Hans-Peter och Corinas skånska resa 2020

Rubriken på detta inlägg är en lätt anspelning på Carl von Linnés resor. Ingen jämförelser i övrigt.

Väl hemma från Gotland i sista halva av augusti kom jag fram till, att det fortfarande var så fint väder att jag ville ta en ny resa. Jag var väldigt sugen på att ta en tur till Skåne och hälsa på vänner samt en släkting, jag ville även en tur till Danmark och besöka familj där.

Så den 25 augusti bar det av igen med husvagnen, den här gången var det bara Corina och jag som skulle resa. Jag bestämde att vi skulle ta turen över Skanssundet, det är lite kortare än över Södertälje och det finns bra väg ned till Nyköping i form av gamla Riksettan. Så vi drog iväg strax före middag med husvagnen.

När vi kom fram till Skanssundet hade vi lyckats pricka färja personalens rast, nå inget dåligt som inte har något bra med sig, så kunde jag passa på att gå en liten promenad med Corina på skansen som har gett sundet sitt namn.

Corina inspekterar kanonen vid Skanssundet, hon sköt dock inte.

Det var egentligen ganska roligt att gå runt med Corina medan vi väntade, oftast när vi har kommit hit har vi antingen kallat köra ombord med det samma eller också har färjan varit på väg så det bara var några minuters väntetid innan ombordkörning och avgång. Jag kan i alla fall inte påminna mig att ha sett kanonen innan, men nu har jag sett den.

Väl över på den andra sidan sidan var jag i behov av att vara lite privat, jag såg då att det var en stor flock gäss som hade rastat på ängen nedanför p-platsen mot sundet.

Lite moderlig lycka och alla gässen

När jag hade gjort det jag skulle, och fotat gässen var det dags att fortsätta resan, men när jag skulle till att sätta mig in i bilen kom jag att titta på Corina. Hon hade satt sig på baksätet och tittade ut genom fönstret med den mest högdragna min jag har sett på länge. Jag kunde nästan höra henne säga: ”James kan vi så köra vidare”.

James kan vi så fortsätta

Vi fortsatte alltså resan ned genom Mörkö över bron till fastlandet och sedan på gamla Riksettan söderut mot Nyköping.

Jag funderade lite fram och åter om jag skulle köra upp på E4 vid Nyköping eller om jag skulle stanna i Nyköping över natten, det blev det senare alternativet.

Det finns en fin liten camping söder om Nyköping som heter Horns Udde, där har Lotte och jag legat flera gångar, så jag ringde och frågade om det fanns plats, det gjorde det så vi körde dit, parkerade husvagnen och betalade med Swish samt kopplade på el. Sedan körde Corina och jag in till Nyköping för att gå en promenad i staden. Vi parkerade vid Nyköping Hus slott och gick sedan runt lite, först på slottet, sedan lite ner på hamnen.

Borggården Nyköping Hus

Första gången jag var i Nyköping var medan vi fortfarande bodde i Ljungby, vi hade en SAAB 99 då och på vägen norrut med vår dåvarande husvagn, började den plötsligt låta konstig i motorn, den skramlade vid vissa varv. Vi var i närheten av Nyköping och på den tiden, runt 1980-81, fanns SAAB Ana fortfarande och hade huvudkontor i Nyköping. Så vi svängde av E4 in i Nyköping, hittade en camping utanför Nyköping på vägen mot Öxelösund, så skulle vi nästa dag in till SAAB Ana och prata med dem. När vi kom in till dem fick vi reda på att det bara var kamkedja som skramlade mot ventilkåpan, vi skulle bara inte varva motorn för mycket upp, så var det ingen fara. Glada i hågen gick vi ut på staden, de hade något inne på slottet, just den plats som syns på bilden, som het Nyköpings Gästabud, det gick vi in för att se alla 5, Lotte och jag samt våra söner Joon och Lasse och så vår hund Sam. Jag hade ingen aning om historien som låg bakom, vi hade ju bara bott i Sverige ett par år då, och Sveriges historia är väl inte det man studerar mest i danska skolor.

Nå Corina och jag gick alltså promenad i Nyköping ett par timmar, sedan tog vi bilen och hittade en pizzeria där jag köpte en pizza att ha med hem i husvagnen. Väl hemma åt vi så en riktigt god pizza, ju vi delade på den, Corina fick ett par bitar men inte för mycket. Sedan var det dags att gå kvällspromenad och så småningom koja så vi kunde komma vidare dagen efter.

Nästa morgon vaknade vi till en härlig solig dag, vi år frukost och gick morgonpromenad med Corina så hon fick gjort vad hon skulle.

Utsikten från campingen Horns Udde.

Resan fortsatte söderut, jag hade planer på att i alla fall hinna till Ljungby innan vi stannade för natten, så det var till att krångla sig upp på E4 igen och sedan söderut. Nå det gick nu smidigt tack vara bra skyltning på småvägarna.

När vi kom till Brahehus tyckte vi båda det var lagom med lunch och en liten promenad. Det är så praktisk på den rastplatsen, att det är ett flertal p-platser markerat speciellt för husvagns ekipage, så det är enkelt att komma såväl in som ut från dem även om hela ekipaget är närmare 12 meter långt.

Utsikt genom ett fönster ned mot Jönköping/Husqvarna

Efter att ha ätit gick vi promenad under motorvägen bort till Brahehus ruin. Vi gick lite runt såväl utanför som inne i ruinen. Det har genom åren fotats så många bilder av Brahehus, så jag ville ta ett lite annorlunda, därför får ni ingen bild av hela ruinen utan bara denna genom ett fönster.

Medan vi gick där fick Corina plötsligt för sig hon skulle upp att gå på muren, ja inte på den längst uppe, men på en bit som låg bredvid en gång ned till källaren på ruinen. När vi väl kom fram och skulle gå därifrån igen, tordes hon inte hoppa ned, så jag fick lyfta henne ned. Tur hon inte är så tung, men här sitter hon och väntar på att bli lyft ned på marken igen.

När vi kom tillbaka till bil och husvagn igen var det till att veva upp stödbenen bak och lyfta upp stödhjulet fram, ju efter att ha glömd det när jag körde till besiktning, kollar jag extra noggrant att det är uppe och spänt fast innan jag kör.

Det fina vädret vi hade när vi vaknade på morgonen blev långsamt sämre, efterhand blev det ett par rejäla regnskurar så vindrutetorkarna tidvis hade problem, så det var bara att sätta farten ned så antingen bilen eller husvagnen inte började vattenplana eller jag körde upp i någon framförvarande bil. Det är ju viktigare att komma fram i ett stycke än att köra fort, jag hade ju inte bråttom.

När vi kom ner till någonstans söder om Värnamo, jag skulle tro det var i trakterna av Lagan, höll man på med vägarbete. E4 runt Ljungby har sedan den anlades varit en 2-1 väg, säkert väldigt bra ur trafiksäkerhets, men förbaskat obehaglig att köra på med husvagn som fyller bra med sidospeglar i bredden. Nu skulle den alltså byggas om till vanlig motorväg.

Det blev ett himla svängande hit och dit, och gropigt som bara den då man tidvis körde på tillfälliga vägar och ibland på delar av den gamla eller nya vägen. Det hade tyvärr sitt pris.

När jag kom fram till campingplatsen i Ljungby och gick in i husvagnen, möttes jag av ett väldigt tråkigt syn: Ett av skåpen hade gått upp trots lås, min tekanna hade ramlat på golvet och hade gått i tusen bitar, min teburk med gotlandsblandning hade gått samma väg och gått upp, så det var te över hela golvet. Det var bara att börja sopa upp, försöka om jag kunde rädda något av teet och samla ihop bitarna av tekannan i en lämplig kartong tills jag kunde göra mig av med dem. Som tur är hade jag ett te ägg i husvagnen, så det fick träda till på ett par dagar.

Efter att vi hade parkerat var det dags för kvällsmat till oss båda, sedan ville jag en tur ned i Ljungby för att se hur staden såg ut nu. Vi bodde ju i Ljungby de första åren vi bodde i Sverige. Det var mycket ändrat men jag fick då handlat lite och fylld tanken upp på bilen så vi nästa dag kunde köra den sista biten till Malmö och Sibbarp Camping. Väl hemma i husvagnen igen bokande jag plats på Sibbarp Camping från torsdag till tisdag, när jag gjorde det på Internet sparade jag en hundring, och det gör man ju gärna. Kvällstur med Corina och sedan sova.

Nästa morgon bar det så av den sista biten ner till metropolen Malmö, vi stoppade ett ställe undervägs för att äta lunch och för att Corina kunde få komma ut och kissa m.m., ja jag ville också sträcka lite på benen och röra på mig. Även om sätena i bilen är väldigt bra, är det i alla fall bra tid efter annan att komma ut lite.

Vi var framme i Sibbarp runt 4 på eftermiddagen, satte husvagnen upp och efter mycket funderande om jag skulle sätta upp förtält eller nöja med med markisen, blev det markisen som sattes upp. Sedan kvällsmat och en promenad med Corina.

Sibbarp ligger ju fint söder om Limhamn precis vid fästet för Öresundsbron, det är väldigt stora gräsytor med enstaka små lundar av träd man kan promenera på med hunden. En härlig utsikt över Öresund till Danmark på den andra sidan.

Öresundsbron en kväll från Sibbarp

Nästa dag skulle jag fixa lite saker. Jag hade på Internet hittat en bilskrot i Malmö som hade ett nytt mittparti till fronten på min bil, det gamla var i bedrövligt skick och hade varit så all den tid vi hade haft bilen, nu skulle det bytas ut med ett nytt och snyggare. Han låg ute vid Jägersro så jag ställde in hans adress på min GPS så den kunde leda mig rätt genom Malmö, det kunde den inte. Av någon outgrundlig orsak leder GPS:en fel till just de adresserna i Jägersro, det var samma sak i fjol när vi skulle köpa Lottes promenadscooter, då ledde den oss också fel. Nå jag kom rätt efter ett telefonsamtal och fick min front, sedan skulle jag till IKEA för att köpa en ny tekanna, där ledde GPS:en mig rätt och jag köpte två likadana tekannor, så jag hade en extra om något skulle hända igen.

Hemma på Sibbarp igen gjorde jag i ordning till att grilla, jag hade köpt ett par hamburgare på Lidl och en av dem åt jag till kvällsmat. Den andra hamnade i frysfacket till senare användning.

Lördag hade jag avtalat med en släktforsknings bekant, Torgny Larsson, i Malmö att vi skulle träffas, naturligtvis vräkte det ned när jag skulle iväg så jag blev dyngsur. Han var inte så pigg på att få Corina in i huset, men han hade en övertäckt terrass som hon kunde sitta på medan vi pratade. Nå innan vi kom så långt hade regnet upphört och solen sken, så vi satte oss ut på terrassen samman med Corina och drack te samt pratade släktforskning. Torgny berättade att Elinelund låg ganska nära, så han förslog vi skulle ta en promenad dit. Elinelund är den gård där min morfars mor tjänade piga när han blev född.

Själva boningshuset är borta, men det står några stora lador som kan vara från den tiden, men jag tror det inte, de verkar för nya.

Det var hur som helst en trevlig promenad på en timmestid sedan åter till bilen och hem till Sibbarp igen.

På eftermiddagen fick jag för mig att jag ville köra ned till Bodarp där min morfars mor är född, det hus hennes föräldrar hade finns kvar om än i moderniserat skick. Så Corina i bilen och sedan bar det iväg till Bodarp.

Detta hus har tre generationer av min släkt bott i.

Det var roligt att se huset, jag har inte sett det förut, Torgny, som jag besökte på förmiddagen, hade hjälpt mig med att fastställa vilket hus det var. Jag har provat ta kontakt med den nuvarande ägaren, men han ville inte alls prata med mig, han var nästan oförskämt när jag ringde.

På söndagen havde jag avtalat med en släkting, Britt Roslund, att jag skulle besöka henne och hennes make för att titta på bilder och prata släkt. Hon är barnbarns barn till mon morfars moster, så i släktforsknings sammanhang är hon ganska nära släkt. Vi hade en väldigt trevlig eftermiddag och kväll och fick skannat in en massa bilder av släktinge, naturligtvis företrädesvis från hennes gren, men även en bild på min morfar där han sitter i knät på sin mamma, det är enda bilden jag har av de två tillsammans.

Här är Britt Roslund och jag på hennes terrass.

Efter lunchen gick Britts make och jag en promenad med Corina i kvarteren runt där de bor.

Måndag var lite extra spännande, jag skulle till Danmark för att hälsa på Lottes systerson John och hans hustru Anette, de bor i ett område, Ishöj, söder om Köpenhamn. Jag hade hört från Lasse att det var långa köer på Öresundsbron eftersom Danmark har gränskontroll mellan Danmark och Sverige p.g.a Corona och för att stoppa gängmedlemmar från att ta sig över.

Det gick hur smidigt som helst, jag blev vinkat in på Peberholmen, första danska ö på vägen över, en vänlig polisman tittade i passen, mitt och Corinas och vi fortsatte, det hela tog kanske 2 minuter.

Innan jag skulle till John och Anette skulle jag handla, såväl Lasse som Joon hade beställd danska specialiteter. Men först skulle Corina gå tur, jag parkerade utanför Johns hus där vi brukade stå med husvagnen, sedan gick jag en lång tur med Corina i området.  Så en tur till Ishøj Center och handla de saker Joon, Lasse och jag skulle ha, jag ville ju också ha lite danska specialiteter med hem till Sverige, allt packades i en kylbox med kylklampar och sattes bak i bilen under insynsskyddet, sedan ställde John det in i deras kylskåp och frös ner klamparna så de var kalla tills jag skulle köra hem. Det blev en trevlig eftermiddag sedan hem igen till Sibbarp. Nästa dag skulle vi ju resa hemåt igen.

En häger tisdag morgon

På morgonen efter att jag hade ätit frukost rullade jag markisen in och gjorde klart, sedan en promenad med Corina innan vi skulle åka. På den promenad upplevde vi något roligt, plötsligt kom det en häger flygande och landade bara några meter från oss, den verkade inte alls bry sig om att jag stod där med en hund och fotograferade den.

Normalt brukar de ju vara lite skygga och lätta så fort man kommer nära, men inte den här hägern, den travade värdigt iväg som om vi inte alls fanns där. Nå vi ville ju inte heller den något, vi skulle bara gå tur innan det var dags att checka ut.

Sedan bar det iväg norröver, jag ville inte köra E4 hem, jag ville köra över Växjö och sedan antingen ut till kusten vid Oskarshamn eller Västervik och ta E22 vidare norröver upp till Norrköping där E22 och E4 möts.

Så jag började köra, jag hade satt GPS:en in på Växjö och trodde i min naivitet att den skulle ta mig till riksväg 23 som går från Malmö över Växjö till Linköping, det gjorde den inte, jag upptäckte så småningom att den tog mig till E4 för att ta den upp någonstans antingen söder om Ljungby eller till Ljungby och sedan den vägen till Växjö. Jag upptäckte fadäsen i närheten av Lomma och satte så kursen in mot Lund där, jag kom in på E22 fram till Höör där E22 och riksväg 23 går åt vart sitt håll, den ena till Karlshamn den andra till Växjö. Det irriterande var att jag ju kunde ha kommit ut på rätt väg mycket tidigare om jag redan i Malmö hade följd skyltningen till Lund. Lärdomen av detta är att man skall kolla på en karta och inte bara lita på en GPS.

Nå iväg bar det, nu på rätt väg norröver mot Växjö. Jag körde in på en rastplats en bit uppe för att äta lunch, ja det var faktisk lite krångligt för mig att komma in på denna rastplats. Det var inte till att se när man kom på 23:an att rastplatsen låg liksom lite nedanför och bakom infarten till den, så jag körde först in på en p-plats som fanns i anslutning till rastplatsen, upptäckte så att infarten till själva rastplatsen låg bakom mig och att det fanns gott om plats att köra in med husvagns ekipage. In i bilen och sedan backa rakt bakut tills jag kunde svänga in i infarten. Sedan kom vi till en fin plats vid en sjö där jag kunde äta lunch och jag kunde gå en liten promenad med Corina.

Efter lunch fortsatte vår färd. Jag hade en idé om att vi skulle stoppa upp vid Huseby söder om Växjö och gå en sväng där i bruksmiljön. Jag har varit där för några år sedan med Lotte så jag visste det var väldigt fint.

Väl framme parkerade jag bil och husvagn, tog Corina ut och gav mig ner för bruksgatan för att titta på det. Det var ju utanför turistsäsongen så det mesta var ju stängt, men en souvenir butik var öppen så vi kunde få lite information, jag köpte en ask ”Kongen av Danmark” karameller och en bok om Huseby skandalen, den hörde vi mycket om året vi flyttade till Småland -79, fröken Stephens hade ju avlidit kort innan och testamenterat godset till Svenska Staten.

Bruksgatan med kvarnen till vänster.
Ett av de stora vattenhjulen vid den gamla smedja, numera souvenirbutik.

 

 

 

 

 

Kvarnen hade inte mindre än 4 stora vattenhjul så de kunde mala olika sortes mjöl samtidigt i den. Det var ganska imponerande att se ett av hjulen som de hade tagit upp för renovering, det var nog 3-4 meter i diameter och ett par meter brett.

Huseby slott

Corina och jag gick en tur i parken som finns bredvid slottet, gick även ned längs ån, Helge Å, som ger kraft till det hela och avslutade med att gå över en äng där det stod en gammal hästräfsa, en likadan som jag hade som leksak när jag var barn. Gräset var väldigt högt så Corina hade roligt med att riktigt gömma sig i det mjuka gräset.

Corina njuter av det höga mjuka gräs.
En hästräfsa som jag hadde när jag var barn.

Vi var väl vid Huseby en dryg timmes tid, ja det blev lite längre än planerat eftersom det plötsligt kom en skur, och vi ville inte bli genomblöta så vi gick in i butiken för att komma i torrväder.

De 6 åren vi bodde i Småland var vi ofta i Växjö, det var ju dit man körde när man skulle ha lite mer, de hade köpcentret Smarkand där det fanns alla möjliga specialbutiker och en stor Domus, det var även där specialist läkare fanns så såväl Joon som jag har varit där för ögonundersökning. Joon blev opererat för skelning i Växjö inte så länge innan vi flyttade till Gotland i 1985.

Jag körde till en liten campingplats i Öjaby strax utanför Växjö, Lotte och jag hittade den när det var släktforskardagar i Växjö för ett par år sedan. Den är inte så stor och de flesta platser är upptagna av långliggare från Växjö, men det finns fanns ledig plats när vi kom.

Jag parkerade husvagnen, rullade markisen ut och satte bord och stol ut, sedan var det dags att få lite att äta. Det var lite kyligt att sitta ute upptäckte jag men det gick.

Nästa dag körde vi in till Växjö för att se oss lite om, jag hade en idé om att gå en promenad runt Växjö sjön med Corina i det fina vädret, nu värdet bara problemet att hitta en parkering. Ja parkering hittade jag i och för sig, men hur betala för parkeringen, det skulle vara med mobilen och en app i denna, den fungerade av någon orsak inte i min mobil, sedan försökte jag i automaten, den var så länge om att svara att jag trodde den hade gått sönder, slutligen betalde jag med SMS. Sedan bar det iväg runt sjön en sträcka på en 4-5 km så det var en ordentlig tur.

Sedan vi var här senast för nästan 35 år sedan har det hänt mycket, den såg inte alls ut som jag mindes den, det var byggd flera stora bostadsområden i ena ändan som inte fanns då. Man hade även lite konst här och där längs sjön.

 

En av skulpturerna man passerar när man går runt sjön, enligt skylten är det konstnärens egen familj.

Vi passerade även ett annat konstverk som jag fick titta lite extra noggrant på innan jag blev säker på att det var ett konstverk, men det är det alltså.

Skall vi ta en fika här kanske?

Sedan var det tillbaka till Öjaby igen, ja först skulle jag handla lite mat, jag kom ihåg från släktforskar dagarna att det fanns en Lidl inte så långt från den hall där utställningarna var, så var det bara att hitta den, nå det gick smidigt, in och handla och sedan hem och äta kvällsmat.

Nästa förmiddag gick färden vidare norröver av riksväg 23. norrut mot Vimmerby, där jag skulle svänga från till riksväg 40 ut till Västervik. Första stopp blev Åseda där Lotte och jag för några år sedan övernattade på deras naturcamping, här blev det inte övernattning, men lunch och en promenad med Corina. Under lunchen funderade jag lite på var jag skulle stoppa för natten, om jag skulle stoppa i Västervik eller Valdemarsvik eller jag skulle köra längre upp mot Norrköping. Det blev till att jag bestämde jag ville fortsätta till Söderköping, även det en ort jag har besökt flera gångar, såväl med Lotte på semester som ensam medan jag hade min firma och importerade Exakta kameror och kikare.

För några år sedan låg Lotte och jag på en liten camping som heter Skeppsdockan, den ligger vid en gammal docka i Göta Kanal, den ville jag ligga på bestämde jag. Jag ringde och frågade om det fanns plats samt när receptionen stängde. Plats fanns det och det var gott om tid tills receptionen stängde.

Väl framme kunde jag konstatera att platsen hade blivit mer en dubbelt så stor, då jag hade hund fick jag en plats ret isolerat, så hunden inte blev stört av barn och andra camping gäster, som hon sa. Hon visste ju inte hur snäll Corina är. Nå det passade mig i och för sig utmärkt, enda nackdelen var att det var långt till servicebyggnaden, men det var ju bara för en natt, så det gick nog tyckte jag.

 

Infarten till dockan strax t.v om det röda huset.

När vi var här förra gången, Lotte och jag, var det endast den del där man ser en husvagn som var campingplats, nu sträcker den sig en bra bit till vänster utanför bilden.

När jag hade fått satt husvagnen upp och kopplat el, gick Corina och jag en lång promenad längs Göta Kanal till Söderköping. Campingen ligger nämligen strax efter man har kört över Göta Kanal på E22 och alltså har kört ut ur Söderköping.

Vi fick en mycket trevlig promenad och fick sett mycket på vägen. Det första ställe vi kom till var en gammal brovakts stuga, jag pratade med den gamla dam som bodde i den, och hon berättade att landsvägen tidigare hade gått bredvid stugan och det hade varit en bro över kanalen.

Den gamla brovakt stuga vid den gamla landsvägen som man ser brofundamentet t.h i bilden.

Vi fortsatte vår vandring över E22, det var en väldans trafik, det var precis vid arbetstidens slut så det var många som skulle hem, antingen till Norrköping eller Söderköping efter jobbet i den andra staden.

Det finns en fin promenadstig längs kanalen hela vägen från E22 korsar kanalen ned till Söderköping, Lotte och jag gick den ett par gångar när vi var där senast. Nu var det Corina och jag som gick den. Min tanke var väl att vi skulle gå till Söderköping och köpa glass eller evt. få en matbit, men det mesta var stängt och det var lite svalt att sitta ute att äta, så det blev bara en promenad.

Även längs Göta Kanal fanns det lite konst, vi kom förbi en liten grupp med kaniner som funderade på att ta sig över kanalen, ja alla utom en som nog ansåg det lite väl äventyrligt. Corina var så där lindrigt intresserad.

Kaninerna som funderar på att ta sig över kanalen.

Vi fortsatte vår vandrigt längs kanalen och tittade på de gamla packhusen, de flesta av dem verkar ha blivit ombildade till krogar med en ganska exklusiv meny och därmed prissättning, i alla fall de som var öppna. Vi fortsatte och hoppades på att hitta någon som sålde glass, vi hittade ett ställe men de hade enbart alla möjliga konstiga smaker så vi avstod från glassen. Nå så sparade jag ju de pengar, och det var ju inte så dumt.

Vi kom förbi en ganska konstig modell som stod på kanal bredden, det var en modell av S:t Ilians kyrka, det konstiga var att den var av järn och ganska patinerad, alltså rostig. Jag har aldrig hört om S:t Ilian än mindre om en kyrka till han ära. Det visade sig att kyrkan var från början på 1300 talet, den låg där Göta Kanal ligger i dag och den revs ca. 1530. Den upptäcktes när Göta Kanal byggdes 300 år senare.

S:t Ilians kyrka

Det står på skylten att man skall kunna se in i kyrkan genom rosett fönstret, det fanns även en knapp att trycka på, men tyvärr fungerade det inte.

Det var efterhand dags att sätta kursen hemåt igen till campingplatsen och få lite mat, det blev ju inget i Söderköping, nå jag hade i kylskåpet så det var ingen stor katastrof.

Jag vill avsluta denna berättelse med en sista bild från Söderköping. På motsatt sida kanalen är det ett högt berg, det går även en stig läns kanalen på den sidan, men det finns även en trappa upp till en liten utsikts paviljong på toppen av berget. När Lotte och jag var här senast, jag tror det var 2008 eller 2009, men jag är inte säker, gick vi upp för denna trappa, tidvis var den i ganska dåligt skick, men det gick. Där uppe från har man en ganska underbar utsikt över Söderköping och långt åt båda hållen längs Göta Kanal.

Utsikts paviljongen är vid den röda pilen.

Men denna bild vill jag avsluta berättelsen om vår skånska resa 2020.

 

 

Resan till Gotland 2020

Efter at det var klart med begravning och bouppteckning efter Lottes död, kände jag ett stort behov av att komma bort en tid. Jag behövde ladda batterierna som man säger.

Jag frågade våra goda vänner Rolf och Lena på Gotland om jag fick komma dit ner med husvagnen ett par veckor. Det gick alldeles utmärkt. Så jag bokade plats på färjan vecka 32 för att vara där fram till den 19 augusti. Joon ville också bort från Nynäshamn nåon vecka, så han kom med och skulle bo hos sin kompis Henrik inne i Visby.

Det var lite spännande för oss alla tre, Joon, Corina och jag, nå ja nog mest Corina eftersom det var första gången hon skulle resa med färja. Joon hade insisterat på att vi skulle boka en hundhytt fram och åter, tur var det eftersom Destination Gotland bytte ut färjan på hemvägen till en av de äldre färjorna med sämre placering av husdjur.

Rolf och Lenas hus där vi stod med husvagnen i 14 dagar.

Det är inte världens bästa bild, det är klippt från en liten videofilm som jag hade tänkt placera här, men det blev bara ljud, ingen bild.

Det var varmt, därför ligger Corina i skuggan och Rolf sitter under solseglet

Geocaching och annat på Gotland.

Det nästan första som hände efter att vi hade blivit etablerade, var att vi skulle fira Rolfs födelsedag, något som jag for skämmas över att jag hade glömd. Den enda ursäkten jag har, är att det var så mycket efter Lottes död, så det hade fallit i glömska. Nå presenten löstes snabbt, jag hade en flaska chianti stående i husvagnen, den fick Rolf. Jag vet han tycker om rött vin.

En rolig tillställning på lördagen med besök av Lenas syster Elisabeth och hennes make Anders samt av Lenas bror Dagge, Rolf och Lenas två döttrar Seal och Susanne samt Susannes make Peter och deras tre barn. En trevlig kväll med god mat och trevlig samvaro. Rolf och Lenas son Johnny kunde tyvärr inte vara med då han jobbade.

Vi var även ute att geocacha ett par dagar, första dagen hade vi Seal med, vi hade bestämd vi skulle till Fårö och ta cacharna som ligger med anknytning till Ingmar Bergman, det är en hel serie.

En av alla fusk raukar på Fårö från krigets tid. Då såg den säkert äkta ut från havet.

Det blev en trevlig tur på Fårö, jag har inte varit på Fårö på flera år, de senaste par gångar LOtte och jag har varit på Gotland på sommaren har det antingen varit för varmt eller också har vi inte haft lust att sitta flera timmar i kö för färjan. Tack vara Corona var det ingen kö så vi kom snabbt över.

 

Medan Rolf, Lena och Seal åt lunch, jag hade ätit innan vi körde, gick Corina och jag en liten promenad för att se på omgivningen. Jag har inte varit på denna delen av Fårö förut även om jag medan vi bodde på Fårö ofta körde dit upp antingen före eller efter den värsta turistsäsong.

Ett litet s.k. lambgifte, ett hus så lammen (som får kallas på Fårö) kan söka skydd

Det var rätt roligt att se denna delen av Fårö, medan vi bodde på Gotland körde vi aldrig ut den vägen, jag vet egentligen inte varför, men vi tyckte väl inte den var så intressant så det var mest på andra sidan och nora delen av Fårö vi kom.

Nu fick jag se något nytt och det var ju inte helt dumt.

Dagen efter skulle jag en tur in till Visby av två orsaker, för det första skulle jag hälsa på den nuvarande kyrkoherde i vår gamla församling, han har fika varje onsdag eftermiddag så det var ju ganska passande. Sedan ville Joon också att vi skulle träffas när vi nu var på Gotland båda två. Vi reste ju över tillsammans och skulle resa hem igen tillsammans, men han var samman med Henrik i Roma och hans föräldrar och jag uppe i Hellvi hos Rolf och Lena. Så efter att ha fikat gick jag en promenad i Visby, gick in i Botaniska trädgården en sväng, där har hänt mycket, ruinen av S:t Olofs kyrka har alla åren varit helt omöjlig att se, den har varit totalt överväxt med murgröna. Den har man numera frilagd så man kan se det som är kvar av kyrkan. 

Sankt Olofs kyrkoruin i Botaniska trädgården.

Det var ganska fint i Botaniska trädgården, ja det är det nu alltid om jag skall vara helt ärlig. Det var förvånande många människor även om det på inget sätt var trångt, det var gott om plats till alla så vara sig Corina eller jag blev trampade på eller klämde.

Men vi såg något ganska roligt, vi är ju vana från vi bodde i Visby att se turister i lite mer eller mindre konstiga kläder, ibland verkar det som de tror de är på stranden när de går och handlar i bikini. Nå men vi såg en äldre man promenera runt i Botaniska trädgården ikläd röda badbyxor, han var tillsammans med några andra äldre män och enligt dialekten absolut ingen turist, det var lite udda tyckte vi nog. Nå det var mycket varmt den dagen.

Nordre gravar ned mot havet.

Efter att ha gått genom Botaniska trädgården gick Corina och jag utanför muren och promenerade längs den upp mot Öster Centrum, en fin promenad fick vi.

Men vi skulle ju även hälsa på Joon, så jag satte Corina in i bilen och sedan körde vi ned till Norderstrand där vi mötte Joon, han hade varit att handla på Kränku åt såväl Lasse som mig så vi fick lite the med hem  till fastlandet. Deras theblandningar är speciella.

Joon och Corina vid strandpromenaden nedanför Norderstrand Camping

Vi hade en trevlig eftermiddag tillsammans innan färden gick tillbaka till Hellvi igen.

 

 

 

Mer geocaching på Gotland.

Väl hemma i Hellvi igen var det till att njuta av en trevlig kväll med svalor och avslappning.

Rolf slappar av i kvällssolen och Corina tittar på
Svalungar sittar på ledningarna mellan flygövningarna

 

 

 

 

 

Nästa dag for vi på geocaching igen, den här gången gick turen upp på nora Gotland i närheten av Ar och vägen ned till Bläse längs stranden, där fanns en serie cachar som jag ville ta, ja några av dem hade Rolf inte heller tagit, så det var lite till oss båda. Den här gången åt vi båda lunch innan vi körde hema från, Seal ville inte med, så vi stuvade lite om i min bil och körde alla i samma bil, Lena fick dela baksäte med Corina, det gick bra sa de båda två. Sedan bar det iväg upp till Ar på norra Gotland och cacharna runt de gamla kalkbrotten där.

Det blev tidvis en mycket skumpig väg där SAABen verkligen fick bekänna färg, nå det gick bra utan några missöden.

En av de första vi tog låg vid en fin badstrand där vi också passade på att fika.

Badstranden vid Ar.

Det fanns även en geocache vid stranden, den låg i den bit som sticker ut i bakgrunden. Efter fikan och promenaden ut till geocachen fortsatte vi vår färd ned längs kusten mot Bläse, medan vi stoppade tit som tät för att geocacha, Corina fick springa lös om det inte var andra i närheten, det tyckte hon var roligt.

Corina geocachar, nå ja hon springer mest och sniffar medan husse söker.

 

 

 

 

 

Det blev väl en 8-10 cachar på den turen, efterhand blev det lite sent även om solen fortfarande stod högt på himlen så vi kom överens om att följa Corinas uppmaning.

Vid den sista geocache demonstrrade Corina att nu var hon trött av det här, så vi körde raka spåret hem till Hellvi igen.

Det blev ett kort stopp på en liten pizzeria mellan Kappelshamn och Lärbro där vi köpte pizza att ha med hem, den blev satt längst bak i bilen av hänsyn till Corina som ju satt/låg på baksätet tillsammans med Lena.

En av de sista dagerna jag var på Gotland ville jag ta en tur till Storsund nere vid Gothem, det är en står lågvattnig fågelsjö som jag ofta körde ut till medan vi bodde på Gotland, det finns trana och häger samt många simmfåglar. Jag har inte varit där på nog 6-8 år, så det skulle vara spännande att se den igen tyckte jag. Jag ville även ta ett par geocachar som fanns där i närheten. Så Corina och jag körde iväg en eftermiddag.

Storsund i dag är nästan inte till att känna igen.

Det är en kollossal ändring det har skett på de åren som har gått sedan jag var här senast, det har kommit en ny spång och stig så man går en bit längs sjön innan man kommer fram till fågeltornet, men det har även försvunnit väldigt mycket vatten, så lite vatten som det var nu har jag aldrig sett förut. Men det var fint och Corina och jag

Interiören på Kyrkbinge såg

fick en fin promenad åt fel håll längs spången, jag hade nämligen parkerat där jag brukar parkera när jag är vid Storsund. Vi hittade även de flesta av de cachar vi hade satt oss för att hitta, det var faktisk bara en vi gick bet på.

På vägen tillbaka till bilen från den officiella p-plats till den mera uofficiella där jag hade ställd bilen, kom vi förbi ett gammalt såghus. Det var en vattensåg som fick vatten från en liten bäck som rann förbi, ja det fanns även en geocache som vi passade på att ta. Normalt kunde man bara såga på vår och höst när det var mycket vatten i bäcken, under resten av året var den i det närmaste torrlagd. Jag öppnade dören i ena ändan och tog en bild av interiören. 

En av de sista dagarna vi var i Hellvi gick Corina och jag ut till Fardume träsk, Rolf berättade att det gick en stig genom skogen inte alls långt från var de bor ned till träsket, den skulle Corina och jag naturligtvis prova att gå så vi travade på genom skogen. Det var en fin promenad fram till träsket, Corina fick springa lös så hon sprang nog dubbelt så långt som det egentligen är at gå, men hon njöt det.

 

 

Här ligger Corina i gräset med ett båtlik och på den andra bilden ett utblick över träsket.

Men allt roligt har ju tyvärr ett slut, vi skulle hem igen till Nynäshamn, vi hade bokat färjan kl. 17.00 den 18 augusti, så det var bara att packa ihop efter 14 mycket trevliga dagar tillsammans med Rolf och Lena, tack för er gästfrihet.

Jag vill avsluta detta inlägg med en bild av en milsten Corina och jag passerade på en av våra promenader i Hellvi.

Milstenen vid Hellvi

En konstig höst 2019 och vår 2020

I december ett par veckor innan Jul upptäckte vi att vår hund Ester hade en knöl på bröstet, ja knölen hade hon i och för sig haft sedan vi fick henne, enligt veterinären var det mest troligt en fett knöl och den verkade inte besvära henne.

Men nu hade den växt kanske mycket på kort tid och det droppade blod från den. Ett besök hos veterinären gav det sorgliga besked, att det hade utvecklat sig till en galloperande cancer och med tanke på hennes ålder, ville en operation vara oförsvarlig. Vi fick fatta det tunga beslutet att låta henne somna in.

Så det var en lite tråkig Jul för vår del, men vi kunde glädjas över alla de goda minnen vi hade med Ester de 4 år vi fick ha henne.

Vi var överens om att vi skulle ha hund igen, men vänta  till efter Nytt År.

Ny hund

I februari var det dags, efter mycket sökande och många mail till olika som hade hundar till salu, eller rättare hundar som skulle omplaceras, fick vi omsider napp. Visserligen hade vi bestämd att vi den här gången skulle ha en hane, som vi alltid har haft innan vi fick Ester, men i alla fall körde vi ut till Täby och tittade på en blandras tik som var 3 år gammal. Familjen bodde trångt och det fungerade inte riktigt med hund och arbete/studier.

Vi föll pladask för Corina, som hon heter, och tog henne med hem. Hon är Esters diamentrala motsats i temperament: Ester var mycket bestämd, hon skulle nog bestämma när hon mötte andra hundar, Corina är mycket försiktig och morrar de eller skäller går hon. Hon vill ständigt kela, det kan hon inte få nog av.

Corina första gången vi såg henne.

Är hon inte absolut omöjlig att stå för, det tyckte vi i alla fall att hon var.

Att det så sedan har visat sig, att den information vi fick inte var helt komplett så att säga är en annan sak.

Hon har varit gatuhund i Grekland, det visste vi inte. Ju att hon var från Grekland visste vi, men inte att hon har varit gathund. Det upptäckte vi när en ung dam tog kontakt med oss efter att jag hade lagt bilder ut på FaceBook med Corina.

Hon berättade att hennes pappa hade hittat henne i ett skjul med tre valpar, de hade sedan tagit hand om henne och valparna. Fått henne till veterinär och kastrerat så det inte blev fler valpar. Det förklarar nog henns försiktighet. Lotte och jag blev hur som helst mycket glada för henne, och jag kunde gå långa promenader med henne, till glädja för oss båda.

Våren 2020 betöd även ett sorgligt avslut.

Lotte blev sämre under våren 2020, hon fick problem med blåsor på benen, så ASIH kom dagligen och bytte förband för att få rättsida på det, hon fick även rosfeber så hon fick stora antibiotika doser. Men i det stora och hela fortsatte Lotte med sina aktiviteter Canasta i PRO Ösmo och på Rosengården i Nynäshamn. Sedan kom Covid 19 pandemin och så var det slut med alla den sortens aktiviteter, hon och jag skulle båda stanna hemma, ingen kontakter med andra människor utöver sjukvårdspersonal. Joon fick gå att handla åt oss. Alla möten och andra aktiviteter inställda.

Lottes kvarvarande njure började bli trött, hennes njurvärden var för höga, de började prata om dialys på njurmedicin på KS i Huddinge. Så vi var till deras dialys avdelning på Rosenlunds sjukhus, för att prata med dem vilken form av dialys Lotte skulle ha. Men det lyckades dem att få värdene ned på det normala igen, så det blev skjutet på framtiden.

Lottes stora scooter var i behov av service, så nu när Lotte i alla fall inte kunde köra så mycket runt, blev den skickat in på hjälpmedelscentralen för översyn. Det lille Lotte skulle köra, kunde hon så göra på den lilla promenad scooter vi köpte åt henne i fjol.

I början på juni kom den tillbaka igen, vi hade ju kanonväder i juni, så Lotte tog en tur ned på hamnen med den och satt en timmes tid på havstrappen och pratade med sina väninnor från Rosengården.  Hon kom hem igen efter någon timme och satte scootern in i sitt garage.

På kvällen blev Lotte dålig så jag fick ringa efter ambulans, tyvärr kunde vi inte få dem till att köra henne på Huddinge utan de ville köra henne in till SÖS. Lotte hade fått sepsis, alltså blodförgiftning och var knappt kontaktbar.

Jag fick inte köra med in då SÖS var stängd för alla på grund av Covid 19, så jag fick stanna hemma. Jag pratade med sjuksköterskorna dagligen, och den 9 juni på hennes födelsedag, var Lotte vaken men för trött till att prata i telefon, dagen efter kunde jag prata en liten stund med henne och lämna alla födelsedagshälsningarna, nästa dag skulle Lotte överföras till Geriatriken i Nynäshamn. Tyvärr fick hon ett återfall fredag morgon, hon spydde och fick maginnehåll i lungarna, så hon blev överfört till IVA och vi blev kallade in till henne. Joon och jag kunde köra in, Lasse fick inte komma in då han hade en lätt förkylning. Joon och jag var där merparten av fredagen, vi fick en präst att komma och ge henne de sjukas salvelse. Lördag var vi också därinne och det verkade som det gick åt rätt håll, men tyvärr var Lottes hjärta mycket svagt. Läkarna berättade att hon hade dubbla klaff fel, några klaffar stängde inte som de skulle och några öppnade inte som de skulle. Det fanns dock ett lutet hopp om att hon skulle klara det.

Söndag blev hon överfört till en vanlg vårdavdelning, de kunde inte göra mera på IVA och henns värden var normala. Jag blev ringd upp av läkaren som sa att det nog var nära slutet så han tyckte vi skulle komma in alla tre. Vi var så inne några timmar på kvällen den 14 juni och körde sedan hem igen. Jag skulle ju bl.a. ta hand om Corina.

Måndag morgon den 15 juni kl. 6.00 ringde de och sa att Lotte syresättning plötsligt hade gått mycket ned, vi borde så snart som möjligt komma in, men det var ingen brådska. Tyvärr visade det sig, att det hade varit bråttom, Lotte dog den 15 juni kl. 6.20 så även om vi hade styrtat iväg med det samma, hade ingen av oss hunnit in i tid.

Så tyvärr slutade 53 års äktenskap den 15 juni 2020

Det siata foto jag har av Lotte taget en dag när vi satt och hade roligt med telefonen.

Nu skulle pojkarna och jag så igång med all det som följer efter ett dödsfall: Bouppteckning, alla arangemang med begravning, hur det skall ordnas och så vidare.

Lotte hade önskat att kremeras och bli satt i minneslunden, det satte speciellt Lasse och barnbarnen sig emot, de ville ha en grav att gå till. So kompromisset blev att Lotte blev kremerat och satt i askgravlunden, där finns en liten platta med hennes namn och födelseår och dödsår, så man har en grav att gå till. Det är även plats för mig när den tiden kommer. Vi hade en fin ceremoni enligt katolsk ritual, fader Manuel förrättade mässan och det var våra vänner från Gotland, en av våra grannan, några av Lottes Canasta väninnor från Ösmo och Rosengården samt ett par från församlingen. Efter hade vi en minnesstund i vår föreningslokal.

Lottes grav på Nynäshamns Kyrkogård

Med denna bild av Lottes grav på Nynäshamns kyrkogård vill jag sluta detta blogg inlägg.

Semesterresa till Danmark och Tyskland 2019

I år ville vi semestra i Danmark och samtidigt ta en liten sväng till Tyskland, vi skulle besöka släktingar och vänner på resan. Vi skulle vara borta i 3 veckor så det krävde lite planering av hänsyn till Lottes medicinering, hennes kvarvarande njure vill inte riktigt som den skall.

Starten blev lite med förhinder: Vi skulle starta den 18 juli var det bestämd, kvällen innan ville jag starta kylskåpet i husvagnen, så det var kallt när vi skulle lägga matvarorna in nästa morgon. Jag försökte en timme att få det igång, det gick inte. Jag föreslog Lotte att vi skulle packa varorna i en elektrisk kylbox som går på 12v, så kunde vi läga dem i kylskåpet när vi kom fram till en camping och fick ström, det fungerade nämligen på 220v. Det ville Lotte inte, hon tyckte jag nästa morgon skulle hitta någon som kunde fixa det.
Jag hittade en firma i Södertälje som kunde ställa upp. Så iväg med husvagnen till Södertälje. Med gemensamma ansträngningar fick vi baxat kylskåpet ut ur vagnen, det var munstycket som var igensatt, nytt munstycke monterades och skåpet testades, nu fungerade det som det skulle. Sedan var det till att baxa det in i husvagnen igen, det lyckades även om det var svårt.

Innan jag var tillbaka i Nynäshamn igen, hade klockan blivit så mycket att det blev för sent att resa den dagen, så vi bestämde att vi skulle resa dagen efter alltså den 19 juli. Vi kom iväg vid middagstid mot Södertälje igen. Men naturligtvis skulle även avresan få problem: När jag skulle koppla husvagnen till bilens släpvagns kontakt, visade det sig att den hade gått sönder, möjligen hade den fått ett knäck dagen innan när vi parkerade husvagnen. Nå det gick att få det att fungera. En ny kontakt iköptes för att bytas någon gång under resan.

Nå iväg kom vi så småningom. Jag hade dagen innan när jag var i Södertälje med kylskåpet, sett att det var långa köar på E-4 på grtund av något vägarbete, vi beslutade därför att köra över Skanssundet och Mörkö. Vägen till Skanssundet är krokig, men det är vägen till Södertälje också, så i det stycket är det inte så stor skillnad.

Av hänsyn till Lotte och Ester hade jag räknat med ett flertal stopp på resan, men det blev bara ett par stycken, ett på gamla riksettan för att vi skulle sträcka på benen lite, alla tre skulle också lätta på trycket (tur man har husvagn med toalett), men det blev bara ett par stycken därutöver, ja ett av dem var för att äta på Nyköpingsbro. Ester fick inte komma med in, men de hade bord ute där vi kunde sitta. Det hade nu inte varit dumt om de även hade ett parasol eller två vid dessa bord. Nå man kan inte få allt, Ester fick en stor skål vatten. Sedan fortsatte resan söderut.

Lotte föreslog vi skulle satsa på att köra till Ljungby eller Markaryd och stanna där, båda ställen har vi varit på innan så vi känner till campingplatserna. Det blev Ljungby då Lotte inte kunde hitta något telefonnummer till Markaryd. Ljungby camping kallas Ljungby TePe camping, de har lite TePe satt upp man kan hyra för övernattning. En rolig idé tycker jag. På bilden ser du en av deras TePe, de faktisk väldigt rymliga så är det bra väder är det säkert inte så dumt.

Nästa morgon gick färden vidare söderut mot Malmö och Sibbarp Camping, vi skulle vara där ett par dagar då Lotte skulle se på en sammanklapplig promenad scooter hon hade tänkt köpa. Hon har ju sent omsider fått ersättningen för den olycka hon var med om för snart 3 år sedan. Jag skulle även hälsa på en av mina vänner från DIS, Torgny Larsson, som tidigare var koordinator för oss Disgen faddrar. Han och hans fru kom på besök en av dagerna vi var där och vi hade en trevlig stund tillsammans. Då det var helg kunde vi inte se på scootern innan måndag, så Lotte och jag kom överens om att vi packade ihop och körde ut till Jägersro där firman ligger med husvagn och allt, sedan var det bara att fortsätta över bron till Danmark och Glumsö där vi skulle besöka Lise och Ole ett par dagar. 

Lotte tyckte om scootern, vi provade om jag kunde lasta den in i bak i bilen, det gick galant, men Lotte ville vänta med att köpa den tills vi var på hemväg, hon ville gärna ha en extre buffert om något skulle hända.

Så vi körde över bron till Danmark, jag hade Esters pass i beredskap, men ingen stoppade oss vara sig på svenska eller danska sidan, så efter någon timme var vi framme i Glumsö, nå ja om man skall vara helt rätt var vi i Sandby, ett litet samhälle med några få hus som liggen strax utanför Glumsö. Jag placerade husvagnen samma ställe som förra gången vi var där och kopplade strömmen.

Nu skulle jag ju egentligen ha bytt den trasiga dosa på bilen, men för det första var det närmare 35 grader i solen och för det andra hade Lise lunch klar till oss, så det fick vänta. Nästa dag var vi en tur i Ringsted, Lotte hade plötsligt fått för sig att hon ville betala med kontanter i Danmark, så vi skulle hitta en bank som hade den varan, det var precis lika svårt som i Sverige, men vi lyckades då slutligen. Jag ville ha några nya skruvor och muttrar till släpvagnsdosan på bilen då de gamla var rostiga, det visade sig svårt men jag lyckades då att få ett lagom antal, 10 av varje alternativt en hel kartong med ett par hundra.

Efter ett par dagar med Lises goda mat skulle färden gå vidare till Kollund i Sönderjylland där vi skulle hälsa på Jens och Betty. Vi kom lite senare iväg än beräknat då Lise absolut ville vi skulle ha lunch innan vi for, så vi kom först iväg vid ett tiden på eftermiddagen.

Iväg bar det mot Korsör och Storebältsbron, det gick smidigt även här, det blåste en del så det känndes i bilen att husvagnen svajade en aning, men det var inte farligt, sedan över Fyn och nästa bro Lillebältsbron. På vägen över Fyn hände en liten malör, vi skulle in på en rastplats ocn bensinmack för att lätta på trycket, jag tog fel när jag körde in så vi hamnade i en blindgränd bakom själva mackbyggnaden. Nu skulle jag försöka backa ut alternativt vända hela ekipaget, jag valde det senare alternativet. I mina manöver för att komma runt saxade bil och husvagn och det lät ett högt smäll, jag frågade Lotte vad det var, men det var inget att se sa hon, så jag fortsatte och fick så småningom vänd det hela, körde in rätt och vi fick gjort vad vi skulle, sedan fortsatte vi vår färd.

När vi kom fram til Kollund och skulle baxa husvagnen in i Jens och Bettys infart upptäckte vi vad det var som hade hänt. För det första hade det handtag man använder för att låsa stödhjulet fast uppe, tryckte in i min bakre stödfångare, som på alla moderna biler är den av plast, så det hade tryckts ett hål i den. För det andra uptäckte vi när vi skulle lossa stödhjulet, att själva handtaget hade brustit, vi stod med en bit i handen och resten satt kvar i husvagnes drakstång. 

Nå det löste sig, vi vevade ner stödhjulet så vi fick husvagnen loss från bilen, sedan hade Jens grejor så han kunde få stumpen ut från dragstången. Dagen efter körde han till sin mekaniker som fixade ett nytt handtag utan att det kostade ett öre. Det tackar vi för.

Medan Jens och jag höll på med husvagnen tog Betty Ester på en promenad, Ester är väldigt förtjust i Betty så det gick smidigt.

När vi var klara med att baxa husvagnen på plats och hade kopplat ström till denna, gick Jens igång med att grilla så vi fick en härlig middag med olika goda krovar och köttstycken.

Dagen efter gick jag en lång promenad med Ester, jag hade sett fram emot att ta denna promenad på gendarmstigen genom Kollund skov ned till Skomagerhus och Kruså Å, gränsen mellan Danmark och Tyskland. Även om det var varmt var det inte alls något problem innne i skogen, träden skuggar bra utan att stoppa vinden. Som de flesta andra skogar i Danmark är det företrädesvis bok som växer i skogen, så den är ljus och luftig. Efter en halvtimme var vi framme vid Skomagerhus, vi gick över gränsbron och var så i Tyskland.

Efter att ha slappat lite på en bänk och Ester fått lite vatten, ja hon fick även komma ut och simme lite men jag hade ingen lång lina med, så det var ju gränser för hur långt hon kunde komma ut. Men så satte vi kursen hemåt igen.

Jag hade sett att det fanns lite geocachar i skogen på väg ned till SKomagerhus, så nu skulle jag försöka om jag kunde hitta dem när vi gick hemåt igen. Det gick bra, jag hittade några stycken på turen hem. Ester var som vanligt mindre nöjd när jag geocachar med henne, hon tycker det är tråkigt, innan jag har hittat cachen har hon ju sniffat av hela området flera gångar om.

På lördagen hade vi avtalat med Margit, ett kusinbarn till mig, att vi skulle besöka henne i Büsum Deichhausen, det ligger i Ditmarsken helt ute vid Nordsjön. Vi skulle vara där kl. 13.30 och äta middag. Betty erbjöd sig ta hand om Ester så hon inte skulle sitta i en varm bil flera timmar, det passade nog speciellt Ester utmärkt.

Margit är inte så mycket yngre än Lotte och jag, vi hade en del med henne att göra medan vi var unga och min mor levde, men sedan har kontakten brutits fram tills för ett årstid sedan då jag fick kontakt via MyHeritage. Hon giftede sig med en tysk nästan samtidigt med att vi gifte oss, sedan flyttade de till Tyskland där han var slussvakt, så hon har en son som är jämnårig med vår äldsta son Lasse.

Vi tillbragte några trevliga timmar hos Margit och tittade på bilder av släkten, jag fotograferade dem med min telefon, ett par av dem hade Margit dubbelt av, så då fick jag det ena exemplaret. sedan bar det av hem igen till Kollund.

Här står Lotte och Margit i dörren när vi skall ta avsked från Büsum Deichhausen

När vi väl kom hem igen berättade Betty att hon hade tagit en lång lina och gått ner till bryggan där hon normalt sätter sin kajak i vattnet, så hade Ester sått linan på och riktigt njutit av att simma och plaska i vattnet, när kunde hon ju komma riktigt ut på djupt vatten och simma, inte bara lite plaskande som när jag enbart har hennes koppel. 

På vägen hem hade vi varit inne och handla i en av gränsbusikerna som ligger strax söder om gränsen, jag trodde vi hade fått allt med, men Lotte ville ha mer så hon ville ned igen nästa dag. Jag var inte alls tänt på den idé, när vi var där lördag var det en väldigt lång kö in i Danmark igen, alla kontrolleras ju numera vid den dansk/tyska gränsen. Då det var sista dag i Kollund hade jag inte alls lust att åka till Tyskland igen, men Lotte fick mig övertalat, det gör hon för det mesta, och vi åkte ned till butiken så hon fick handlat det sista. Nu var det inte alls någon kö, vi blev bara vinkade genom utan att han ens tittade på våra pass, vi kunde ha sparat de pengar och behållit de gamla utgångna passen.

Måndag bar det av igen, nu åt andra hållet mot Sverige, men först skulle vi stoppa upp lite fler ställen. Första stopp var Odense, vi ville slappa ett par dagar så Odense passade bra tyckte vi. Egentligen borde vi väl ha tagit in till själva Odense men det var så varmt så vi stannade ute på campingplatsen. Det enda vi gjode var att köra till en campingtillbehörs butik och köpa en ny taklampa till husvagnen samt en ny trappa till den.

Efter ett par dagar i Odense ville vi vidare över Storebält, vi skulle besöka Lottes brorsson och hans familj i Vipperöd, men innan ville vi göra lite annat. Så vi stannade i Korsör där vi inte har varit sedan Storebältsbron bygdes, närmare bestämd sedan 1988.

Vi hittade en trevlig liten campingplats vid Korsör Lustskov, det var lite av en resa att komma till den, då man skall hela vägen runt Korsör Nor, en sjö som ligger strax öster om Korsör, alternativet är att köra genom Korsör med husvagnen.

Dagen efter ville vi se lite av Korsör, bl.a ville vi se Korsör Fästning som har anlagts i omgångar, från början i form av en borg som skulle hålla koll på trafiken mellan landsdelarna. Sedan anlade Carl X vallar ut mot bältet under svenskekrigen. I dag är enbart tornet och en stor magasinsbyggnad kvar utöver vallarna.

Vallar och kanoner

Modell av borgen

Det ligger en geocache under den ena kanonen, den hittade Lotte medan jag var inne och titta på ett museum över färjefartens historia.

Korsör är utöver att vara en knutpunkt i transporten mellan Själland och resten av Danmark, nå ja inte så mycket nu efter att bron har byggts som innan, även en stad med ett livaktigt fiskeri. När jag gick runt fästningen såg jag en som satt och gjorde garn i ordning, jag frågade om jag fick ta en bild, det gick bra även om den kom på Internet.

En som sitter och gör garn i ordning

Nå vi skulle vidare på vår färd. Vi hade pratat om att vi ville köra till Roskilde och ligga där, det ville vara mest praktisk då vi skulle besöka Jimmy med familj i Vipperöd på lördagen och Lottes systerson John i Ishöj på söndagen innan vi körde över Öresundsbrun tillbaka till Sverige igen. Det är inte så långt från Roskilde till vara sig Vipperöd eller Ishöj.

Men ibland går det inte som planerat. När jag skulle koppla bil och husvagn ihop, ni kommer ihåg att kopplingsdosan på bilen var trasig, upptäckte jag att den nu inte bara var trasig, den hade närmast fallit i bitar. Ju jag vet jag borde ha bytt den innan men det blev inte av, och det fungerade ju. Nå det gick att få det att hänga hjälpligt ihop så det var lyse där det skulle vara lyse på husvagnen. Jag frågade en av grannarna, en säsongare, om de visste var det fanns en campingförhandlare som kunde hjälpa. Det skulle finnas en i Slagelse, det var ju bra eftersom det var på vägen. Väl framme var det mindre roligt, den enda man de hade inne i semestertider var en gasol man, han ville inte alls röra vid något elektrisk. Så det blev till att åka igen. Jag kom på att vi kunde ringa Jimmy, han är elektromekaniker, så jag gissade på att han hade grejor så vi kunde byta kontakten. Visst han kunde hjälpa, vi skulle bara ringa när vi kom till campingen i Vipperöd, så skulle han komma efter jobbet. Så Tempelkrogens Camping var nästa stopp.

Väl främme ringde vi till Jimmy, han kom efter en knapp timme och gick igång med att jobba, det var fixat på en liten halvtimme sedan var allt klart. Stort tack till Jimmy. Nästa dag skulle vi besöka Jimmy och hans familj, vi skulle komma runt 15.00 så vi hade tiden för oss på dagen.

Det ligger i närheten av Vipperöd en museums by ”Nyvang”, det är ett museum över dansk andelsrörelse med andelsmejeri, brugs(konsum) en redningsstation och mycket annat, som det var på landsbygden i Danmark i början på förra seklet. Den ville vi besöka, inte minst för att det i campingavgiften ingick fribiljetter till den. Så vi körde till Nyvang och parkerade på en handikap plats så Lotte inte skulle gå så långt i värmen.

Det var ett mycket trevligt besök med en mängd intressanta saker att se, bl.a. hade reddningskorpset Zonen en station med ett flyg så det var även lite flyguppvisning med en gammal KZ 3 från fyrtiotalet i Zonens bemaling.

Ambulansflyget håller på att landa

Men det var mycket mer att se på i Nyvang. En rolig detalj var andelsfryshuset, något som var vanligt på landsbyggden i min barn- och ungdom, namnen som stod på frysboxarna var inte hustruns namn utan mannens namn, det stod alltså fru lärar Andersens box.

Andelsfryshuset

Men som sagt mycket roligt var att se på Nyvang, det virkede som vi hade kommit en dag där det var lite extra sakert att se och lite extra aktiviteter så det var lokomobiler i alle störrelser, bl.a.

Lokomobil med släpvagn.

denne lille loko-mobil körde runt med fyrböderen/maskinisten sittande på släpet.

Något som för mig var speciellt roligt att se, var att man hade byggt ett typiskt danskt husmanställe så som jag minns det från mina besök i barn- och ungdomen hos såväl morbror Peter som morbror Fredrik  så jag avsluter denna beskrivning av besöket på Nyvang med ett par bilder från husmansstället.

Ett typiskt husmans ställe som jag minns det.

Ser det inte mysigt ut, för de av er som inte vet vad ett husmansställe är, kan jag upplysa om att det är ett mindre hemman, husmannen äger alltså sin mark inte som i Skåne där husmannen inte äger sin mark.

De grisar har det bra, de drömmar nog om ett liv efter Jul.

Avslutningsvis en bild på hur svinuppfödning också kan se ut i Danmark, jag tror inte många svin i Sverige har det lika bra som dessa. Nå det är det nog inte många svin som har det så, även om jag hoppas en av dem inte släpper sig då kompissen ligger med trynet precis bredvid.

Vi hade en mycket trevlig eftermidag och kväll tillsammans med Jimmy, Tine, Sofie, Andreas och Lottes andra brorson Tommy.

Nästa förmiddag skulle vi packa ihop och snabbt iväg till Ishöj. Även om jag är född i Danmark och har bott där tills jag var 35, förvånas jag fortfarande över de korta avstånden. Vi tyckte det var långt när vi bodde i Danmark, men nu tar det ju bara en dryg timme att komma från Vipperöd till Ishöj, så vi var framme i mycket god tid, vi skulle först vara där kl. 13.00. Det passade i och för sig bra, så kunde vi handla det sista från Danmark innan vi for hem till Sverige. något av det håller sig ju inte så bra utanför kylskåpet, och det gick ju fortfarande några dagar innan vi var hemma i Nynäshamn igen.

Igen en mycket trevlig eftermiddag med John och hans fru Anette, deras två döttrar Laila och Linda samt deras barnbarn och Lindas sambo Benjamin.

Runt kl. 19.00 bar det av mot Öresundsbron och Sibbarp i Malmö. För första gången upplevde jag att det fanns kontroll på svenska sidan, de skulle se Esters pass, det var naturligtvis i ordning.

Vi körde till Sibbarp och inlogerade oss, jag hade när vi var där innan vi for till Danmark bokat en bra plats åt oss så det var klart. Nästa dag for vi till Jägersro för att köpa Lottes scooter. Den var klar så det var bara att betala och lasta den in bak i bilen. Ester fick överge sin plats längst bak i bilen och flytta in på baksätet, det var hon inte alls missnöjd med. På eftermiddagen fick vi besök av mina släktingar Britt och Kyösti så vi hade en trevlig eftermiddag med lite god mat och trevlig samvaro. Britt är barnbarnsbarn till min morfars moster.

När Britt och Kyösti hade åkt vid åtta tiden var det ju fortfarande ljust, så Lotte och jag ville ta en promenad med Ester, ned vid vattnet och sedan åter till

Lotte på stranden vid Sibbarp.

campingplatsen. Så på bilden ser ni Lotte köra iväg på sin alldeles nya promenadscooter med Öresundsbron i bakgrunden.

Nästa dag packade vi ihop och satte kursen norröver mot Nynäshamn, hade det varit för 30 år sedan hade vi kanske tagit dete i ett svep, men nu är det inte det, så när vi kom till Jönköping körde vi in på campingplatsen där. Vi har varit på den campingplats ett flertal gångar, ja faktisk var jag där första gången när jag campade tillsammans med min mor i 1963 och vi hade ett tält med brutit tak.

Vi fick en bra plats med utsikt över Vättern så denna blogg får avslutas med en solnedgångs bild över Vättern. 

Solen håller på att gå ned över Vättern.

 

 

 

Årets resa till förbunds stämma och släktforskar dagar i Växjö

I år var förbundets stämma med tillhörande släktforskar dagar förlagd till Växjö. En stad som för vår del väcker gamla minnen. Vi bodde från 1979 till våren 1985 i Ljungby och Hamneda ca. 5 mil från Växjö, så det blev ofta en resa till Växjö i ett eller annat ärende. Roligt att återse staden efter så många år.

Men innan vi kom till Växjö skulle vi en tur till Malmö, jag hade via släktforskningen fått kontakt med en släkting, närmare bestämd min morfars mosters barnbarns barn, hängde ni med?

Henne skulle vi besöka och bl.a. titta på bilder av gemensamma släktingar.

Nå men mer om resan, vi skulle ju dit först.

Vi startade hemma från fredag den 24 augusti så vi inte skulle jäkta på resan till Malmö, Lotte klarar ju inte så många timmar stillasittande i bilen. Vi kom lite sen iväg från Nynäshamn, så vi bestämde att stoppa över på en camping söder om Nyköping där vi har varit förut.

Katastrof!

Men innan vi kom iväg från Nynäshamn hände en smärre katastrof. Höger spegel på bilen hade gått sönder, så jag hade köpt ett ”nytt” från en skrot och bytt ut det dagen innan vi skulle resa. När vi skulle iväg sa Lotte att hon hade ett paket liggande på ICA om vi inte kunde köra förbi att hämta det. Naturligtvis kunde vi det, det var ju ingen omväg. Väl dit var P-platsen knökfull, med husvagnen efter blir ekipaget ju ganska långt, närmare 12 meter så det är ju inte sådan lika att slänga in på en P-ruta. Jag parkerade längs en trave säckar med blomjord, så kunde man fortfarande komma ut från P-platserna, tyvärr kom jag en aning för långt fram så jag blockerade en bil som skulle ut. Jag backade ett par meter men var inte uppmärksam på att jag hade vridit ratten en aning, så husvagns speglet hängde fast i säckarna med jord och rev det nyss monterade spegel sönder, allt ramlade ner på marken. Det var bara till att samla ihop bitarna och lägga in i bilen. Husvagns spegeln hade lossnat från sin arm och jag klarade inte trycka in det igen, bilens spegel satte jag fast med gaffer tape. Vi körde in till Caravanhallen i Södertälje och frågade om de kunde fixa husvagna speglet, det kunde de och inte ville de ha något betalt heller. Det kallar jag service. Nu kunde jag sätta bilens spegel bättre fast med gaffer tape och sedan fästa husvagns spegeln. Det fungerade och höll hela resan, men jag skall fortfarande ha ett nytt spegel till bilen.

Och så börjar resan på riktigt.

Som jag skrev innan var första stopp Nyköping, det blir lätt så när man kommer från Nynäshamn och skall söderut, vägen från Nynäshamn till Södertälje är smal och krokigt samt tät trafikerat av tung trafik, så de fem milen tar minst en timme när man har husvagn med.

Campingen hade sedan vi var där i fjol fått nya ägare som hade rustat uppp den, nytt service ”hus” i form av en stur container som var inrättat med toaletter och dusch, när man väl kom i den var det inget som skvalrade om att det var en plåtcontainer som man ser på fraktfartygen eller lastbilarna.

Vi fick en plats bak informationsskylten, sdan var det bara att veva stödbenen ned och få lite att äta samt gå tur med Ester.

Här står vi bakom skylten på Horns Varv och camping i Nyköping.

Vi kan varmt rekommendera denna camping, smidig inloggning och inga krav på campingkort eller annat tjams. Betalning med swish om ingen finns i receptionen.

Nå vi skulle ju vidare på vår färd mot Malmö. Efter en god natts sömn och frukost drog vi vidare söderut.

Vi hade bestämd att vi skulle köra ned till Ljungby i Småland, där har ju bott engång och vi känner till campingen sdan tidigare, men den gick naturligtvis inte utan stopp på vägen. Vi valde att stoppa över vid Brahehus där det finns gott om plats för långa ekipage som vårt, speciella P-rutor för husvagnar och husbilar som, även om de inte är så långa, ju precis som husvagnen är bredare än en personbil.

Vi tog lite att äta och sedan gick jag en liten promenad med Ester över till Brahehus slottsruin medan Lotte gick på toaletten.

Här är Ester och jag på väg till slottet.

Det var ett konstigt väder den dagen, just här vid Brahehus var det fint väder, men vi hade kört genom flera regnskurer på vägen dit.

När man tittade ut över Vättern mot Västergötland sidan, såg det mycket skumt ut.

Det ser lite mörkt ut över Vättern.

Det blev då också så att vi ju längre söderut vi kom körde in i den ena kraftiga regnskur efter den andra. Sina ställen var det så kraftig regn att vi knappt kunde se många meter fram för oss, så det blev till att sätta farten ned för att inte riskera köra upp i framförvarande bilar eller vattenplana.

Vi kom fram till Ljungby lite sent så det blev även här bara till att äta, titta på TV en stund, gå tur med Ester och sedan koja.

Nästa dag fortsatta vi mot Malmö, det var samma elände som dagen innan, kraftige regnskurar om vartannat fram tills vi kom en bit ner i Skåne, så klarnade det plötsligt upp och vi hade en fin solig kväll.

Jag kunde gå tur med Ester nere på stranden, ja hon fick endast gå på stigarna, inte på gräset. Nå det var nu många hundägare som tog det med en nypa salt, så även Ester och jag. Huvudsaken är att man plockar upp efter hunden.

En panorama bild med skupturen för de danska flyktinge 1940-1945 i mitten

Det ligger ju ett litet fiskeläge bredvid Sibbarp Camping så Ester och jag gick genom det tillbaka till husvagnen igen, då såg vi detta roliga huset.

Undrar på om det är ett porträtt av husets innehavare?

Nästa dag skulle vi så besöka Britt och Kyösti, Britt är som sagt min morfars mosters barnbarnsbarn och hon har en hel del bilder av släkten i Malmö.

Först skulle vi ha lite att äta, en mycket delikat laxpaj stod på menyn, sedan skulle vi titta på bilder och prata släkt. Jag fotograferade några av bilderna med min telefon (rent otroligt så bra kameror dete finns i dagens mobiltelefoner), sedan skall Britt sätta namn på bilderna, det går tyvärr inte i mobiltelefonen.

Här sitter Britt, Kyösti och jag och tittar på bilder, fotografen Lotte finns med i spegeln.

Vi höll på till sent på kvällen med att prata släkt och titta på bilder, jag fick reda på en hel del nytt om min morfars moster Bengta. Hon sticker lite ut i forskningen då hennes make var en tvättäkta knöl, stack från familjen till Trollhättan och sa i folkräkningen 1911 att hustrun och barnen hade stuckit till USA, då levde de knapert i Malmö. Nå så småningom tog Bengta ut skilsmissa, inte en dag för tidigt enligt mitt tycke.

Nästa dag hade vi funderat på att åka en sväng över bron till Danmark, men vi ändrade oss och stannade på Sibbarp och slappnade av. Jag gick en lång promenad med Ester samtidigt med att jag geocachade, det blev några stycken, från campingen längs stranden ut under brofästet och så en annan väg tillbaka igen. Bredvid bron ligger en liten pir, rester från det bröts kalk i Limhamn, senare användes den när Öresundsbron byggdes, nu är det ett populärt ställe att fiska från.

Den lilla piren och en fiskare. Stranden vid Sibbarp

Jag ville som sagt gå en annan väg tillbaka, på vägen kom jag plötsligt förbi detta konstverk, det fanns ingen skylt med information och det står mitt i ingenstans. Tyvärr är flera av de färgade glasrutor sönderslagna.

Vem har gjort detta och varför står det här?

Dagen efter bar det av till Växjö, vi kollade med vår GPS och med ViaMichelin vilken väg vi skulle köra, båda föreslog E6/E4 till Ljungby och sedan riksväg 25 till Växjö, den var snabbast och endast ett par Km längre än Riksväg 23 från Malmö till Växjö.

Efter några timmar var vi framme vid campingplatsen i Öjaby, en liten ort som ligger några få Km norrväst om Växjö.

En mycket trevlig liten camping, ingen lyx precis, men det fanns det som skulle finnas och en underbar utsikt över Helgesjön på köpet.

Ester hade ju varit i bilen ganska länge med endast korta promenader medan vi hade kört upp till Växjö, så hon skulle ut att gå en ordentlig promenad. På denna kom vi förbi ett jernåldersgravfält som heter Hönsarör, ett stort röse har gett namn till hela fältet.

Här är röset Hönsarör i Öjaby. Ja och så Ester förstås.

Jag hade ju ingen karta och jag visste inte hur stigerna gick, jag ville ju inte gäna hamna ute vid Växjö flygplats som ligger i Öjaby, så jag frågade en dam som också var på hundpromenad hur de gick, det svar jag fick var väl lite så där, ett par dagar senare upptäckte jag att jag bara kunde ha fortsatt fram på stigen, så hade jag kommit till en gata som gick tillbaka till landsvägen. Nå så fick Ester och jag två promenader i ett fint område.

Den 31 juli var det förbundsstämma, den var förlagd till Utvandrarnas Hus som ligger granne med lasarettet och Växjö sjön, mitt i centrala Växjö. Det betyder att det är svårt med parkering, men jag hittade då en tom plats i lasarettets P-hus.

Själva stämman gick ganska lugnt til väga, det hettade till lite en gång när flerårsbudgeten presenterades, men även det klarades utan för mycket problem.

Här sitter präcidiet strax innan det går lös. Stämmoordförande Sigvard Jacobsson i mörk kavaj.

Efter stämman var det buffe på en närliggande krog, maten var det inget att klaga på, men jag undrar hur de har tänkt när de dukade. Stolarna stod så tät att man knapp kunde dra en stol ut utan att få hela raden med sig, och at sitte och äta var en mycket intim affär där man ständigt gnubbade sig åt sidomännen. Men som sagt maten var god, och det är väl det viktigaste på en krog.

Lördag och söndag var det slöktforskar mässa i en idrottshall i Växjö, Fortnox het den, den ligger i det område av Växjö där alla sporthallar och arenor är samlade. Som vanligt var det mycket att se och många människor vid de olika montrarna. Naturligtvis var mässan präglat av att Växjö är ett center för emigrantforskning, inte minst tack vara Wilhelm Mobergs romaner.

Ett blick utöver alla montrarna och besökarna.

Arkiv Digital passade på att presentera en ny databas lagom till mäsan, Sveriges Befolkning 1975. Mycket användbar.

Vi bodde som sagt på Öjaby camping och en dag gick Ester och jag ut till Öjaby kyrka för att se den, den är ursprungligen från medeltiden men blev hörjat av en brand 1908 (tror jag det var), där endast murarna stod kvar. Det mesta av interiören gick upp i rök. Den återupbyggdes och en del av interiören rekonstruerades, så nu fungerar den igen som kyrka.

Öjaby kyrka med klockstabeln som överlevda branden.

Söndag eftermiddag packade vi ihop och satte kursen hemöver, vi övernattade en gång på resan hem och var hemma måndag eftermiddag sent, efter en mycket innehållsrik resa till Malmö och Växjö.

En liten krönika över det senaste året.

Efter att vi kom hem från Släktforskardagarna i Halmstad började dramatiken.

Lotte välte med sin permobil i slutet på september vilket resulterade i en sjukhusvistelse på närmare tre månader. Så det blev inte så mycket gjort förra hösten, ja fram till strax innan Jul var Lotte sjuk då det naturligtvis blev komplikationer. En olycka kommer ju sällan ensam.

Men efter årsskiftet har det ständigt gått framåt med Lotte så nog om elände för den här gången.

Vårens gotlandsresa

Vi fick i guldbröllopspresent av våra vänner Rolf och Lena med familj ett presentkort till Destination Gotland, det skulle vi naturligtvis försöka få mest möjligt ut av. Vi vill ju gärna besöka våra vänner på Gotland så mycket som möjligt, Rolf och Lena med deras barn och efterhand barnbarn, är nästan som familj.

Så till Kristi Himmelsfärd bestämde vi att vi skulle åka till Gotland, vi skulle ta husvagnen med ned, då Rolf och Lena bor de flesta helgerna på deras tomt i Hellvi på norra Gotland.

Vi gjorde husvagnen klar, den skulle besiktigas i år, så det var det första som skulle ordnas, det gick utan problem.

En av vår son Joons vänner hjälpte oss med att få en billig resa till Gotland, så det fanns pengar kvar på presentkortet till senare användning.

Rolf hade klippt gräset ned på tomten, så det fanns en iordninggjort plats för husvagnen när vi kom, med lite dirigerande fick vi husvagnen att stå som vi ville. Rolf hjälpte med att sätta förtältet upp och så var vi klara.

Ett par härliga dagar i fint väder, ja en morgon såg vi en trana på en åker bredvid tomten. Jag hade min kamera nerpackat i husvagnen, så det fick bli en bild med mobilkameran.

En trana på åkern bredvid tomten.

Rolf och jag gick ut att geocacha en dag, en hobby vi har gemensamt, det blev först några vi kunde köra till och bara gå en kort sträcka, men sedan blev det början på en serie han har på Kyllaj Hajdar.  Det var en bit att gå, bäst som vi gick började min ena sko kännas konstig. Det var en del av sulan som hade släppt i limningen, nå det var bara att traska på och så fixa det när vi kom hem till Nynäshamn igen.

Allt trevligt får ju tyvärr en ända, så även denna lång helg, söndag kväll bar det av till Nynäshamn igen. Nu skulle vi inte återvända innan sent på sommaren. Husvagnen fick stå kvar på Gotland, vi skulle inte använda den på fastlandet i sommar.

Inte visste vi när vi åkte hem från Gotland i maj, att det skulle bli en sådan sommar som det blev. Temperaturen steg ständigt och parkerade sig på runt 30 grader C, det är för varmt enligt vårt tycke, vara sig Ester, Lotte eller jag trivs i sådana temperaturer. Och allt blev snustorrt så det var ständigt risk för bränder i skog och mark. Ja det blev det ju också men tack och lov inte här eller på Gotland.

Sommarens resa till Gotland

I slutet på juli bar det av igen till Gotland, för att resa billigast möjligt, hade jag bokat resa till och från Gotland med väldigt sena färjor. Vi åkte från Nynäshamn strax innan midnatt den 24 juli och var framme i Visby runt 3.00 på morgonen. Den enda som hade sovit under hela överfarten var nog Ester, Lotte och jag hade suttit och blundat till lite men inte sovit riktigt.

Väl iland bar det av till Hellvi och husvagnen. Rolf hade berättat att han hade flyttat på den, så den stod mera i skugga än när vi var där i vår. Han hade hittat en perfekt plats under ett par ekar, så den var i skugga det mesta av dagen. Nödvändigt med dagstemperaturer på mellan 28 och 30 grader C.

På vägen dit var det dimma på flera ställen, oftast var det bara en lät dimma nere vid marken, men ibland var det tät dimma så man fick sätta farten ned för att inte riskera köra på något eller någon.

När vi väl kom fram och hade fått lastat ur bilen, samt plockat ut det från husvagnen som inte kunde vara där när vi skulle sova, gick jag en liten promenad med Ester, klockan hade ju efterhand närmat sig 4.00 så solen höll på att stiga upp och skingra dimmorna.

Soluppgång över Kyllai

När vi hade sovit några timmar var det dags att göra i ordning på riktigt, sätta upp förtältet och sätta ihop möblerna till förtältet. Medan vi höll på njöt Ester av att bara kunde gå ut och gå fritt på tomten.

När det var klart var det bara att njuta, och försöka hitta lite skugga så det inte blev för varmt.

Så är vi på plats för de nästa 2 veckorna, Ester njuter av att kunna gå fritt utan besvärande koppel

Vi riktigt njöt det, lugnet och tystnaden med svalorna svirrande i luften runt oss. Torsdag den 26 fyllde Rolf och Lenas dotter Susanne år, så det blev det vanliga telefonsamtal med födelsedags sång på danska, något som jag har gjort sedan hon var barn. Nu har det blivit en tradition som inte får missas. Fredag var vi samman med Rolf och Lena till födelsedagskalas hos Susanne och Peter med deras barn och Peters föräldrar.

Torsdag kväll gick jag en promenad med Ester och passade på att ta denna bild av månen över Susanne och Peters gård.

Månen över Saigs, Susanne och Peters gård.

På fredagen fyllde vår yngsta son Joon år, han hade också kommit till Gotland, fast med en mera normal avgång under torsdagen, så han skulle också firas. Då Joon bodde hos sin kompis som först hade ledigt på lördagen, blev det till att vi firade Joon då, enligt hans eget önskemål med middag på Max i Visby.

När vi väl hade firat Joon och körde tillbaka till Hellvi igen, skulle vi handla lite i Slite, det ligger på vägen. Medan vi var där ville jag geocacha lite då det ligger ett par gömmor i närheten. Den ena ligger vid en gammal försvars anläggning från Krimkriget, ja Sverige deltog inte i det, men byggde olika anläggningar för att hindra de krigsförande parter att nyttja svensk farvatten. Några hade byggd upp en hel mur ut mot viken. Det såg ganska fint ut så jag kunde inte låta bli att ta en bild med telefonen.

Ester var med att geocacha, hon tycker det är allmänt tråkigt när husse håller på med det.

En av dagarna vi satt och njöt tystnaden samt svettades i värmen såg vi en ganska stor insekt promenera på bordet, vi har senare fått reda på vad det är för en, men det har jag naturligtvis glömd.

Vår okända besökare, nå ja vår besökare som vi har glömd namnet på.

I de flesta fallen handlade vi i Slite, inte för att det ligger närmast, det gör Lärbro, men det är ett större samhälle med flera butiker. Emellertid  händer det att turen går till Lärbro, som denna dag när jag blev skickat iväg för att handla lite småsaker. Strax innan man kommer till Lärbro ligger det en medeltida källare. Ja det roliga är att ingen visste om den innan det hus som hade byggts ovanpå den på 1700 talet skulle renovera golvet. Verktygen försvann genom golvet och man trodde huset var byggd direkt på marken. Så man skulle kolla vad det var som var under huset, så hittade man en hel källare. Huset finns inte mer, men källaren finns kvar.

Den medeltida källaren, trappan går upp i en trädgård. Pelaren sägs komma från Gans Ödekyrka. Och ja, det ligger en cache även här.

Frånsett det roliga med att geocacha ser man mycket man annars inte skulle se, som denna källare. Den är inte skyltat på något sätt.

Vi var och besökta andra vänner på Gotland, Lotte skulle besöka en gammal studiekamrat som numera jobbar i Visby, medan de två damer drack kaffe geocachade Ester och jag längs muren och en bit längre söderut. Vi fick på så sätt båda motion.

Vi besökte även Nils och Anitha i deras sommarstuga i Sjonhem och vår gamla kyrkoherde samt goda vän Sven-Erik Pernler och hans hustru Ingun i Bara.

En dag då det inte var helt så varmt, ”endast” runt 25 grader C lovades det, beslutade jag att Ester och jag skulle ta de resterande cachar på Kyllaj Hajdar, det rörde sig om 5 stycken placerade runt kanten på hajdarna. Så jag packade ryggsäcken med en vattenflaska till Ester och en större flaska till mig , inte för att jag dricker mer, men för att kunna fylla Esters flaska upp, det är nämligen sådan en smart en som även är skål hon kan dricka av.

Sedan bar det av till parkeringsplatsen och upp på hajdarna, det var varmt, det gick inte lång tid innan jag var helt genomblöt i skjortan så den åkte av och ner i ryggsäcken. Kanske inte så klokt med tanke på solen, men det gick bra. Det blev mycket travande för oss båda, vi fick pausa några gångar för att dricka vatten och ta igen oss lite, men det lyckades då efterhand att ta dem alla. Då var vi också båda gott trötta.

Ester har hittat en plats i skuggan att vila lite.

Väl hemma vid husvagnen igen var det skönt att sitta och slappa av. Vi var just då ensamma eftersom Rolf och Lena var på Fårö med radioklubben ett par dagar, så jag tog de svettiga kläderna av och fick Lotte till att duscha mig med vattenslangen, den hade legat i solen så det var närmast en varmdusch jag fick, men skönt var det.

Eftersom det var så varmt blev det inte de stora aktiviteter, men ett par dagar var jag då ute att geocacha lite, ibland hade jag Ester med så hon fick lite motion, men ofta fick hon stanna hemma då det blev hiskelig varmt i bilen.

En av dagarna skulle jag ta en cache vid en gammal skjutbana, när jag parkerade bilen fick jag syn på två tranor som stod i vassen bara ett femtiotal meter från mig, jag hade tyvärr ingen kamera med mig så mobilen fick tjänstgöra som kamera. Bra de har blivit så bra efterhand äben om de ju inte står mål med en riktig kamera,

Tranorna vid skjutbanan

Även 14 dagars semester på Gotland får ett slut, det hade nära blivit panik när vi skulle hem, jag upptäckte plötsligt att våra biljetter var till dagen innan vi hade planerat hemresan. Det jag hade missat var att avgången var att i och med vi skulle resa kl. 01.00 var det natten mellan tisdag och onsdag och inte, som jag trodde, natten mellan onsdag och torsdag. Nå med hjälp från Henrik, Joons kompis, lyckades det att boka om så vi kom med natten mellan torsdag och fredag i stället.

Vi hade gott om tid efter att ha körd från Hellvi till Visby, så vi åt en pizza i husvagnen och handlade de sista sakerna innan vi skulle ombord på färjan, Ester skulle ju också gå en promenad så hon klarade att ligga i bilen de timmar resan tog. På promenaden passade jag på att ta denna solnedgångs bild från Hällarna ut över Östersjön, det kan väl vara ett passande avslut på denna blogg.

Höstens resa till Släktforskardagarna i Halmstad

Sista helgen i augusti var det släktforskarstämma och dagar i Halmstad, vi skulle naturligtvis dit för att för det första deltaga i förbundsstämman och för det andra besöka mässan, det är ju alltid något nytt och spännande att se på en sådan.

Vi startade hemma ifrån på förmiddagen onsdag den 23 augusti och satte kursen söderut mot Ljungby där vi skulle svänga av mot Halmstad. Vi ville så långt söderut som möjligt första dagen så vi kunde komma fram i ordentlig tid på torsdagen, vi skulle ju ev. handla lite i Halmstad och jag ville inte komma fram i sista minuten innan stämman fredag eftermiddag.

Första stopp blev Värnamo, det var väl lite längre än vi först hade tänkt oss köra första dagen, men det blev bara så. En liten trevlig campingplats som ligger längs Lagan. Vi kom fram i sista minuten innan de stängde för kvällen, chefen sa något om att det säkert blev kallt på natten. Ju det skall jag lova för det blev, vi fick sätta värmen på i husvagnen för att inte frysa. Nästa morgon vaknade vi till sol och värme, en riktig skön dag som et kan vara på eftersommaren. Det var inte till att fatta att det kvällen innan hade varit nästan frost. Vi gav oss god tid med att packa ihop och drog så iväg vidare på vår färd.

Vi var framme i Halmstad fram på eftermiddagen torsdag, fick anvisat en plats nära servicebyggnaden så Lotte inte hade så långt att gå för att komma på toaletten. Denna campingplats var raka motsatsen till Värnamo, den är enormt stor med inrutade kvarter med gatunamn, ja nästan som en hel stad. Det blåste som bara den, men vi ville i alla fall försöka sätta upp vår markis för att få lite skugga och skydd mot regn precis vid dörren. Sätta den upp gick väl bra men efter en knapp halvtimme hade vinden lyft så mycket i den att en av stängerna ramlade och markisen fladdrade, så vi plockade den ned igen.

Nästa dag var det stämma med efterföljande buffé där jag skulle ha ett bevis på att jag hade gått förbundets kurser som kursledare i släkthistorisk forskning. Skönt att få ett bevis på att de 3 helger jag har tillbringar borta från hemmet har varit väl använda. Det var en ganska trevlig tillställning.

Lördag var så första dagen på mässan, Lotte och jag var både inne att se den. Vi kom fram till att gå var för sig, jag ville hälsa på bekanta från andra föreningar och Lotte ville se lite mera allmänt.

Utanför själva mässlokalen hade Länsförsäkringar en monter, jag var inte så intresserad av den, men Lotte ville prata med dem. Det var någon form av tävligt eller lotteri och Lotte stod plötsligt med två stora brandsläckare, så nu har vi en och Joon en.

Det var flera av de utländska aktörer på släktforskningsmarknaden närvarande: Ancestry, Family Search, FamilyTree DNA och ett till amerikanskt företag som sysslade med DNA test och så naturligtvis MyHeritage.

Vi skulle naturligtvis hälsa på MyHeritage, ja det visade sig att vi hälsade på dem var för sig utan att veta den andra hade varit där. Orsaken till at vi skulle hälsa speciellt på dem var flera, för det första är jag sedan i vår prenumerant och har hittat många kopplingar till min danska släkt, för det andra ville jag hälsa på tjejen som delade ut min vinst till mig i fjol då jag vann en iPad mini i deras lotteri.

Både Lotte och jag pratade med en Daphna Bosik som tydligen är någon sorts PR medarbetare. När Lotte pratade med Daphna hade hon berättat om vår tur till Danmark där vi hade fått kontakt med släktingar delvis genom mitt MyHeritage abonnemang. Lotte hade fått kontakt med några av sina nevöer som vi inte hade sett på närmare 40 år, Lotte fick även en hel del fotos när hon besökte den ena av nevöerna. Daphna var mycket intresserad av detta och har bett oss skriva lite om det till MyHeritages Blogg. Ja jag fick också kontakt med släktingar jag inte hade sett på närmare femtio år. För min del är det en kombination av MyHeritage och att jag har lagt data in från en släktbok som togs fram i mitten på sjuttiotalet. Tydligen är MyHeritage väldigt populärt i Danmark.

Även i år hade de ett lotteri, även i år vann jag inget på lördagen men däremot på söndagen då jag vann ett DNA test samt komplett abonnemang i ett år. Så nu har jag MyHeritage fram till våren 2019. Då Lotte och jag redan har testat oss gav vi testet till Samuel vårt barnbarn, så får vi se vad det ger som resultat.

Två lyckliga vinnare med vart sitt DNA test paket.

Ja vi var faktisk två som vann då man gjorde en extra dragning eftersom det var sista dagen, så vi var två lyckliga vinnare.

Söndag ville Lotte inte med in, hon ville hellre stanna ute på campingplatsen och njuta av det fina vädret, så jag åkte ensam in. Jag gick på ett par föreläsningar, bl.a. en om hur en judisk familj kom till Sverige från Tyskland mitt under brinnande krig. Bertil Oppenheimer har skrivit en bok om ämnet och höll ett mycket bra föredrag. Jag var även på ett föredrag från Riksarkivet om guldkorn i arkiven, även det intressant.

När jag kom ut på campingen efter avslutat mässa ville jag se om det fanns några geocache i närheten, det gjorde det, så jag tog bilen och körde till en P-plats lite närmare den första cache, sedan var det till att promenera. Det blev till tre stycken, extra roligt var det att den ena hade fått flera DNF innan jag hittade den, nå den var också klurig så det förstår jag.

Tanken var från början att vi ville åka från campingen söndag eftermiddag upp till Ugglarp, jag ville se Svedinos museum, jag hade sett det för flera år sedan och jag hade hört att det hade hänt mycket på senare år. Men vi bestämde i stället att stanna till måndag morgon och så åka till Ugglarp.

Ju det hade hänt en hel del på Svedinos museum på de sista 20 -25 åren sedan vi var där senast. Alla flygplan har kommit under tak i en nybyggd stor hall, men annars är sig mycket lik. Otroligt många dubbletter av de utställda föremålen, en hel rad med Ford T nästan identiska och flera stycken Volvo 444, nå det får man ta med. Roligt var det hur som helst att se det.

Här är lite bilder från museet.

En hel radda Volvo bilar av olika modeller.

En härlig Ford A pickup, lägg märke till bygget av förarhytten, det ser ut som något man har gjort hemma i snickarboden.

 

 

 

 

 

Min morbror skaffade en sådan Fiat 500 på femtiotalet, och vi själv hade en 4 CV ett par år, en rolig liten bil att köra i.

 

Två gångar SAAB, en 92a från slutet på fyrtiotalet och en J35 Draken, ett av de vackraste flygplanen tycker jag.

 

 

 

 

 

 

I den nya hallen har man satt upp nästan en hel tablå runt en Junkers JU 52 3M

Förarkabinen i en JU 52 är ju något enklare än i dagens motsvarande flyg, inget i taket och enbart få instrument på panelen.

Efter att ha besökt Svedino var det dags att fortsätta hemåt, var vi skulle övernatta visste vi inte men vi tittade på kartan och fastnade för Mjölby, det var passande avstånd från hemmet så vi kunde få mat och njuta lite av kvällen innan det var dags att koja.

En fin liten campingplats men tyvärr var den mindre lyckat om man var handikappat som Lotte. Den ligger i en sänka och servicehuset ligger uppe på toppen av en brant kulle. Det tokiga är att de på skyltar hänvisar till toaletter vid den kommunala badplats som ligger på andra sidan kullen, men de låses kl. 19.00 på kvällen. En kontakt med Mjölby kommun gav inget större respons, man kunde inte alls förstå att det var lite tokigt att hänvisa till några toaletter på skyltar vid campingen när det var andra som skulle användas, toaletter som var omöjliga att komma åt för en handikappat utan att åka bil upp för kullen.

Normalt är det säkert många långliggare, men nu i slutet på augusti var det gott om plats

Nå vi klarade oss och nästa dag gick färden hem till Nynäshamn efter en trevlig släktforskar helg.

Som det syns ligger den fint ned till en liten sjö, jag gissar på det finns gott om myggor på sommaren, men inte när vi var där.helg.

Så ett par bilder från sista stoppet kan väl passa bra som avslutning.

 

Nynäshamn till Sandhamn med Nord-Syd linjen

Lotte och jag har flera gångar i sommar pratat om att vi skulle ta en tur med Nord-Syd linjen till Sandhamn och retur. Vi var lite nyfikna efter att se stället, inte minst med tanke på alla de mord som Viveca Steen låter äga rum där.

Så den 14 augusti hade SMHI lovat bra väder så vi drog iväg alla tre, ja Ester skulle naturligtvis med på resan.

Vi fick en mycket trevlig resa i mycket vackert väder, enda problemet var att vi var för varmt påklädda, men det får vi ju skylla oss själva.

Denna blogg är mest, ja nästan 100% en bildkavalkad över vår resa.

Först ett par kartor.

Jag var tvungen att skanna in kartan i två bilder, Norr och söder

 

Här är så lite bilder från turen, lämpligen börjar vi i Nynäshamn.

Nynäshamn med färjan till Lettland

När vi kom en liten bit längre ut upptäckte vi att det var nog en Lättlands färja på väg in i hamnen, så den ena avgick när den andra kom.

 

Och här är så den ankommande färja.

Första stopp på färden var Gruvbryggan på Utö, det var roligt att se hur där ser ut, även detta en plats vi har pratat om att åka till, nu kom vi i alla fall så vi kunde se den och Utö Kvarn som höjer sig över skogen.

Utö Kvarn höjer sig över skogen

Hamnplatsen

Men färden gick vidare till nästa brygga på Fjärdlong sedan var det Ornö och kyrkviken, en väldigt djup vik vi åkte in i, verkligen en upplevelse att se.

Ornö Kyrka

Nästa stopp var en ö med litterär anknytning nämligen Kymmendö, den ö som sägs att vara förlagan till Strindbergs Hemsöborna. Strindberg hade hur som helst sommar bostad på ön fram till Hemsöborna kom, sedan var han inte så välkommen längre sägs det, man tyckte han hade pekat ut öborna.

Det såg nog inte ut så på Strindbergs tid.

Vi såg naturligtvis även enstaka seglare på vår tur, men faktisk förvånande få, och som gamla seglare förvånade det oss att så många gick för motor. När vi hade båt för många år sedan användes motorn enbart i yttersta nödfall, annars var det segel som gällde.

 

På väg in till Kymmendö

Vi fortsatta färden via Dalarö till Rögrund. Här hade man verkligen känslan av att det var ett litet grund som var bebott av ett par sommargäster. Bryggan fanns men sedan var det till att balansera upp över klipporna till resten av ön.

Rögrund

När vi seglade vidare från Rögrund fick jag plötsligt syn på ett litet ovanligt djur i Stockholms Skärgård, men den såg nu mest ut som den satt och njöt solen.

Krokodill

Nu skulle vi passera ett par smala sund under färden vidare till första stopp på Nämndö, ju det var enda ön på turen som hade två stopp.

En liten ö vi passerade

Denna lilla ö var ganska obebodd, inte ens en fågel såg vi på ön men det är säkert att populärt ställa att åka till över dagen, den ligger ju nära en större bebodd ö.

Varför ligger det en kula på toppen av klippan?

Vi undrade mycket över varför det på ett par ställen under vår färd var placerat en kula på toppen av en klippa, som till exempel på denna bild.

Som jag skrev innan var det lite smala passager vi skulle genom.

Det var roligt att passera dessa smala sund, sina ställen gick båten så nära den ena bredd att man nästan kunde räcka en arm ut och röra klippan.

Hus på Nämndö

Oftast låg bebyggelsen en bit från vattnet, men här låg en hel rad gamla stugor ner till vattnen. Det är nästan så man förväntar att Melker eller någon av de andra från Saltkråkan skall stå och vinka på bredden.

En alldeles egen liten ö.

Det är säkert många som drömmar om en alldeles egen liten ö, här är någon som har lyckats skaffa en liten ö. Det tar ju inte många minuter att gå runt ön och det ser väldigt mysigt ut.

Sunnan på väg in

Så kom vi fram till Sandhamn. En livligt trafikerat brygga, vår båt hade knappt gått ut innan nästa kom in, här är det Sunnan som är för ingående. Vi började med att förtära vår medhavda matsäck, det var gott, sjön ger en viss aptit. Sedan skulle vi promenera lite runt i Sandhamn, tyvärr fick Lotte problem att andas, så vi kom fram till att hon skulle stanna vid bryggan medan Ester och jag promenerade. Ja första stopp var att ta en geocache som ligger på vägen till Troville, sedan en lite annan väg tillbaka för att se lite annat av Sandhamn.

Seglarstuggorna

Ester och jag såg en trappa ned mot hamnen, vi blev nyfikna på hur där såg ut, och såg en hel mängd exakt likadana hus liggande i terrasser ned mot havet. Vi hittade en där deet var någon hemma och fick reda på att det var gamla seglarstugor som nu var fritidshus. Närmast som fiskebodarna i de gotländska fiskelägen. Roligt att se i alla fall.

Huset på bryggan

Lite mera av Sandhamn ville vi ha även om tiden började bli knapp, båten hem skulle avgå 15.00 och vi hade använt en bra stund till att stå i kö för en glass. Så detta lilla hus får representera lite av det gamla Sandhamn tillsammans med lite andra byggnader.

Är den så gammal som den ser ut?

Denna butik på bryggan fick i alla fall mig att fundera. Den ser ju ut som den har legat där i många år och varit den lokala handelsbod. Det är den för all del fortfarande samt ombud för såväl Systembolaget som Apoteket. Men är det en gammal diversehandel?

Väntar på båten

ja dete blir så sista bilden från vår tur till Sandhamn. Lotte sitter och väntar på båten hem till Nynäshamn medan Ester och jag går lite på fotoutflykt. Det var väldigt många som skulle med söderut med den båten. Den är ju inte enbart en turist linje men även en kommunikationslinje i ytterskärgården. Så många avd de som stod på i Sandhamn stod av under resans gång på de olika bryggorna. Det var det även på turen upp till Sandhamn, många stod på och gick av på de olika bryggorna. Så vi hoppas linjen har kommit för att stanna så vi kan åka med den igen till nästa år.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Semester och släktforskningsresa i Danmark och Sverige

Det här blir ett väldigt långt blogginlägg, så hav tålamod att läsa det genom.

I år hade Lotte och jag bestämd att vi skulle till Danmark på semester, vi har inte varit där på några år så vi tyckte att nu skulle det vara. Det var nära att det hala gick om intet i och med att vår hund Ester blev sjuk och skulle opereras, ett par saftiga veterinär räkningar kan kasta omkull även den bästa planeringen. Nå vi började med att skaffa pass till Ester, för att kunna få henne med in i Danmark och speciellt med åter till Sverige igen måste husdjur ha pass och olika vaccinationer. Nu har hon det och det gäller tre år.

Vi tittade på hur vi skulle resa så det blev billigast möjligt, vi kom fram till att det billigaste ville vara att resa ut via Göteborg med Stena Line, de hade en avgång kl. 04.15 så vi var framme i Fredrikshavn kl. 07.30, den var billig endast 879:- för bil med husvagn och två personer samt hund. Då vårt första stopp skulle vara en släkting i närheten av Århus passade det bra.

När vi nu skulle till Västsverige ville vi även se om vi kunde besöka Janos Legendi, en av våra gamla vänner från PRO som har flyttat till Mariestad. Han har ofta sagt att vi skulle ta kontakt om vi kom på de kanter.

Resan tvärs över Sverige blev en blåsande affär, det blåste halv storm när vi startade från Nynäshamn och det fortsatta så hela vägen, så den lilla bilen fick jobba.

Väl framme i Mariestad parkerade vi på golfklubbens ställplats/camping. Vi valde visserligen fel plats, de har två stycken varav den ena är bakom en liten skogsridå och den andra med utsikt ut över Vänern. Av misstag valde vi platsen i lä, nå det betydde inget, det fanns gott om plats.

Vi ringde Janos, vår vän från PRO, och han insisterade på att vi skulle åka taxi på hans bekostnad, då han ville vi skulle kunna ta ett par glas vin och annat. En mycket trevlig och god middag samt någon timmes samvaro senare gick resan åter till golfklubben. Tack för den kvällen Janos.

Nästa dag skulle vi så köra till Göteborg, då färjan först gick kl. 04.15 på morgonen hade vi några timmar att fördriva innan vi kunde köra till Terminalen, de hade nämligen ingen möjlighet att vi kunde parkera vårt ekipage innan det var dags att checka in kl. 03.45. Så vi stannade på en rastplats i Partille, då hade vi ca en kvart – 20 min. körning till terminalen.

Vår tanke var att vi skulle ha sovit lite så vi var något så nära utvilade när vi körde iland i Frederikshavn, det blev det inte mycket av. Jag gick promenader med Ester, geocachade lite och vi åt lite mat samt tittade på en film. När klockan blev runt 01.30 startade vi och satte kursen mot terminalen, det visade sig att många andra hade fått samma idé, så det var ganska många som väntade på att få checka in. Incheckningen började i stort när färjan kom in ca. 40 min. innan avgång. Ombordkörning en kvart innan avgång.

Sedan var det upp i salongerna och hitta en plats där man fick vara med hunden, det var väl skyltat, men många bredde ut sig ganska enormt. Nå vi hittade en plats i ett hörn, tyvärr precis bredvid dörren ut till däck så det var ett ständigt spring av människor som skulle ut att röka. Nå Ester tog det mesta med jämnmod, hon rullade ihop sig och somnade.

Det var i övrigt förvånande många barnfamiljer med på denna sena/tidiga avgång, vi hade ju trodd det mest skulle vara yrkeschaufförer på en sådan avgång, men det var det alltså inte.

Efter tre timmar kom vi till Fredrikshavn, nu skulle vi använda Esters pass trodde vi, vi såg inte röken av en tullare, ju ett par såg vi men de var enbart intresserade av långtradare. Så vi fortsatta genom terminalområdet, vi hade bestämd att vi ville stanna första natt i Fredrikshavn och använda en del av dagen till att sova. Vi körde ut till campingplatsen, totalt tillbommat, inte en kotte i receptionsbyggnaden och bommen nere. De öppnade först kl. 10.00 och det hade vi ingen lust att vänta på.

Vi baxade ekipaget runt och skakade Fredrikshamns damm av våra däck, ut på E 45 söderut, vi räknade med att hitta en rastplats någonstans efter vägen. Det gjorde vi också, vi körde in och parkerade, vevade stödbenen bak och stödhjulet fram ned, gick en liten promenad med Ester, sedan drog vi för gardinerna och la oss att sova några timmar. Vi kunde se att många av våra medpassagerare hade fåt samma goda idé. Efter några timmars sömn vaknade vi utvilade och kunde fortsätta vår färd

Detta var som tidigare sagt en kombinerat semester och släktforsknings resa. Jag hade genom MyHeritage abonnemanget fått träff på flera släktingar på såväl min som Lottes sida, som vi inte hade haft kontakt med på flera år.

Första stopp skulle vara i Skanderborg, en liten ort sydväst för Århus. Där bodde min tremänning Arne, som jag hade lekt med som barn, jag hade inte sett honom på nära 50 år och fick kontakt med honom via hans son, som också hade MyHeritage. Det skulle bli spännande att se honom.

Ett litet hus på huvudgatan i Skanderborg

Vi checkade in på Skanderborg Sö camping, en fin liten camping som ligger ned till sjön. Mycket trevlig personal och naturligtvis färskt morgonbröd som på alla danska campingplatser. Vi satte upp husvagnen och ringde till Arne, vi bestämde att vi skulle komma nästa dag runt kl. 12.00, så det var upp och fråga i receptionen om det var OK att ha vagnen stående till runt 15.00, det var inga problem alls.

En fin plats fick vi.

Jag gick en promenad med Ester, hon hade ju suttit i bilen det mesta av dagen och bara fått ett par korta promenader när vi rastade söder om Fredrikshamn. Vi gick ned till sjön för att se hur det såg ut. En liten badstrand var det också men Ester fick inte bada, vi hade inte lust att få en blöt hund in i vagnen när vi skulle sova.

Lite fiske i Skanderborg Sjö

Vi åt kvällsmat tittade på en film och la oss relativt tidigt. Vi var ju fortfarande ganska trötta efter nattens resa.

Nästa dag skulle vi så besöka Arne som bodde i en liten villa på andra sidan sjön, ett mycket trevligt besök där han bjöd på lunch och vi pratade minnen. Han hade även ett fotografi av en gemensam släkting som hade deltagit i kriget 1864 och fått en medalj för utvisat stort mod: Han hade tagit en handgranat som hade kastats ned i skyttegraven och kastat den ut ur graven, på så sätt hade han räddat livet på ett antal kamrater och naturligtvis sig själv. Han blev Dannebrogsman, alltså han fick ordenen ”Ridder av Dannebrog”, inte så vanligt för en menig soldat. Det var Arnes farfars far Peder Nielsen  och hans hustru Ane Marie Pedersen som var på billedet. Jag har läst om dem i släktboken men inte sett något foto på dem innan.

När vi skulle packa ihop från Skanderborg och jag skulle tömma toa tanken, fick jag en överraskning när jag kom att titta upp.

Ett par svalor hade byggt bo precis ovanför skålen, det verkade inte störa dem alls med den aktivitet det var när gästerna skulle tömma sina tankars illaluktande innehåll.

Efter besöket hos Arne satte vi kursen mot Kollund och en annan tremänning Jens och hans sambo Betty. Vi skulle vara där en veckas tid och njuta av deras stora gästfrihet, vi hade inte sett dem på en fyra – fem år, så det var en del att hämta igen.

Medan Jens och jag parkerade husvagnen i deras infart, gick Betty en promenad med Ester, det var mycket uppskattat av Ester. När vi väl kom in utökade Ester snabbt sin uppskattning till även att innefatta Jens.

Jens och Betty hade gjort en härlig middag som vi njöt av, då ingen av oss skulle köra mera tog vi ett par glas vin till maten, sedan gick jag kvällspromenad med Ester och det var tid att koja för oss alla.

Nästa dag blev det släkten som stod i fokus. Jag skulle ha samlat så mycket information som det bara gick från Jens, om hans föräldrar och om hans syskon. Jag gav även Jens en utskrift av ett foto jag har från hans farfars systers (och min mormors systers) guldbröllop där vi på gruppbilden har en mängd av våra gemensamma släktingar som numera sedan länge är avlidna.

Jag gick promenader med Ester, bl.a. gick Betty, Ester och jag gendarmstigen ned till gränsen mellan Danmark och Tyskland. Tidigare gick gränsvakterna (gendarmerna) på denna stig för att se att inga smög sig över gränsen in i eller ut ur Danmark. Numera är det en populär promenadstig genom Kollund skov. Gränsen utgörs här av en liten å som heter Kruså, precis som staden som är gränsstad mellan Tyskland och Danmark. Ja såväl Ester som jag gick även över gränsen, det finns ingen kontroll här, och in i Tyskland.

Här sitter Betty och Ester i Tyskland medan jag står i Danmark. Gränsen går vid den platta som sitter nästan mitt i bilden.

Jag hade fått kontakt med en ingift släkting, Herman Hamann,  i Graasten, dem hade jag avtalet att jag skulle besöka när vi kom till Kollund, så det var ett samtal till dem för att avtala besök. Så nästa dag körde jag till Graasten för att besöka Herman Hamann och höra hur det var med ingiftet. Jag visste att den som var länken från min släkt var min mors kusin Niels Bent Hansen som var gift med en Astrid Kristine Hamann, en gammal släkt från Slesvig. När jag väl kom till Herman kom det fram att Astrid Kristine var hans syster, så Nils Bent Hansen var hans svåger. Vi fick ett längre snack över släktforskningen, sedan satte vi oss ut i trädgården och njöt av ett glas öl tillsammans. Ett mycket trevligt besök.

På onsdag kväll hade man en tradition i Kollund att man sjöng solen ned, Lotte och Betty gick bort till kyrkan, som ligger granne med Jens och Bettys hus, och deltog i sången, det var mycket stämningsfullt sa de när de kom hem.

Torsdag skulle vi på utflykt, vi packade en matkorg och åkte sedan tvärs över Jylland till Höjer vid Västerhavet. Det speciella här är att havet ligger högre än landet innanför vallarna, så det finns en sluss i Höjer som ser till att den å som rinner ut här endast har utlopp i havet under ebb, vid högvatten är portarna stängda. Det är mycket fruktbar lantbruksjord som har invunnits här vid Höjer.

Ester och Betty ute i Vadehavet, Ester ville bada men det fick hon inte

Dena stolpe står fram för vallen och man kan se hur högt vattnet har stått vid olika tillfällen.

När vi nu var på Jyllands västsida besökte vi även Rudböl, en annan gränsstad mellan Danmark och Tyskland. Rudböl har den egenhet att gränsen går mitt genom huvudgatan, även om vi har varit där flera gångar förut, skulle vi i alla fall ha en bild med oss på var sin sida om gränsmarkeringen, Lotte i Danmark och jag i Tyskland.

Här står vi så på var sin sida om gränsen. Jag i Tyskland och Lotte i Danmark

Gränsstenen där vi stod mitt i gatan DRP är Tyskland (Deutsches Reich Preussen) och D är Danmark. Som synes har gränsen justerats någon gång efter 1920

Jens och Betty fick även vara hundvakt en eftermiddag medan Lotte och jag åkte på lite geocaching i närheten. Det gick fint Ester trivdes bra tillsammans med Jens och Betty.

En kväll när vi hade grillat korv, tog Lotte en korv och skar i mindre bitar. Sedan gömde Betty den på olika platser i trädgården bl.a. under en upp och nervänd blomkruka, Ester släpptes och fick besked på att söka. Hon var väldigt duktig och sökte snabbt reda på alla bitarna. Nästa kväll skulle vi prova igen, den här gången med hundgodis, det var ju lite svårare då det inte luktar så starkt om en korv. Även det lyckades Ester hitta alla bitarna även om det tog lite längre tid, speciellt dden bit som låg bredvid komposten var svår, men det lyckades då.

En av kvällarna medan vi var i Kollund, hörde vi plötsligt ångvisslar, det var ju konstigt. Visst ligger Kollund vid Flensborg Fjord, men ångfartyg är ju inte det man vanligtvis har i dag. Så Vi gick ner till fjorden för att se vad det var. Det visade sig att det var någon sorts hamnfest i Flensborg med deltagande av ett flertal gamla fartyg: Gamla fyrskepp, en gammal isbrytare ”Stettin”, som Lotte och jag har sett för många år sedan i Travemünde, och många andra gamla skepp. De seglade ut genom fjorden till Oxöarna och tillbaka igen till Flensborg. Jag fick en del bilder av skeppen när de kom närmare Kollund. Fjorden är ganska smal där, så de kom relativt nära den danska kusten.

Isbrytaren Stettin och ett tidigare norskt kustfartyg som var på besök i Flensborg.

Sista dagen i Kollund körde vi ut till Sönderhav längre ute mot fjordens mynning i Östersjön, och åt glass samt njöt av det fina vädret. När vi skulle hem igen föreslog Betty att hon skulle ta Ester och promenera tillbaka. Som sagt så gjort, vi andra tog bilarna och Ester gick med Betty. Hon var lite trött när de kom hem, Betty sa att Ester fick uppmuntras ett par gångar, tror jag gärna, hon hade tidigare på dagen gått med mig på gendarmstigen till Tyskland och åter, en sträcka på runt 5 km, nu gick hon från Sönderhav till Kollund, en till sträcka på knappa 4 km, så undra på att hon var trött när hon kom hem.

Nästa dag gick så resan vidare till Själland, över Fyn och över Storabälts bron till Lise och Ole i Sandby vid Glumsö på Sydsjälland. Lise har varit gift med en annan av mina tremänningar Oluf, som var en hel del äldre än Lise som är i stort jämnårig med Lotte och mig. Oluf dog för ett antal år sedan och efter några år hittade Lise en ny kärlek i form av Ole en kusin till Oluf på hans mors sida.

Även här skulle det kompletteras i min släktforskning, så Lise fick svara på frågor.

Vi skulle även besöka andra släktingar som bor i trakterna. Först och främst skulle vi besöka en kusins son, Kurt Andersen, som bor i närheten av Slagelse, egentligen skulle vi ha varit förbi när vi körde till Lise och Ole, men det blev så sent att vi fick ta det en annan dag. Så jag ringde och fick bestämd när vi skulle komma. Han är min morbrors barnbarn och vi har aldrig träffats, när jag besökte min morbror senast var hans far flyttat hemma från och gift sedan länge, så det var ett spännande möte.

Det var en mycket trevlig kväll vi fick med Kurt, hans hustru Connie, hans bror Niels och hans hustru Susanne. Vi tittade på bilder de hade från deras far som i sin tur hade dem från deras farmor och farfar. Många av personerna visste de inte vem det var, i vissa fall kunde jag hjälpa dem då jag kände igen personerna från min barndom. Jag fick även en del information om var några av mina kusiner hade tagit vägen, bl.a. att en av dem, min kusin Asta, bodde i Glumsö inte så långt från Lise och Ole. Och naturligtvis fick jag information om Kurt och Niels egen familjer, deras hustrur, barn och barnbarn.

Men vi hade fler släktbesök att klara ut. Jag fick ju ett tips av Kurt om var min kusin Asta bodde, så henne skulle jag försöka träffa. Jag ringde henne och hon tyckte det skulle vara roligt att träffa mig igen, hon hade inte set mig sedan min mormors begravning i 1960 då jag var 17 år gammal. Lotte ville inte med att besöka Asta, så Ester och jag körde ensamma på besök. Även här hade vi en trevlig eftermiddag där jag fick information om Astas familj, hennes barn och barnbarn. Efter besöket gick Ester och jag en lång promenad i en närliggande skog.

På tal om promenader så fick Lise helt oförvarandes lockat Ester och mig ut på en ordentlig vandring ett par kvällar innan. Jag skulle gå en sväng med Ester efter maten, det brukar jag göra, så jag frågade om det fanns någon vägsträcka som inte var så trafikerat. Fick ett tips på en slinga som skulle vara runt 3 km lång, det var helt OK även om klockan närmade sig 21.00, så Ester och jag gick iväg den anvisade vägen. Efter en rum stund tittade jag på kartan i telefonen, jag tyckte det var konstigt vi inte hade kommit till den tvärväg vi skulle ta för att komma hem. Jag upptäckte då att de tre km. nog var en kraftig underdrift men att det nu inte var lönt att vända. Jag kunde lika bra fortsätta, jag var hemma ca. 22.30 och det var efterhand så mörkt att Lotte hade börjat bli orolig för oss. Dagen efter körde vi turen med bilen innan vi körde till Nästved och handlade, Ester och jag hade gått 6 km. Det är i och för sig inte så farligt, men inte gärna kl. 21.00 – 22.00 på kvällen när det börjar bli halvmörkt.

En av dagarna vi var i Sandby ville vi köra över på Terslev Overdrev för att besöka Grethe, hon är änka efter min tremänning Verner och mor till Jens i Kollund. Vi hade försökt ringa flera gångar, men inte fått svar. Så vi åkte över på vinst och förlust, och dröm om vår förvåning när vi inte bara mötte Grethe utan även Jens och Betty som hade kommit ett par timmar innan. Så vi fick en trevlig kaffestund i trädgården alla fem.

Nu hade vi besökt flera av mina släktingar, men vi hade ju även fått kontakt med några av Lottes nevöer. Först och främst hennes lillebror Jims ena son Jimmy och hans hustru Tine som också använder MyHeritage. De bodde i Vipperöd utanför Holbäk, Jimmys bror Tommy bor i Holbäk så de bor ju inte så långt från varandra. Vi har inte sett några av dem sedan de var på besök hos oss medan vi bodde i Albertslund i mitten på sjutiotalet.

Så på söndagen satte vi kursen mot Vipperöd, Lotte var något skeptisk för detta familjebesök, hur skulle det nu gå. Men vi fick en stormande välkomst av såväl Tine som av Jimmy och deras två barn Andreas och Sofie. Barnen är nästan jämnåriga med våra barnbarn, ja Andreas är 18 så han är jämnårig med Samuel och Sofie är 14 så hon är två år yngre än Johanna. Medan vi satt och drack the och kaffe kom Tommy på besök med sin flickvän, så vi fick även hälsat på honom. Han liknade sin far såväl på utseende som sätt att vara. Han var också glad över att träffa oss.

Lotte och Tine fördjupade sig i en massa fotos som Jimmy hade tagit vara på när hans pappa dog, det var bilder från Lottes barndom bl.a. av hennes pappa.

Lottes far

Det fanns även en del bilder som Lottes fosterföräldrar hade skickat till hennes biologiska föräldrar. Lotte fick en hel del fotos med hem, det blev hon mycket glad för. Efter en mycket trevlig eftermiddag och kväll var det dags att tacka för oss och köra tillbaka till husvagnen i Sandby.

Men det var inte bara Lottes lillebrors barn vi hade fått kontakt med, vi hade även fått kontakt med hennes storasysters ena son John som bor i Ishöj. Vi bestämde att vi skulle besöka honom när vi åkte tillbaka till Sverige igen på tisdagen.

Så vi startade tisdag vid 11.00 mot Ishöj, vi hade sagt vi nog kom runt 13.00, men det gick betydligt snabbare att köra dit än jag hade väntat, så vi var där redan lite över 12.00. John hade sagt jag kunde köra bil och husvagn upp på gräset utanför baksidan på deras hus, så skulle han nog komma ut och ta emot om jag bara ringde. Så när vi kom fram slog jag en signal till honom att nu var vi där. Han kom ut och visade var jag kunde parkera.

Hans hustru Annette hade stannat hemma från jobbet för att hälsa på oss, så vi fick även här en mycket varm välkomst. John hade nyss gått i pension från DSB där han hade varit lokomotivförare i många år, Annette jobbade fortfarande och kom normalt hem runt 13.00, men i dag hade hon alltså tagit ledigt.

Vi fick fika och satte oss att prata släkt. Vi har inte sett John sedan han hjälpte oss att flytta till Taastrup 1973, så det var mycket som skulle hämtas in. Vi pratade om hans syskon och om Lottes syskon, i och med att Lotte var fosterbarn hos en familj som bodde först i Jylland sedan på Fyn från hon var två, hade hon ju först lärt känna sina syskon när hon blev vuxen. Den enda av dem hon hade riktigt bra kontakt med var hennes lillebror Jim, de andra syskonen var så mycket äldre än Lotte att det aldrig riktigt blev någon kontakt.

Så vi pratade lite DSB, då Lotte och jag också en period har varit anställda vid DSB, men mest var det släkten vi pratade om. Lotte fick information om sina syskon och om Johns syskon.

Det roliga i allt detta är att såväl John som Jimmy pratade om att åka upp till Nynäshamn och besöka oss nästa år, det ser vi fram emot. Efter några timmar fortsatte vi vår resa över Öresundsbron till Sverige.

Om resan genom Sverige är inte så mycket att berätta. Första stopp var i Markaryd på en liten trevlig camping vi har besökt för flera år sedan. Numera skall man veta att den finns då den inte står i någon campingplatsförteckning, vara sig SCR eller i tidningen Allt om Husvagn och Campings katalog över fristående campingplatser.

Vi fortsatta nästa dag till Linköping då jag ville se Flygvapenmuseum efter ombyggnaden. Vi diskuterade om vi skulle snåla och stå på museets ställplats där vi kunde stå gratis, eller om vi skulle ta in på Glyttinge camping som vi har besökt många gångar innan. Glyttinge segrade.

Det var som alltid intressant att se Flygvapenmuseum, de har fått lite nya flygplan och inte minst den nedskjutna DC3 som bärgades från Östersjön för några år sedan. Lite bilder tog jag naturligtvis.

Även om den har fått lösnäsa är det ett vacker flygplan Caravellen.

När jag parkerade vid Flygvapenmuseet och först hade parkerat fel, råkade jag slå i en husbil som stod parkerat i rutan bredvid. Det var precis så jag tuchade bilen med den bakre delen av vår husvagn. Vi fick en mindre intryckning på skenan till förtältet och han fick en liten repa. Jag pratade med honom och han sa det inte var mer än han kunde polera det bort, så vi skildes som de bästa vänner i världen.

Efter besöket på flygvapen museet var det sedan att rulla hem, men Lotte föreslog att vi skulle ta en natt mer innan vi körde hem, så vi tittade efter en lämplig camping och hittade en lite norr om Nyköping: Horns båtvarv och camping. Mycket enkel standard men det var vad det skulle vara, och en alldeles underbar utsikt över viken in till Nyköping.

Inte helt fel utsikt att vakna till tycker vi.

Nästa förmiddag satte vi kursen hem och var hemma tidigt på eftermiddagen efter en härlig semester i främst Danmark med besök hos gamla och nya släktingar.

Att släktforska med MyHeritage

I fjol på släktforskardagarna i Umeå hade MyHeritage en monter, ja det har de på alla släktforskardagar i likhet med Ancestry och Family Search. De vill ju alla tre gärna ha svenska att ansluta sig till deras databaser. Family Search är som bekant den enda av dem som är gratis då den förmedlas av Mormonkyrkan, de andra kostar pengar från en dryg 1000 lapp/år och uppåt beroende på vad man vill ha.

MyHeritage hade ett lotteri de två dagar, varje dag lottade de ut en iPad mini2, själva lotten var gratis, så även om jag normalt håller mig på mils avstånd av allt vad som heter lotterier, tog jag en lott. Jag hade ju inget att förlora enbart något att vinna. På lördagen vann jag inget, på söndagen, då vi skulle resa hem, var jag inne en sväng för att kolla en sak och passade på att ta en lott även då. Den här gången var det vinst, jag lämnade hallen med en alldeles ny iPad mini.

MyHeritage tyckte naturligtvis att jag, när jag nu hade vunnit en iPad, skulle lägga min forskning ut på deras sida, det kostade ju inget. Det är i och för sig helt rätt, men vill du ha kontakt med några av de som har samma personer som du i sin forskning, alltså potentiella släktingar, kostar det pengar.

Nå jag skaffade ett konto installerade deras program ”MyHeritage FamilyTree Builder” och läste in en gedcom fil i programmet, jag anslöt det till deras databas och fick reda på att jag kunde ha hur många poster som helst på min dator, men endast 250 på hemsidan utan att pröjsa. Av olika skäl hade jag ingen lust att göra det just då, jag tyckte jag hade lite annat att använda min blygsamma pension till. Men jag fick ständigt mail från dem, att nu hade de hittat en ny matchning till några av de 250 personer som låg ute på deras databas.

Så kan det se ut i Family Tree Builder

I de flesta fallen kunde jag bara säga nå, jag kunde inte komma i kontakt med forskarkollegan utan att betala, men ibland hade man tur att namnet var så pass ovanligt att det gick att hitta personen i Eniro eller den danska motsvarigheten KRAK. Så kunde man komma lite längre när man hade pratat med dem. Det var ju lite retfullt, då det visade sig att många av dessa matchningar var från danska släktforskare, det var alltså Lotte och min danska släkt som gav matchningar.

För det mest intressanta för min del var ju att försöka hitta några av mina eller min hustrus danska släktingar, de svenska släktingarna har jag något så nära koll på i Disgen, och där vet jag hur jag skall söka vidare på dem. Ja min tyska släkt vore ju också intressant att veta mera om, en del har jag från min bror och från Norbert Mangels, som är gift med min fars kusins dotter, men inte allt.

Så i vår bestämde Lotte och jag oss för att nu skulle det vara, vi skrapade pengar ihop löste ett abonnemang, efter vissa diskussioner med dem fick vi förhandlat priset kraftigt ned till en mera smakfull nivå.

Plötsligt hände det saker, det bokstavligen välde in med matchningar, nu var ju plötsligt hela släkten ute på MyHeritages databas.

Jag fick kontakt med ett par barnbarn till min morbror, jag förlorade kontakten med den grenen av min släkt när min mor dog i 1977. Lotte fick kontakt med sina brors- och systerbarn, en mycket trevlig kontakt med dem, och de är intresserade i att återupprätta kontakten med faster/moster Lotte, en kontakt som bröts när min svärmor dog i 1973.

Så nu ”forskar” jag med MyHeritage. Ja jag sätter forskar inom citationstecken då mycket av det jag får, inte med den bästa vilja av världen kan kallas forskning. Jag får en mängd matchningar, i många fall är det på ingifta släktingars släktingar, alltså sådant som jag ganska enkelt har struntat i när jag sitter och jobbar med släkten i Disgen. Sådant som man kan ta, när man tycker man har väldigt gott om tid och har kommit genom alla de egna släktingar, när det nu inträffar.

Du kan naturligtvis använda programmet även till seriös forskning, du kan skriva in källor precis som i alla andra släktforsknings program. Det har en ganska trevlig layout och du har några väldigt trevliga alternativ för utskrifter, något som kan vara bra ibland, antingen för att ge andra eller för att själv ha det på pränt.

Men för egen del ser jag mest MyHeritage FamilyTree Builder som et komplement till min vanliga släktforskning. Jag få en mängd tips på möjliga släktingar, som jag kan kolla upp och lägga till i min vanliga forskning i Disgen. Men då matchnings funktionen i stort är automatisk på MyHeritage, får jag även en mängd matchningar som inte alls hör hemma här, namnlikhet är väl det vanligaste, och matchningar där det är klart orimlig kombination.

Bl.a. fick jag en på en pappa till en ingift släkting, jag fick för all del även mamman, inga av dem hade jag innan. Vid kontroll visade det sig att mamman var rätt, medan pappan var helt bort åt väggarna fel. Han skulle ha varit 12 år gammal när han blev pappa. Enligt födelseboken var min ingifta släkting född utom äktenskap med en okänd fader. Hans mor fick ytterligare ett par barn på samma sätt innan hon emigrerade till Danmark. Den utpekade fadern invandrade från Tyskland, gifte sig här i Sverige och fick ett antal barn, men inga av dem har någon kontakt med min släkt. Det tokiga är att i alla fall fyra eller fem MyHeritage användare har den samma, klart felaktiga uppgiften i sin forskning och sprider den med rund hand över nätet.

Så visst är det bra med de många matchningar, men som alltid när det gäller andrahands uppgifter: Kontroller dem själv mot källorna innan du gör något annat.

Om jag kommer att förnya abonnemanget när det går ut till nästa vår? Nja det är väl tveksamt, men man vet ju aldrig vad som händer då. Kanske kommer Lotte och jag fram till att det ger så pass mycket att det är värt att offra dessa pengar.