Släktforskning

Detta blogg inlägg skall handla om släktforskning. Som ni har förstådd av det förra inlägget är det något jag sysslar en hel del med, enligt Lotte alldeles för mycket ibland.

Medan vi var på vår resa runt i Sverige fick jag plötsligt ett mail från en Norbert Mangels i Tyskland, enligt detta mail skulle vi vara i familj. Till saken hör att det inte var helt uteslutet, min far var tysk, men han het inte Mangels. Efter ytterligare kontakt med Norbert kom det fram att hans hustru var den gemensamma nämnaren. Hennes pappa och min pappa var kusiner. De hade hittat mig via DNA. Jag hade gjort ett DNA test för så där 1½ år sedan och fått några nya släktingar, deras ena son hade gjort samma sak nyligen och jag kom upp som en

Heinrich Stülten fallen 27 september 1915.
Heinrich Stülten fallen 27 september 1915.

träff med ganska mycket DNA gemensamt. Det roliga i detta sammanhang är att Norberts son som gjorde DNA testet och vår yngsta son är ganska lika varandra.

 

Så när vi kom hem fick jag en mängd fotos från Norbert, bl.a. av hans frus farfar som stupade 1915 och av min egen far som en runt 10 årig liten gosse. Inte bara fotos fick jag från Norbert, utan även information om fler av de tyska släktingarna, så nu kan även den delen av min

Mina nya släktingar, femiljen Mangels i Hamburg
Mina nya släktingar, femiljen Mangels i Hamburg

släkt bli kompletterat.

 

 

Alltid roligt när man hittar nya släktingar, även om det i detta fall var de nya släktingar som hittade mig.

Väl hemma i Nynäshamn igen gick jag igång med ett annat släktforskningsproblem som har retat mig länge: Min morfar hade en morbror som hade 15 barn, 13 av dessa barn har jag fått klurat ut var de tog vägen och när de dog, jag har för flera av dem även deras barn, barnbarn o.s.v., men två av dessa barn har jag inte lyckats lista ut vad det blev av dem. De jobbade båda som drängar på olika skånska gårdar, som det ofta är fallet med drängar och pigor bytte de plats i stort årligen. Vid ett visst tillfälle i början på 1900 talet flyttade de båda till var sin socken i ett pastorat där prästgården brann 1920 och med den en del av kyrkoarkivet. Naturligtvis var det som brann in- och utflyttningslängderna för de första 20 åren av 1900 talet. Jag visste alltså inte vart de hade flyttat till i respektive socken. Naturligtvis kunde jag ha bläddrat genom församlingsböckerna för åren runt där jag visste de hade flyttat dit, men det verkade inte så tilltalande. Först fick jag ett tips från min släkting vid Trelleborg, henne jag hade besökt under vår resa, att den äldsta av bröderna hade utvandrat till Sydamerika 1904 enligt församlingsboken, sedan gav en efterlysning på hemsidan Scangen ett svar att den yngste av bröderna hade utvandrat till USA 1912. Kontroll med församlingsboken bekräftade detta. En av de andra deltagare på eftersöknings listan i Scangen kunde bistå med upplysningar från Ancestry, som jag inte har abonnemang på, om vilket fartyg han hade rest med och att han hade tagits emot av en viss John Lawson. Vid ytterligare sökande på Family Search lyckades jag få fram att de två bröder för det första hade bytt ut det svenska Larsson mot det mera engelsk klingande Lawson och att äldsta brodern Johan hade blivit till John. Jag har fått mycket hjälp av de damer Siv och Katharina båda på Scangen med att slå upp i Ancestry för att hitta ingångar till vidare sökande på Family Search. Så nu vet jag med 100 % säkerhet att den yngsta av bröderna blev torpederat 1942, även vilken U-båt och vad kaptenen het på denna.

S.S.Reuben Tipton som torpederades 1942, tre omkomna däribland min släkting Edvin Sigfrid Lawson
S.S.Reuben Tipton som torpederades 1942, tre omkomna däribland min släkting Edvin Sigfrid Lawson

 

 

Den äldsta bror har jag en stark förmodan om när han dog 1956. Trevligt att kunna lägga dessa två bröder, min morfars kusiner till handlingarna

Mitt första blogginlägg.

Alla skriver efterhand i en blogg, så nu skall Lotte och jag också försöka. Nå ja det blir kanske mest jag i början. Men det kommer väl mera vad det lider.

Jag tänkte jag skulle börja lite med att berätta om vår rundresa i sommar.

Den började i mitten på juni där vi tog färjan till Gotland för att fira midsommar med goda vänner. De första dagarna var vi på Sandhamns Camping söder om Klintehamn

Utsikt från vår plats mot Karlsöerna.
Utsikt från vår plats mot Stora och Lilla Karlsö. Nej det är inte av dem som ligger i förgrunden.

 

 

Ester ligger och njuter solen
Även Ester, vår hund, ligger och slappar och njuter solen

 

Det var första gången sedan vi fick henne i september i fjol vi hade henne med på camping, så det var mycket spännande hur det skulle gå. Det gick utan problem.

Men vi skulle ju fira midsommar med våra vänner så här är ett par bilder från midsommarafton.

Stången skulle kläs, många kom med goda råd om hur det skulle göras
Stången skulle kläs, många kom med goda råd om hur det skulle göras

 

DSC03836
Slutligen tog Susanne och Peter över och gjorde det själv. För många kockar o.s.v.

Vi skulle ju vidare söderut, så ett par dagar efter midsommar tog vi färjan till Oskarshamn och via en övernattning på en liten naturcamping i Målilla satte vi kursen mot Skåne i hällande regn.

Vi stoppade upp på Tykarpsgrottans camping just när det var ett litet uppehälle i regnet så vi fick satt upp husvagnen och kopplat ström till den. Ut att gå en promenad med Ester, även det klarades i nästan torrväder och så lite mat och en kopp the innan vi nattade. Dagen efter var samma elände, det vräkte ner till och från, här slapp jag inte att bli blöt när jag skulle koppla ihop husvagn och bil, så vi var ganska blöta när vi startade mot Trelleborg och Skateholm camping. Just som vi kom fram slutade det regna så vi kunde placera vagnen i torrväder.

Vi hade ett par trevliga dagar på denna campingplats, jag gick turer med Ester längs stranden och naturligtvis var vi i såväl Ystad som Trelleborg och turista.

En av Ystads gränder
En av Ystads gränder
En rekonstruerat trelleborg i Trelleborg
En rekonstruerat trelleborg i Trelleborg

Det väsentliga syftet med att åka till Skåne var egentligen inte att besöka Ystad och Trelleborg, även om det var trevligt, utan att besöka en avlägsen släkting jag har i närheten av Skateholm. Vi har börjat forska lite tillsammans då det ju är samma personer vi forskar på, jag företrädesvis på min gren av släkten, hon på sin gren. Jag  hade en mycket trevlig kväll hos Christine och hennes familj.

Resan skulle gå vidare, vi skulle besöka Björn Arén i Dalsland, så turen via Gotland och Skåne är ju inte den närmaste precis, men trevlig. Innan vi lämnade Skåne skulle vi dock göra ett stopp vis Sveriges Sydligaste udde Smygehuk.

Lotte och Ester vid Smygehuk, på skylten har ni koordinaterna.
Lotte och Ester vid Smygehuk, på skylten har ni koordinaterna.

Turen upp mot Dalsland skulle vi ta i två etapper, jag är ju inte helt ung längre, och även om det inte är speciellt ansträngande att köra med husvagnen, är det dock ett extra jobb.

Vi hade räknat med att stoppa någonstans i Halland, men när vi hade stoppat vid en rastplats norr om Varberg och det hade gått snabbt så långt, beslutade vi att fortsätta till Trollhättan. Det skulle vara roligt att återse den platsen som vi har besökt flera gångar förut, men nu är det flera år sedan vi var där senast.

Det höll på att bli katastrof, nå ja inte riktigt, men jag höll på att bli galen. Det gick hur bra som helst fram till Mölndal söder om Göteborg, sedan var det närmast totalstopp i trafiken. E-6an är en genomfartsled, när jag jobbade i Göteborg för 30 år sedan var det trängt och besvärligt att komma genom i rusningstid. Man skulle ju tro de hade förbättrat lite på de gångna 30 åren, men icke sa Nicke, dete är fortfarande lite jävligt.

Att köra i kö med en 6 m lång husvagn efter sig är inte roligt, två meter fram, stopp, två meter fram, stopp, så lite luft så det blir tio meter fram, men sedan stopp. Samtidigt skall man ju hålla koll på skyltarna så man i god tid kan börja byta bana innan man skall lämna E-6an och vika av mot Trollhättan. Det tog runt en timme att passera Göteborg, och det var i semestertiden, hur är det utanför semestern törs jag inte ens tänka på.

Nå vi kom fram till Hjulkvarnalund som campingen heter i Trollhättan, en trevlig camping utan em massa tingel tangel. Då vi bara skulle stå där en natt fick vi anvisat en plats där vi såväl hade plats för Ester som lätt kunde komma ut nästa morgon och nära servicehuset så Lotte inte skulle gå för långt.

När vi hade ätit skulle Ester ha en promenad, hon hade ju suttit i bilen hela dagen, bara avbrutit av ett par korta promenader när vi tankade och

En järnvägsbro som lyfter hela mittsektionen så skeppet kan passera
En järnvägsbro som lyfter hela mittsektionen så skeppet kan passera

åt lunch, så hon skulle ha en ordentlig tur. Det blev till att gå längs ena sidan av trafik kanalen ned till Strömbron sedan åter på några små holmar som var inbördes förbundna med små broar. En tur på en fyra – fem km.

Ett roligt ägg vi passerade
Ett roligt ägg vi passerade

Nästa morgon gick färden vidare mot Dalsland och Björn Arén. Vi hade en idé om att ta den via Håverud då det enligt kartan skulle gå en väg nästan direkt upp till Edelskog.

Det hade säkert varit en bra idé om det inte stod skyltar att fordon med släp inte fick köra på vägen, så vi fick åka upp till Åmål och sedan in i landet till Edelskog. Vi blev väl mottagna och åt en trevlig middag samt planerade vad vi skulle göra nästa dag. Det blev en tur till bl.a. Håverud och akvedukten där, vi provade även köra den väg där man inte fick köra med släp. Den var brant och krokig, det hade kanske gått, men det var nog klokt vi avstod. Björn bjöd på Lunch i Håverud, mycket trevligt

Lite bilder från Håverud kan väl avsluta denna första blogg. Dagen efter åkte vi hem till Nynäshamn i ett par etapper med stopp i Karlstad och Kungsör.

Turist båten är på väg genom plåtrännan
Turistbåten är på väg genom plåtrännan
Järnvägsbron och vägbron samt den nedersta slussen.
Järnvägsbron och vägbron samt den nedersta slussen.
Fritidsbåtar och kanoter i plåtrännan.
Fritidsbåtar och kanoter i plåtrännan.