En konstig höst 2019 och vår 2020

I december ett par veckor innan Jul upptäckte vi att vår hund Ester hade en knöl på bröstet, ja knölen hade hon i och för sig haft sedan vi fick henne, enligt veterinären var det mest troligt en fett knöl och den verkade inte besvära henne.

Men nu hade den växt kanske mycket på kort tid och det droppade blod från den. Ett besök hos veterinären gav det sorgliga besked, att det hade utvecklat sig till en galloperande cancer och med tanke på hennes ålder, ville en operation vara oförsvarlig. Vi fick fatta det tunga beslutet att låta henne somna in.

Så det var en lite tråkig Jul för vår del, men vi kunde glädjas över alla de goda minnen vi hade med Ester de 4 år vi fick ha henne.

Vi var överens om att vi skulle ha hund igen, men vänta  till efter Nytt År.

Ny hund

I februari var det dags, efter mycket sökande och många mail till olika som hade hundar till salu, eller rättare hundar som skulle omplaceras, fick vi omsider napp. Visserligen hade vi bestämd att vi den här gången skulle ha en hane, som vi alltid har haft innan vi fick Ester, men i alla fall körde vi ut till Täby och tittade på en blandras tik som var 3 år gammal. Familjen bodde trångt och det fungerade inte riktigt med hund och arbete/studier.

Vi föll pladask för Corina, som hon heter, och tog henne med hem. Hon är Esters diamentrala motsats i temperament: Ester var mycket bestämd, hon skulle nog bestämma när hon mötte andra hundar, Corina är mycket försiktig och morrar de eller skäller går hon. Hon vill ständigt kela, det kan hon inte få nog av.

Corina första gången vi såg henne.

Är hon inte absolut omöjlig att stå för, det tyckte vi i alla fall att hon var.

Att det så sedan har visat sig, att den information vi fick inte var helt komplett så att säga är en annan sak.

Hon har varit gatuhund i Grekland, det visste vi inte. Ju att hon var från Grekland visste vi, men inte att hon har varit gathund. Det upptäckte vi när en ung dam tog kontakt med oss efter att jag hade lagt bilder ut på FaceBook med Corina.

Hon berättade att hennes pappa hade hittat henne i ett skjul med tre valpar, de hade sedan tagit hand om henne och valparna. Fått henne till veterinär och kastrerat så det inte blev fler valpar. Det förklarar nog henns försiktighet. Lotte och jag blev hur som helst mycket glada för henne, och jag kunde gå långa promenader med henne, till glädja för oss båda.

Våren 2020 betöd även ett sorgligt avslut.

Lotte blev sämre under våren 2020, hon fick problem med blåsor på benen, så ASIH kom dagligen och bytte förband för att få rättsida på det, hon fick även rosfeber så hon fick stora antibiotika doser. Men i det stora och hela fortsatte Lotte med sina aktiviteter Canasta i PRO Ösmo och på Rosengården i Nynäshamn. Sedan kom Covid 19 pandemin och så var det slut med alla den sortens aktiviteter, hon och jag skulle båda stanna hemma, ingen kontakter med andra människor utöver sjukvårdspersonal. Joon fick gå att handla åt oss. Alla möten och andra aktiviteter inställda.

Lottes kvarvarande njure började bli trött, hennes njurvärden var för höga, de började prata om dialys på njurmedicin på KS i Huddinge. Så vi var till deras dialys avdelning på Rosenlunds sjukhus, för att prata med dem vilken form av dialys Lotte skulle ha. Men det lyckades dem att få värdene ned på det normala igen, så det blev skjutet på framtiden.

Lottes stora scooter var i behov av service, så nu när Lotte i alla fall inte kunde köra så mycket runt, blev den skickat in på hjälpmedelscentralen för översyn. Det lille Lotte skulle köra, kunde hon så göra på den lilla promenad scooter vi köpte åt henne i fjol.

I början på juni kom den tillbaka igen, vi hade ju kanonväder i juni, så Lotte tog en tur ned på hamnen med den och satt en timmes tid på havstrappen och pratade med sina väninnor från Rosengården.  Hon kom hem igen efter någon timme och satte scootern in i sitt garage.

På kvällen blev Lotte dålig så jag fick ringa efter ambulans, tyvärr kunde vi inte få dem till att köra henne på Huddinge utan de ville köra henne in till SÖS. Lotte hade fått sepsis, alltså blodförgiftning och var knappt kontaktbar.

Jag fick inte köra med in då SÖS var stängd för alla på grund av Covid 19, så jag fick stanna hemma. Jag pratade med sjuksköterskorna dagligen, och den 9 juni på hennes födelsedag, var Lotte vaken men för trött till att prata i telefon, dagen efter kunde jag prata en liten stund med henne och lämna alla födelsedagshälsningarna, nästa dag skulle Lotte överföras till Geriatriken i Nynäshamn. Tyvärr fick hon ett återfall fredag morgon, hon spydde och fick maginnehåll i lungarna, så hon blev överfört till IVA och vi blev kallade in till henne. Joon och jag kunde köra in, Lasse fick inte komma in då han hade en lätt förkylning. Joon och jag var där merparten av fredagen, vi fick en präst att komma och ge henne de sjukas salvelse. Lördag var vi också därinne och det verkade som det gick åt rätt håll, men tyvärr var Lottes hjärta mycket svagt. Läkarna berättade att hon hade dubbla klaff fel, några klaffar stängde inte som de skulle och några öppnade inte som de skulle. Det fanns dock ett lutet hopp om att hon skulle klara det.

Söndag blev hon överfört till en vanlg vårdavdelning, de kunde inte göra mera på IVA och henns värden var normala. Jag blev ringd upp av läkaren som sa att det nog var nära slutet så han tyckte vi skulle komma in alla tre. Vi var så inne några timmar på kvällen den 14 juni och körde sedan hem igen. Jag skulle ju bl.a. ta hand om Corina.

Måndag morgon den 15 juni kl. 6.00 ringde de och sa att Lotte syresättning plötsligt hade gått mycket ned, vi borde så snart som möjligt komma in, men det var ingen brådska. Tyvärr visade det sig, att det hade varit bråttom, Lotte dog den 15 juni kl. 6.20 så även om vi hade styrtat iväg med det samma, hade ingen av oss hunnit in i tid.

Så tyvärr slutade 53 års äktenskap den 15 juni 2020

Det siata foto jag har av Lotte taget en dag när vi satt och hade roligt med telefonen.

Nu skulle pojkarna och jag så igång med all det som följer efter ett dödsfall: Bouppteckning, alla arangemang med begravning, hur det skall ordnas och så vidare.

Lotte hade önskat att kremeras och bli satt i minneslunden, det satte speciellt Lasse och barnbarnen sig emot, de ville ha en grav att gå till. So kompromisset blev att Lotte blev kremerat och satt i askgravlunden, där finns en liten platta med hennes namn och födelseår och dödsår, så man har en grav att gå till. Det är även plats för mig när den tiden kommer. Vi hade en fin ceremoni enligt katolsk ritual, fader Manuel förrättade mässan och det var våra vänner från Gotland, en av våra grannan, några av Lottes Canasta väninnor från Ösmo och Rosengården samt ett par från församlingen. Efter hade vi en minnesstund i vår föreningslokal.

Lottes grav på Nynäshamns Kyrkogård

Med denna bild av Lottes grav på Nynäshamns kyrkogård vill jag sluta detta blogg inlägg.