inne en sväng för att kolla en sak och passade på att ta en lott även då. Den här gången var det vinst, jag lämnade hallen med en alldeles ny iPad mini.

MyHeritage tyckte naturligtvis att jag, när jag nu hade vunnit en iPad, skulle lägga min forskning ut på deras sida, det kostade ju inget. Det är i och för sig helt rätt, men vill du ha kontakt med några av de som har samma personer som du i sin forskning, alltså potentiella släktingar, kostar det pengar.

Nå jag skaffade ett konto installerade deras program ”MyHeritage FamilyTree Builder” och läste in en gedcom fil i programmet, jag anslöt det till deras databas och fick reda på att jag kunde ha hur många poster som helst på min dator, men endast 250 på hemsidan utan att pröjsa. Av olika skäl hade jag ingen lust att göra det just då, jag tyckte jag hade lite annat att använda min blygsamma pension till. Men jag fick ständigt mail från dem, att nu hade de hittat en ny matchning till några av de 250 personer som låg ute på deras databas.

Så kan det se ut i Family Tree Builder

I de flesta fallen kunde jag bara säga nå, jag kunde inte komma i kontakt med forskarkollegan utan att betala, men ibland hade man tur att namnet var så pass ovanligt att det gick att hitta personen i Eniro eller den danska motsvarigheten KRAK. Så kunde man komma lite längre när man hade pratat med dem. Det var ju lite retfullt, då det visade sig att många av dessa matchningar var från danska släktforskare, det var alltså Lotte och min danska släkt som gav matchningar.

För det mest intressanta för min del var ju att försöka hitta några av mina eller min hustrus danska släktingar, de svenska släktingarna har jag något så nära koll på i Disgen, och där vet jag hur jag skall söka vidare på dem. Ja min tyska släkt vore ju också intressant att veta mera om, en del har jag från min bror och från Norbert Mangels, som är gift med min fars kusins dotter, men inte allt.

Så i vår bestämde Lotte och jag oss för att nu skulle det vara, vi skrapade pengar ihop löste ett abonnemang, efter vissa diskussioner med dem fick vi förhandlat priset kraftigt ned till en mera smakfull nivå.

Plötsligt hände det saker, det bokstavligen välde in med matchningar, nu var ju plötsligt hela släkten ute på MyHeritages databas.

Jag fick kontakt med ett par barnbarn till min morbror, jag förlorade kontakten med den grenen av min släkt när min mor dog i 1977. Lotte fick kontakt med sina brors- och systerbarn, en mycket trevlig kontakt med dem, och de är intresserade i att återupprätta kontakten med faster/moster Lotte, en kontakt som bröts när min svärmor dog i 1973.

Så nu ”forskar” jag med MyHeritage. Ja jag sätter forskar inom citationstecken då mycket av det jag får, inte med den bästa vilja av världen kan kallas forskning. Jag får en mängd matchningar, i många fall är det på ingifta släktingars släktingar, alltså sådant som jag ganska enkelt har struntat i när jag sitter och jobbar med släkten i Disgen. Sådant som man kan ta, när man tycker man har väldigt gott om tid och har kommit genom alla de egna släktingar, när det nu inträffar.

Du kan naturligtvis använda programmet även till seriös forskning, du kan skriva in källor precis som i alla andra släktforsknings program. Det har en ganska trevlig layout och du har några väldigt trevliga alternativ för utskrifter, något som kan vara bra ibland, antingen för att ge andra eller för att själv ha det på pränt.

Men för egen del ser jag mest MyHeritage FamilyTree Builder som et komplement till min vanliga släktforskning. Jag få en mängd tips på möjliga släktingar, som jag kan kolla upp och lägga till i min vanliga forskning i Disgen. Men då matchnings funktionen i stort är automatisk på MyHeritage, får jag även en mängd matchningar som inte alls hör hemma här, namnlikhet är väl det vanligaste, och matchningar där det är klart orimlig kombination.

Bl.a. fick jag en på en pappa till en ingift släkting, jag fick för all del även mamman, inga av dem hade jag innan. Vid kontroll visade det sig att mamman var rätt, medan pappan var helt bort åt väggarna fel. Han skulle ha varit 12 år gammal när han blev pappa. Enligt födelseboken var min ingifta släkting född utom äktenskap med en okänd fader. Hans mor fick ytterligare ett par barn på samma sätt innan hon emigrerade till Danmark. Den utpekade fadern invandrade från Tyskland, gifte sig här i Sverige och fick ett antal barn, men inga av dem har någon kontakt med min släkt. Det tokiga är att i alla fall fyra eller fem MyHeritage användare har den samma, klart felaktiga uppgiften i sin forskning och sprider den med rund hand över nätet.

Så visst är det bra med de många matchningar, men som alltid när det gäller andrahands uppgifter: Kontroller dem själv mot källorna innan du gör något annat.

Om jag kommer att förnya abonnemanget när det går ut till nästa vår? Nja det är väl tveksamt, men man vet ju aldrig vad som händer då. Kanske kommer Lotte och jag fram till att det ger så pass mycket att det är värt att offra dessa pengar.

En smått dramatisk vår, och lite om vintern.

Det är efterhand länge sedan jag skrev något här senast, det har varit så mycket att stå i så det har inte riktigt blivit av. Man måste prioritera.

Vi har haft vinter, i alla fall oom man skall tro almanackan, men det har varit en konstig vinter. Kallt några dagar sedan tö igen, snö i mängd en dag men nästa dag är det plusgrader så det smälter bort.

Så blev det i alla fall vår, men den har inte heller varit riktigt som den brukar. April har varit kallare än den brukar vara, där har det varit nästan 20 grader den ena dagen och bara några få plusgrader den nästa dagen, men nu har vi maj och det verkar som det skall bli riktigt vår nu.

Annars var det väldigt dramatisk i vår lilla familj i slutet på april. Vår hund Ester blev plötsligt dålig, hon var helt ointresserad av sin mat. Det var i samband med att hon löpte så det började också vara konstigt, plötsligt mycket rikligare än vanligt, så det löp ned för hennes bakben och på hennes svans.

Det blev till att ringa veterinären, naturligtvis hände det på en fredag så ingen hade möjlighet att ta hand om henne. Nästa samtal gick till djursjukhuset i Bagarmossen, där var hon välkommen.

Vi körde ut dit med henne och kom in, vi fick sitta en stund och vänta, men inte alls länge tyckte jag, sedan kom vi in på ett undersökningsrum. Sjuksköterskan satte dit en shunt i hennes ena framben och tog samtidigt ett par blodprov. Sedan kom veterinären, en ung kvinnlig veterinär som var väldigt snäll när hon undersökte Ester, det gick bra att hon fick ligga kvar på golvet, veterinären satte sig ned till henne.

Här ligger Ester på sjukhuset med dropp och mår inte alls bra.

Hon kunde konstatera att så mycket blod och den typ av blod, det var inte vanligt löpblod, så Ester skulle till ultraljud då man misstänkte livmoder inflamation. Misstanken besannades tyvärr, så det var till att lämna Ester på sjukhuset och köra hem igen. Ester skulle opereras och det hoppades men att det skulle bli av under kvällen, problemet var att de även hade fått en hund in med en svår förlamning och det var inte säkert man hann med båda.

Fram på kvällen ringde veterinären och meddelade att Ester nu var opererat och att operationen hade gått bra, hon var vaken men naturligtvis ganska matt. Hon hade fått fjärnat livmoder och båda äggstockar, så det var ju en ganska stor operation. Hon ville ringa nästa förmiddag om när jag kunde hämta Ester.

Jag hämtade Ester fram på eftermiddagen, hon var fortfarande ganska matt, men när hon kom hem var något av det första hon gjorde att kasta sig över sin mat.

Nu var det till att gå kortare turer med Ester någon vecka, tyvärr gick det bara en vecka så var det galt igen. Ester verkade slö på morgonen så jag tog tempen, något jag hade gjort de första dagarna efter att hon kom hem, men då den ständigt var normal slutade jag. Nu var tempen uppe på 40 så det var att ringa Bagarmossen igen och åka ut med det samma. Ester åter undersökt med ultraljud och det såg ut som det höll på att bildas en böld där den ena äggstock hade suttit. Så Ester blev inlagd igen och fick antibiotika dropp, sedan hoppades man att man skulle slippa operera igen. Som tur är svarade hon bra på behandlingen, så man fick stopp på infektionen med antibiotika, men Ester fik stanna från fredag till söndag så man var helt säkra på att det fungerade. Sedan fick jag fortsätta med antibiotika tabletter när hon kom hem några dagar. Nu är Ester helt frisk igen och kan gå sina vanliga långa turer.

Mitt i allt detta skulle Lotte och jag fira att vi har varit gifta i femtio år, vi hade alltså guldbröllop. Första gången ester blev sjuk var en vecka innan dagen, andra gången var det dagen innan som jag fick sitta på djursjukhuset med Ester.

Men vi fick firat vårt guldbröllop den 6 maj i strålande sol och riktigt trevlig värme.

Lasse och Eva med barnen var naturligtvis här, sedan var det våra vänner från nära och fjärran och några av våra grannar som flyttade hit från England för ett årstid sedan.

Ja tänk som tiden dock går, inga av oss ser ut i dag som på bilden, nå det är kanske inget att förvånas över.

Ett år efter vårt bröllop fick vi vårt första barn, Lasse, under semestern den sommar anlade jag skägg och har haft det sedan, så inga av barnen har sett sin pappa utan skägg.

Men det var väl festen jag skulle skriva om, icke om gamla minnen.

Vårt barnbarn Johanna hjälpte till med att göra i ordning inför festen.
Festens huvudpersoner
Några av alla våra gäster
En till bild av gästerna.

Nu är vi tillbaka i det vanliga igen. Vi håller för fullt på att planera inför sommaren, vi vill ju gärna en tur till Danmark för att hälsa på vår danska familj som vi inte har sett på några år. Även en liten tur till Tyskland för att hälsa på min bror Günter som jag inte heller har sett på flera år. Men innan det skall vi ha Ester vaccinerat och skaffat pass till henne, ju hon skall ha pass även för att åka till Danmark.

Så det dröjer kanske tills sommar innan det kommer en nästa blogg från mig.

Slaktforskning i parti och minut

Från mitten på oktober och hela november har det stått i släktforskningens tecken. Först var det en utbildning för kursledare i släktforskning Vänersborg den 22 0ch 23 oktober, en mycket intressant och givande helg. Alltid roligt att träffa andra släktforskare från hela landet.

Sedan var det ett mycket intressant medlemsmöte i Nynäshamns Släktforskarförening där Göte Brunberg berättade om Estlands brokiga historia och estlandssvenskar. Nästan alla Estlands grannar har ju styrt i Estland i perioder: Danmark, Sverige, Tyska Orden och Ryssland ett helt par gångar.

Här berättar Göte Brunberg om Estlands svenskar.
Här berättar Göte Brunberg om Estlands svenskar.

Sedan den 12 november var det dags igen, nu var det Arkivens Dag som skulle firas, ett arrangemang som återkommer varje år och där Nynäshamns Släktforskarförening brukar vara på Nynäshamns Bibliotek. En av oss i föreningen brukar hålla ett litet föredrag sedan svarar vi på släktforsknings frågor.

I år tyckte jag vi skulle prova något nytt: Det har varit så många släktforskningsprogram på TV, ett av de mera populära är ”Vem tror du du är”. Jag tyckte vi skulle ha ett arrangemang något liknande med mottot ”Vem är du och var kommer du från” Vi skulle sedan erbjuda besökarna att ta fram en antavla på fyra generationer om de kom med data på dem själv och deras föräldrar. Med viss övertalning fick jag resten av styrelsen med på det, även om det var flera som uttryckta allvarliga farhågor att det skulle bli pannkaka av det hela. Antingen att vi inte lyckades eller att det blev för många.

Dagen kom och med en aning bävan, i alla fall från min sida, satte vi upp sex arbetsplatser på biblioteken, kopplade upp oss mot bibliotekets trådlösa nätverk och släppte in besökarna kl. 11.00. Vi blev alla sex genast upptagna med att hitta släktingar, så det tecknade bra.

Här sitter jag med de första besökarna, Helene tog snabbt över den ena av damerna och hjälpte henne.
Här sitter jag med de första besökarna, Helene tog snabbt över den ena av damerna och hjälpte henne. Foto Helene Skoglund

Ett par damer kom till mig, den ena gick vidare till Helene som hjälpte henne. Det lyckades hitta de fyra generationerna till ”min” dam,  samtidigt bestämde hon att det var så spännande att hon ville bli medlem i Nynäshamns Släktforskarförening. Sådant är ju också roligt. Hennes väninna som Helene hade tagit hand om ville också vara med i föreningen.

Men det var ju inte bara Helene och jag som hade besökare på dagen. Som sagt det var full fart från vi öppnade. Maria, Hans, P-O och Nanne hade också besökare som de kunde hjälpa.

Här är Maria Landin igång med att hjälpa en. Hans, P-O och jag syns i bakgrunden
Här är Maria Landin igång med att hjälpa en. Hans, P-O och jag syns i bakgrunden. Foto Helene Skoglund

Det gick slag i slag från kl. 11.00 fram till i alla fall kl. 13.30. Vi hade alla lite överraskningar att berätta för våra respektive besökare. Jag hade en som var helt övertygad om att en släkting hade flyttat till Lidingö på tiotalet, det hade hon inte, hon hade först flyttat till Lidingö på trettiotalet. En annan fick plötsligt en annan bild av sina farföräldrar, en familjehemlighet blev avslöjat. För en van släktforskare är det ju inget ovanligt, men det kan bli lite omskakande för andra.

Så man kan väl säga att mitt tjat inte var så tokigt ändå. Många besökare och många glada gick från med helt ny information om sin släkt. Jag hade ingen orsak att vara orolig.

På onsdagen den 16 november åkte Birgitta Sandberg och jag till Västerhaninge Bibliotek, vi hade blivit ombedda i Nynäshamns Släktforskarförening att deltaga i deras ”Äldremingel”. Det var väl en sådär upplevelse.

Vi blev placerade i släktforskarrummet på övervåningen, det var väl helt OK, vi satte upp ett bord med våra böcker och CD/DVD skivor samt gjorde klart till att ta emot besökare. Tyvärr skulle de mitt emot vara en jazzkonsert, det gjorde att dörren in till oss blev stängd medan den pågick. När den var slut var det en kvarts paus, då öppnades dörren och rummet blev snabbt fullt med besökare som vi skulle försöka hjälpa på den kvart det var till nästa evenemang, sedan samma sak igen. Dörren stängdes så vi inte störde boktipset som pågick tre kvart, en kvart paus där vi fick besök, sedan var det Gospel och stängd dörr tre kvart.

I de pauser det fanns mellan de olika punkter och den sista tiden där det var mingel med cider och tilltugg fick vi besökare, men medan olika aktiviteter pågick i hörsalen mitt emot satt vi instängda. Det var inte så roligt.

Om vi skall hjälpa  Västerhaninge Bibliotek i framtiden får vi nog ha en annan ordning på hur vi skall kunna visa släktforskning.

In emellan har jag även haft tid att forska lite i min egen släkt. Jag håller som bäst på att komplettera alla sidogrenarna till mina släktingar i den raka linjen. Det tar sin lilla tid att kolla upp dem, även om jag har haft mycket hjälp av Christine Karlssons förarbete, en släkting från Skåne som jag samarbetar med.

En av mina släktingar kom olyckligt av daga då han krockade med ett tåg. Jag försöker få fram mer om detta, men tyvärr har polisrapporten gallrats ut, så nu gäller det att hitta viken tidning som kan ha skrivit om det. 1930 var det ju inte så vanligt med bilar som krockade med tåg, ja det är det ju tack och lov fortfarande inte.

Ett par kurser har jag också hunnit att starta upp, en nybörjar kurs i släktforskning och en kurs i Disgen 2016, så onsdag och torsdag kvällarna vet jag vad jag skall göra. Då har jag trevliga kursdeltagare att ta hand om.

Så det har varit en mycket aktiv månad för min del, ständigt något på gång. Nu stundar Jul och Nytt Års firande med familjen. Ja ett styrelsemöte i släktforskarföreningen och ett medlemsmöte skall klaras av, men från 10 december är det familjen som står i centrum.

En helg i Linköping och en intensiv vecka.

Förra helgen, den 1-2 oktober var jag på funktionärs träff i DIS, om nu någon inte vet vad DIS är får jag förklara vad de tre bokstäverna står för: Det skall utläsas ”Datorhjälp i Släktforskningen”, en i datorsammanhang mycket gammal förening som ursprungligen använde ABC 80 datorer, det gör de inte mer.

Jag är som sagt funktionär i denna förening, i mitt fall betyder det att jag är en s.k. fadder, en som medlemmar kan ringa eller maila till när de vill ha hjälp med sitt släktforsknings program.

Nu kan jag naturligtvis inte alla släktforsknings program på marknaden, det vore kanske lite mycket att begära, så jag har koncentrerat mig på det programmet som heter Disgen, ett program som föreningen själv har utvecklat för många år sedan och senare uppdaterat med ständigt nya och förbättrade versioner. Numera heter den Disgen 2016.3

Andra i föreningen ger support på andra släktforsknings program så som ”Min Släkt”, ”Holger” och ”Reunion”, ett program för Mac datorer.

Men jag var alltså på funktionärsträff, något jag är en gång per år. Syftet är att för det första få de senaste nyheterna om det som skall komma, lära sig nytt med andra ord. Att träffa andra funktionärer i DIS och utväxla tanker och erfarenheter.

Lördag lyssnade vi på ett mycket intressant föredrag av Mikael Lundholm, en känd person i släktforskarkretsar, som har skrivit en bok om källkritik och källhänvisningar. Ett ständigt aktuellt ämne i släktforskningen.

Mikael Lundholm talar om källkritik och källhänvisningar
Mikael Lundholm talar om källkritik och källhänvisningar

Återstående delen av helgen ägnades åt att diskutera föreningens framtid, lära sig mer om programmet och diskutera hur det skall utvecklas framöver. En mycket intensiv och välplanerat helt, så när jag steg på tåget kvart över fyra var jag ganska mör av allt det nya.

Väl hemma igen i Nynäshamn började det bra med ett planerat verkstadsbesök med bilen, fönster hissen i höger bakdörr skulle bytas. Tisdag ett styrelsemöte i Nynäshamns Släktforskarförening där jag är ordförande, ha en kurs onsdag förmiddag med ett gäng som har hållit på i snart 4 år, vi har bl.a. varit med att uppdatera inte mindre än två versioner av Sveriges Dödbok. Och naturligtvis lite egen släktforskning, det skall ju också hinnas med.

På tal om det är det konstigt som man ibland fastnar i ett problem. Jag har en ingift släkting, sedan länge avliden, där alla tillgängliga register påstod hon skulle vara förr i en socken strax norr om Älmhult i Småland, problemet var bara att hon inte fanns i födelseboken där, vara sig under 1883 där hon skulle vara född, eller åren innan och efter. Man kollar ju alltid de två närliggande åren om nu prästen eller för den delen släktingen har sagt/skrivit fel födelseår. Dagens dataregister fanns ju inte på 1800-talet.

Slutligen en kväll i veckan hade jag gett mig på att nu skulle denna gåta lösas, jag gick bakåt tills jag fick reda på vad hennes mamma het, sedan var det till att följa henne bakåt. Flickan var född utom äktenskap, så långt allt bra, men var? Slutligen hamnade jag i den socken där hon skulle vara född men ett par år senare, där stod att mamman hade flyttat dit från en grannsocken i norra Skåne. Kunde det vara så att flickan var född i denna socknen och det bara hade skrivits fel socken in? Det har ju setts förut.

Titta i den socknens födelsebok för 1883 och se dr fanns hon, men hon var inte född där, enbart döpt där. I anteckningskolumnen stod för det första den vanliga anteckningen vid utom äktenskapliga barn på den tiden, att modern erkända barnet så som sitt, men det stod mer, det stod även att barnet var född i just den socknen som stod angiven i alla register, men att modern hade flyttat på barnets dopsdag till den nu aktuella socknen. En resa på runt 2 mil med ett sex dagar gammalt barn i 1883, det kallar jag något av en prestation.

Så kunde denna lila gåtan läggas till handlingarna som löst. En trevlig avslutning på en intensiv vecka.

Att resa på släktforskarstämma i Umeå

I år var Sveriges Släktforskarförbunds årsstämma förlagd till Umeå, för oss som bor i södra Sverige en lång resa, och så har vi som bor i närheten av Stockholm ju ändå ”bara” 700 km till Umeå medan de från Skåne har upp emot 1500 km att resa.

Jag skulle delta i stämman som delegat för Nynäshamns Släktforskarförening, sedan skulle vi titta på utställningen lördag och söndag, det finns alltid något nytt och intressant att se, inspiration från andra föreningar, kanske lite tips eller bara hälsa på släktforskarkolleger runt i Sverige.

Vi skulle resa dit med husvagnen, vi hade kommit fram till att resan upp skulle vi ta det lugnt då jag ju inte är 25 längre, samtidigt ville vi passa på att se lite av det som finns av sevärdheter på sträckan. Vi körde den för så där en drygt 20 år sedan, när vi skulle köra vår son Lasses grejor upp till Umeå där han studerade. Men det var ju snabbt upp och ned då vi hade en färja till och från Gotland att passa, vi bodde i Visby då.

Vi startade med vår rullande villa den 12 augusti där vi körde till Roslagen och en campingplats inte långt från Norrtälje, vi hade vunnit en övernattning där på camping utställningen i Kista i vår. Vi ville stanna

En tändkula motor låter vackert när den kör, tyvärr kan jag inte få ljudet med.
En tändkula motor låter vackert när den kör, tyvärr kan jag inte få ljudet med.

där ett par nätter för att titta lite på Norrtälje som vi hade besökt 1994 tillsammans med våra vänner Rolf och Lena, vi hade semestrat tillsammans i Roslagen.

Flygfyren med badanläggning, det gröna röret är en rutchekana
Flygfyren med badanläggning, det gröna röret är en rutchekana

Mycket hade ändrats sedan vi var där senast. Industriminnet Pythagoras hade blivit ett museum och den gamla flygfyren hade fått en badanläggning som granne, så nu ingick tornet med fyren i badanläggningen. Staden hade också ändrats, kanske inte så konstigt egentligen på de 22 åren som har gått.

SHar sov vi tryggt, och billigt, en natt.
Här sov vi tryggt, och billigt, en natt.

Vi fortsatta norrut med stopp i Söderhamn där vi campade på kajen vid gästhamnen, och efter ett besök vid minnesmärket för skotten i Ådalen 1931, till en camping vid Storsjön, nej inte den i Jämtland utan en mysig liten camping bredvid gamla E4 strax innan den möts med nya E4 norr om Höga Kusten bron.

Minnesmärket för skotten i Ådalen 1932.
Minnesmärket för skotten i Ådalen 1932.

På den fortsatta resan ville vi se Skuleberget, vi besökte det som hastigast när Lasse flyttade till Umeå för drygt 20 år sedan för att plugga vid Umeå universitet. Men då vi hade tid att passa i Stockholm, fick vi inte sett så mycket. Nu skulle det vara, så vi stannade väl en timmes tid och tittade på Naturum och tog lite foto. Sedan var det nästa stopp Umeå.

Imponerande att skåda är Skuleberget.
Imponerande att skåda är Skuleberget.

Vi om fram till campingen en dag för tidigt, men det gick ju att lösa. Förtältet restes i kraftig blåst, ibland ville det åt ett håll medan jag ville ha det åt ett annat. Vi var så tidigt framme att vi hann åka in till Umeå och titta lite på sevärdheten Gammlia. Det var faktisk den enda tiden medan vi var i Umeå att det var bra väder.

Lotte sitter och lyssnar på guiden, ju det är guiden som finns i den runda dosa fram för Lotte. Man vevar en stund och sedan börjar den prata. Här berättar den om de tre byggnader som syns på bilden.
Lotte sitter och lyssnar på guiden, ju det är guiden som finns i den runda dosa fram för Lotte. Man vevar en stund och sedan börjar den prata. Här berättar den om de tre byggnader som syns på bilden.

Nästa dag, fredag var det stämma i Sveriges Släktforskarförbund. Jag skulle som ombud för Nynäshamns Släktforskarförening, vara med att fastställa hur förbundet skall gå vidare och hur det har varit i 2015. Det gick snabbt, kanske lite för snabbt då stämmoordföranden, Umeås tidigare kommunalråd, verkade vara inställd på att det skulle klaras av på under en timme. Det gick fort, in emellan lite för fort kan tyckas. Efter stämman var det buffé som vi njöt tillsammans med en släktforskarbekant från Gotland.

Så är stämman igång.
Så är stämman igång.

Lördag och söndag var jag på den mässa som brukar finnas i samband med stämman. Den var intressant och det visades många nyheter, men naturligtvis mest med anknytning till Norrland.

Lördagen var Lotte med på mässan. Ett par roliga saker hände på mässan för Lottes och min del. My Heritage hade naturligtvis en monter, där delade de ut lotter så man kunde vinna en iPad mini 2, Lotte och jag fick vart sin lott, och vann inget. Unga släktforskare hade en historia quiz, man skulle utöver att svara på frågorna även kasta bollar mot en dart tavla. Våra svar var identiska men jag lyckades få lite högre poäng än Lotte i bollkastningen. Vi lyssnade även på ett mycket intressant föredrag om häxprocesserna i Ådalen. Man kan ju tala om en form av kollektivt vansinne som kostade 17 kvinnor livet.

Håkan Sjöberg föreläser om häxprocesserna i Ådalen
Håkan Sjöberg föreläser om häxprocesserna i Ådalen

Söndag tog vi husvagnen med in på mässan, så Lotte kunde sitta i den medan jag gick in på mässan för att se lite mer i lugn och ro. Bl.a. skulle jag hämta några böcker på Släktforskarförbundets monter jag skulle ha med hem till föreningsdagen i Nynäshamn den 27 augusti. Vi hade tagit den med ro, så vi kom först in till mässan runt 11.00. Vi pratade om huruvida jag skulle få en lott på My Heritage och vänta till 13.30 då det skulle vara dragning, men tyckte det var onödigt då vi i alla fall inte vann. Nå jag tog i alla fall en lott och gick vidare runt på mässan. Pratade med dem i Dis monter för att höra lite om nya Disbyt och vad som skall komma i tredje uppdateringen av Disgen 2016.

Här står en lycklig vinnare tillsammans med Freja från My Heritage. Jakob från My Heritage tog bilden.
Här står en lycklig vinnare tillsammans med Freja från My Heritage. Jakob från My Heritage tog bilden.

Då det blev dags att gå till My Heritage för att höra om det var vinst, inte för att jag trodde bara en sekund det skulle vara det, men har man en lott kan man ju lika bra kolla. Och tänk så förvånad jag blev när mitt nummer kom upp. Jag vann en iPad mini2.

Sedan gick jag till Unga Släktforskare för att se hur det gick där, och vill ni tänka er, även där var det vinst: En bok och en veckas abonnemang på Arkiv Digital. Så det var ett par roliga besök på släktforskarmässan. Unga Släktforskares tävling vann Lotte och jag gemensamt då hon hade svaren och jag kastade bollen.

Sedan skulle vi söderut igen, klockan var väl runt 14.00 så frågan var ju hur långt vi hann. Den här gången skulle vi köra E4 hela vägen så vi kunde få sett Höga Kusten bron, den såg vi ju inte på turen upp då vi körde över Lunde på gamla E4.

När vi skulle starta från Umeå och jag började accelerera började motorn sätta ut när den kom upp i varv, varningslampan för motorn tändes, men så fort jag höll varvtalet under knappa 3000 varv var det inget problem. Skulle vi stanna en dag mer i Umeå och hitta en verkstad på måndagen, eller skulle vi fortsätta söderut mot Sundsvall? Vi bestämde det senare, jag höll ett öga på varvtal och övriga instrument att inget hände.

När vi hade passerat Höga Kusten bron, som delvis var höljt i dimma, men Lotte fick då ett par bilder av den genom framrutan, skulle jag vilja hålla en kort rast. Vi hittade en P-ficka och jag steg ut, gick bakom bilen och skulle stega över dragkroken, då fastnade min ena fot i den och jag ramlade huvudstupa i marken, glasögonen såg lite konstiga ut och jag blödde som en gris från ett litet sår i pannan. Lotte blev naturligtvis förskräckt när hon såg mig ligga där, men jag kom upp och så skulle vi se att få stopp på blödandet. Som tur var hade Lotte ett par plåster i handväskan, så efter att ha torkat av mig i husvagnen, kunde hon sätta på ett par plåster så det slutade blöda. Glasögonen var värre, men jag har alltid ett par reservglasögon liggande i bilen, ett par jag fick strax efter att jag var opererat för grå star, de är avsedda att se lång med, så de passar ju perfekt för bilkörning. Så jag letade dem fram ur handskfacket och satte dem på. Så kunde vi fortsätta, vi hade kommit fram till att vi skulle fortsätta till Sundsvall där det var störst chans att hitta en SAAB kunnig mekaniker, med koll på varvräknaren och växling i tid gick det ju fint.

I tidningen Allt om Husvagn och Campings katalog över campingplatser, fanns ingen camping i Sundsvall. Så vi ringde vår son Lasse, som ju har bott i Sundsvall några år, och frågade om han visste eller kunde kolla. En stund efter fick vi svar att det skulle finnas en söder om Sundsvall längs gamla E4. Lotte försökte hitta den på sin iPhone, men fick inte så mycket nyttigt fram. Efter att ha passerat Sundsvalls bron kom vi efter någon KM till en skylt som aviserade om en camping. Vi svängde av från motorvägen och följde anvisningarna tillbaka mot Sundsvall på gamla E4 till en camping ned mot Sundsvalls fjorden. Vi fick parkerat husvagnen och fick lite mat. Klockan hade efterhand blivit närmare 20.00 så vi var en aning hungriga.

Jag sökte på Internet efter en SAAB verkstad och hittade en inne i Sundsvall. Nästa morgon ringde jag och frågade om de hade tid att se på bilen. Visst sa de, kom du bara så fixar vi det. Jag kom in till en mysig liten verkstad, där ägaren och en ung kille var ensamma. Bilen kom in och koppades till datorn, enligt denna hade den feltändning på fyrans cylinder. Det lät ju inte så roligt. En ny tändkassett skulle bli väldigt dyr, närmare 4000:- och en begagnad hade de inte, ja en ny hade de inte heller.

CMV bil i Sundsvall som ställde upp och fixade bilen på väg hem.
CMV bil i Sundsvall som ställde upp och fixade bilen på väg hem.

Då det genom längre tid hade varit problem när jag nyss hade tankat, motorn ville gärna sätta ut som den inte fick bensin, pratade jag lite med dem om det. Vi kom fram till att det nog var ett bränslefilter som var igensatt. Så vi kunde börja med att byta det och se hur det fungerade. Som mekanikern sa: ”Allt hänger ju ihop, får den ingen soppa feltänder den och datorn anger fel” Ett bränslefilter beställdes och kom inom en kvart, efter ytterligare en halvtimme var det monterat och bilen färdig. Startade med det samma och inga varningslampor lyste. Bra service och en mycket rimlig betalning, allt gick på 500:-.

Sedan iväg till Coop och handla lite innan jag åkte ut till campingen igen, för att koppla så vi kunde komma vidare söderut.

Vi packade ihop och var iväg vid 11.00 med kurs mot Gävle. Jag ville gärna återse järnvägsmuseet som vi såg för så där en tjugo år sedan, när Lasse nyss hade träffat Eva och vi var på väg till Sundsvall för att besöka hennes föräldrar.

Nu var det inga problem, ju jag skulle inte accelerera för hårt, men nu var det enbart problem när varvtalet närmade sig 4000, d.v.s. om jag körde för lång ut i de lägre växlarna, så det var enkelt att hålla sig under. Och varningslampan för motorn tändes inte.

Vi kom fram till Gävle och en liten camping fram på eftermiddagen. Vi skulle ju bara stanna en natt, så det var ingen idé att leta rätt på en mysig plats, det var viktigare med en plats nära servicebyggnad och lätt att komma från nästa förmiddag.

Vatten kranen och en rällsbuss litra Y i bakgrunden
Vatten kranen och en rällsbuss litra Y i bakgrunden

Nästa förmiddag packade vi ihop och körde till järnvägsmuseet, parkerade på en i det närmaste tom parkeringsplats, så det var gott om plats att stå med hela ekipaget. Lotte satte sig i en liten trädgård det fanns utanför entrén och jag löste biljett och gick in. Det var intressant att se, men jag var i alla fall lite besviken, det var inte alls som jag mindes det och jämfört med det danska järnvägsmuseet i Odense var det en besvikelse. Inte alls så mycket att se.

Lotte framför ett av de lok som stud placerade utanför museet
Lotte framför ett av de lok som stud placerade utanför museet

Nå jag fick i alla fall ett par timmar eller tre att gå med att titta på och fotografera, främst utanför själva museet på spårområdet.

 

Sedan var det kurs mot Nynäshamn, vi skulle passa tiden så vi inte kom till Stockholm innan 18.30 då vi inte ville betala vägtull på Essingeleden, efter ett par långa pauser undervägs gick det, vi passerade betalstationen 18.32 så det var väl fint timat.

Väl hemma i Nynäshamn efter 10 stundtals mycket begivenhets rika dagar var vi när klockan var runt 20.00. Vår yngsta som Joon hade passat hunden medan vi var iväg, det blev en stormande välkomst. Husvagnen blev parkerat och det mest nödvändiga packat ut och transporterat hem. Joon hade även lagat mat, så vi kunde sätta oss till ett dukat bord.

Ja det var vår resa till släktforskarstämma i Umeå.

 

 

 

Släktforskning

Detta blogg inlägg skall handla om släktforskning. Som ni har förstådd av det förra inlägget är det något jag sysslar en hel del med, enligt Lotte alldeles för mycket ibland.

Medan vi var på vår resa runt i Sverige fick jag plötsligt ett mail från en Norbert Mangels i Tyskland, enligt detta mail skulle vi vara i familj. Till saken hör att det inte var helt uteslutet, min far var tysk, men han het inte Mangels. Efter ytterligare kontakt med Norbert kom det fram att hans hustru var den gemensamma nämnaren. Hennes pappa och min pappa var kusiner. De hade hittat mig via DNA. Jag hade gjort ett DNA test för så där 1½ år sedan och fått några nya släktingar, deras ena son hade gjort samma sak nyligen och jag kom upp som en

Heinrich Stülten fallen 27 september 1915.
Heinrich Stülten fallen 27 september 1915.

träff med ganska mycket DNA gemensamt. Det roliga i detta sammanhang är att Norberts son som gjorde DNA testet och vår yngsta son är ganska lika varandra.

 

Så när vi kom hem fick jag en mängd fotos från Norbert, bl.a. av hans frus farfar som stupade 1915 och av min egen far som en runt 10 årig liten gosse. Inte bara fotos fick jag från Norbert, utan även information om fler av de tyska släktingarna, så nu kan även den delen av min

Mina nya släktingar, femiljen Mangels i Hamburg
Mina nya släktingar, femiljen Mangels i Hamburg

släkt bli kompletterat.

 

 

Alltid roligt när man hittar nya släktingar, även om det i detta fall var de nya släktingar som hittade mig.

Väl hemma i Nynäshamn igen gick jag igång med ett annat släktforskningsproblem som har retat mig länge: Min morfar hade en morbror som hade 15 barn, 13 av dessa barn har jag fått klurat ut var de tog vägen och när de dog, jag har för flera av dem även deras barn, barnbarn o.s.v., men två av dessa barn har jag inte lyckats lista ut vad det blev av dem. De jobbade båda som drängar på olika skånska gårdar, som det ofta är fallet med drängar och pigor bytte de plats i stort årligen. Vid ett visst tillfälle i början på 1900 talet flyttade de båda till var sin socken i ett pastorat där prästgården brann 1920 och med den en del av kyrkoarkivet. Naturligtvis var det som brann in- och utflyttningslängderna för de första 20 åren av 1900 talet. Jag visste alltså inte vart de hade flyttat till i respektive socken. Naturligtvis kunde jag ha bläddrat genom församlingsböckerna för åren runt där jag visste de hade flyttat dit, men det verkade inte så tilltalande. Först fick jag ett tips från min släkting vid Trelleborg, henne jag hade besökt under vår resa, att den äldsta av bröderna hade utvandrat till Sydamerika 1904 enligt församlingsboken, sedan gav en efterlysning på hemsidan Scangen ett svar att den yngste av bröderna hade utvandrat till USA 1912. Kontroll med församlingsboken bekräftade detta. En av de andra deltagare på eftersöknings listan i Scangen kunde bistå med upplysningar från Ancestry, som jag inte har abonnemang på, om vilket fartyg han hade rest med och att han hade tagits emot av en viss John Lawson. Vid ytterligare sökande på Family Search lyckades jag få fram att de två bröder för det första hade bytt ut det svenska Larsson mot det mera engelsk klingande Lawson och att äldsta brodern Johan hade blivit till John. Jag har fått mycket hjälp av de damer Siv och Katharina båda på Scangen med att slå upp i Ancestry för att hitta ingångar till vidare sökande på Family Search. Så nu vet jag med 100 % säkerhet att den yngsta av bröderna blev torpederat 1942, även vilken U-båt och vad kaptenen het på denna.

S.S.Reuben Tipton som torpederades 1942, tre omkomna däribland min släkting Edvin Sigfrid Lawson
S.S.Reuben Tipton som torpederades 1942, tre omkomna däribland min släkting Edvin Sigfrid Lawson

 

 

Den äldsta bror har jag en stark förmodan om när han dog 1956. Trevligt att kunna lägga dessa två bröder, min morfars kusiner till handlingarna

Mitt första blogginlägg.

Alla skriver efterhand i en blogg, så nu skall Lotte och jag också försöka. Nå ja det blir kanske mest jag i början. Men det kommer väl mera vad det lider.

Jag tänkte jag skulle börja lite med att berätta om vår rundresa i sommar.

Den började i mitten på juni där vi tog färjan till Gotland för att fira midsommar med goda vänner. De första dagarna var vi på Sandhamns Camping söder om Klintehamn

Utsikt från vår plats mot Karlsöerna.
Utsikt från vår plats mot Stora och Lilla Karlsö. Nej det är inte av dem som ligger i förgrunden.

 

 

Ester ligger och njuter solen
Även Ester, vår hund, ligger och slappar och njuter solen

 

Det var första gången sedan vi fick henne i september i fjol vi hade henne med på camping, så det var mycket spännande hur det skulle gå. Det gick utan problem.

Men vi skulle ju fira midsommar med våra vänner så här är ett par bilder från midsommarafton.

Stången skulle kläs, många kom med goda råd om hur det skulle göras
Stången skulle kläs, många kom med goda råd om hur det skulle göras

 

DSC03836
Slutligen tog Susanne och Peter över och gjorde det själv. För många kockar o.s.v.

Vi skulle ju vidare söderut, så ett par dagar efter midsommar tog vi färjan till Oskarshamn och via en övernattning på en liten naturcamping i Målilla satte vi kursen mot Skåne i hällande regn.

Vi stoppade upp på Tykarpsgrottans camping just när det var ett litet uppehälle i regnet så vi fick satt upp husvagnen och kopplat ström till den. Ut att gå en promenad med Ester, även det klarades i nästan torrväder och så lite mat och en kopp the innan vi nattade. Dagen efter var samma elände, det vräkte ner till och från, här slapp jag inte att bli blöt när jag skulle koppla ihop husvagn och bil, så vi var ganska blöta när vi startade mot Trelleborg och Skateholm camping. Just som vi kom fram slutade det regna så vi kunde placera vagnen i torrväder.

Vi hade ett par trevliga dagar på denna campingplats, jag gick turer med Ester längs stranden och naturligtvis var vi i såväl Ystad som Trelleborg och turista.

En av Ystads gränder
En av Ystads gränder
En rekonstruerat trelleborg i Trelleborg
En rekonstruerat trelleborg i Trelleborg

Det väsentliga syftet med att åka till Skåne var egentligen inte att besöka Ystad och Trelleborg, även om det var trevligt, utan att besöka en avlägsen släkting jag har i närheten av Skateholm. Vi har börjat forska lite tillsammans då det ju är samma personer vi forskar på, jag företrädesvis på min gren av släkten, hon på sin gren. Jag  hade en mycket trevlig kväll hos Christine och hennes familj.

Resan skulle gå vidare, vi skulle besöka Björn Arén i Dalsland, så turen via Gotland och Skåne är ju inte den närmaste precis, men trevlig. Innan vi lämnade Skåne skulle vi dock göra ett stopp vis Sveriges Sydligaste udde Smygehuk.

Lotte och Ester vid Smygehuk, på skylten har ni koordinaterna.
Lotte och Ester vid Smygehuk, på skylten har ni koordinaterna.

Turen upp mot Dalsland skulle vi ta i två etapper, jag är ju inte helt ung längre, och även om det inte är speciellt ansträngande att köra med husvagnen, är det dock ett extra jobb.

Vi hade räknat med att stoppa någonstans i Halland, men när vi hade stoppat vid en rastplats norr om Varberg och det hade gått snabbt så långt, beslutade vi att fortsätta till Trollhättan. Det skulle vara roligt att återse den platsen som vi har besökt flera gångar förut, men nu är det flera år sedan vi var där senast.

Det höll på att bli katastrof, nå ja inte riktigt, men jag höll på att bli galen. Det gick hur bra som helst fram till Mölndal söder om Göteborg, sedan var det närmast totalstopp i trafiken. E-6an är en genomfartsled, när jag jobbade i Göteborg för 30 år sedan var det trängt och besvärligt att komma genom i rusningstid. Man skulle ju tro de hade förbättrat lite på de gångna 30 åren, men icke sa Nicke, dete är fortfarande lite jävligt.

Att köra i kö med en 6 m lång husvagn efter sig är inte roligt, två meter fram, stopp, två meter fram, stopp, så lite luft så det blir tio meter fram, men sedan stopp. Samtidigt skall man ju hålla koll på skyltarna så man i god tid kan börja byta bana innan man skall lämna E-6an och vika av mot Trollhättan. Det tog runt en timme att passera Göteborg, och det var i semestertiden, hur är det utanför semestern törs jag inte ens tänka på.

Nå vi kom fram till Hjulkvarnalund som campingen heter i Trollhättan, en trevlig camping utan em massa tingel tangel. Då vi bara skulle stå där en natt fick vi anvisat en plats där vi såväl hade plats för Ester som lätt kunde komma ut nästa morgon och nära servicehuset så Lotte inte skulle gå för långt.

När vi hade ätit skulle Ester ha en promenad, hon hade ju suttit i bilen hela dagen, bara avbrutit av ett par korta promenader när vi tankade och

En järnvägsbro som lyfter hela mittsektionen så skeppet kan passera
En järnvägsbro som lyfter hela mittsektionen så skeppet kan passera

åt lunch, så hon skulle ha en ordentlig tur. Det blev till att gå längs ena sidan av trafik kanalen ned till Strömbron sedan åter på några små holmar som var inbördes förbundna med små broar. En tur på en fyra – fem km.

Ett roligt ägg vi passerade
Ett roligt ägg vi passerade

Nästa morgon gick färden vidare mot Dalsland och Björn Arén. Vi hade en idé om att ta den via Håverud då det enligt kartan skulle gå en väg nästan direkt upp till Edelskog.

Det hade säkert varit en bra idé om det inte stod skyltar att fordon med släp inte fick köra på vägen, så vi fick åka upp till Åmål och sedan in i landet till Edelskog. Vi blev väl mottagna och åt en trevlig middag samt planerade vad vi skulle göra nästa dag. Det blev en tur till bl.a. Håverud och akvedukten där, vi provade även köra den väg där man inte fick köra med släp. Den var brant och krokig, det hade kanske gått, men det var nog klokt vi avstod. Björn bjöd på Lunch i Håverud, mycket trevligt

Lite bilder från Håverud kan väl avsluta denna första blogg. Dagen efter åkte vi hem till Nynäshamn i ett par etapper med stopp i Karlstad och Kungsör.

Turist båten är på väg genom plåtrännan
Turistbåten är på väg genom plåtrännan
Järnvägsbron och vägbron samt den nedersta slussen.
Järnvägsbron och vägbron samt den nedersta slussen.
Fritidsbåtar och kanoter i plåtrännan.
Fritidsbåtar och kanoter i plåtrännan.