Semesterresa till Danmark och Tyskland 2019

I år ville vi semestra i Danmark och samtidigt ta en liten sväng till Tyskland, vi skulle besöka släktingar och vänner på resan. Vi skulle vara borta i 3 veckor så det krävde lite planering av hänsyn till Lottes medicinering, hennes kvarvarande njure vill inte riktigt som den skall.

Starten blev lite med förhinder: Vi skulle starta den 18 juli var det bestämd, kvällen innan ville jag starta kylskåpet i husvagnen, så det var kallt när vi skulle lägga matvarorna in nästa morgon. Jag försökte en timme att få det igång, det gick inte. Jag föreslog Lotte att vi skulle packa varorna i en elektrisk kylbox som går på 12v, så kunde vi läga dem i kylskåpet när vi kom fram till en camping och fick ström, det fungerade nämligen på 220v. Det ville Lotte inte, hon tyckte jag nästa morgon skulle hitta någon som kunde fixa det.
Jag hittade en firma i Södertälje som kunde ställa upp. Så iväg med husvagnen till Södertälje. Med gemensamma ansträngningar fick vi baxat kylskåpet ut ur vagnen, det var munstycket som var igensatt, nytt munstycke monterades och skåpet testades, nu fungerade det som det skulle. Sedan var det till att baxa det in i husvagnen igen, det lyckades även om det var svårt.

Innan jag var tillbaka i Nynäshamn igen, hade klockan blivit så mycket att det blev för sent att resa den dagen, så vi bestämde att vi skulle resa dagen efter alltså den 19 juli. Vi kom iväg vid middagstid mot Södertälje igen. Dagen innan hade jag sett att det var långa köar på E4 söderut, så vi ville köra över Mörkö. Men naturligtvis skulle även avresan få problem: När jag skulle koppla husvagnen till bilens släpvagns kontakt, visade det sig att den hade gått sönder, möjligen hade den fått ett knäck dagen innan när vi parkerade husvagnen. Nå det gick att få det att fungera. En ny kontakt iköptes för att bytas någongång under resan.

Nå iväg kom vi så småningom. Jag hade dagen innan när jag var i Södertälje med kylskåpet, sett att det var långa köar på E-4 på grtund av något vägarbete, vi beslutade därför att köra över Skanssundet och Mörkö. Vägen till Skanssundet är krokig, men det är vägen till Södertälje också, så i det stycket är det inte så stor skillnad.

Av hänsyn till Lotte och Ester hade jag räknat med ett flertal stopp på resan, men det blev bara ett par stycken, ett på gamla riksettan för att vi skulle sträcka på benen lite, alla tre skulle också lätta på trycket (tur man har husvagn med toalett), men det blev bara ett par stycken därutöver, ja ett av dem var för att äta på Nyköpingsbro. Ester fick inte komma med in, men de hade bord ute där vi kunde sitta. Det hade nu inte varit dumt om de även hade ett parasol eller två vid dessa bord. Nå man kan inte få allt, Ester fick en stor skål vatten. Sedan fortsatte resan söderut.

Lotte föreslog vi skulle satsa på att köra till Ljungby eller Markaryd och stanna där, båda ställen har vi varit på innan så vi känner till campingplatserna. Det blev Ljungby då Lotte inte kunde hitta något telefonnummer till Markaryd. Ljungby camping kallas Ljungby TePe camping, de har lite TePe satt upp man kan hyra för övernattning. En rolig idé tycker jag. På bilden ser du en av deras TePe, de faktisk väldigt rymliga så är det bra väder är det säkert inte så dumt.

Nästa morgon gick färden vidare söderut mot Malmö och Sibbarp Camping, vi skulle vara där ett par dagar då Lotte skulle se på en sammanklapplig promenad scooter hon hade tänkt köpa. Hon har ju sent omsider fått ersättningen för den olycka hon var med om för snart 3 år sedan. Jag skulle även hälsa på en av mina vänner från DIS, Torgny Larsson, som tidigare var koordinator för oss Disgen faddrar. Han och hans fru kom på besök en av dagerna vi var där och vi hade en trevlig stund tillsammans. Då det var helg kunde vi inte se på scootern innan måndag, så Lotte och jag kom överens om att vi packade ihop och körde ut till Jägersro där firman ligger med husvagn och allt, sedan var det bara att fortsätta över bron till Danmark och Glumsö där vi skulle besöka Lise och Ole ett par dagar. 

Lotte tyckte om scootern, vi provade om jag kunde lasta den in i bak i bilen, det gick galant, men Lotte ville vänta med att köpa den tills vi var på hemväg, hon ville gärna ha en extre buffert om något skulle hända.

Så vi körde över bron till Danmark, jag hade Esters pass i beredskap, men ingen stoppade oss vara sig på svenska eller danska sidan, så efter någon timme var vi framme i Glumsö, nå ja om man skall vara helt rätt var vi i Sandby, ett litet samhälle med några få hus som liggen strax utanför Glumsö. Jag placerade husvagnen samma ställe som förra gången vi var där och kopplade strömmen.

Nu skulle jag ju egentligen ha bytt den trasiga dosa på bilen, men för det första var det närmare 35 grader i solen och för det andra hade Lise lunch klar till oss, så det fick vänta. Nästa dag var vi en tur i Ringsted, Lotte hade plötsligt fått för sig att hon ville betala med kontanter i Danmark, så vi skulle hitta en bank som hade den varan, det var precis lika svårt som i Sverige, men vi lyckades då slutligen. Jag ville ha några nya skruvor och muttrar till släpvagnsdosan på bilen då de gamla var rostiga, det visade sig svårt men jag lyckades då att få ett lagom antal, 10 av varje alternativt en hel kartong med ett par hundra.

Efter ett par dagar med Lises goda mat skulle färden gå vidare till Kollund i Sönderjylland där vi skulle hälsa på Jens och Betty. Vi kom lite senare iväg än beräknat då Lise absolut ville vi skulle ha lunch innan vi for, så vi kom först iväg vid ett tiden på eftermiddagen.

Iväg bar det mot Korsör och Storebältsbron, det gick smidigt även här, det blåste en del så det känndes i bilen att husvagnen svajade en aning, men det var inte farligt, sedan över Fyn och nästa bro Lillebältsbron. På vägen över Fyn hände en liten malör, vi skulle in på en rastplats ocn bensinmack för att lätta på trycket, jag tog fel när jag körde in så vi hamnade i en blindgränd bakom själva mackbyggnaden. Nu skulle jag försöka backa ut alternativt vända hela ekipaget, jag valde det senare alternativet. I mina manöver för att komma runt saxade bil och husvagn och det lät ett högt smäll, jag frågade Lotte vad det var, men det var inget att se sa hon, så jag fortsatte och fick så småningom vänd det hela, körde in rätt och vi fick gjort vad vi skulle, sedan fortsatte vi vår färd.

När vi kom fram til Kollund och skulle baxa husvagnen in i Jens och Bettys infart upptäckte vi vad det var som hade hänt. För det första hade det handtag man använder för att låsa stödhjulet fast uppe, tryckte in i min bakre stödfångare, som på alla moderna biler är den av plast, så det hade tryckts ett hål i den. För det andra uptäckte vi när vi skulle lossa stödhjulet, att själva handtaget hade brustit, vi stod med en bit i handen och resten satt kvar i husvagnes drakstång. 

Nå det löste sig, vi vevade ner stödhjulet så vi fick husvagnen loss från bilen, sedan hade Jens grejor så han kunde få stumpen ut från dragstången. Dagen efter körde han till sin mekaniker som fixade ett nytt handtag utan att det kostade ett öre. Det tackar vi för.

Medan Jens och jag höll på med husvagnen tog Betty Ester på en promenad, Ester är väldigt förtjust i Betty så det gick smidigt.

När vi var klara med att baxa husvagnen på plats och hade kopplat ström till denna, gick Jens igång med att grilla så vi fick en härlig middag med olika goda krovar och köttstycken.

Dagen efter gick jag en lång promenad med Ester, jag hade sett fram emot att ta denna promenad på gendarmstigen genom Kollund skov ned till Skomagerhus och Kruså Å, gränsen mellan Danmark och Tyskland. Även om det var varmt var det inte alls något problem innne i skogen, träden skuggar bra utan att stoppa vinden. Som de flesta andra skogar i Danmark är det företrädesvis bok som växer i skogen, så den är ljus och luftig. Efter en halvtimme var vi framme vid Skomagerhus, vi gick över gränsbron och var så i Tyskland.

Efter att ha slappat lite på en bänk och Ester fått lite vatten, ja hon fick även komma ut och simme lite men jag hade ingen lång lina med, så det var ju gränser för hur långt hon kunde komma ut. Men så satte vi kursen hemåt igen.

Jag hade sett att det fanns lite geocachar i skogen på väg ned till SKomagerhus, så nu skulle jag försöka om jag kunde hitta dem när vi gick hemåt igen. Det gick bra, jag hittade några stycken på turen hem. Ester var som vanligt mindre nöjd när jag geocachar med henne, hon tycker det är tråkigt, innan jag har hittat cachen har hon ju sniffat av hela området flera gångar om.

På lördagen hade vi avtalat med Margit, ett kusinbarn till mig, att vi skulle besöka henne i Büsum Deichhausen, det ligger i Ditmarsken helt ute vid Nordsjön. Vi skulle vara där kl. 13.30 och äta middag. Betty erbjöd sig ta hand om Ester så hon inte skulle sitta i en varm bil flera timmar, det passade nog speciellt Ester utmärkt.

Margit är inte så mycket yngre än Lotte och jag, vi hade en del med henne att göra medan vi var unga och min mor levde, men sedan har kontakten brutits fram tills för ett årstid sedan då jag fick kontakt via MyHeritage. Hon giftede sig med en tysk nästan samtidigt med att vi gifte oss, sedan flyttade de till Tyskland där han var slussvakt, så hon har en son som är jämnårig med vår äldsta son Lasse.

Vi tillbragte några trevliga timmar hos Margit och tittade på bilder av släkten, jag fotograferade dem med min telefon, ett par av dem hade Margit dubbelt av, så då fick jag det ena exemplaret. sedan bar det av hem igen till Kollund.

Här står Lotte och Margit i dörren när vi skall ta avsked från Büsum Deichhausen

När vi väl kom hem igen berättade Betty att hon hade tagit en lång lina och gått ner till bryggan där hon normalt sätter sin kajak i vattnet, så hade Ester sått linan på och riktigt njutit av att simma och plaska i vattnet, när kunde hon ju komma riktigt ut på djupt vatten och simma, inte bara lite plaskande som när jag enbart har hennes koppel. 

På vägen hem hade vi varit inne och handla i en av gränsbusikerna som ligger strax söder om gränsen, jag trodde vi hade fått allt med, men Lotte ville ha mer så hon ville ned igen nästa dag. Jag var inte alls tänt på den idé, när vi var där lördag var det en väldigt lång kö in i Danmark igen, alla kontrolleras ju numera vid den dansk/tyska gränsen. Då det var sista dag i Kollund hade jag inte alls lust att åka till Tyskland igen, men Lotte fick mig övertalat, det gör hon för det mesta, och vi åkte ned till butiken så hon fick handlat det sista. Nu var det inte alls någon kö, vi blev bara vinkade genom utan att han ens tittade på våra pass, vi kunde ha sparat de pengar och behållit de gamla utgångna passen.

Måndag bar det av igen, nu åt andra hållet mot Sverige, men först skulle vi stoppa upp lite fler ställen. Första stopp var Odense, vi ville slappa ett par dagar så Odense passade bra tyckte vi. Egentligen borde vi väl ha tagit in till själva Odense men det var så varmt så vi stannade ute på campingplatsen. Det enda vi gjode var att köra till en campingtillbehörs butik och köpa en ny taklampa till husvagnen samt en ny trappa till den.

Efter ett par dagar i Odense ville vi vidare över Storebält, vi skulle besöka Lottes brorsson och hans familj i Vipperöd, men innan ville vi göra lite annat. Så vi stannade i Korsör där vi inte har varit sedan Storebältsbron bygdes, närmare bestämd sedan 1988.

Vi hittade en trevlig liten campingplats vid Korsör Lustskov, det var lite av en resa att komma till den, då man skall hela vägen runt Korsör Nor, en sjö som ligger strax öster om Korsör, alternativet är att köra genom Korsör med husvagnen.

Dagen efter ville vi se lite av Korsör, bl.a ville vi se Korsör Fästning som har anlagts i omgångar, från början i form av en borg som skulle hålla koll på trafiken mellan landsdelarna. Sedan anlade Carl X vallar ut mot bältet under svenskekrigen. I dag är tornet och en stor magasinsbyggnad kvar utöver vallarna.

Vallar och kanoner

Modell av borgen

Det ligger en geocache under den ena kanonen, den hittade Lotte medan jag var inne och titta på ett museum över färjefartens historia.

Korsör är utöver att vara en knutpunkt i transporten mellan Själland och resten av Danmark, nå ja inte så mycket nu efter att bron har byggts som innan, även en stad med ett livaktigt fiskeri. När jag gick runt fästningen såg jag en som satt och gjorde garn i ordning, jag frågade om jag fick ta en bild, det gick bra även om den kom på Internet.

En som sitter och gör garn i ordning

Nå vi skulle vidare på vår färd. Vi hade pratat om att vi ville köra till Roskilde och ligga där, det ville vara mest praktisk då vi skulle besöka Jimmy med familj i Vipperöd på lördagen och Lottes systerson John i Ishöj på söndagen innan vi körde över Öresundsbrun tillbaka till Sverige igen. Det är inte så långt från Roskilde till vara sig Vipperöd eller Ishöj.

Men ibland går det inte som planerat. När jag skulle koppla bil och husvagn ihop, ni kommer ihåg att kopplingsdosan på bilen var trasig, upptäckte jag att den nu inte bara var trasig, den hade närmast fallit i bitar. Ju jag vet jag borde ha bytt den innan men det blev inte av, och det fungerade ju. Nå det gick att få det att hänga hjälpligt ihop så det var lyse där det skulle vara lyse på husvagnen. Jag frågade en av grannarna, en säsongare, om de visste var det fanns en campingförhandlare som kunde hjälpa. Det skulle finnas en i Slagelse, det var ju bra eftersom det var på vägen. Väl framme var det mindre roligt, den enda man de hade inne i semestertider var en gasol man, han ville inte alls röra vid något elektrisk. Så det blev till att åka igen. Jag kom på att vi kunde ringa Jimmy, han är elektromekaniker, så jag gissade på att han hade grejor så vi kunde byta kontakten. Visst han kunde hjälpa, vi skulle bara ringa när vi kom till campingen i Vipperöd, så skulle han komma efter jobbet. Så Tempelkrogens Camping var nästa stopp.

Väl främme ringde vi till Jimmy, han kom efter en knapp timme och gick igång med att jobba, det var fixat på en liten halvtimme sedan var allt klart. Stort tack till Jimmy. Nästa dag skulle vi besöka Jimmy och hans familj, vi skulle komma runt 15.00 så vi hade tiden för oss på dagen.

Det ligger i närheten av Vipperöd en museums by ”Nyvang”, det är ett museum över dansk andelsrörelse med andelsmejeri, brugs(konsum) en redningsstation och mycket annat, som det var på landsbygden i Danmark i början på förra seklet. Den ville vi besöka, inte minst för att det i campingavgiften ingick fribiljetter till den. Så vi körde till Nyvang och parkerade på en handikap plats så Lotte inte skulle gå så långt i värmen.

Det var ett mycket trevligt besök med en mängd intressanta saker att se, bl.a. hade reddningskorpset Zonen en station med ett flyg så det var även lite flyguppvisning med en gammal KZ 3 från fyrtiotalet i Zonens bemaling.

Ambulansflyget håller på att landa

Men det var mycket mer att se på i Nyvang. En rolig detalj var andelsfryshuset, något som var vanligt på landsbyggden i min barn- och ungdom, namnen som stod på frysboxarna var inte hustruns namn utan mannens namn, det stod alltså fru lärar Andersens box.

Andelsfryshuset

Men som sagt mycket roligt var att se på Nyvang, det virkede som vi hade kommit en dag där det var lite extra sakert att se och lite extra aktiviteter så det var lokomobiler i alle störrelser, bl.a.

Lokomobil med släpvagn.

denne lille loko-mobil körde runt med fyrböderen/maskinisten sittande på släpet.

Något som för mig var speciellt roligt att se, var att man hade byggt ett typiskt danskt husmanställe så som jag minns det från mina besök i barn- och ungdomen hos såväl morbror Peter som morbror Fredrik  så jag avsluter denna beskrivning av besöket på Nyvang med ett par bilder från husmansstället.

Ett typiskt husmans ställe som jag minns det.

Ser det inte mysigt ut, för de av er som inte vet vad etthusmansställe är, kan jag upplysa om att det är ett mindre hemman, husmannen äger alltså sin mark inte som i Skåne där husmannen inte äger sin mark.

De grisar har det bra, de drömmar nog om ett liv efter Jul.

Avslutningsvis en bild på hur svinuppfödning också kan se ut i Danmark, jag tror inte många svin i Sverige har det lika bra som dessa. Nå det är det nog inte många svin som har det så, även om jag hoppas en av dem inte släpper sig då kompissen ligger med trynet precis bredvid.

Vi hade en mycket trevlig eftermidag och kväll tillsammans med Jimmy, Tine, Sofie, Andreas och Lottes andra brorson Tommy.

Nästa förmiddag skulle vi packa ihop och snabbt iväg till Ishöj. Även om jag är född i Danmark och har bott där tills jag var 35, förvånas jag fortfarande över de korta avstånden. Vi tyckte det var långt när vi bodde i Danmark, men nu tar det ju bara en dryg timme att komma från Vipperöd till Ishöj, så vi var framme i mycket god tid, vi skulle först vara där kl. 13.00. Det passade i och för sig bra, så kunde vi handla det sista från Danmark innan vi for hem till Sverige. något av det håller sig ju inte så bra utanför kylskåpet, och det gick ju fortfarande några dagar innan vi var hemma i Nynäshamn igen.

Igen en mycket trevlig eftermiddag med John och hans fru Anette, deras två döttrar Laila och Linda samt deras barnbarn och Lindas sambo Benjamin.

Runt kl. 19.00 bar det av mot Öresundsbron och Sibbarp i Malmö. För första gången upplevde jag att det fanns kontroll på svenska sidan, de skulle se Esters pass, det var naturligtvis i ordning.

Vi körde till Sibbarp och inlogerade oss, jag hade när vi var där innan vi for till Danmark bokat en bra plats åt oss så det var klart. Nästa dag for vi till Jägersro för att köpa Lottes scooter. Den var klar så det var bara att betala och lasta den in bak i bilen. Ester fick överge sin plats längst bak i bilen och flytta in på baksätet, det var hon inte alls missnöjd med. På eftermiddagen fick vi besök av mina släktingar Britt och Kyösti så vi hade en trevlig eftermiddag med lite god mat och trevlig samvaro. Britt är barnbarnsbarn till min morfars moster.

När Britt och Kyösti hade åkt vid åtta tiden var det ju fortfarande ljust, så Lotte och jag ville ta en promenad med Ester, ned vid vattnet och sedan åter till

Lotte på stranden vid Sibbarp.

campingplatsen. Så på bilden ser ni Lotte köra iväg på sin alldeles nya promenadscooter med Öresundsbron i bakgrunden.

Nästa dag packade vi ihop och satte kursen norröver mot Nynäshamn, hade det varit för 30 år sedan hade vi kanske tagit dete i ett svep, men nu är det inte det, så när vi kom till Jönköping körde vi in på campingplatsen där. Vi har varit på den campingplats ett flertal gångar, ja faktisk var jag där första gången när jag campade tillsammans med min mor i 1963 och vi hade ett tält med brutit tak.

Vi fick en bra plats med utsikt över Vättern så denna blogg får avslutas med en solnedgångs bild över Vättern. 

Solen håller på att gå ned över Vättern.

 

 

 

Semester och släktforskningsresa i Danmark och Sverige

Det här blir ett väldigt långt blogginlägg, så hav tålamod att läsa det genom.

I år hade Lotte och jag bestämd att vi skulle till Danmark på semester, vi har inte varit där på några år så vi tyckte att nu skulle det vara. Det var nära att det hala gick om intet i och med att vår hund Ester blev sjuk och skulle opereras, ett par saftiga veterinär räkningar kan kasta omkull även den bästa planeringen. Nå vi började med att skaffa pass till Ester, för att kunna få henne med in i Danmark och speciellt med åter till Sverige igen måste husdjur ha pass och olika vaccinationer. Nu har hon det och det gäller tre år.

Vi tittade på hur vi skulle resa så det blev billigast möjligt, vi kom fram till att det billigaste ville vara att resa ut via Göteborg med Stena Line, de hade en avgång kl. 04.15 så vi var framme i Fredrikshavn kl. 07.30, den var billig endast 879:- för bil med husvagn och två personer samt hund. Då vårt första stopp skulle vara en släkting i närheten av Århus passade det bra.

När vi nu skulle till Västsverige ville vi även se om vi kunde besöka Janos Legendi, en av våra gamla vänner från PRO som har flyttat till Mariestad. Han har ofta sagt att vi skulle ta kontakt om vi kom på de kanter.

Resan tvärs över Sverige blev en blåsande affär, det blåste halv storm när vi startade från Nynäshamn och det fortsatta så hela vägen, så den lilla bilen fick jobba.

Väl framme i Mariestad parkerade vi på golfklubbens ställplats/camping. Vi valde visserligen fel plats, de har två stycken varav den ena är bakom en liten skogsridå och den andra med utsikt ut över Vänern. Av misstag valde vi platsen i lä, nå det betydde inget, det fanns gott om plats.

Vi ringde Janos, vår vän från PRO, och han insisterade på att vi skulle åka taxi på hans bekostnad, då han ville vi skulle kunna ta ett par glas vin och annat. En mycket trevlig och god middag samt någon timmes samvaro senare gick resan åter till golfklubben. Tack för den kvällen Janos.

Nästa dag skulle vi så köra till Göteborg, då färjan först gick kl. 04.15 på morgonen hade vi några timmar att fördriva innan vi kunde köra till Terminalen, de hade nämligen ingen möjlighet att vi kunde parkera vårt ekipage innan det var dags att checka in kl. 03.45. Så vi stannade på en rastplats i Partille, då hade vi ca en kvart – 20 min. körning till terminalen.

Vår tanke var att vi skulle ha sovit lite så vi var något så nära utvilade när vi körde iland i Frederikshavn, det blev det inte mycket av. Jag gick promenader med Ester, geocachade lite och vi åt lite mat samt tittade på en film. När klockan blev runt 01.30 startade vi och satte kursen mot terminalen, det visade sig att många andra hade fått samma idé, så det var ganska många som väntade på att få checka in. Incheckningen började i stort när färjan kom in ca. 40 min. innan avgång. Ombordkörning en kvart innan avgång.

Sedan var det upp i salongerna och hitta en plats där man fick vara med hunden, det var väl skyltat, men många bredde ut sig ganska enormt. Nå vi hittade en plats i ett hörn, tyvärr precis bredvid dörren ut till däck så det var ett ständigt spring av människor som skulle ut att röka. Nå Ester tog det mesta med jämnmod, hon rullade ihop sig och somnade.

Det var i övrigt förvånande många barnfamiljer med på denna sena/tidiga avgång, vi hade ju trodd det mest skulle vara yrkeschaufförer på en sådan avgång, men det var det alltså inte.

Efter tre timmar kom vi till Fredrikshavn, nu skulle vi använda Esters pass trodde vi, vi såg inte röken av en tullare, ju ett par såg vi men de var enbart intresserade av långtradare. Så vi fortsatta genom terminalområdet, vi hade bestämd att vi ville stanna första natt i Fredrikshavn och använda en del av dagen till att sova. Vi körde ut till campingplatsen, totalt tillbommat, inte en kotte i receptionsbyggnaden och bommen nere. De öppnade först kl. 10.00 och det hade vi ingen lust att vänta på.

Vi baxade ekipaget runt och skakade Fredrikshamns damm av våra däck, ut på E 45 söderut, vi räknade med att hitta en rastplats någonstans efter vägen. Det gjorde vi också, vi körde in och parkerade, vevade stödbenen bak och stödhjulet fram ned, gick en liten promenad med Ester, sedan drog vi för gardinerna och la oss att sova några timmar. Vi kunde se att många av våra medpassagerare hade fåt samma goda idé. Efter några timmars sömn vaknade vi utvilade och kunde fortsätta vår färd

Detta var som tidigare sagt en kombinerat semester och släktforsknings resa. Jag hade genom MyHeritage abonnemanget fått träff på flera släktingar på såväl min som Lottes sida, som vi inte hade haft kontakt med på flera år.

Första stopp skulle vara i Skanderborg, en liten ort sydväst för Århus. Där bodde min tremänning Arne, som jag hade lekt med som barn, jag hade inte sett honom på nära 50 år och fick kontakt med honom via hans son, som också hade MyHeritage. Det skulle bli spännande att se honom.

Ett litet hus på huvudgatan i Skanderborg

Vi checkade in på Skanderborg Sö camping, en fin liten camping som ligger ned till sjön. Mycket trevlig personal och naturligtvis färskt morgonbröd som på alla danska campingplatser. Vi satte upp husvagnen och ringde till Arne, vi bestämde att vi skulle komma nästa dag runt kl. 12.00, så det var upp och fråga i receptionen om det var OK att ha vagnen stående till runt 15.00, det var inga problem alls.

En fin plats fick vi.

Jag gick en promenad med Ester, hon hade ju suttit i bilen det mesta av dagen och bara fått ett par korta promenader när vi rastade söder om Fredrikshamn. Vi gick ned till sjön för att se hur det såg ut. En liten badstrand var det också men Ester fick inte bada, vi hade inte lust att få en blöt hund in i vagnen när vi skulle sova.

Lite fiske i Skanderborg Sjö

Vi åt kvällsmat tittade på en film och la oss relativt tidigt. Vi var ju fortfarande ganska trötta efter nattens resa.

Nästa dag skulle vi så besöka Arne som bodde i en liten villa på andra sidan sjön, ett mycket trevligt besök där han bjöd på lunch och vi pratade minnen. Han hade även ett fotografi av en gemensam släkting som hade deltagit i kriget 1864 och fått en medalj för utvisat stort mod: Han hade tagit en handgranat som hade kastats ned i skyttegraven och kastat den ut ur graven, på så sätt hade han räddat livet på ett antal kamrater och naturligtvis sig själv. Han blev Dannebrogsman, alltså han fick ordenen ”Ridder av Dannebrog”, inte så vanligt för en menig soldat. Det var Arnes farfars far Peder Nielsen  och hans hustru Ane Marie Pedersen som var på billedet. Jag har läst om dem i släktboken men inte sett något foto på dem innan.

När vi skulle packa ihop från Skanderborg och jag skulle tömma toa tanken, fick jag en överraskning när jag kom att titta upp.

Ett par svalor hade byggt bo precis ovanför skålen, det verkade inte störa dem alls med den aktivitet det var när gästerna skulle tömma sina tankars illaluktande innehåll.

Efter besöket hos Arne satte vi kursen mot Kollund och en annan tremänning Jens och hans sambo Betty. Vi skulle vara där en veckas tid och njuta av deras stora gästfrihet, vi hade inte sett dem på en fyra – fem år, så det var en del att hämta igen.

Medan Jens och jag parkerade husvagnen i deras infart, gick Betty en promenad med Ester, det var mycket uppskattat av Ester. När vi väl kom in utökade Ester snabbt sin uppskattning till även att innefatta Jens.

Jens och Betty hade gjort en härlig middag som vi njöt av, då ingen av oss skulle köra mera tog vi ett par glas vin till maten, sedan gick jag kvällspromenad med Ester och det var tid att koja för oss alla.

Nästa dag blev det släkten som stod i fokus. Jag skulle ha samlat så mycket information som det bara gick från Jens, om hans föräldrar och om hans syskon. Jag gav även Jens en utskrift av ett foto jag har från hans farfars systers (och min mormors systers) guldbröllop där vi på gruppbilden har en mängd av våra gemensamma släktingar som numera sedan länge är avlidna.

Jag gick promenader med Ester, bl.a. gick Betty, Ester och jag gendarmstigen ned till gränsen mellan Danmark och Tyskland. Tidigare gick gränsvakterna (gendarmerna) på denna stig för att se att inga smög sig över gränsen in i eller ut ur Danmark. Numera är det en populär promenadstig genom Kollund skov. Gränsen utgörs här av en liten å som heter Kruså, precis som staden som är gränsstad mellan Tyskland och Danmark. Ja såväl Ester som jag gick även över gränsen, det finns ingen kontroll här, och in i Tyskland.

Här sitter Betty och Ester i Tyskland medan jag står i Danmark. Gränsen går vid den platta som sitter nästan mitt i bilden.

Jag hade fått kontakt med en ingift släkting, Herman Hamann,  i Graasten, dem hade jag avtalet att jag skulle besöka när vi kom till Kollund, så det var ett samtal till dem för att avtala besök. Så nästa dag körde jag till Graasten för att besöka Herman Hamann och höra hur det var med ingiftet. Jag visste att den som var länken från min släkt var min mors kusin Niels Bent Hansen som var gift med en Astrid Kristine Hamann, en gammal släkt från Slesvig. När jag väl kom till Herman kom det fram att Astrid Kristine var hans syster, så Nils Bent Hansen var hans svåger. Vi fick ett längre snack över släktforskningen, sedan satte vi oss ut i trädgården och njöt av ett glas öl tillsammans. Ett mycket trevligt besök.

På onsdag kväll hade man en tradition i Kollund att man sjöng solen ned, Lotte och Betty gick bort till kyrkan, som ligger granne med Jens och Bettys hus, och deltog i sången, det var mycket stämningsfullt sa de när de kom hem.

Torsdag skulle vi på utflykt, vi packade en matkorg och åkte sedan tvärs över Jylland till Höjer vid Västerhavet. Det speciella här är att havet ligger högre än landet innanför vallarna, så det finns en sluss i Höjer som ser till att den å som rinner ut här endast har utlopp i havet under ebb, vid högvatten är portarna stängda. Det är mycket fruktbar lantbruksjord som har invunnits här vid Höjer.

Ester och Betty ute i Vadehavet, Ester ville bada men det fick hon inte

Dena stolpe står fram för vallen och man kan se hur högt vattnet har stått vid olika tillfällen.

När vi nu var på Jyllands västsida besökte vi även Rudböl, en annan gränsstad mellan Danmark och Tyskland. Rudböl har den egenhet att gränsen går mitt genom huvudgatan, även om vi har varit där flera gångar förut, skulle vi i alla fall ha en bild med oss på var sin sida om gränsmarkeringen, Lotte i Danmark och jag i Tyskland.

Här står vi så på var sin sida om gränsen. Jag i Tyskland och Lotte i Danmark

Gränsstenen där vi stod mitt i gatan DRP är Tyskland (Deutsches Reich Preussen) och D är Danmark. Som synes har gränsen justerats någon gång efter 1920

Jens och Betty fick även vara hundvakt en eftermiddag medan Lotte och jag åkte på lite geocaching i närheten. Det gick fint Ester trivdes bra tillsammans med Jens och Betty.

En kväll när vi hade grillat korv, tog Lotte en korv och skar i mindre bitar. Sedan gömde Betty den på olika platser i trädgården bl.a. under en upp och nervänd blomkruka, Ester släpptes och fick besked på att söka. Hon var väldigt duktig och sökte snabbt reda på alla bitarna. Nästa kväll skulle vi prova igen, den här gången med hundgodis, det var ju lite svårare då det inte luktar så starkt om en korv. Även det lyckades Ester hitta alla bitarna även om det tog lite längre tid, speciellt dden bit som låg bredvid komposten var svår, men det lyckades då.

En av kvällarna medan vi var i Kollund, hörde vi plötsligt ångvisslar, det var ju konstigt. Visst ligger Kollund vid Flensborg Fjord, men ångfartyg är ju inte det man vanligtvis har i dag. Så Vi gick ner till fjorden för att se vad det var. Det visade sig att det var någon sorts hamnfest i Flensborg med deltagande av ett flertal gamla fartyg: Gamla fyrskepp, en gammal isbrytare ”Stettin”, som Lotte och jag har sett för många år sedan i Travemünde, och många andra gamla skepp. De seglade ut genom fjorden till Oxöarna och tillbaka igen till Flensborg. Jag fick en del bilder av skeppen när de kom närmare Kollund. Fjorden är ganska smal där, så de kom relativt nära den danska kusten.

Isbrytaren Stettin och ett tidigare norskt kustfartyg som var på besök i Flensborg.

Sista dagen i Kollund körde vi ut till Sönderhav längre ute mot fjordens mynning i Östersjön, och åt glass samt njöt av det fina vädret. När vi skulle hem igen föreslog Betty att hon skulle ta Ester och promenera tillbaka. Som sagt så gjort, vi andra tog bilarna och Ester gick med Betty. Hon var lite trött när de kom hem, Betty sa att Ester fick uppmuntras ett par gångar, tror jag gärna, hon hade tidigare på dagen gått med mig på gendarmstigen till Tyskland och åter, en sträcka på runt 5 km, nu gick hon från Sönderhav till Kollund, en till sträcka på knappa 4 km, så undra på att hon var trött när hon kom hem.

Nästa dag gick så resan vidare till Själland, över Fyn och över Storabälts bron till Lise och Ole i Sandby vid Glumsö på Sydsjälland. Lise har varit gift med en annan av mina tremänningar Oluf, som var en hel del äldre än Lise som är i stort jämnårig med Lotte och mig. Oluf dog för ett antal år sedan och efter några år hittade Lise en ny kärlek i form av Ole en kusin till Oluf på hans mors sida.

Även här skulle det kompletteras i min släktforskning, så Lise fick svara på frågor.

Vi skulle även besöka andra släktingar som bor i trakterna. Först och främst skulle vi besöka en kusins son, Kurt Andersen, som bor i närheten av Slagelse, egentligen skulle vi ha varit förbi när vi körde till Lise och Ole, men det blev så sent att vi fick ta det en annan dag. Så jag ringde och fick bestämd när vi skulle komma. Han är min morbrors barnbarn och vi har aldrig träffats, när jag besökte min morbror senast var hans far flyttat hemma från och gift sedan länge, så det var ett spännande möte.

Det var en mycket trevlig kväll vi fick med Kurt, hans hustru Connie, hans bror Niels och hans hustru Susanne. Vi tittade på bilder de hade från deras far som i sin tur hade dem från deras farmor och farfar. Många av personerna visste de inte vem det var, i vissa fall kunde jag hjälpa dem då jag kände igen personerna från min barndom. Jag fick även en del information om var några av mina kusiner hade tagit vägen, bl.a. att en av dem, min kusin Asta, bodde i Glumsö inte så långt från Lise och Ole. Och naturligtvis fick jag information om Kurt och Niels egen familjer, deras hustrur, barn och barnbarn.

Men vi hade fler släktbesök att klara ut. Jag fick ju ett tips av Kurt om var min kusin Asta bodde, så henne skulle jag försöka träffa. Jag ringde henne och hon tyckte det skulle vara roligt att träffa mig igen, hon hade inte set mig sedan min mormors begravning i 1960 då jag var 17 år gammal. Lotte ville inte med att besöka Asta, så Ester och jag körde ensamma på besök. Även här hade vi en trevlig eftermiddag där jag fick information om Astas familj, hennes barn och barnbarn. Efter besöket gick Ester och jag en lång promenad i en närliggande skog.

På tal om promenader så fick Lise helt oförvarandes lockat Ester och mig ut på en ordentlig vandring ett par kvällar innan. Jag skulle gå en sväng med Ester efter maten, det brukar jag göra, så jag frågade om det fanns någon vägsträcka som inte var så trafikerat. Fick ett tips på en slinga som skulle vara runt 3 km lång, det var helt OK även om klockan närmade sig 21.00, så Ester och jag gick iväg den anvisade vägen. Efter en rum stund tittade jag på kartan i telefonen, jag tyckte det var konstigt vi inte hade kommit till den tvärväg vi skulle ta för att komma hem. Jag upptäckte då att de tre km. nog var en kraftig underdrift men att det nu inte var lönt att vända. Jag kunde lika bra fortsätta, jag var hemma ca. 22.30 och det var efterhand så mörkt att Lotte hade börjat bli orolig för oss. Dagen efter körde vi turen med bilen innan vi körde till Nästved och handlade, Ester och jag hade gått 6 km. Det är i och för sig inte så farligt, men inte gärna kl. 21.00 – 22.00 på kvällen när det börjar bli halvmörkt.

En av dagarna vi var i Sandby ville vi köra över på Terslev Overdrev för att besöka Grethe, hon är änka efter min tremänning Verner och mor till Jens i Kollund. Vi hade försökt ringa flera gångar, men inte fått svar. Så vi åkte över på vinst och förlust, och dröm om vår förvåning när vi inte bara mötte Grethe utan även Jens och Betty som hade kommit ett par timmar innan. Så vi fick en trevlig kaffestund i trädgården alla fem.

Nu hade vi besökt flera av mina släktingar, men vi hade ju även fått kontakt med några av Lottes nevöer. Först och främst hennes lillebror Jims ena son Jimmy och hans hustru Tine som också använder MyHeritage. De bodde i Vipperöd utanför Holbäk, Jimmys bror Tommy bor i Holbäk så de bor ju inte så långt från varandra. Vi har inte sett några av dem sedan de var på besök hos oss medan vi bodde i Albertslund i mitten på sjutiotalet.

Så på söndagen satte vi kursen mot Vipperöd, Lotte var något skeptisk för detta familjebesök, hur skulle det nu gå. Men vi fick en stormande välkomst av såväl Tine som av Jimmy och deras två barn Andreas och Sofie. Barnen är nästan jämnåriga med våra barnbarn, ja Andreas är 18 så han är jämnårig med Samuel och Sofie är 14 så hon är två år yngre än Johanna. Medan vi satt och drack the och kaffe kom Tommy på besök med sin flickvän, så vi fick även hälsat på honom. Han liknade sin far såväl på utseende som sätt att vara. Han var också glad över att träffa oss.

Lotte och Tine fördjupade sig i en massa fotos som Jimmy hade tagit vara på när hans pappa dog, det var bilder från Lottes barndom bl.a. av hennes pappa.

Lottes far

Det fanns även en del bilder som Lottes fosterföräldrar hade skickat till hennes biologiska föräldrar. Lotte fick en hel del fotos med hem, det blev hon mycket glad för. Efter en mycket trevlig eftermiddag och kväll var det dags att tacka för oss och köra tillbaka till husvagnen i Sandby.

Men det var inte bara Lottes lillebrors barn vi hade fått kontakt med, vi hade även fått kontakt med hennes storasysters ena son John som bor i Ishöj. Vi bestämde att vi skulle besöka honom när vi åkte tillbaka till Sverige igen på tisdagen.

Så vi startade tisdag vid 11.00 mot Ishöj, vi hade sagt vi nog kom runt 13.00, men det gick betydligt snabbare att köra dit än jag hade väntat, så vi var där redan lite över 12.00. John hade sagt jag kunde köra bil och husvagn upp på gräset utanför baksidan på deras hus, så skulle han nog komma ut och ta emot om jag bara ringde. Så när vi kom fram slog jag en signal till honom att nu var vi där. Han kom ut och visade var jag kunde parkera.

Hans hustru Annette hade stannat hemma från jobbet för att hälsa på oss, så vi fick även här en mycket varm välkomst. John hade nyss gått i pension från DSB där han hade varit lokomotivförare i många år, Annette jobbade fortfarande och kom normalt hem runt 13.00, men i dag hade hon alltså tagit ledigt.

Vi fick fika och satte oss att prata släkt. Vi har inte sett John sedan han hjälpte oss att flytta till Taastrup 1973, så det var mycket som skulle hämtas in. Vi pratade om hans syskon och om Lottes syskon, i och med att Lotte var fosterbarn hos en familj som bodde först i Jylland sedan på Fyn från hon var två, hade hon ju först lärt känna sina syskon när hon blev vuxen. Den enda av dem hon hade riktigt bra kontakt med var hennes lillebror Jim, de andra syskonen var så mycket äldre än Lotte att det aldrig riktigt blev någon kontakt.

Så vi pratade lite DSB, då Lotte och jag också en period har varit anställda vid DSB, men mest var det släkten vi pratade om. Lotte fick information om sina syskon och om Johns syskon.

Det roliga i allt detta är att såväl John som Jimmy pratade om att åka upp till Nynäshamn och besöka oss nästa år, det ser vi fram emot. Efter några timmar fortsatte vi vår resa över Öresundsbron till Sverige.

Om resan genom Sverige är inte så mycket att berätta. Första stopp var i Markaryd på en liten trevlig camping vi har besökt för flera år sedan. Numera skall man veta att den finns då den inte står i någon campingplatsförteckning, vara sig SCR eller i tidningen Allt om Husvagn och Campings katalog över fristående campingplatser.

Vi fortsatta nästa dag till Linköping då jag ville se Flygvapenmuseum efter ombyggnaden. Vi diskuterade om vi skulle snåla och stå på museets ställplats där vi kunde stå gratis, eller om vi skulle ta in på Glyttinge camping som vi har besökt många gångar innan. Glyttinge segrade.

Det var som alltid intressant att se Flygvapenmuseum, de har fått lite nya flygplan och inte minst den nedskjutna DC3 som bärgades från Östersjön för några år sedan. Lite bilder tog jag naturligtvis.

Även om den har fått lösnäsa är det ett vacker flygplan Caravellen.

När jag parkerade vid Flygvapenmuseet och först hade parkerat fel, råkade jag slå i en husbil som stod parkerat i rutan bredvid. Det var precis så jag tuchade bilen med den bakre delen av vår husvagn. Vi fick en mindre intryckning på skenan till förtältet och han fick en liten repa. Jag pratade med honom och han sa det inte var mer än han kunde polera det bort, så vi skildes som de bästa vänner i världen.

Efter besöket på flygvapen museet var det sedan att rulla hem, men Lotte föreslog att vi skulle ta en natt mer innan vi körde hem, så vi tittade efter en lämplig camping och hittade en lite norr om Nyköping: Horns båtvarv och camping. Mycket enkel standard men det var vad det skulle vara, och en alldeles underbar utsikt över viken in till Nyköping.

Inte helt fel utsikt att vakna till tycker vi.

Nästa förmiddag satte vi kursen hem och var hemma tidigt på eftermiddagen efter en härlig semester i främst Danmark med besök hos gamla och nya släktingar.

Mitt första blogginlägg.

Alla skriver efterhand i en blogg, så nu skall Lotte och jag också försöka. Nå ja det blir kanske mest jag i början. Men det kommer väl mera vad det lider.

Jag tänkte jag skulle börja lite med att berätta om vår rundresa i sommar.

Den började i mitten på juni där vi tog färjan till Gotland för att fira midsommar med goda vänner. De första dagarna var vi på Sandhamns Camping söder om Klintehamn

Utsikt från vår plats mot Karlsöerna.
Utsikt från vår plats mot Stora och Lilla Karlsö. Nej det är inte av dem som ligger i förgrunden.

 

 

Ester ligger och njuter solen
Även Ester, vår hund, ligger och slappar och njuter solen

 

Det var första gången sedan vi fick henne i september i fjol vi hade henne med på camping, så det var mycket spännande hur det skulle gå. Det gick utan problem.

Men vi skulle ju fira midsommar med våra vänner så här är ett par bilder från midsommarafton.

Stången skulle kläs, många kom med goda råd om hur det skulle göras
Stången skulle kläs, många kom med goda råd om hur det skulle göras

 

DSC03836
Slutligen tog Susanne och Peter över och gjorde det själv. För många kockar o.s.v.

Vi skulle ju vidare söderut, så ett par dagar efter midsommar tog vi färjan till Oskarshamn och via en övernattning på en liten naturcamping i Målilla satte vi kursen mot Skåne i hällande regn.

Vi stoppade upp på Tykarpsgrottans camping just när det var ett litet uppehälle i regnet så vi fick satt upp husvagnen och kopplat ström till den. Ut att gå en promenad med Ester, även det klarades i nästan torrväder och så lite mat och en kopp the innan vi nattade. Dagen efter var samma elände, det vräkte ner till och från, här slapp jag inte att bli blöt när jag skulle koppla ihop husvagn och bil, så vi var ganska blöta när vi startade mot Trelleborg och Skateholm camping. Just som vi kom fram slutade det regna så vi kunde placera vagnen i torrväder.

Vi hade ett par trevliga dagar på denna campingplats, jag gick turer med Ester längs stranden och naturligtvis var vi i såväl Ystad som Trelleborg och turista.

En av Ystads gränder
En av Ystads gränder

En rekonstruerat trelleborg i Trelleborg
En rekonstruerat trelleborg i Trelleborg

Det väsentliga syftet med att åka till Skåne var egentligen inte att besöka Ystad och Trelleborg, även om det var trevligt, utan att besöka en avlägsen släkting jag har i närheten av Skateholm. Vi har börjat forska lite tillsammans då det ju är samma personer vi forskar på, jag företrädesvis på min gren av släkten, hon på sin gren. Jag  hade en mycket trevlig kväll hos Christine och hennes familj.

Resan skulle gå vidare, vi skulle besöka Björn Arén i Dalsland, så turen via Gotland och Skåne är ju inte den närmaste precis, men trevlig. Innan vi lämnade Skåne skulle vi dock göra ett stopp vis Sveriges Sydligaste udde Smygehuk.

Lotte och Ester vid Smygehuk, på skylten har ni koordinaterna.
Lotte och Ester vid Smygehuk, på skylten har ni koordinaterna.

Turen upp mot Dalsland skulle vi ta i två etapper, jag är ju inte helt ung längre, och även om det inte är speciellt ansträngande att köra med husvagnen, är det dock ett extra jobb.

Vi hade räknat med att stoppa någonstans i Halland, men när vi hade stoppat vid en rastplats norr om Varberg och det hade gått snabbt så långt, beslutade vi att fortsätta till Trollhättan. Det skulle vara roligt att återse den platsen som vi har besökt flera gångar förut, men nu är det flera år sedan vi var där senast.

Det höll på att bli katastrof, nå ja inte riktigt, men jag höll på att bli galen. Det gick hur bra som helst fram till Mölndal söder om Göteborg, sedan var det närmast totalstopp i trafiken. E-6an är en genomfartsled, när jag jobbade i Göteborg för 30 år sedan var det trängt och besvärligt att komma genom i rusningstid. Man skulle ju tro de hade förbättrat lite på de gångna 30 åren, men icke sa Nicke, dete är fortfarande lite jävligt.

Att köra i kö med en 6 m lång husvagn efter sig är inte roligt, två meter fram, stopp, två meter fram, stopp, så lite luft så det blir tio meter fram, men sedan stopp. Samtidigt skall man ju hålla koll på skyltarna så man i god tid kan börja byta bana innan man skall lämna E-6an och vika av mot Trollhättan. Det tog runt en timme att passera Göteborg, och det var i semestertiden, hur är det utanför semestern törs jag inte ens tänka på.

Nå vi kom fram till Hjulkvarnalund som campingen heter i Trollhättan, en trevlig camping utan em massa tingel tangel. Då vi bara skulle stå där en natt fick vi anvisat en plats där vi såväl hade plats för Ester som lätt kunde komma ut nästa morgon och nära servicehuset så Lotte inte skulle gå för långt.

När vi hade ätit skulle Ester ha en promenad, hon hade ju suttit i bilen hela dagen, bara avbrutit av ett par korta promenader när vi tankade och

En järnvägsbro som lyfter hela mittsektionen så skeppet kan passera
En järnvägsbro som lyfter hela mittsektionen så skeppet kan passera

åt lunch, så hon skulle ha en ordentlig tur. Det blev till att gå längs ena sidan av trafik kanalen ned till Strömbron sedan åter på några små holmar som var inbördes förbundna med små broar. En tur på en fyra – fem km.

Ett roligt ägg vi passerade
Ett roligt ägg vi passerade

Nästa morgon gick färden vidare mot Dalsland och Björn Arén. Vi hade en idé om att ta den via Håverud då det enligt kartan skulle gå en väg nästan direkt upp till Edelskog.

Det hade säkert varit en bra idé om det inte stod skyltar att fordon med släp inte fick köra på vägen, så vi fick åka upp till Åmål och sedan in i landet till Edelskog. Vi blev väl mottagna och åt en trevlig middag samt planerade vad vi skulle göra nästa dag. Det blev en tur till bl.a. Håverud och akvedukten där, vi provade även köra den väg där man inte fick köra med släp. Den var brant och krokig, det hade kanske gått, men det var nog klokt vi avstod. Björn bjöd på Lunch i Håverud, mycket trevligt

Lite bilder från Håverud kan väl avsluta denna första blogg. Dagen efter åkte vi hem till Nynäshamn i ett par etapper med stopp i Karlstad och Kungsör.

Turist båten är på väg genom plåtrännan
Turistbåten är på väg genom plåtrännan

Järnvägsbron och vägbron samt den nedersta slussen.
Järnvägsbron och vägbron samt den nedersta slussen.

Fritidsbåtar och kanoter i plåtrännan.
Fritidsbåtar och kanoter i plåtrännan.