Rubriken på detta inlägg är en lätt anspelning på Carl von Linnés resor. Ingen jämförelser i övrigt.
Väl hemma från Gotland i sista halva av augusti kom jag fram till, att det fortfarande var så fint väder att jag ville ta en ny resa. Jag var väldigt sugen på att ta en tur till Skåne och hälsa på vänner samt en släkting, jag ville även en tur till Danmark och besöka familj där.
Så den 25 augusti bar det av igen med husvagnen, den här gången var det bara Corina och jag som skulle resa. Jag bestämde att vi skulle ta turen över Skanssundet, det är lite kortare än över Södertälje och det finns bra väg ned till Nyköping i form av gamla Riksettan. Så vi drog iväg strax före middag med husvagnen.
När vi kom fram till Skanssundet hade vi lyckats pricka färja personalens rast, nå inget dåligt som inte har något bra med sig, så kunde jag passa på att gå en liten promenad med Corina på skansen som har gett sundet sitt namn.
Det var egentligen ganska roligt att gå runt med Corina medan vi väntade, oftast när vi har kommit hit har vi antingen kallat köra ombord med det samma eller också har färjan varit på väg så det bara var några minuters väntetid innan ombordkörning och avgång. Jag kan i alla fall inte påminna mig att ha sett kanonen innan, men nu har jag sett den.
Väl över på den andra sidan sidan var jag i behov av att vara lite privat, jag såg då att det var en stor flock gäss som hade rastat på ängen nedanför p-platsen mot sundet.
När jag hade gjort det jag skulle, och fotat gässen var det dags att fortsätta resan, men när jag skulle till att sätta mig in i bilen kom jag att titta på Corina. Hon hade satt sig på baksätet och tittade ut genom fönstret med den mest högdragna min jag har sett på länge. Jag kunde nästan höra henne säga: ”James kan vi så köra vidare”.
Vi fortsatte alltså resan ned genom Mörkö över bron till fastlandet och sedan på gamla Riksettan söderut mot Nyköping.
Jag funderade lite fram och åter om jag skulle köra upp på E4 vid Nyköping eller om jag skulle stanna i Nyköping över natten, det blev det senare alternativet.
Det finns en fin liten camping söder om Nyköping som heter Horns Udde, där har Lotte och jag legat flera gångar, så jag ringde och frågade om det fanns plats, det gjorde det så vi körde dit, parkerade husvagnen och betalade med Swish samt kopplade på el. Sedan körde Corina och jag in till Nyköping för att gå en promenad i staden. Vi parkerade vid Nyköping Hus slott och gick sedan runt lite, först på slottet, sedan lite ner på hamnen.
Första gången jag var i Nyköping var medan vi fortfarande bodde i Ljungby, vi hade en SAAB 99 då och på vägen norrut med vår dåvarande husvagn, började den plötsligt låta konstig i motorn, den skramlade vid vissa varv. Vi var i närheten av Nyköping och på den tiden, runt 1980-81, fanns SAAB Ana fortfarande och hade huvudkontor i Nyköping. Så vi svängde av E4 in i Nyköping, hittade en camping utanför Nyköping på vägen mot Öxelösund, så skulle vi nästa dag in till SAAB Ana och prata med dem. När vi kom in till dem fick vi reda på att det bara var kamkedja som skramlade mot ventilkåpan, vi skulle bara inte varva motorn för mycket upp, så var det ingen fara. Glada i hågen gick vi ut på staden, de hade något inne på slottet, just den plats som syns på bilden, som het Nyköpings Gästabud, det gick vi in för att se alla 5, Lotte och jag samt våra söner Joon och Lasse och så vår hund Sam. Jag hade ingen aning om historien som låg bakom, vi hade ju bara bott i Sverige ett par år då, och Sveriges historia är väl inte det man studerar mest i danska skolor.
Nå Corina och jag gick alltså promenad i Nyköping ett par timmar, sedan tog vi bilen och hittade en pizzeria där jag köpte en pizza att ha med hem i husvagnen. Väl hemma åt vi så en riktigt god pizza, ju vi delade på den, Corina fick ett par bitar men inte för mycket. Sedan var det dags att gå kvällspromenad och så småningom koja så vi kunde komma vidare dagen efter.
Nästa morgon vaknade vi till en härlig solig dag, vi år frukost och gick morgonpromenad med Corina så hon fick gjort vad hon skulle.
Resan fortsatte söderut, jag hade planer på att i alla fall hinna till Ljungby innan vi stannade för natten, så det var till att krångla sig upp på E4 igen och sedan söderut. Nå det gick nu smidigt tack vara bra skyltning på småvägarna.
När vi kom till Brahehus tyckte vi båda det var lagom med lunch och en liten promenad. Det är så praktisk på den rastplatsen, att det är ett flertal p-platser markerat speciellt för husvagns ekipage, så det är enkelt att komma såväl in som ut från dem även om hela ekipaget är närmare 12 meter långt.
Efter att ha ätit gick vi promenad under motorvägen bort till Brahehus ruin. Vi gick lite runt såväl utanför som inne i ruinen. Det har genom åren fotats så många bilder av Brahehus, så jag ville ta ett lite annorlunda, därför får ni ingen bild av hela ruinen utan bara denna genom ett fönster.
Medan vi gick där fick Corina plötsligt för sig hon skulle upp att gå på muren, ja inte på den längst uppe, men på en bit som låg bredvid en gång ned till källaren på ruinen. När vi väl kom fram och skulle gå därifrån igen, tordes hon inte hoppa ned, så jag fick lyfta henne ned. Tur hon inte är så tung, men här sitter hon och väntar på att bli lyft ned på marken igen.
När vi kom tillbaka till bil och husvagn igen var det till att veva upp stödbenen bak och lyfta upp stödhjulet fram, ju efter att ha glömd det när jag körde till besiktning, kollar jag extra noggrant att det är uppe och spänt fast innan jag kör.
Det fina vädret vi hade när vi vaknade på morgonen blev långsamt sämre, efterhand blev det ett par rejäla regnskurar så vindrutetorkarna tidvis hade problem, så det var bara att sätta farten ned så antingen bilen eller husvagnen inte började vattenplana eller jag körde upp i någon framförvarande bil. Det är ju viktigare att komma fram i ett stycke än att köra fort, jag hade ju inte bråttom.
När vi kom ner till någonstans söder om Värnamo, jag skulle tro det var i trakterna av Lagan, höll man på med vägarbete. E4 runt Ljungby har sedan den anlades varit en 2-1 väg, säkert väldigt bra ur trafiksäkerhets, men förbaskat obehaglig att köra på med husvagn som fyller bra med sidospeglar i bredden. Nu skulle den alltså byggas om till vanlig motorväg.
Det blev ett himla svängande hit och dit, och gropigt som bara den då man tidvis körde på tillfälliga vägar och ibland på delar av den gamla eller nya vägen. Det hade tyvärr sitt pris.
När jag kom fram till campingplatsen i Ljungby och gick in i husvagnen, möttes jag av ett väldigt tråkigt syn: Ett av skåpen hade gått upp trots lås, min tekanna hade ramlat på golvet och hade gått i tusen bitar, min teburk med gotlandsblandning hade gått samma väg och gått upp, så det var te över hela golvet. Det var bara att börja sopa upp, försöka om jag kunde rädda något av teet och samla ihop bitarna av tekannan i en lämplig kartong tills jag kunde göra mig av med dem. Som tur är hade jag ett te ägg i husvagnen, så det fick träda till på ett par dagar.
Efter att vi hade parkerat var det dags för kvällsmat till oss båda, sedan ville jag en tur ned i Ljungby för att se hur staden såg ut nu. Vi bodde ju i Ljungby de första åren vi bodde i Sverige. Det var mycket ändrat men jag fick då handlat lite och fylld tanken upp på bilen så vi nästa dag kunde köra den sista biten till Malmö och Sibbarp Camping. Väl hemma i husvagnen igen bokande jag plats på Sibbarp Camping från torsdag till tisdag, när jag gjorde det på Internet sparade jag en hundring, och det gör man ju gärna. Kvällstur med Corina och sedan sova.
Nästa morgon bar det så av den sista biten ner till metropolen Malmö, vi stoppade ett ställe undervägs för att äta lunch och för att Corina kunde få komma ut och kissa m.m., ja jag ville också sträcka lite på benen och röra på mig. Även om sätena i bilen är väldigt bra, är det i alla fall bra tid efter annan att komma ut lite.
Vi var framme i Sibbarp runt 4 på eftermiddagen, satte husvagnen upp och efter mycket funderande om jag skulle sätta upp förtält eller nöja med med markisen, blev det markisen som sattes upp. Sedan kvällsmat och en promenad med Corina.
Sibbarp ligger ju fint söder om Limhamn precis vid fästet för Öresundsbron, det är väldigt stora gräsytor med enstaka små lundar av träd man kan promenera på med hunden. En härlig utsikt över Öresund till Danmark på den andra sidan.
Nästa dag skulle jag fixa lite saker. Jag hade på Internet hittat en bilskrot i Malmö som hade ett nytt mittparti till fronten på min bil, det gamla var i bedrövligt skick och hade varit så all den tid vi hade haft bilen, nu skulle det bytas ut med ett nytt och snyggare. Han låg ute vid Jägersro så jag ställde in hans adress på min GPS så den kunde leda mig rätt genom Malmö, det kunde den inte. Av någon outgrundlig orsak leder GPS:en fel till just de adresserna i Jägersro, det var samma sak i fjol när vi skulle köpa Lottes promenadscooter, då ledde den oss också fel. Nå jag kom rätt efter ett telefonsamtal och fick min front, sedan skulle jag till IKEA för att köpa en ny tekanna, där ledde GPS:en mig rätt och jag köpte två likadana tekannor, så jag hade en extra om något skulle hända igen.
Hemma på Sibbarp igen gjorde jag i ordning till att grilla, jag hade köpt ett par hamburgare på Lidl och en av dem åt jag till kvällsmat. Den andra hamnade i frysfacket till senare användning.
Lördag hade jag avtalat med en släktforsknings bekant, Torgny Larsson, i Malmö att vi skulle träffas, naturligtvis vräkte det ned när jag skulle iväg så jag blev dyngsur. Han var inte så pigg på att få Corina in i huset, men han hade en övertäckt terrass som hon kunde sitta på medan vi pratade. Nå innan vi kom så långt hade regnet upphört och solen sken, så vi satte oss ut på terrassen samman med Corina och drack te samt pratade släktforskning. Torgny berättade att Elinelund låg ganska nära, så han förslog vi skulle ta en promenad dit. Elinelund är den gård där min morfars mor tjänade piga när han blev född.
Själva boningshuset är borta, men det står några stora lador som kan vara från den tiden, men jag tror det inte, de verkar för nya.
Det var hur som helst en trevlig promenad på en timmestid sedan åter till bilen och hem till Sibbarp igen.
På eftermiddagen fick jag för mig att jag ville köra ned till Bodarp där min morfars mor är född, det hus hennes föräldrar hade finns kvar om än i moderniserat skick. Så Corina i bilen och sedan bar det iväg till Bodarp.
Det var roligt att se huset, jag har inte sett det förut, Torgny, som jag besökte på förmiddagen, hade hjälpt mig med att fastställa vilket hus det var. Jag har provat ta kontakt med den nuvarande ägaren, men han ville inte alls prata med mig, han var nästan oförskämt när jag ringde.
På söndagen havde jag avtalat med en släkting, Britt Roslund, att jag skulle besöka henne och hennes make för att titta på bilder och prata släkt. Hon är barnbarns barn till mon morfars moster, så i släktforsknings sammanhang är hon ganska nära släkt. Vi hade en väldigt trevlig eftermiddag och kväll och fick skannat in en massa bilder av släktinge, naturligtvis företrädesvis från hennes gren, men även en bild på min morfar där han sitter i knät på sin mamma, det är enda bilden jag har av de två tillsammans.
Efter lunchen gick Britts make och jag en promenad med Corina i kvarteren runt där de bor.
Måndag var lite extra spännande, jag skulle till Danmark för att hälsa på Lottes systerson John och hans hustru Anette, de bor i ett område, Ishöj, söder om Köpenhamn. Jag hade hört från Lasse att det var långa köer på Öresundsbron eftersom Danmark har gränskontroll mellan Danmark och Sverige p.g.a Corona och för att stoppa gängmedlemmar från att ta sig över.
Det gick hur smidigt som helst, jag blev vinkat in på Peberholmen, första danska ö på vägen över, en vänlig polisman tittade i passen, mitt och Corinas och vi fortsatte, det hela tog kanske 2 minuter.
Innan jag skulle till John och Anette skulle jag handla, såväl Lasse som Joon hade beställd danska specialiteter. Men först skulle Corina gå tur, jag parkerade utanför Johns hus där vi brukade stå med husvagnen, sedan gick jag en lång tur med Corina i området. Så en tur till Ishøj Center och handla de saker Joon, Lasse och jag skulle ha, jag ville ju också ha lite danska specialiteter med hem till Sverige, allt packades i en kylbox med kylklampar och sattes bak i bilen under insynsskyddet, sedan ställde John det in i deras kylskåp och frös ner klamparna så de var kalla tills jag skulle köra hem. Det blev en trevlig eftermiddag sedan hem igen till Sibbarp. Nästa dag skulle vi ju resa hemåt igen.
På morgonen efter att jag hade ätit frukost rullade jag markisen in och gjorde klart, sedan en promenad med Corina innan vi skulle åka. På den promenad upplevde vi något roligt, plötsligt kom det en häger flygande och landade bara några meter från oss, den verkade inte alls bry sig om att jag stod där med en hund och fotograferade den.
Normalt brukar de ju vara lite skygga och lätta så fort man kommer nära, men inte den här hägern, den travade värdigt iväg som om vi inte alls fanns där. Nå vi ville ju inte heller den något, vi skulle bara gå tur innan det var dags att checka ut.
Sedan bar det iväg norröver, jag ville inte köra E4 hem, jag ville köra över Växjö och sedan antingen ut till kusten vid Oskarshamn eller Västervik och ta E22 vidare norröver upp till Norrköping där E22 och E4 möts.
Så jag började köra, jag hade satt GPS:en in på Växjö och trodde i min naivitet att den skulle ta mig till riksväg 23 som går från Malmö över Växjö till Linköping, det gjorde den inte, jag upptäckte så småningom att den tog mig till E4 för att ta den upp någonstans antingen söder om Ljungby eller till Ljungby och sedan den vägen till Växjö. Jag upptäckte fadäsen i närheten av Lomma och satte så kursen in mot Lund där, jag kom in på E22 fram till Höör där E22 och riksväg 23 går åt vart sitt håll, den ena till Karlshamn den andra till Växjö. Det irriterande var att jag ju kunde ha kommit ut på rätt väg mycket tidigare om jag redan i Malmö hade följd skyltningen till Lund. Lärdomen av detta är att man skall kolla på en karta och inte bara lita på en GPS.
Nå iväg bar det, nu på rätt väg norröver mot Växjö. Jag körde in på en rastplats en bit uppe för att äta lunch, ja det var faktisk lite krångligt för mig att komma in på denna rastplats. Det var inte till att se när man kom på 23:an att rastplatsen låg liksom lite nedanför och bakom infarten till den, så jag körde först in på en p-plats som fanns i anslutning till rastplatsen, upptäckte så att infarten till själva rastplatsen låg bakom mig och att det fanns gott om plats att köra in med husvagns ekipage. In i bilen och sedan backa rakt bakut tills jag kunde svänga in i infarten. Sedan kom vi till en fin plats vid en sjö där jag kunde äta lunch och jag kunde gå en liten promenad med Corina.
Efter lunch fortsatte vår färd. Jag hade en idé om att vi skulle stoppa upp vid Huseby söder om Växjö och gå en sväng där i bruksmiljön. Jag har varit där för några år sedan med Lotte så jag visste det var väldigt fint.
Väl framme parkerade jag bil och husvagn, tog Corina ut och gav mig ner för bruksgatan för att titta på det. Det var ju utanför turistsäsongen så det mesta var ju stängt, men en souvenir butik var öppen så vi kunde få lite information, jag köpte en ask ”Kongen av Danmark” karameller och en bok om Huseby skandalen, den hörde vi mycket om året vi flyttade till Småland -79, fröken Stephens hade ju avlidit kort innan och testamenterat godset till Svenska Staten.
Kvarnen hade inte mindre än 4 stora vattenhjul så de kunde mala olika sortes mjöl samtidigt i den. Det var ganska imponerande att se ett av hjulen som de hade tagit upp för renovering, det var nog 3-4 meter i diameter och ett par meter brett.
Corina och jag gick en tur i parken som finns bredvid slottet, gick även ned längs ån, Helge Å, som ger kraft till det hela och avslutade med att gå över en äng där det stod en gammal hästräfsa, en likadan som jag hade som leksak när jag var barn. Gräset var väldigt högt så Corina hade roligt med att riktigt gömma sig i det mjuka gräset.
Vi var väl vid Huseby en dryg timmes tid, ja det blev lite längre än planerat eftersom det plötsligt kom en skur, och vi ville inte bli genomblöta så vi gick in i butiken för att komma i torrväder.
De 6 åren vi bodde i Småland var vi ofta i Växjö, det var ju dit man körde när man skulle ha lite mer, de hade köpcentret Smarkand där det fanns alla möjliga specialbutiker och en stor Domus, det var även där specialist läkare fanns så såväl Joon som jag har varit där för ögonundersökning. Joon blev opererat för skelning i Växjö inte så länge innan vi flyttade till Gotland i 1985.
Jag körde till en liten campingplats i Öjaby strax utanför Växjö, Lotte och jag hittade den när det var släktforskardagar i Växjö för ett par år sedan. Den är inte så stor och de flesta platser är upptagna av långliggare från Växjö, men det finns fanns ledig plats när vi kom.
Jag parkerade husvagnen, rullade markisen ut och satte bord och stol ut, sedan var det dags att få lite att äta. Det var lite kyligt att sitta ute upptäckte jag men det gick.
Nästa dag körde vi in till Växjö för att se oss lite om, jag hade en idé om att gå en promenad runt Växjö sjön med Corina i det fina vädret, nu värdet bara problemet att hitta en parkering. Ja parkering hittade jag i och för sig, men hur betala för parkeringen, det skulle vara med mobilen och en app i denna, den fungerade av någon orsak inte i min mobil, sedan försökte jag i automaten, den var så länge om att svara att jag trodde den hade gått sönder, slutligen betalde jag med SMS. Sedan bar det iväg runt sjön en sträcka på en 4-5 km så det var en ordentlig tur.
Sedan vi var här senast för nästan 35 år sedan har det hänt mycket, den såg inte alls ut som jag mindes den, det var byggd flera stora bostadsområden i ena ändan som inte fanns då. Man hade även lite konst här och där längs sjön.
Vi passerade även ett annat konstverk som jag fick titta lite extra noggrant på innan jag blev säker på att det var ett konstverk, men det är det alltså.
Sedan var det tillbaka till Öjaby igen, ja först skulle jag handla lite mat, jag kom ihåg från släktforskar dagarna att det fanns en Lidl inte så långt från den hall där utställningarna var, så var det bara att hitta den, nå det gick smidigt, in och handla och sedan hem och äta kvällsmat.
Nästa förmiddag gick färden vidare norröver av riksväg 23. norrut mot Vimmerby, där jag skulle svänga från till riksväg 40 ut till Västervik. Första stopp blev Åseda där Lotte och jag för några år sedan övernattade på deras naturcamping, här blev det inte övernattning, men lunch och en promenad med Corina. Under lunchen funderade jag lite på var jag skulle stoppa för natten, om jag skulle stoppa i Västervik eller Valdemarsvik eller jag skulle köra längre upp mot Norrköping. Det blev till att jag bestämde jag ville fortsätta till Söderköping, även det en ort jag har besökt flera gångar, såväl med Lotte på semester som ensam medan jag hade min firma och importerade Exakta kameror och kikare.
För några år sedan låg Lotte och jag på en liten camping som heter Skeppsdockan, den ligger vid en gammal docka i Göta Kanal, den ville jag ligga på bestämde jag. Jag ringde och frågade om det fanns plats samt när receptionen stängde. Plats fanns det och det var gott om tid tills receptionen stängde.
Väl framme kunde jag konstatera att platsen hade blivit mer en dubbelt så stor, då jag hade hund fick jag en plats ret isolerat, så hunden inte blev stört av barn och andra camping gäster, som hon sa. Hon visste ju inte hur snäll Corina är. Nå det passade mig i och för sig utmärkt, enda nackdelen var att det var långt till servicebyggnaden, men det var ju bara för en natt, så det gick nog tyckte jag.
När vi var här förra gången, Lotte och jag, var det endast den del där man ser en husvagn som var campingplats, nu sträcker den sig en bra bit till vänster utanför bilden.
När jag hade fått satt husvagnen upp och kopplat el, gick Corina och jag en lång promenad längs Göta Kanal till Söderköping. Campingen ligger nämligen strax efter man har kört över Göta Kanal på E22 och alltså har kört ut ur Söderköping.
Vi fick en mycket trevlig promenad och fick sett mycket på vägen. Det första ställe vi kom till var en gammal brovakts stuga, jag pratade med den gamla dam som bodde i den, och hon berättade att landsvägen tidigare hade gått bredvid stugan och det hade varit en bro över kanalen.
Vi fortsatte vår vandring över E22, det var en väldans trafik, det var precis vid arbetstidens slut så det var många som skulle hem, antingen till Norrköping eller Söderköping efter jobbet i den andra staden.
Det finns en fin promenadstig längs kanalen hela vägen från E22 korsar kanalen ned till Söderköping, Lotte och jag gick den ett par gångar när vi var där senast. Nu var det Corina och jag som gick den. Min tanke var väl att vi skulle gå till Söderköping och köpa glass eller evt. få en matbit, men det mesta var stängt och det var lite svalt att sitta ute att äta, så det blev bara en promenad.
Även längs Göta Kanal fanns det lite konst, vi kom förbi en liten grupp med kaniner som funderade på att ta sig över kanalen, ja alla utom en som nog ansåg det lite väl äventyrligt. Corina var så där lindrigt intresserad.
Vi fortsatte vår vandrigt längs kanalen och tittade på de gamla packhusen, de flesta av dem verkar ha blivit ombildade till krogar med en ganska exklusiv meny och därmed prissättning, i alla fall de som var öppna. Vi fortsatte och hoppades på att hitta någon som sålde glass, vi hittade ett ställe men de hade enbart alla möjliga konstiga smaker så vi avstod från glassen. Nå så sparade jag ju de pengar, och det var ju inte så dumt.
Vi kom förbi en ganska konstig modell som stod på kanal bredden, det var en modell av S:t Ilians kyrka, det konstiga var att den var av järn och ganska patinerad, alltså rostig. Jag har aldrig hört om S:t Ilian än mindre om en kyrka till han ära. Det visade sig att kyrkan var från början på 1300 talet, den låg där Göta Kanal ligger i dag och den revs ca. 1530. Den upptäcktes när Göta Kanal byggdes 300 år senare.
Det står på skylten att man skall kunna se in i kyrkan genom rosett fönstret, det fanns även en knapp att trycka på, men tyvärr fungerade det inte.
Det var efterhand dags att sätta kursen hemåt igen till campingplatsen och få lite mat, det blev ju inget i Söderköping, nå jag hade i kylskåpet så det var ingen stor katastrof.
Jag vill avsluta denna berättelse med en sista bild från Söderköping. På motsatt sida kanalen är det ett högt berg, det går även en stig läns kanalen på den sidan, men det finns även en trappa upp till en liten utsikts paviljong på toppen av berget. När Lotte och jag var här senast, jag tror det var 2008 eller 2009, men jag är inte säker, gick vi upp för denna trappa, tidvis var den i ganska dåligt skick, men det gick. Där uppe från har man en ganska underbar utsikt över Söderköping och långt åt båda hållen längs Göta Kanal.
Men denna bild vill jag avsluta berättelsen om vår skånska resa 2020.