Årets resa till förbunds stämma och släktforskar dagar i Växjö

I år var förbundets stämma med tillhörande släktforskar dagar förlagd till Växjö. En stad som för vår del väcker gamla minnen. Vi bodde från 1979 till våren 1985 i Ljungby och Hamneda ca. 5 mil från Växjö, så det blev ofta en resa till Växjö i ett eller annat ärende. Roligt att återse staden efter så många år.

Men innan vi kom till Växjö skulle vi en tur till Malmö, jag hade via släktforskningen fått kontakt med en släkting, närmare bestämd min morfars mosters barnbarns barn, hängde ni med?

Henne skulle vi besöka och bl.a. titta på bilder av gemensamma släktingar.

Nå men mer om resan, vi skulle ju dit först.

Vi startade hemma från fredag den 24 augusti så vi inte skulle jäkta på resan till Malmö, Lotte klarar ju inte så många timmar stillasittande i bilen. Vi kom lite sen iväg från Nynäshamn, så vi bestämde att stoppa över på en camping söder om Nyköping där vi har varit förut.

Katastrof!

Men innan vi kom iväg från Nynäshamn hände en smärre katastrof. Höger spegel på bilen hade gått sönder, så jag hade köpt ett ”nytt” från en skrot och bytt ut det dagen innan vi skulle resa. När vi skulle iväg sa Lotte att hon hade ett paket liggande på ICA om vi inte kunde köra förbi att hämta det. Naturligtvis kunde vi det, det var ju ingen omväg. Väl dit var P-platsen knökfull, med husvagnen efter blir ekipaget ju ganska långt, närmare 12 meter så det är ju inte sådan lika att slänga in på en P-ruta. Jag parkerade längs en trave säckar med blomjord, så kunde man fortfarande komma ut från P-platserna, tyvärr kom jag en aning för långt fram så jag blockerade en bil som skulle ut. Jag backade ett par meter men var inte uppmärksam på att jag hade vridit ratten en aning, så husvagns speglet hängde fast i säckarna med jord och rev det nyss monterade spegel sönder, allt ramlade ner på marken. Det var bara till att samla ihop bitarna och lägga in i bilen. Husvagns spegeln hade lossnat från sin arm och jag klarade inte trycka in det igen, bilens spegel satte jag fast med gaffer tape. Vi körde in till Caravanhallen i Södertälje och frågade om de kunde fixa husvagna speglet, det kunde de och inte ville de ha något betalt heller. Det kallar jag service. Nu kunde jag sätta bilens spegel bättre fast med gaffer tape och sedan fästa husvagns spegeln. Det fungerade och höll hela resan, men jag skall fortfarande ha ett nytt spegel till bilen.

Och så börjar resan på riktigt.

Som jag skrev innan var första stopp Nyköping, det blir lätt så när man kommer från Nynäshamn och skall söderut, vägen från Nynäshamn till Södertälje är smal och krokigt samt tät trafikerat av tung trafik, så de fem milen tar minst en timme när man har husvagn med.

Campingen hade sedan vi var där i fjol fått nya ägare som hade rustat uppp den, nytt service ”hus” i form av en stur container som var inrättat med toaletter och dusch, när man väl kom i den var det inget som skvalrade om att det var en plåtcontainer som man ser på fraktfartygen eller lastbilarna.

Vi fick en plats bak informationsskylten, sdan var det bara att veva stödbenen ned och få lite att äta samt gå tur med Ester.

Här står vi bakom skylten på Horns Varv och camping i Nyköping.

Vi kan varmt rekommendera denna camping, smidig inloggning och inga krav på campingkort eller annat tjams. Betalning med swish om ingen finns i receptionen.

Nå vi skulle ju vidare på vår färd mot Malmö. Efter en god natts sömn och frukost drog vi vidare söderut.

Vi hade bestämd att vi skulle köra ned till Ljungby i Småland, där har ju bott engång och vi känner till campingen sdan tidigare, men den gick naturligtvis inte utan stopp på vägen. Vi valde att stoppa över vid Brahehus där det finns gott om plats för långa ekipage som vårt, speciella P-rutor för husvagnar och husbilar som, även om de inte är så långa, ju precis som husvagnen är bredare än en personbil.

Vi tog lite att äta och sedan gick jag en liten promenad med Ester över till Brahehus slottsruin medan Lotte gick på toaletten.

Här är Ester och jag på väg till slottet.

Det var ett konstigt väder den dagen, just här vid Brahehus var det fint väder, men vi hade kört genom flera regnskurer på vägen dit.

När man tittade ut över Vättern mot Västergötland sidan, såg det mycket skumt ut.

Det ser lite mörkt ut över Vättern.

Det blev då också så att vi ju längre söderut vi kom körde in i den ena kraftiga regnskur efter den andra. Sina ställen var det så kraftig regn att vi knappt kunde se många meter fram för oss, så det blev till att sätta farten ned för att inte riskera köra upp i framförvarande bilar eller vattenplana.

Vi kom fram till Ljungby lite sent så det blev även här bara till att äta, titta på TV en stund, gå tur med Ester och sedan koja.

Nästa dag fortsatta vi mot Malmö, det var samma elände som dagen innan, kraftige regnskurar om vartannat fram tills vi kom en bit ner i Skåne, så klarnade det plötsligt upp och vi hade en fin solig kväll.

Jag kunde gå tur med Ester nere på stranden, ja hon fick endast gå på stigarna, inte på gräset. Nå det var nu många hundägare som tog det med en nypa salt, så även Ester och jag. Huvudsaken är att man plockar upp efter hunden.

En panorama bild med skupturen för de danska flyktinge 1940-1945 i mitten

Det ligger ju ett litet fiskeläge bredvid Sibbarp Camping så Ester och jag gick genom det tillbaka till husvagnen igen, då såg vi detta roliga huset.

Undrar på om det är ett porträtt av husets innehavare?

Nästa dag skulle vi så besöka Britt och Kyösti, Britt är som sagt min morfars mosters barnbarnsbarn och hon har en hel del bilder av släkten i Malmö.

Först skulle vi ha lite att äta, en mycket delikat laxpaj stod på menyn, sedan skulle vi titta på bilder och prata släkt. Jag fotograferade några av bilderna med min telefon (rent otroligt så bra kameror dete finns i dagens mobiltelefoner), sedan skall Britt sätta namn på bilderna, det går tyvärr inte i mobiltelefonen.

Här sitter Britt, Kyösti och jag och tittar på bilder, fotografen Lotte finns med i spegeln.

Vi höll på till sent på kvällen med att prata släkt och titta på bilder, jag fick reda på en hel del nytt om min morfars moster Bengta. Hon sticker lite ut i forskningen då hennes make var en tvättäkta knöl, stack från familjen till Trollhättan och sa i folkräkningen 1911 att hustrun och barnen hade stuckit till USA, då levde de knapert i Malmö. Nå så småningom tog Bengta ut skilsmissa, inte en dag för tidigt enligt mitt tycke.

Nästa dag hade vi funderat på att åka en sväng över bron till Danmark, men vi ändrade oss och stannade på Sibbarp och slappnade av. Jag gick en lång promenad med Ester samtidigt med att jag geocachade, det blev några stycken, från campingen längs stranden ut under brofästet och så en annan väg tillbaka igen. Bredvid bron ligger en liten pir, rester från det bröts kalk i Limhamn, senare användes den när Öresundsbron byggdes, nu är det ett populärt ställe att fiska från.

Den lilla piren och en fiskare. Stranden vid Sibbarp

Jag ville som sagt gå en annan väg tillbaka, på vägen kom jag plötsligt förbi detta konstverk, det fanns ingen skylt med information och det står mitt i ingenstans. Tyvärr är flera av de färgade glasrutor sönderslagna.

Vem har gjort detta och varför står det här?

Dagen efter bar det av till Växjö, vi kollade med vår GPS och med ViaMichelin vilken väg vi skulle köra, båda föreslog E6/E4 till Ljungby och sedan riksväg 25 till Växjö, den var snabbast och endast ett par Km längre än Riksväg 23 från Malmö till Växjö.

Efter några timmar var vi framme vid campingplatsen i Öjaby, en liten ort som ligger några få Km norrväst om Växjö.

En mycket trevlig liten camping, ingen lyx precis, men det fanns det som skulle finnas och en underbar utsikt över Helgesjön på köpet.

Ester hade ju varit i bilen ganska länge med endast korta promenader medan vi hade kört upp till Växjö, så hon skulle ut att gå en ordentlig promenad. På denna kom vi förbi ett jernåldersgravfält som heter Hönsarör, ett stort röse har gett namn till hela fältet.

Här är röset Hönsarör i Öjaby. Ja och så Ester förstås.

Jag hade ju ingen karta och jag visste inte hur stigerna gick, jag ville ju inte gäna hamna ute vid Växjö flygplats som ligger i Öjaby, så jag frågade en dam som också var på hundpromenad hur de gick, det svar jag fick var väl lite så där, ett par dagar senare upptäckte jag att jag bara kunde ha fortsatt fram på stigen, så hade jag kommit till en gata som gick tillbaka till landsvägen. Nå så fick Ester och jag två promenader i ett fint område.

Den 31 juli var det förbundsstämma, den var förlagd till Utvandrarnas Hus som ligger granne med lasarettet och Växjö sjön, mitt i centrala Växjö. Det betyder att det är svårt med parkering, men jag hittade då en tom plats i lasarettets P-hus.

Själva stämman gick ganska lugnt til väga, det hettade till lite en gång när flerårsbudgeten presenterades, men även det klarades utan för mycket problem.

Här sitter präcidiet strax innan det går lös. Stämmoordförande Sigvard Jacobsson i mörk kavaj.

Efter stämman var det buffe på en närliggande krog, maten var det inget att klaga på, men jag undrar hur de har tänkt när de dukade. Stolarna stod så tät att man knapp kunde dra en stol ut utan att få hela raden med sig, och at sitte och äta var en mycket intim affär där man ständigt gnubbade sig åt sidomännen. Men som sagt maten var god, och det är väl det viktigaste på en krog.

Lördag och söndag var det slöktforskar mässa i en idrottshall i Växjö, Fortnox het den, den ligger i det område av Växjö där alla sporthallar och arenor är samlade. Som vanligt var det mycket att se och många människor vid de olika montrarna. Naturligtvis var mässan präglat av att Växjö är ett center för emigrantforskning, inte minst tack vara Wilhelm Mobergs romaner.

Ett blick utöver alla montrarna och besökarna.

Arkiv Digital passade på att presentera en ny databas lagom till mäsan, Sveriges Befolkning 1975. Mycket användbar.

Vi bodde som sagt på Öjaby camping och en dag gick Ester och jag ut till Öjaby kyrka för att se den, den är ursprungligen från medeltiden men blev hörjat av en brand 1908 (tror jag det var), där endast murarna stod kvar. Det mesta av interiören gick upp i rök. Den återupbyggdes och en del av interiören rekonstruerades, så nu fungerar den igen som kyrka.

Öjaby kyrka med klockstabeln som överlevda branden.

Söndag eftermiddag packade vi ihop och satte kursen hemöver, vi övernattade en gång på resan hem och var hemma måndag eftermiddag sent, efter en mycket innehållsrik resa till Malmö och Växjö.

Höstens resa till Släktforskardagarna i Halmstad

Sista helgen i augusti var det släktforskarstämma och dagar i Halmstad, vi skulle naturligtvis dit för att för det första deltaga i förbundsstämman och för det andra besöka mässan, det är ju alltid något nytt och spännande att se på en sådan.

Vi startade hemma ifrån på förmiddagen onsdag den 23 augusti och satte kursen söderut mot Ljungby där vi skulle svänga av mot Halmstad. Vi ville så långt söderut som möjligt första dagen så vi kunde komma fram i ordentlig tid på torsdagen, vi skulle ju ev. handla lite i Halmstad och jag ville inte komma fram i sista minuten innan stämman fredag eftermiddag.

Första stopp blev Värnamo, det var väl lite längre än vi först hade tänkt oss köra första dagen, men det blev bara så. En liten trevlig campingplats som ligger längs Lagan. Vi kom fram i sista minuten innan de stängde för kvällen, chefen sa något om att det säkert blev kallt på natten. Ju det skall jag lova för det blev, vi fick sätta värmen på i husvagnen för att inte frysa. Nästa morgon vaknade vi till sol och värme, en riktig skön dag som et kan vara på eftersommaren. Det var inte till att fatta att det kvällen innan hade varit nästan frost. Vi gav oss god tid med att packa ihop och drog så iväg vidare på vår färd.

Vi var framme i Halmstad fram på eftermiddagen torsdag, fick anvisat en plats nära servicebyggnaden så Lotte inte hade så långt att gå för att komma på toaletten. Denna campingplats var raka motsatsen till Värnamo, den är enormt stor med inrutade kvarter med gatunamn, ja nästan som en hel stad. Det blåste som bara den, men vi ville i alla fall försöka sätta upp vår markis för att få lite skugga och skydd mot regn precis vid dörren. Sätta den upp gick väl bra men efter en knapp halvtimme hade vinden lyft så mycket i den att en av stängerna ramlade och markisen fladdrade, så vi plockade den ned igen.

Nästa dag var det stämma med efterföljande buffé där jag skulle ha ett bevis på att jag hade gått förbundets kurser som kursledare i släkthistorisk forskning. Skönt att få ett bevis på att de 3 helger jag har tillbringar borta från hemmet har varit väl använda. Det var en ganska trevlig tillställning.

Lördag var så första dagen på mässan, Lotte och jag var både inne att se den. Vi kom fram till att gå var för sig, jag ville hälsa på bekanta från andra föreningar och Lotte ville se lite mera allmänt.

Utanför själva mässlokalen hade Länsförsäkringar en monter, jag var inte så intresserad av den, men Lotte ville prata med dem. Det var någon form av tävligt eller lotteri och Lotte stod plötsligt med två stora brandsläckare, så nu har vi en och Joon en.

Det var flera av de utländska aktörer på släktforskningsmarknaden närvarande: Ancestry, Family Search, FamilyTree DNA och ett till amerikanskt företag som sysslade med DNA test och så naturligtvis MyHeritage.

Vi skulle naturligtvis hälsa på MyHeritage, ja det visade sig att vi hälsade på dem var för sig utan att veta den andra hade varit där. Orsaken till at vi skulle hälsa speciellt på dem var flera, för det första är jag sedan i vår prenumerant och har hittat många kopplingar till min danska släkt, för det andra ville jag hälsa på tjejen som delade ut min vinst till mig i fjol då jag vann en iPad mini i deras lotteri.

Både Lotte och jag pratade med en Daphna Bosik som tydligen är någon sorts PR medarbetare. När Lotte pratade med Daphna hade hon berättat om vår tur till Danmark där vi hade fått kontakt med släktingar delvis genom mitt MyHeritage abonnemang. Lotte hade fått kontakt med några av sina nevöer som vi inte hade sett på närmare 40 år, Lotte fick även en hel del fotos när hon besökte den ena av nevöerna. Daphna var mycket intresserad av detta och har bett oss skriva lite om det till MyHeritages Blogg. Ja jag fick också kontakt med släktingar jag inte hade sett på närmare femtio år. För min del är det en kombination av MyHeritage och att jag har lagt data in från en släktbok som togs fram i mitten på sjuttiotalet. Tydligen är MyHeritage väldigt populärt i Danmark.

Även i år hade de ett lotteri, även i år vann jag inget på lördagen men däremot på söndagen då jag vann ett DNA test samt komplett abonnemang i ett år. Så nu har jag MyHeritage fram till våren 2019. Då Lotte och jag redan har testat oss gav vi testet till Samuel vårt barnbarn, så får vi se vad det ger som resultat.

Två lyckliga vinnare med vart sitt DNA test paket.

Ja vi var faktisk två som vann då man gjorde en extra dragning eftersom det var sista dagen, så vi var två lyckliga vinnare.

Söndag ville Lotte inte med in, hon ville hellre stanna ute på campingplatsen och njuta av det fina vädret, så jag åkte ensam in. Jag gick på ett par föreläsningar, bl.a. en om hur en judisk familj kom till Sverige från Tyskland mitt under brinnande krig. Bertil Oppenheimer har skrivit en bok om ämnet och höll ett mycket bra föredrag. Jag var även på ett föredrag från Riksarkivet om guldkorn i arkiven, även det intressant.

När jag kom ut på campingen efter avslutat mässa ville jag se om det fanns några geocache i närheten, det gjorde det, så jag tog bilen och körde till en P-plats lite närmare den första cache, sedan var det till att promenera. Det blev till tre stycken, extra roligt var det att den ena hade fått flera DNF innan jag hittade den, nå den var också klurig så det förstår jag.

Tanken var från början att vi ville åka från campingen söndag eftermiddag upp till Ugglarp, jag ville se Svedinos museum, jag hade sett det för flera år sedan och jag hade hört att det hade hänt mycket på senare år. Men vi bestämde i stället att stanna till måndag morgon och så åka till Ugglarp.

Ju det hade hänt en hel del på Svedinos museum på de sista 20 -25 åren sedan vi var där senast. Alla flygplan har kommit under tak i en nybyggd stor hall, men annars är sig mycket lik. Otroligt många dubbletter av de utställda föremålen, en hel rad med Ford T nästan identiska och flera stycken Volvo 444, nå det får man ta med. Roligt var det hur som helst att se det.

Här är lite bilder från museet.

En hel radda Volvo bilar av olika modeller.
En härlig Ford A pickup, lägg märke till bygget av förarhytten, det ser ut som något man har gjort hemma i snickarboden.

 

 

 

 

 

Min morbror skaffade en sådan Fiat 500 på femtiotalet, och vi själv hade en 4 CV ett par år, en rolig liten bil att köra i.

 

Två gångar SAAB, en 92a från slutet på fyrtiotalet och en J35 Draken, ett av de vackraste flygplanen tycker jag.

 

 

 

 

 

 

I den nya hallen har man satt upp nästan en hel tablå runt en Junkers JU 52 3M
Förarkabinen i en JU 52 är ju något enklare än i dagens motsvarande flyg, inget i taket och enbart få instrument på panelen.

Efter att ha besökt Svedino var det dags att fortsätta hemåt, var vi skulle övernatta visste vi inte men vi tittade på kartan och fastnade för Mjölby, det var passande avstånd från hemmet så vi kunde få mat och njuta lite av kvällen innan det var dags att koja.

En fin liten campingplats men tyvärr var den mindre lyckat om man var handikappat som Lotte. Den ligger i en sänka och servicehuset ligger uppe på toppen av en brant kulle. Det tokiga är att de på skyltar hänvisar till toaletter vid den kommunala badplats som ligger på andra sidan kullen, men de låses kl. 19.00 på kvällen. En kontakt med Mjölby kommun gav inget större respons, man kunde inte alls förstå att det var lite tokigt att hänvisa till några toaletter på skyltar vid campingen när det var andra som skulle användas, toaletter som var omöjliga att komma åt för en handikappat utan att åka bil upp för kullen.

Normalt är det säkert många långliggare, men nu i slutet på augusti var det gott om plats

Nå vi klarade oss och nästa dag gick färden hem till Nynäshamn efter en trevlig släktforskar helg.

Som det syns ligger den fint ned till en liten sjö, jag gissar på det finns gott om myggor på sommaren, men inte när vi var där.helg.

Så ett par bilder från sista stoppet kan väl passa bra som avslutning.

 

Att släktforska med MyHeritage

I fjol på släktforskardagarna i Umeå hade MyHeritage en monter, ja det har de på alla släktforskardagar i likhet med Ancestry och Family Search. De vill ju alla tre gärna ha svenska att ansluta sig till deras databaser. Family Search är som bekant den enda av dem som är gratis då den förmedlas av Mormonkyrkan, de andra kostar pengar från en dryg 1000 lapp/år och uppåt beroende på vad man vill ha.

MyHeritage hade ett lotteri de två dagar, varje dag lottade de ut en iPad mini2, själva lotten var gratis, så även om jag normalt håller mig på mils avstånd av allt vad som heter lotterier, tog jag en lott. Jag hade ju inget att förlora enbart något att vinna. På lördagen vann jag inget, på söndagen, då vi skulle resa hem, var jag inne en sväng för att kolla en sak och passade på att ta en lott även då. Den här gången var det vinst, jag lämnade hallen med en alldeles ny iPad mini.

MyHeritage tyckte naturligtvis att jag, när jag nu hade vunnit en iPad, skulle lägga min forskning ut på deras sida, det kostade ju inget. Det är i och för sig helt rätt, men vill du ha kontakt med några av de som har samma personer som du i sin forskning, alltså potentiella släktingar, kostar det pengar.

Nå jag skaffade ett konto installerade deras program ”MyHeritage FamilyTree Builder” och läste in en gedcom fil i programmet, jag anslöt det till deras databas och fick reda på att jag kunde ha hur många poster som helst på min dator, men endast 250 på hemsidan utan att pröjsa. Av olika skäl hade jag ingen lust att göra det just då, jag tyckte jag hade lite annat att använda min blygsamma pension till. Men jag fick ständigt mail från dem, att nu hade de hittat en ny matchning till några av de 250 personer som låg ute på deras databas.

Så kan det se ut i Family Tree Builder

I de flesta fallen kunde jag bara säga nå, jag kunde inte komma i kontakt med forskarkollegan utan att betala, men ibland hade man tur att namnet var så pass ovanligt att det gick att hitta personen i Eniro eller den danska motsvarigheten KRAK. Så kunde man komma lite längre när man hade pratat med dem. Det var ju lite retfullt, då det visade sig att många av dessa matchningar var från danska släktforskare, det var alltså Lotte och min danska släkt som gav matchningar.

För det mest intressanta för min del var ju att försöka hitta några av mina eller min hustrus danska släktingar, de svenska släktingarna har jag något så nära koll på i Disgen, och där vet jag hur jag skall söka vidare på dem. Ja min tyska släkt vore ju också intressant att veta mera om, en del har jag från min bror och från Norbert Mangels, som är gift med min fars kusins dotter, men inte allt.

Så i vår bestämde Lotte och jag oss för att nu skulle det vara, vi skrapade pengar ihop löste ett abonnemang, efter vissa diskussioner med dem fick vi förhandlat priset kraftigt ned till en mera smakfull nivå.

Plötsligt hände det saker, det bokstavligen välde in med matchningar, nu var ju plötsligt hela släkten ute på MyHeritages databas.

Jag fick kontakt med ett par barnbarn till min morbror, jag förlorade kontakten med den grenen av min släkt när min mor dog i 1977. Lotte fick kontakt med sina brors- och systerbarn, en mycket trevlig kontakt med dem, och de är intresserade i att återupprätta kontakten med faster/moster Lotte, en kontakt som bröts när min svärmor dog i 1973.

Så nu ”forskar” jag med MyHeritage. Ja jag sätter forskar inom citationstecken då mycket av det jag får, inte med den bästa vilja av världen kan kallas forskning. Jag får en mängd matchningar, i många fall är det på ingifta släktingars släktingar, alltså sådant som jag ganska enkelt har struntat i när jag sitter och jobbar med släkten i Disgen. Sådant som man kan ta, när man tycker man har väldigt gott om tid och har kommit genom alla de egna släktingar, när det nu inträffar.

Du kan naturligtvis använda programmet även till seriös forskning, du kan skriva in källor precis som i alla andra släktforsknings program. Det har en ganska trevlig layout och du har några väldigt trevliga alternativ för utskrifter, något som kan vara bra ibland, antingen för att ge andra eller för att själv ha det på pränt.

Men för egen del ser jag mest MyHeritage FamilyTree Builder som et komplement till min vanliga släktforskning. Jag få en mängd tips på möjliga släktingar, som jag kan kolla upp och lägga till i min vanliga forskning i Disgen. Men då matchnings funktionen i stort är automatisk på MyHeritage, får jag även en mängd matchningar som inte alls hör hemma här, namnlikhet är väl det vanligaste, och matchningar där det är klart orimlig kombination.

Bl.a. fick jag en på en pappa till en ingift släkting, jag fick för all del även mamman, inga av dem hade jag innan. Vid kontroll visade det sig att mamman var rätt, medan pappan var helt bort åt väggarna fel. Han skulle ha varit 12 år gammal när han blev pappa. Enligt födelseboken var min ingifta släkting född utom äktenskap med en okänd fader. Hans mor fick ytterligare ett par barn på samma sätt innan hon emigrerade till Danmark. Den utpekade fadern invandrade från Tyskland, gifte sig här i Sverige och fick ett antal barn, men inga av dem har någon kontakt med min släkt. Det tokiga är att i alla fall fyra eller fem MyHeritage användare har den samma, klart felaktiga uppgiften i sin forskning och sprider den med rund hand över nätet.

Så visst är det bra med de många matchningar, men som alltid när det gäller andrahands uppgifter: Kontroller dem själv mot källorna innan du gör något annat.

Om jag kommer att förnya abonnemanget när det går ut till nästa vår? Nja det är väl tveksamt, men man vet ju aldrig vad som händer då. Kanske kommer Lotte och jag fram till att det ger så pass mycket att det är värt att offra dessa pengar.

Slaktforskning i parti och minut

Från mitten på oktober och hela november har det stått i släktforskningens tecken. Först var det en utbildning för kursledare i släktforskning Vänersborg den 22 0ch 23 oktober, en mycket intressant och givande helg. Alltid roligt att träffa andra släktforskare från hela landet.

Sedan var det ett mycket intressant medlemsmöte i Nynäshamns Släktforskarförening där Göte Brunberg berättade om Estlands brokiga historia och estlandssvenskar. Nästan alla Estlands grannar har ju styrt i Estland i perioder: Danmark, Sverige, Tyska Orden och Ryssland ett helt par gångar.

Här berättar Göte Brunberg om Estlands svenskar.
Här berättar Göte Brunberg om Estlands svenskar.

Sedan den 12 november var det dags igen, nu var det Arkivens Dag som skulle firas, ett arrangemang som återkommer varje år och där Nynäshamns Släktforskarförening brukar vara på Nynäshamns Bibliotek. En av oss i föreningen brukar hålla ett litet föredrag sedan svarar vi på släktforsknings frågor.

I år tyckte jag vi skulle prova något nytt: Det har varit så många släktforskningsprogram på TV, ett av de mera populära är ”Vem tror du du är”. Jag tyckte vi skulle ha ett arrangemang något liknande med mottot ”Vem är du och var kommer du från” Vi skulle sedan erbjuda besökarna att ta fram en antavla på fyra generationer om de kom med data på dem själv och deras föräldrar. Med viss övertalning fick jag resten av styrelsen med på det, även om det var flera som uttryckta allvarliga farhågor att det skulle bli pannkaka av det hela. Antingen att vi inte lyckades eller att det blev för många.

Dagen kom och med en aning bävan, i alla fall från min sida, satte vi upp sex arbetsplatser på biblioteken, kopplade upp oss mot bibliotekets trådlösa nätverk och släppte in besökarna kl. 11.00. Vi blev alla sex genast upptagna med att hitta släktingar, så det tecknade bra.

Här sitter jag med de första besökarna, Helene tog snabbt över den ena av damerna och hjälpte henne.
Här sitter jag med de första besökarna, Helene tog snabbt över den ena av damerna och hjälpte henne. Foto Helene Skoglund

Ett par damer kom till mig, den ena gick vidare till Helene som hjälpte henne. Det lyckades hitta de fyra generationerna till ”min” dam,  samtidigt bestämde hon att det var så spännande att hon ville bli medlem i Nynäshamns Släktforskarförening. Sådant är ju också roligt. Hennes väninna som Helene hade tagit hand om ville också vara med i föreningen.

Men det var ju inte bara Helene och jag som hade besökare på dagen. Som sagt det var full fart från vi öppnade. Maria, Hans, P-O och Nanne hade också besökare som de kunde hjälpa.

Här är Maria Landin igång med att hjälpa en. Hans, P-O och jag syns i bakgrunden
Här är Maria Landin igång med att hjälpa en. Hans, P-O och jag syns i bakgrunden. Foto Helene Skoglund

Det gick slag i slag från kl. 11.00 fram till i alla fall kl. 13.30. Vi hade alla lite överraskningar att berätta för våra respektive besökare. Jag hade en som var helt övertygad om att en släkting hade flyttat till Lidingö på tiotalet, det hade hon inte, hon hade först flyttat till Lidingö på trettiotalet. En annan fick plötsligt en annan bild av sina farföräldrar, en familjehemlighet blev avslöjat. För en van släktforskare är det ju inget ovanligt, men det kan bli lite omskakande för andra.

Så man kan väl säga att mitt tjat inte var så tokigt ändå. Många besökare och många glada gick från med helt ny information om sin släkt. Jag hade ingen orsak att vara orolig.

På onsdagen den 16 november åkte Birgitta Sandberg och jag till Västerhaninge Bibliotek, vi hade blivit ombedda i Nynäshamns Släktforskarförening att deltaga i deras ”Äldremingel”. Det var väl en sådär upplevelse.

Vi blev placerade i släktforskarrummet på övervåningen, det var väl helt OK, vi satte upp ett bord med våra böcker och CD/DVD skivor samt gjorde klart till att ta emot besökare. Tyvärr skulle de mitt emot vara en jazzkonsert, det gjorde att dörren in till oss blev stängd medan den pågick. När den var slut var det en kvarts paus, då öppnades dörren och rummet blev snabbt fullt med besökare som vi skulle försöka hjälpa på den kvart det var till nästa evenemang, sedan samma sak igen. Dörren stängdes så vi inte störde boktipset som pågick tre kvart, en kvart paus där vi fick besök, sedan var det Gospel och stängd dörr tre kvart.

I de pauser det fanns mellan de olika punkter och den sista tiden där det var mingel med cider och tilltugg fick vi besökare, men medan olika aktiviteter pågick i hörsalen mitt emot satt vi instängda. Det var inte så roligt.

Om vi skall hjälpa  Västerhaninge Bibliotek i framtiden får vi nog ha en annan ordning på hur vi skall kunna visa släktforskning.

In emellan har jag även haft tid att forska lite i min egen släkt. Jag håller som bäst på att komplettera alla sidogrenarna till mina släktingar i den raka linjen. Det tar sin lilla tid att kolla upp dem, även om jag har haft mycket hjälp av Christine Karlssons förarbete, en släkting från Skåne som jag samarbetar med.

En av mina släktingar kom olyckligt av daga då han krockade med ett tåg. Jag försöker få fram mer om detta, men tyvärr har polisrapporten gallrats ut, så nu gäller det att hitta viken tidning som kan ha skrivit om det. 1930 var det ju inte så vanligt med bilar som krockade med tåg, ja det är det ju tack och lov fortfarande inte.

Ett par kurser har jag också hunnit att starta upp, en nybörjar kurs i släktforskning och en kurs i Disgen 2016, så onsdag och torsdag kvällarna vet jag vad jag skall göra. Då har jag trevliga kursdeltagare att ta hand om.

Så det har varit en mycket aktiv månad för min del, ständigt något på gång. Nu stundar Jul och Nytt Års firande med familjen. Ja ett styrelsemöte i släktforskarföreningen och ett medlemsmöte skall klaras av, men från 10 december är det familjen som står i centrum.

En helg i Linköping och en intensiv vecka.

Förra helgen, den 1-2 oktober var jag på funktionärs träff i DIS, om nu någon inte vet vad DIS är får jag förklara vad de tre bokstäverna står för: Det skall utläsas ”Datorhjälp i Släktforskningen”, en i datorsammanhang mycket gammal förening som ursprungligen använde ABC 80 datorer, det gör de inte mer.

Jag är som sagt funktionär i denna förening, i mitt fall betyder det att jag är en s.k. fadder, en som medlemmar kan ringa eller maila till när de vill ha hjälp med sitt släktforsknings program.

Nu kan jag naturligtvis inte alla släktforsknings program på marknaden, det vore kanske lite mycket att begära, så jag har koncentrerat mig på det programmet som heter Disgen, ett program som föreningen själv har utvecklat för många år sedan och senare uppdaterat med ständigt nya och förbättrade versioner. Numera heter den Disgen 2016.3

Andra i föreningen ger support på andra släktforsknings program så som ”Min Släkt”, ”Holger” och ”Reunion”, ett program för Mac datorer.

Men jag var alltså på funktionärsträff, något jag är en gång per år. Syftet är att för det första få de senaste nyheterna om det som skall komma, lära sig nytt med andra ord. Att träffa andra funktionärer i DIS och utväxla tanker och erfarenheter.

Lördag lyssnade vi på ett mycket intressant föredrag av Mikael Lundholm, en känd person i släktforskarkretsar, som har skrivit en bok om källkritik och källhänvisningar. Ett ständigt aktuellt ämne i släktforskningen.

Mikael Lundholm talar om källkritik och källhänvisningar
Mikael Lundholm talar om källkritik och källhänvisningar

Återstående delen av helgen ägnades åt att diskutera föreningens framtid, lära sig mer om programmet och diskutera hur det skall utvecklas framöver. En mycket intensiv och välplanerat helt, så när jag steg på tåget kvart över fyra var jag ganska mör av allt det nya.

Väl hemma igen i Nynäshamn började det bra med ett planerat verkstadsbesök med bilen, fönster hissen i höger bakdörr skulle bytas. Tisdag ett styrelsemöte i Nynäshamns Släktforskarförening där jag är ordförande, ha en kurs onsdag förmiddag med ett gäng som har hållit på i snart 4 år, vi har bl.a. varit med att uppdatera inte mindre än två versioner av Sveriges Dödbok. Och naturligtvis lite egen släktforskning, det skall ju också hinnas med.

På tal om det är det konstigt som man ibland fastnar i ett problem. Jag har en ingift släkting, sedan länge avliden, där alla tillgängliga register påstod hon skulle vara förr i en socken strax norr om Älmhult i Småland, problemet var bara att hon inte fanns i födelseboken där, vara sig under 1883 där hon skulle vara född, eller åren innan och efter. Man kollar ju alltid de två närliggande åren om nu prästen eller för den delen släktingen har sagt/skrivit fel födelseår. Dagens dataregister fanns ju inte på 1800-talet.

Slutligen en kväll i veckan hade jag gett mig på att nu skulle denna gåta lösas, jag gick bakåt tills jag fick reda på vad hennes mamma het, sedan var det till att följa henne bakåt. Flickan var född utom äktenskap, så långt allt bra, men var? Slutligen hamnade jag i den socken där hon skulle vara född men ett par år senare, där stod att mamman hade flyttat dit från en grannsocken i norra Skåne. Kunde det vara så att flickan var född i denna socknen och det bara hade skrivits fel socken in? Det har ju setts förut.

Titta i den socknens födelsebok för 1883 och se dr fanns hon, men hon var inte född där, enbart döpt där. I anteckningskolumnen stod för det första den vanliga anteckningen vid utom äktenskapliga barn på den tiden, att modern erkända barnet så som sitt, men det stod mer, det stod även att barnet var född i just den socknen som stod angiven i alla register, men att modern hade flyttat på barnets dopsdag till den nu aktuella socknen. En resa på runt 2 mil med ett sex dagar gammalt barn i 1883, det kallar jag något av en prestation.

Så kunde denna lila gåtan läggas till handlingarna som löst. En trevlig avslutning på en intensiv vecka.

Att resa på släktforskarstämma i Umeå

I år var Sveriges Släktforskarförbunds årsstämma förlagd till Umeå, för oss som bor i södra Sverige en lång resa, och så har vi som bor i närheten av Stockholm ju ändå ”bara” 700 km till Umeå medan de från Skåne har upp emot 1500 km att resa.

Jag skulle delta i stämman som delegat för Nynäshamns Släktforskarförening, sedan skulle vi titta på utställningen lördag och söndag, det finns alltid något nytt och intressant att se, inspiration från andra föreningar, kanske lite tips eller bara hälsa på släktforskarkolleger runt i Sverige.

Vi skulle resa dit med husvagnen, vi hade kommit fram till att resan upp skulle vi ta det lugnt då jag ju inte är 25 längre, samtidigt ville vi passa på att se lite av det som finns av sevärdheter på sträckan. Vi körde den för så där en drygt 20 år sedan, när vi skulle köra vår son Lasses grejor upp till Umeå där han studerade. Men det var ju snabbt upp och ned då vi hade en färja till och från Gotland att passa, vi bodde i Visby då.

Vi startade med vår rullande villa den 12 augusti där vi körde till Roslagen och en campingplats inte långt från Norrtälje, vi hade vunnit en övernattning där på camping utställningen i Kista i vår. Vi ville stanna

En tändkula motor låter vackert när den kör, tyvärr kan jag inte få ljudet med.
En tändkula motor låter vackert när den kör, tyvärr kan jag inte få ljudet med.

där ett par nätter för att titta lite på Norrtälje som vi hade besökt 1994 tillsammans med våra vänner Rolf och Lena, vi hade semestrat tillsammans i Roslagen.

Flygfyren med badanläggning, det gröna röret är en rutchekana
Flygfyren med badanläggning, det gröna röret är en rutchekana

Mycket hade ändrats sedan vi var där senast. Industriminnet Pythagoras hade blivit ett museum och den gamla flygfyren hade fått en badanläggning som granne, så nu ingick tornet med fyren i badanläggningen. Staden hade också ändrats, kanske inte så konstigt egentligen på de 22 åren som har gått.

SHar sov vi tryggt, och billigt, en natt.
Här sov vi tryggt, och billigt, en natt.

Vi fortsatta norrut med stopp i Söderhamn där vi campade på kajen vid gästhamnen, och efter ett besök vid minnesmärket för skotten i Ådalen 1931, till en camping vid Storsjön, nej inte den i Jämtland utan en mysig liten camping bredvid gamla E4 strax innan den möts med nya E4 norr om Höga Kusten bron.

Minnesmärket för skotten i Ådalen 1932.
Minnesmärket för skotten i Ådalen 1932.

På den fortsatta resan ville vi se Skuleberget, vi besökte det som hastigast när Lasse flyttade till Umeå för drygt 20 år sedan för att plugga vid Umeå universitet. Men då vi hade tid att passa i Stockholm, fick vi inte sett så mycket. Nu skulle det vara, så vi stannade väl en timmes tid och tittade på Naturum och tog lite foto. Sedan var det nästa stopp Umeå.

Imponerande att skåda är Skuleberget.
Imponerande att skåda är Skuleberget.

Vi om fram till campingen en dag för tidigt, men det gick ju att lösa. Förtältet restes i kraftig blåst, ibland ville det åt ett håll medan jag ville ha det åt ett annat. Vi var så tidigt framme att vi hann åka in till Umeå och titta lite på sevärdheten Gammlia. Det var faktisk den enda tiden medan vi var i Umeå att det var bra väder.

Lotte sitter och lyssnar på guiden, ju det är guiden som finns i den runda dosa fram för Lotte. Man vevar en stund och sedan börjar den prata. Här berättar den om de tre byggnader som syns på bilden.
Lotte sitter och lyssnar på guiden, ju det är guiden som finns i den runda dosa fram för Lotte. Man vevar en stund och sedan börjar den prata. Här berättar den om de tre byggnader som syns på bilden.

Nästa dag, fredag var det stämma i Sveriges Släktforskarförbund. Jag skulle som ombud för Nynäshamns Släktforskarförening, vara med att fastställa hur förbundet skall gå vidare och hur det har varit i 2015. Det gick snabbt, kanske lite för snabbt då stämmoordföranden, Umeås tidigare kommunalråd, verkade vara inställd på att det skulle klaras av på under en timme. Det gick fort, in emellan lite för fort kan tyckas. Efter stämman var det buffé som vi njöt tillsammans med en släktforskarbekant från Gotland.

Så är stämman igång.
Så är stämman igång.

Lördag och söndag var jag på den mässa som brukar finnas i samband med stämman. Den var intressant och det visades många nyheter, men naturligtvis mest med anknytning till Norrland.

Lördagen var Lotte med på mässan. Ett par roliga saker hände på mässan för Lottes och min del. My Heritage hade naturligtvis en monter, där delade de ut lotter så man kunde vinna en iPad mini 2, Lotte och jag fick vart sin lott, och vann inget. Unga släktforskare hade en historia quiz, man skulle utöver att svara på frågorna även kasta bollar mot en dart tavla. Våra svar var identiska men jag lyckades få lite högre poäng än Lotte i bollkastningen. Vi lyssnade även på ett mycket intressant föredrag om häxprocesserna i Ådalen. Man kan ju tala om en form av kollektivt vansinne som kostade 17 kvinnor livet.

Håkan Sjöberg föreläser om häxprocesserna i Ådalen
Håkan Sjöberg föreläser om häxprocesserna i Ådalen

Söndag tog vi husvagnen med in på mässan, så Lotte kunde sitta i den medan jag gick in på mässan för att se lite mer i lugn och ro. Bl.a. skulle jag hämta några böcker på Släktforskarförbundets monter jag skulle ha med hem till föreningsdagen i Nynäshamn den 27 augusti. Vi hade tagit den med ro, så vi kom först in till mässan runt 11.00. Vi pratade om huruvida jag skulle få en lott på My Heritage och vänta till 13.30 då det skulle vara dragning, men tyckte det var onödigt då vi i alla fall inte vann. Nå jag tog i alla fall en lott och gick vidare runt på mässan. Pratade med dem i Dis monter för att höra lite om nya Disbyt och vad som skall komma i tredje uppdateringen av Disgen 2016.

Här står en lycklig vinnare tillsammans med Freja från My Heritage. Jakob från My Heritage tog bilden.
Här står en lycklig vinnare tillsammans med Freja från My Heritage. Jakob från My Heritage tog bilden.

Då det blev dags att gå till My Heritage för att höra om det var vinst, inte för att jag trodde bara en sekund det skulle vara det, men har man en lott kan man ju lika bra kolla. Och tänk så förvånad jag blev när mitt nummer kom upp. Jag vann en iPad mini2.

Sedan gick jag till Unga Släktforskare för att se hur det gick där, och vill ni tänka er, även där var det vinst: En bok och en veckas abonnemang på Arkiv Digital. Så det var ett par roliga besök på släktforskarmässan. Unga Släktforskares tävling vann Lotte och jag gemensamt då hon hade svaren och jag kastade bollen.

Sedan skulle vi söderut igen, klockan var väl runt 14.00 så frågan var ju hur långt vi hann. Den här gången skulle vi köra E4 hela vägen så vi kunde få sett Höga Kusten bron, den såg vi ju inte på turen upp då vi körde över Lunde på gamla E4.

När vi skulle starta från Umeå och jag började accelerera började motorn sätta ut när den kom upp i varv, varningslampan för motorn tändes, men så fort jag höll varvtalet under knappa 3000 varv var det inget problem. Skulle vi stanna en dag mer i Umeå och hitta en verkstad på måndagen, eller skulle vi fortsätta söderut mot Sundsvall? Vi bestämde det senare, jag höll ett öga på varvtal och övriga instrument att inget hände.

När vi hade passerat Höga Kusten bron, som delvis var höljt i dimma, men Lotte fick då ett par bilder av den genom framrutan, skulle jag vilja hålla en kort rast. Vi hittade en P-ficka och jag steg ut, gick bakom bilen och skulle stega över dragkroken, då fastnade min ena fot i den och jag ramlade huvudstupa i marken, glasögonen såg lite konstiga ut och jag blödde som en gris från ett litet sår i pannan. Lotte blev naturligtvis förskräckt när hon såg mig ligga där, men jag kom upp och så skulle vi se att få stopp på blödandet. Som tur var hade Lotte ett par plåster i handväskan, så efter att ha torkat av mig i husvagnen, kunde hon sätta på ett par plåster så det slutade blöda. Glasögonen var värre, men jag har alltid ett par reservglasögon liggande i bilen, ett par jag fick strax efter att jag var opererat för grå star, de är avsedda att se lång med, så de passar ju perfekt för bilkörning. Så jag letade dem fram ur handskfacket och satte dem på. Så kunde vi fortsätta, vi hade kommit fram till att vi skulle fortsätta till Sundsvall där det var störst chans att hitta en SAAB kunnig mekaniker, med koll på varvräknaren och växling i tid gick det ju fint.

I tidningen Allt om Husvagn och Campings katalog över campingplatser, fanns ingen camping i Sundsvall. Så vi ringde vår son Lasse, som ju har bott i Sundsvall några år, och frågade om han visste eller kunde kolla. En stund efter fick vi svar att det skulle finnas en söder om Sundsvall längs gamla E4. Lotte försökte hitta den på sin iPhone, men fick inte så mycket nyttigt fram. Efter att ha passerat Sundsvalls bron kom vi efter någon KM till en skylt som aviserade om en camping. Vi svängde av från motorvägen och följde anvisningarna tillbaka mot Sundsvall på gamla E4 till en camping ned mot Sundsvalls fjorden. Vi fick parkerat husvagnen och fick lite mat. Klockan hade efterhand blivit närmare 20.00 så vi var en aning hungriga.

Jag sökte på Internet efter en SAAB verkstad och hittade en inne i Sundsvall. Nästa morgon ringde jag och frågade om de hade tid att se på bilen. Visst sa de, kom du bara så fixar vi det. Jag kom in till en mysig liten verkstad, där ägaren och en ung kille var ensamma. Bilen kom in och koppades till datorn, enligt denna hade den feltändning på fyrans cylinder. Det lät ju inte så roligt. En ny tändkassett skulle bli väldigt dyr, närmare 4000:- och en begagnad hade de inte, ja en ny hade de inte heller.

CMV bil i Sundsvall som ställde upp och fixade bilen på väg hem.
CMV bil i Sundsvall som ställde upp och fixade bilen på väg hem.

Då det genom längre tid hade varit problem när jag nyss hade tankat, motorn ville gärna sätta ut som den inte fick bensin, pratade jag lite med dem om det. Vi kom fram till att det nog var ett bränslefilter som var igensatt. Så vi kunde börja med att byta det och se hur det fungerade. Som mekanikern sa: ”Allt hänger ju ihop, får den ingen soppa feltänder den och datorn anger fel” Ett bränslefilter beställdes och kom inom en kvart, efter ytterligare en halvtimme var det monterat och bilen färdig. Startade med det samma och inga varningslampor lyste. Bra service och en mycket rimlig betalning, allt gick på 500:-.

Sedan iväg till Coop och handla lite innan jag åkte ut till campingen igen, för att koppla så vi kunde komma vidare söderut.

Vi packade ihop och var iväg vid 11.00 med kurs mot Gävle. Jag ville gärna återse järnvägsmuseet som vi såg för så där en tjugo år sedan, när Lasse nyss hade träffat Eva och vi var på väg till Sundsvall för att besöka hennes föräldrar.

Nu var det inga problem, ju jag skulle inte accelerera för hårt, men nu var det enbart problem när varvtalet närmade sig 4000, d.v.s. om jag körde för lång ut i de lägre växlarna, så det var enkelt att hålla sig under. Och varningslampan för motorn tändes inte.

Vi kom fram till Gävle och en liten camping fram på eftermiddagen. Vi skulle ju bara stanna en natt, så det var ingen idé att leta rätt på en mysig plats, det var viktigare med en plats nära servicebyggnad och lätt att komma från nästa förmiddag.

Vatten kranen och en rällsbuss litra Y i bakgrunden
Vatten kranen och en rällsbuss litra Y i bakgrunden

Nästa förmiddag packade vi ihop och körde till järnvägsmuseet, parkerade på en i det närmaste tom parkeringsplats, så det var gott om plats att stå med hela ekipaget. Lotte satte sig i en liten trädgård det fanns utanför entrén och jag löste biljett och gick in. Det var intressant att se, men jag var i alla fall lite besviken, det var inte alls som jag mindes det och jämfört med det danska järnvägsmuseet i Odense var det en besvikelse. Inte alls så mycket att se.

Lotte framför ett av de lok som stud placerade utanför museet
Lotte framför ett av de lok som stud placerade utanför museet

Nå jag fick i alla fall ett par timmar eller tre att gå med att titta på och fotografera, främst utanför själva museet på spårområdet.

 

Sedan var det kurs mot Nynäshamn, vi skulle passa tiden så vi inte kom till Stockholm innan 18.30 då vi inte ville betala vägtull på Essingeleden, efter ett par långa pauser undervägs gick det, vi passerade betalstationen 18.32 så det var väl fint timat.

Väl hemma i Nynäshamn efter 10 stundtals mycket begivenhets rika dagar var vi när klockan var runt 20.00. Vår yngsta som Joon hade passat hunden medan vi var iväg, det blev en stormande välkomst. Husvagnen blev parkerat och det mest nödvändiga packat ut och transporterat hem. Joon hade även lagat mat, så vi kunde sätta oss till ett dukat bord.

Ja det var vår resa till släktforskarstämma i Umeå.

 

 

 

Släktforskning

Detta blogg inlägg skall handla om släktforskning. Som ni har förstådd av det förra inlägget är det något jag sysslar en hel del med, enligt Lotte alldeles för mycket ibland.

Medan vi var på vår resa runt i Sverige fick jag plötsligt ett mail från en Norbert Mangels i Tyskland, enligt detta mail skulle vi vara i familj. Till saken hör att det inte var helt uteslutet, min far var tysk, men han het inte Mangels. Efter ytterligare kontakt med Norbert kom det fram att hans hustru var den gemensamma nämnaren. Hennes pappa och min pappa var kusiner. De hade hittat mig via DNA. Jag hade gjort ett DNA test för så där 1½ år sedan och fått några nya släktingar, deras ena son hade gjort samma sak nyligen och jag kom upp som en

Heinrich Stülten fallen 27 september 1915.
Heinrich Stülten fallen 27 september 1915.

träff med ganska mycket DNA gemensamt. Det roliga i detta sammanhang är att Norberts son som gjorde DNA testet och vår yngsta son är ganska lika varandra.

 

Så när vi kom hem fick jag en mängd fotos från Norbert, bl.a. av hans frus farfar som stupade 1915 och av min egen far som en runt 10 årig liten gosse. Inte bara fotos fick jag från Norbert, utan även information om fler av de tyska släktingarna, så nu kan även den delen av min

Mina nya släktingar, femiljen Mangels i Hamburg
Mina nya släktingar, femiljen Mangels i Hamburg

släkt bli kompletterat.

 

 

Alltid roligt när man hittar nya släktingar, även om det i detta fall var de nya släktingar som hittade mig.

Väl hemma i Nynäshamn igen gick jag igång med ett annat släktforskningsproblem som har retat mig länge: Min morfar hade en morbror som hade 15 barn, 13 av dessa barn har jag fått klurat ut var de tog vägen och när de dog, jag har för flera av dem även deras barn, barnbarn o.s.v., men två av dessa barn har jag inte lyckats lista ut vad det blev av dem. De jobbade båda som drängar på olika skånska gårdar, som det ofta är fallet med drängar och pigor bytte de plats i stort årligen. Vid ett visst tillfälle i början på 1900 talet flyttade de båda till var sin socken i ett pastorat där prästgården brann 1920 och med den en del av kyrkoarkivet. Naturligtvis var det som brann in- och utflyttningslängderna för de första 20 åren av 1900 talet. Jag visste alltså inte vart de hade flyttat till i respektive socken. Naturligtvis kunde jag ha bläddrat genom församlingsböckerna för åren runt där jag visste de hade flyttat dit, men det verkade inte så tilltalande. Först fick jag ett tips från min släkting vid Trelleborg, henne jag hade besökt under vår resa, att den äldsta av bröderna hade utvandrat till Sydamerika 1904 enligt församlingsboken, sedan gav en efterlysning på hemsidan Scangen ett svar att den yngste av bröderna hade utvandrat till USA 1912. Kontroll med församlingsboken bekräftade detta. En av de andra deltagare på eftersöknings listan i Scangen kunde bistå med upplysningar från Ancestry, som jag inte har abonnemang på, om vilket fartyg han hade rest med och att han hade tagits emot av en viss John Lawson. Vid ytterligare sökande på Family Search lyckades jag få fram att de två bröder för det första hade bytt ut det svenska Larsson mot det mera engelsk klingande Lawson och att äldsta brodern Johan hade blivit till John. Jag har fått mycket hjälp av de damer Siv och Katharina båda på Scangen med att slå upp i Ancestry för att hitta ingångar till vidare sökande på Family Search. Så nu vet jag med 100 % säkerhet att den yngsta av bröderna blev torpederat 1942, även vilken U-båt och vad kaptenen het på denna.

S.S.Reuben Tipton som torpederades 1942, tre omkomna däribland min släkting Edvin Sigfrid Lawson
S.S.Reuben Tipton som torpederades 1942, tre omkomna däribland min släkting Edvin Sigfrid Lawson

 

 

Den äldsta bror har jag en stark förmodan om när han dog 1956. Trevligt att kunna lägga dessa två bröder, min morfars kusiner till handlingarna