Om att ta en vurpa!
Året började bra med snö och sol, Nytt Års afton firades med Joon och Corina. Vi lyssnade, som vanligt, på drottning Margrethes nyttårstal och den bomb hon släppte där. Det blev ett ordentligt utrop från mig när hon meddelade att hon abdikerade. Innan nu någon undrar varför vi lyssnar på det och inte statsministern eller kungens tal, är förklaringen ganska enkelt att jag, trots mer än halva livet i Sverige, fortfarande i mångt och mycket känner mig som dansk.
Nå men veckan gick sin gilla gång och jag gick mina promenader med Corina, Nickstaviken frös mera och mera till i den kraftiga kylan, och sina ställen var det halt men med försiktighet gick det att gå utan större problem. Den tredje januari var det så tjock is att några höll på med is segling ute i närheten av Svedviks holme.
Fredag den 5 januari gick jag som vanligt min runda med Corina, jag gick ut på bryggan vid hopptornet för att ta den bild ni ser nedan.
Jag fortsatta min promenad längs vattnet, jag visste från tidigare att ute längs kanten var det inte halt, så då gick det bra att gå. Plötsligt försvann fötterna under mig och jag ramlade baklänges på marken, jag hade lyckat pricka en isfläck jag inte hade sett under snön. Jag slog mig rejält, mer än jag först trodde, jag hade fått en flänga i nacken trots att pälsmössan var mellan och, visade det sig en spricka i en svanskota. Jag var även avsvimmat en mycket kort stund. Med viss möda kom jag på benen igen, jag ringde till Joon och bad honom komma ned och möta mig på Nickstabadsvägen och ta hand om Corina, jag kände mig en aning groggy. När Joon kom och tittade på såret i nacken ringde han 1177 och pratade med dem, ja jag pratade också med dem, de tyckte jag skulle åka in till akuten och ville skicka en ambulans då jag inte fick köra bil själva, jag hade troligen fått en hjärnskakning därför fick jag inte köra själv.
Så efter ett par timmar kom ambulansen, det var ju inget livshotande precis, sjuksköterskan tittade på såret i nacken ock konstrade att det skulle sys, så det var in till Huddinge.
Därinne blev jag väl omhändertagen, jag hade svårt att ligga på rygg på utan att det gjorde förbaskat ont, så jag låg på delvis på sidan. Det blev tagit blodprov och jag fick prata med en läkare, han kom fram till att jag skulle röntgas såväl för att se om kraniet hade klarat sig som för att kolla om något hade hänt med ryggen eftersom jag hade så ont i ryggen. Och så skulle jag sys med ett antal stygn i nacken.
Det hela gick snabbt och smidigt, efter en timmes tid var jag nere på röntgen där de kollade såväl den ena som den andra ändan, upp på akuten igen, sedan var det broderandes i nacken, det blev till 3 stygn och vänta på svar från röntgen. Det kom och det visade sig att skallen hade klarat sig men som sagt svanskotan hade fått en spricka, den har jag fortfarande ”glädja” av. Jag fick recept på medicin och lite så jag hade till någon kunde hämta ut på apoteket lördag, samt skickat hem i sjuktaxi, jag fick valet att antingen bli inlagd eller åka hem, jag valde det senare men fick lova att någon skulle vara hoss mig de närmaste par dagar. Så Joon fick sova over i gästrummet ett par dagar.
Det enda problem jag har i dag är att jag for fundera på hur jag sitter i min fåtölj, jag är fortfarande öm i nedre delen av ryggen.
Varför jag inte hade dubbar på kängorna vill någon säkert fråga, ganska enkelt för att jag använder 45 i skostorlek, det fanns inte att få tag i broddar i den storleken i hela Nynäshamn. Nu har jag broddar på kängorna beställda på postorder.
Mera vinter i Nynäshamn.
Efter någon vecka var jag så pass återställd att jag kunde gå längre promenader med Corina, så en dag körde jag ut till Alhagen för att ta en tur runt. Det hade kommit en del snö så det var inget problem att gå, det var kallt men soligt att promenera runt.
Dammarna var i stort totalt tillfrusna, inte mycket öppet vatten att se, men när man kom ut till utloppet syntes det att det var en viss genomströmning.
Som ni kan se är dammen bakom, som normalt är öppet vatten, totalt tillfrusen. Corina och jag fortsatte förbi denna och ut mot utloppet i Norrviken, vi ville se hur det såg ut därute.
Jag har nog inte varit i Alhagen förut när det har varit så fruset överallt.
En av dagarna i början på februari var det ett otroligt fint väder, jag kände mig säker med dubbar på kängorna, så Corina och jag tog en tur ut i Lövhagen, där hade vi inte varit på länge. Även om det sina städer var halt, det blir ju så när det är precis över fryspunkten och den hårdtrampade snö/is på stigarna blir blöt, gick det bra att gå en runda.
På turen runt i Lövhagen mötte vi även denna ensamma svan, med den låga sol på vintern blir det ofta några väldigt spektakulära färger på vattnet och annat.
I mitten på februari skulle jag resa till Gotland för att fira Lena:s födelsedag, det är något först Lotte och jag, sedan jag ensam, har gjort sedan 2020. Innan jag åkte dit skulle jag har fixat lite på bilen. Medan bilen fick service passade Corina och jag på ett gå en promenad mellan Nynäshamns Gymnasium och Kvarnängen idrottsplats. Även där blev det ett par bilder från turen.
På vägen dit passerar man en liten bäck eller å, det såg nästan ut som någon hade tömt ett par flaskor schampo i den.
Men det är inte alltid Corina och jag kör någonstans för att gå promenad, de flesta gångarna är det runt Nicstahöjden där vi bor våra promenader går.
Då vill jag avsluta detta inlägg i min blogg med en liten film med Corina i snön nere vid Nickstabadet.