Semester och släktforskningsresa i Danmark och Sverige

Det här blir ett väldigt långt blogginlägg, så hav tålamod att läsa det genom.

I år hade Lotte och jag bestämd att vi skulle till Danmark på semester, vi har inte varit där på några år så vi tyckte att nu skulle det vara. Det var nära att det hala gick om intet i och med att vår hund Ester blev sjuk och skulle opereras, ett par saftiga veterinär räkningar kan kasta omkull även den bästa planeringen. Nå vi började med att skaffa pass till Ester, för att kunna få henne med in i Danmark och speciellt med åter till Sverige igen måste husdjur ha pass och olika vaccinationer. Nu har hon det och det gäller tre år.

Vi tittade på hur vi skulle resa så det blev billigast möjligt, vi kom fram till att det billigaste ville vara att resa ut via Göteborg med Stena Line, de hade en avgång kl. 04.15 så vi var framme i Fredrikshavn kl. 07.30, den var billig endast 879:- för bil med husvagn och två personer samt hund. Då vårt första stopp skulle vara en släkting i närheten av Århus passade det bra.

När vi nu skulle till Västsverige ville vi även se om vi kunde besöka Janos Legendi, en av våra gamla vänner från PRO som har flyttat till Mariestad. Han har ofta sagt att vi skulle ta kontakt om vi kom på de kanter.

Resan tvärs över Sverige blev en blåsande affär, det blåste halv storm när vi startade från Nynäshamn och det fortsatta så hela vägen, så den lilla bilen fick jobba.

Väl framme i Mariestad parkerade vi på golfklubbens ställplats/camping. Vi valde visserligen fel plats, de har två stycken varav den ena är bakom en liten skogsridå och den andra med utsikt ut över Vänern. Av misstag valde vi platsen i lä, nå det betydde inget, det fanns gott om plats.

Vi ringde Janos, vår vän från PRO, och han insisterade på att vi skulle åka taxi på hans bekostnad, då han ville vi skulle kunna ta ett par glas vin och annat. En mycket trevlig och god middag samt någon timmes samvaro senare gick resan åter till golfklubben. Tack för den kvällen Janos.

Nästa dag skulle vi så köra till Göteborg, då färjan först gick kl. 04.15 på morgonen hade vi några timmar att fördriva innan vi kunde köra till Terminalen, de hade nämligen ingen möjlighet att vi kunde parkera vårt ekipage innan det var dags att checka in kl. 03.45. Så vi stannade på en rastplats i Partille, då hade vi ca en kvart – 20 min. körning till terminalen.

Vår tanke var att vi skulle ha sovit lite så vi var något så nära utvilade när vi körde iland i Frederikshavn, det blev det inte mycket av. Jag gick promenader med Ester, geocachade lite och vi åt lite mat samt tittade på en film. När klockan blev runt 01.30 startade vi och satte kursen mot terminalen, det visade sig att många andra hade fått samma idé, så det var ganska många som väntade på att få checka in. Incheckningen började i stort när färjan kom in ca. 40 min. innan avgång. Ombordkörning en kvart innan avgång.

Sedan var det upp i salongerna och hitta en plats där man fick vara med hunden, det var väl skyltat, men många bredde ut sig ganska enormt. Nå vi hittade en plats i ett hörn, tyvärr precis bredvid dörren ut till däck så det var ett ständigt spring av människor som skulle ut att röka. Nå Ester tog det mesta med jämnmod, hon rullade ihop sig och somnade.

Det var i övrigt förvånande många barnfamiljer med på denna sena/tidiga avgång, vi hade ju trodd det mest skulle vara yrkeschaufförer på en sådan avgång, men det var det alltså inte.

Efter tre timmar kom vi till Fredrikshavn, nu skulle vi använda Esters pass trodde vi, vi såg inte röken av en tullare, ju ett par såg vi men de var enbart intresserade av långtradare. Så vi fortsatta genom terminalområdet, vi hade bestämd att vi ville stanna första natt i Fredrikshavn och använda en del av dagen till att sova. Vi körde ut till campingplatsen, totalt tillbommat, inte en kotte i receptionsbyggnaden och bommen nere. De öppnade först kl. 10.00 och det hade vi ingen lust att vänta på.

Vi baxade ekipaget runt och skakade Fredrikshamns damm av våra däck, ut på E 45 söderut, vi räknade med att hitta en rastplats någonstans efter vägen. Det gjorde vi också, vi körde in och parkerade, vevade stödbenen bak och stödhjulet fram ned, gick en liten promenad med Ester, sedan drog vi för gardinerna och la oss att sova några timmar. Vi kunde se att många av våra medpassagerare hade fåt samma goda idé. Efter några timmars sömn vaknade vi utvilade och kunde fortsätta vår färd

Detta var som tidigare sagt en kombinerat semester och släktforsknings resa. Jag hade genom MyHeritage abonnemanget fått träff på flera släktingar på såväl min som Lottes sida, som vi inte hade haft kontakt med på flera år.

Första stopp skulle vara i Skanderborg, en liten ort sydväst för Århus. Där bodde min tremänning Arne, som jag hade lekt med som barn, jag hade inte sett honom på nära 50 år och fick kontakt med honom via hans son, som också hade MyHeritage. Det skulle bli spännande att se honom.

Ett litet hus på huvudgatan i Skanderborg

Vi checkade in på Skanderborg Sö camping, en fin liten camping som ligger ned till sjön. Mycket trevlig personal och naturligtvis färskt morgonbröd som på alla danska campingplatser. Vi satte upp husvagnen och ringde till Arne, vi bestämde att vi skulle komma nästa dag runt kl. 12.00, så det var upp och fråga i receptionen om det var OK att ha vagnen stående till runt 15.00, det var inga problem alls.

En fin plats fick vi.

Jag gick en promenad med Ester, hon hade ju suttit i bilen det mesta av dagen och bara fått ett par korta promenader när vi rastade söder om Fredrikshamn. Vi gick ned till sjön för att se hur det såg ut. En liten badstrand var det också men Ester fick inte bada, vi hade inte lust att få en blöt hund in i vagnen när vi skulle sova.

Lite fiske i Skanderborg Sjö

Vi åt kvällsmat tittade på en film och la oss relativt tidigt. Vi var ju fortfarande ganska trötta efter nattens resa.

Nästa dag skulle vi så besöka Arne som bodde i en liten villa på andra sidan sjön, ett mycket trevligt besök där han bjöd på lunch och vi pratade minnen. Han hade även ett fotografi av en gemensam släkting som hade deltagit i kriget 1864 och fått en medalj för utvisat stort mod: Han hade tagit en handgranat som hade kastats ned i skyttegraven och kastat den ut ur graven, på så sätt hade han räddat livet på ett antal kamrater och naturligtvis sig själv. Han blev Dannebrogsman, alltså han fick ordenen ”Ridder av Dannebrog”, inte så vanligt för en menig soldat. Det var Arnes farfars far Peder Nielsen  och hans hustru Ane Marie Pedersen som var på billedet. Jag har läst om dem i släktboken men inte sett något foto på dem innan.

När vi skulle packa ihop från Skanderborg och jag skulle tömma toa tanken, fick jag en överraskning när jag kom att titta upp.

Ett par svalor hade byggt bo precis ovanför skålen, det verkade inte störa dem alls med den aktivitet det var när gästerna skulle tömma sina tankars illaluktande innehåll.

Efter besöket hos Arne satte vi kursen mot Kollund och en annan tremänning Jens och hans sambo Betty. Vi skulle vara där en veckas tid och njuta av deras stora gästfrihet, vi hade inte sett dem på en fyra – fem år, så det var en del att hämta igen.

Medan Jens och jag parkerade husvagnen i deras infart, gick Betty en promenad med Ester, det var mycket uppskattat av Ester. När vi väl kom in utökade Ester snabbt sin uppskattning till även att innefatta Jens.

Jens och Betty hade gjort en härlig middag som vi njöt av, då ingen av oss skulle köra mera tog vi ett par glas vin till maten, sedan gick jag kvällspromenad med Ester och det var tid att koja för oss alla.

Nästa dag blev det släkten som stod i fokus. Jag skulle ha samlat så mycket information som det bara gick från Jens, om hans föräldrar och om hans syskon. Jag gav även Jens en utskrift av ett foto jag har från hans farfars systers (och min mormors systers) guldbröllop där vi på gruppbilden har en mängd av våra gemensamma släktingar som numera sedan länge är avlidna.

Jag gick promenader med Ester, bl.a. gick Betty, Ester och jag gendarmstigen ned till gränsen mellan Danmark och Tyskland. Tidigare gick gränsvakterna (gendarmerna) på denna stig för att se att inga smög sig över gränsen in i eller ut ur Danmark. Numera är det en populär promenadstig genom Kollund skov. Gränsen utgörs här av en liten å som heter Kruså, precis som staden som är gränsstad mellan Tyskland och Danmark. Ja såväl Ester som jag gick även över gränsen, det finns ingen kontroll här, och in i Tyskland.

Här sitter Betty och Ester i Tyskland medan jag står i Danmark. Gränsen går vid den platta som sitter nästan mitt i bilden.

Jag hade fått kontakt med en ingift släkting, Herman Hamann,  i Graasten, dem hade jag avtalet att jag skulle besöka när vi kom till Kollund, så det var ett samtal till dem för att avtala besök. Så nästa dag körde jag till Graasten för att besöka Herman Hamann och höra hur det var med ingiftet. Jag visste att den som var länken från min släkt var min mors kusin Niels Bent Hansen som var gift med en Astrid Kristine Hamann, en gammal släkt från Slesvig. När jag väl kom till Herman kom det fram att Astrid Kristine var hans syster, så Nils Bent Hansen var hans svåger. Vi fick ett längre snack över släktforskningen, sedan satte vi oss ut i trädgården och njöt av ett glas öl tillsammans. Ett mycket trevligt besök.

På onsdag kväll hade man en tradition i Kollund att man sjöng solen ned, Lotte och Betty gick bort till kyrkan, som ligger granne med Jens och Bettys hus, och deltog i sången, det var mycket stämningsfullt sa de när de kom hem.

Torsdag skulle vi på utflykt, vi packade en matkorg och åkte sedan tvärs över Jylland till Höjer vid Västerhavet. Det speciella här är att havet ligger högre än landet innanför vallarna, så det finns en sluss i Höjer som ser till att den å som rinner ut här endast har utlopp i havet under ebb, vid högvatten är portarna stängda. Det är mycket fruktbar lantbruksjord som har invunnits här vid Höjer.

Ester och Betty ute i Vadehavet, Ester ville bada men det fick hon inte
Dena stolpe står fram för vallen och man kan se hur högt vattnet har stått vid olika tillfällen.

När vi nu var på Jyllands västsida besökte vi även Rudböl, en annan gränsstad mellan Danmark och Tyskland. Rudböl har den egenhet att gränsen går mitt genom huvudgatan, även om vi har varit där flera gångar förut, skulle vi i alla fall ha en bild med oss på var sin sida om gränsmarkeringen, Lotte i Danmark och jag i Tyskland.

Här står vi så på var sin sida om gränsen. Jag i Tyskland och Lotte i Danmark
Gränsstenen där vi stod mitt i gatan DRP är Tyskland (Deutsches Reich Preussen) och D är Danmark. Som synes har gränsen justerats någon gång efter 1920

Jens och Betty fick även vara hundvakt en eftermiddag medan Lotte och jag åkte på lite geocaching i närheten. Det gick fint Ester trivdes bra tillsammans med Jens och Betty.

En kväll när vi hade grillat korv, tog Lotte en korv och skar i mindre bitar. Sedan gömde Betty den på olika platser i trädgården bl.a. under en upp och nervänd blomkruka, Ester släpptes och fick besked på att söka. Hon var väldigt duktig och sökte snabbt reda på alla bitarna. Nästa kväll skulle vi prova igen, den här gången med hundgodis, det var ju lite svårare då det inte luktar så starkt om en korv. Även det lyckades Ester hitta alla bitarna även om det tog lite längre tid, speciellt dden bit som låg bredvid komposten var svår, men det lyckades då.

En av kvällarna medan vi var i Kollund, hörde vi plötsligt ångvisslar, det var ju konstigt. Visst ligger Kollund vid Flensborg Fjord, men ångfartyg är ju inte det man vanligtvis har i dag. Så Vi gick ner till fjorden för att se vad det var. Det visade sig att det var någon sorts hamnfest i Flensborg med deltagande av ett flertal gamla fartyg: Gamla fyrskepp, en gammal isbrytare ”Stettin”, som Lotte och jag har sett för många år sedan i Travemünde, och många andra gamla skepp. De seglade ut genom fjorden till Oxöarna och tillbaka igen till Flensborg. Jag fick en del bilder av skeppen när de kom närmare Kollund. Fjorden är ganska smal där, så de kom relativt nära den danska kusten.

Isbrytaren Stettin och ett tidigare norskt kustfartyg som var på besök i Flensborg.

Sista dagen i Kollund körde vi ut till Sönderhav längre ute mot fjordens mynning i Östersjön, och åt glass samt njöt av det fina vädret. När vi skulle hem igen föreslog Betty att hon skulle ta Ester och promenera tillbaka. Som sagt så gjort, vi andra tog bilarna och Ester gick med Betty. Hon var lite trött när de kom hem, Betty sa att Ester fick uppmuntras ett par gångar, tror jag gärna, hon hade tidigare på dagen gått med mig på gendarmstigen till Tyskland och åter, en sträcka på runt 5 km, nu gick hon från Sönderhav till Kollund, en till sträcka på knappa 4 km, så undra på att hon var trött när hon kom hem.

Nästa dag gick så resan vidare till Själland, över Fyn och över Storabälts bron till Lise och Ole i Sandby vid Glumsö på Sydsjälland. Lise har varit gift med en annan av mina tremänningar Oluf, som var en hel del äldre än Lise som är i stort jämnårig med Lotte och mig. Oluf dog för ett antal år sedan och efter några år hittade Lise en ny kärlek i form av Ole en kusin till Oluf på hans mors sida.

Även här skulle det kompletteras i min släktforskning, så Lise fick svara på frågor.

Vi skulle även besöka andra släktingar som bor i trakterna. Först och främst skulle vi besöka en kusins son, Kurt Andersen, som bor i närheten av Slagelse, egentligen skulle vi ha varit förbi när vi körde till Lise och Ole, men det blev så sent att vi fick ta det en annan dag. Så jag ringde och fick bestämd när vi skulle komma. Han är min morbrors barnbarn och vi har aldrig träffats, när jag besökte min morbror senast var hans far flyttat hemma från och gift sedan länge, så det var ett spännande möte.

Det var en mycket trevlig kväll vi fick med Kurt, hans hustru Connie, hans bror Niels och hans hustru Susanne. Vi tittade på bilder de hade från deras far som i sin tur hade dem från deras farmor och farfar. Många av personerna visste de inte vem det var, i vissa fall kunde jag hjälpa dem då jag kände igen personerna från min barndom. Jag fick även en del information om var några av mina kusiner hade tagit vägen, bl.a. att en av dem, min kusin Asta, bodde i Glumsö inte så långt från Lise och Ole. Och naturligtvis fick jag information om Kurt och Niels egen familjer, deras hustrur, barn och barnbarn.

Men vi hade fler släktbesök att klara ut. Jag fick ju ett tips av Kurt om var min kusin Asta bodde, så henne skulle jag försöka träffa. Jag ringde henne och hon tyckte det skulle vara roligt att träffa mig igen, hon hade inte set mig sedan min mormors begravning i 1960 då jag var 17 år gammal. Lotte ville inte med att besöka Asta, så Ester och jag körde ensamma på besök. Även här hade vi en trevlig eftermiddag där jag fick information om Astas familj, hennes barn och barnbarn. Efter besöket gick Ester och jag en lång promenad i en närliggande skog.

På tal om promenader så fick Lise helt oförvarandes lockat Ester och mig ut på en ordentlig vandring ett par kvällar innan. Jag skulle gå en sväng med Ester efter maten, det brukar jag göra, så jag frågade om det fanns någon vägsträcka som inte var så trafikerat. Fick ett tips på en slinga som skulle vara runt 3 km lång, det var helt OK även om klockan närmade sig 21.00, så Ester och jag gick iväg den anvisade vägen. Efter en rum stund tittade jag på kartan i telefonen, jag tyckte det var konstigt vi inte hade kommit till den tvärväg vi skulle ta för att komma hem. Jag upptäckte då att de tre km. nog var en kraftig underdrift men att det nu inte var lönt att vända. Jag kunde lika bra fortsätta, jag var hemma ca. 22.30 och det var efterhand så mörkt att Lotte hade börjat bli orolig för oss. Dagen efter körde vi turen med bilen innan vi körde till Nästved och handlade, Ester och jag hade gått 6 km. Det är i och för sig inte så farligt, men inte gärna kl. 21.00 – 22.00 på kvällen när det börjar bli halvmörkt.

En av dagarna vi var i Sandby ville vi köra över på Terslev Overdrev för att besöka Grethe, hon är änka efter min tremänning Verner och mor till Jens i Kollund. Vi hade försökt ringa flera gångar, men inte fått svar. Så vi åkte över på vinst och förlust, och dröm om vår förvåning när vi inte bara mötte Grethe utan även Jens och Betty som hade kommit ett par timmar innan. Så vi fick en trevlig kaffestund i trädgården alla fem.

Nu hade vi besökt flera av mina släktingar, men vi hade ju även fått kontakt med några av Lottes nevöer. Först och främst hennes lillebror Jims ena son Jimmy och hans hustru Tine som också använder MyHeritage. De bodde i Vipperöd utanför Holbäk, Jimmys bror Tommy bor i Holbäk så de bor ju inte så långt från varandra. Vi har inte sett några av dem sedan de var på besök hos oss medan vi bodde i Albertslund i mitten på sjutiotalet.

Så på söndagen satte vi kursen mot Vipperöd, Lotte var något skeptisk för detta familjebesök, hur skulle det nu gå. Men vi fick en stormande välkomst av såväl Tine som av Jimmy och deras två barn Andreas och Sofie. Barnen är nästan jämnåriga med våra barnbarn, ja Andreas är 18 så han är jämnårig med Samuel och Sofie är 14 så hon är två år yngre än Johanna. Medan vi satt och drack the och kaffe kom Tommy på besök med sin flickvän, så vi fick även hälsat på honom. Han liknade sin far såväl på utseende som sätt att vara. Han var också glad över att träffa oss.

Lotte och Tine fördjupade sig i en massa fotos som Jimmy hade tagit vara på när hans pappa dog, det var bilder från Lottes barndom bl.a. av hennes pappa.

Lottes far

Det fanns även en del bilder som Lottes fosterföräldrar hade skickat till hennes biologiska föräldrar. Lotte fick en hel del fotos med hem, det blev hon mycket glad för. Efter en mycket trevlig eftermiddag och kväll var det dags att tacka för oss och köra tillbaka till husvagnen i Sandby.

Men det var inte bara Lottes lillebrors barn vi hade fått kontakt med, vi hade även fått kontakt med hennes storasysters ena son John som bor i Ishöj. Vi bestämde att vi skulle besöka honom när vi åkte tillbaka till Sverige igen på tisdagen.

Så vi startade tisdag vid 11.00 mot Ishöj, vi hade sagt vi nog kom runt 13.00, men det gick betydligt snabbare att köra dit än jag hade väntat, så vi var där redan lite över 12.00. John hade sagt jag kunde köra bil och husvagn upp på gräset utanför baksidan på deras hus, så skulle han nog komma ut och ta emot om jag bara ringde. Så när vi kom fram slog jag en signal till honom att nu var vi där. Han kom ut och visade var jag kunde parkera.

Hans hustru Annette hade stannat hemma från jobbet för att hälsa på oss, så vi fick även här en mycket varm välkomst. John hade nyss gått i pension från DSB där han hade varit lokomotivförare i många år, Annette jobbade fortfarande och kom normalt hem runt 13.00, men i dag hade hon alltså tagit ledigt.

Vi fick fika och satte oss att prata släkt. Vi har inte sett John sedan han hjälpte oss att flytta till Taastrup 1973, så det var mycket som skulle hämtas in. Vi pratade om hans syskon och om Lottes syskon, i och med att Lotte var fosterbarn hos en familj som bodde först i Jylland sedan på Fyn från hon var två, hade hon ju först lärt känna sina syskon när hon blev vuxen. Den enda av dem hon hade riktigt bra kontakt med var hennes lillebror Jim, de andra syskonen var så mycket äldre än Lotte att det aldrig riktigt blev någon kontakt.

Så vi pratade lite DSB, då Lotte och jag också en period har varit anställda vid DSB, men mest var det släkten vi pratade om. Lotte fick information om sina syskon och om Johns syskon.

Det roliga i allt detta är att såväl John som Jimmy pratade om att åka upp till Nynäshamn och besöka oss nästa år, det ser vi fram emot. Efter några timmar fortsatte vi vår resa över Öresundsbron till Sverige.

Om resan genom Sverige är inte så mycket att berätta. Första stopp var i Markaryd på en liten trevlig camping vi har besökt för flera år sedan. Numera skall man veta att den finns då den inte står i någon campingplatsförteckning, vara sig SCR eller i tidningen Allt om Husvagn och Campings katalog över fristående campingplatser.

Vi fortsatta nästa dag till Linköping då jag ville se Flygvapenmuseum efter ombyggnaden. Vi diskuterade om vi skulle snåla och stå på museets ställplats där vi kunde stå gratis, eller om vi skulle ta in på Glyttinge camping som vi har besökt många gångar innan. Glyttinge segrade.

Det var som alltid intressant att se Flygvapenmuseum, de har fått lite nya flygplan och inte minst den nedskjutna DC3 som bärgades från Östersjön för några år sedan. Lite bilder tog jag naturligtvis.

Även om den har fått lösnäsa är det ett vacker flygplan Caravellen.

När jag parkerade vid Flygvapenmuseet och först hade parkerat fel, råkade jag slå i en husbil som stod parkerat i rutan bredvid. Det var precis så jag tuchade bilen med den bakre delen av vår husvagn. Vi fick en mindre intryckning på skenan till förtältet och han fick en liten repa. Jag pratade med honom och han sa det inte var mer än han kunde polera det bort, så vi skildes som de bästa vänner i världen.

Efter besöket på flygvapen museet var det sedan att rulla hem, men Lotte föreslog att vi skulle ta en natt mer innan vi körde hem, så vi tittade efter en lämplig camping och hittade en lite norr om Nyköping: Horns båtvarv och camping. Mycket enkel standard men det var vad det skulle vara, och en alldeles underbar utsikt över viken in till Nyköping.

Inte helt fel utsikt att vakna till tycker vi.

Nästa förmiddag satte vi kursen hem och var hemma tidigt på eftermiddagen efter en härlig semester i främst Danmark med besök hos gamla och nya släktingar.