Årets resa till förbunds stämma och släktforskar dagar i Växjö

I år var förbundets stämma med tillhörande släktforskar dagar förlagd till Växjö. En stad som för vår del väcker gamla minnen. Vi bodde från 1979 till våren 1985 i Ljungby och Hamneda ca. 5 mil från Växjö, så det blev ofta en resa till Växjö i ett eller annat ärende. Roligt att återse staden efter så många år.

Men innan vi kom till Växjö skulle vi en tur till Malmö, jag hade via släktforskningen fått kontakt med en släkting, närmare bestämd min morfars mosters barnbarns barn, hängde ni med?

Henne skulle vi besöka och bl.a. titta på bilder av gemensamma släktingar.

Nå men mer om resan, vi skulle ju dit först.

Vi startade hemma från fredag den 24 augusti så vi inte skulle jäkta på resan till Malmö, Lotte klarar ju inte så många timmar stillasittande i bilen. Vi kom lite sen iväg från Nynäshamn, så vi bestämde att stoppa över på en camping söder om Nyköping där vi har varit förut.

Katastrof!

Men innan vi kom iväg från Nynäshamn hände en smärre katastrof. Höger spegel på bilen hade gått sönder, så jag hade köpt ett ”nytt” från en skrot och bytt ut det dagen innan vi skulle resa. När vi skulle iväg sa Lotte att hon hade ett paket liggande på ICA om vi inte kunde köra förbi att hämta det. Naturligtvis kunde vi det, det var ju ingen omväg. Väl dit var P-platsen knökfull, med husvagnen efter blir ekipaget ju ganska långt, närmare 12 meter så det är ju inte sådan lika att slänga in på en P-ruta. Jag parkerade längs en trave säckar med blomjord, så kunde man fortfarande komma ut från P-platserna, tyvärr kom jag en aning för långt fram så jag blockerade en bil som skulle ut. Jag backade ett par meter men var inte uppmärksam på att jag hade vridit ratten en aning, så husvagns speglet hängde fast i säckarna med jord och rev det nyss monterade spegel sönder, allt ramlade ner på marken. Det var bara till att samla ihop bitarna och lägga in i bilen. Husvagns spegeln hade lossnat från sin arm och jag klarade inte trycka in det igen, bilens spegel satte jag fast med gaffer tape. Vi körde in till Caravanhallen i Södertälje och frågade om de kunde fixa husvagna speglet, det kunde de och inte ville de ha något betalt heller. Det kallar jag service. Nu kunde jag sätta bilens spegel bättre fast med gaffer tape och sedan fästa husvagns spegeln. Det fungerade och höll hela resan, men jag skall fortfarande ha ett nytt spegel till bilen.

Och så börjar resan på riktigt.

Som jag skrev innan var första stopp Nyköping, det blir lätt så när man kommer från Nynäshamn och skall söderut, vägen från Nynäshamn till Södertälje är smal och krokigt samt tät trafikerat av tung trafik, så de fem milen tar minst en timme när man har husvagn med.

Campingen hade sedan vi var där i fjol fått nya ägare som hade rustat uppp den, nytt service ”hus” i form av en stur container som var inrättat med toaletter och dusch, när man väl kom i den var det inget som skvalrade om att det var en plåtcontainer som man ser på fraktfartygen eller lastbilarna.

Vi fick en plats bak informationsskylten, sdan var det bara att veva stödbenen ned och få lite att äta samt gå tur med Ester.

Här står vi bakom skylten på Horns Varv och camping i Nyköping.

Vi kan varmt rekommendera denna camping, smidig inloggning och inga krav på campingkort eller annat tjams. Betalning med swish om ingen finns i receptionen.

Nå vi skulle ju vidare på vår färd mot Malmö. Efter en god natts sömn och frukost drog vi vidare söderut.

Vi hade bestämd att vi skulle köra ned till Ljungby i Småland, där har ju bott engång och vi känner till campingen sdan tidigare, men den gick naturligtvis inte utan stopp på vägen. Vi valde att stoppa över vid Brahehus där det finns gott om plats för långa ekipage som vårt, speciella P-rutor för husvagnar och husbilar som, även om de inte är så långa, ju precis som husvagnen är bredare än en personbil.

Vi tog lite att äta och sedan gick jag en liten promenad med Ester över till Brahehus slottsruin medan Lotte gick på toaletten.

Här är Ester och jag på väg till slottet.

Det var ett konstigt väder den dagen, just här vid Brahehus var det fint väder, men vi hade kört genom flera regnskurer på vägen dit.

När man tittade ut över Vättern mot Västergötland sidan, såg det mycket skumt ut.

Det ser lite mörkt ut över Vättern.

Det blev då också så att vi ju längre söderut vi kom körde in i den ena kraftiga regnskur efter den andra. Sina ställen var det så kraftig regn att vi knappt kunde se många meter fram för oss, så det blev till att sätta farten ned för att inte riskera köra upp i framförvarande bilar eller vattenplana.

Vi kom fram till Ljungby lite sent så det blev även här bara till att äta, titta på TV en stund, gå tur med Ester och sedan koja.

Nästa dag fortsatta vi mot Malmö, det var samma elände som dagen innan, kraftige regnskurar om vartannat fram tills vi kom en bit ner i Skåne, så klarnade det plötsligt upp och vi hade en fin solig kväll.

Jag kunde gå tur med Ester nere på stranden, ja hon fick endast gå på stigarna, inte på gräset. Nå det var nu många hundägare som tog det med en nypa salt, så även Ester och jag. Huvudsaken är att man plockar upp efter hunden.

En panorama bild med skupturen för de danska flyktinge 1940-1945 i mitten

Det ligger ju ett litet fiskeläge bredvid Sibbarp Camping så Ester och jag gick genom det tillbaka till husvagnen igen, då såg vi detta roliga huset.

Undrar på om det är ett porträtt av husets innehavare?

Nästa dag skulle vi så besöka Britt och Kyösti, Britt är som sagt min morfars mosters barnbarnsbarn och hon har en hel del bilder av släkten i Malmö.

Först skulle vi ha lite att äta, en mycket delikat laxpaj stod på menyn, sedan skulle vi titta på bilder och prata släkt. Jag fotograferade några av bilderna med min telefon (rent otroligt så bra kameror dete finns i dagens mobiltelefoner), sedan skall Britt sätta namn på bilderna, det går tyvärr inte i mobiltelefonen.

Här sitter Britt, Kyösti och jag och tittar på bilder, fotografen Lotte finns med i spegeln.

Vi höll på till sent på kvällen med att prata släkt och titta på bilder, jag fick reda på en hel del nytt om min morfars moster Bengta. Hon sticker lite ut i forskningen då hennes make var en tvättäkta knöl, stack från familjen till Trollhättan och sa i folkräkningen 1911 att hustrun och barnen hade stuckit till USA, då levde de knapert i Malmö. Nå så småningom tog Bengta ut skilsmissa, inte en dag för tidigt enligt mitt tycke.

Nästa dag hade vi funderat på att åka en sväng över bron till Danmark, men vi ändrade oss och stannade på Sibbarp och slappnade av. Jag gick en lång promenad med Ester samtidigt med att jag geocachade, det blev några stycken, från campingen längs stranden ut under brofästet och så en annan väg tillbaka igen. Bredvid bron ligger en liten pir, rester från det bröts kalk i Limhamn, senare användes den när Öresundsbron byggdes, nu är det ett populärt ställe att fiska från.

Den lilla piren och en fiskare. Stranden vid Sibbarp

Jag ville som sagt gå en annan väg tillbaka, på vägen kom jag plötsligt förbi detta konstverk, det fanns ingen skylt med information och det står mitt i ingenstans. Tyvärr är flera av de färgade glasrutor sönderslagna.

Vem har gjort detta och varför står det här?

Dagen efter bar det av till Växjö, vi kollade med vår GPS och med ViaMichelin vilken väg vi skulle köra, båda föreslog E6/E4 till Ljungby och sedan riksväg 25 till Växjö, den var snabbast och endast ett par Km längre än Riksväg 23 från Malmö till Växjö.

Efter några timmar var vi framme vid campingplatsen i Öjaby, en liten ort som ligger några få Km norrväst om Växjö.

En mycket trevlig liten camping, ingen lyx precis, men det fanns det som skulle finnas och en underbar utsikt över Helgesjön på köpet.

Ester hade ju varit i bilen ganska länge med endast korta promenader medan vi hade kört upp till Växjö, så hon skulle ut att gå en ordentlig promenad. På denna kom vi förbi ett jernåldersgravfält som heter Hönsarör, ett stort röse har gett namn till hela fältet.

Här är röset Hönsarör i Öjaby. Ja och så Ester förstås.

Jag hade ju ingen karta och jag visste inte hur stigerna gick, jag ville ju inte gäna hamna ute vid Växjö flygplats som ligger i Öjaby, så jag frågade en dam som också var på hundpromenad hur de gick, det svar jag fick var väl lite så där, ett par dagar senare upptäckte jag att jag bara kunde ha fortsatt fram på stigen, så hade jag kommit till en gata som gick tillbaka till landsvägen. Nå så fick Ester och jag två promenader i ett fint område.

Den 31 juli var det förbundsstämma, den var förlagd till Utvandrarnas Hus som ligger granne med lasarettet och Växjö sjön, mitt i centrala Växjö. Det betyder att det är svårt med parkering, men jag hittade då en tom plats i lasarettets P-hus.

Själva stämman gick ganska lugnt til väga, det hettade till lite en gång när flerårsbudgeten presenterades, men även det klarades utan för mycket problem.

Här sitter präcidiet strax innan det går lös. Stämmoordförande Sigvard Jacobsson i mörk kavaj.

Efter stämman var det buffe på en närliggande krog, maten var det inget att klaga på, men jag undrar hur de har tänkt när de dukade. Stolarna stod så tät att man knapp kunde dra en stol ut utan att få hela raden med sig, och at sitte och äta var en mycket intim affär där man ständigt gnubbade sig åt sidomännen. Men som sagt maten var god, och det är väl det viktigaste på en krog.

Lördag och söndag var det slöktforskar mässa i en idrottshall i Växjö, Fortnox het den, den ligger i det område av Växjö där alla sporthallar och arenor är samlade. Som vanligt var det mycket att se och många människor vid de olika montrarna. Naturligtvis var mässan präglat av att Växjö är ett center för emigrantforskning, inte minst tack vara Wilhelm Mobergs romaner.

Ett blick utöver alla montrarna och besökarna.

Arkiv Digital passade på att presentera en ny databas lagom till mäsan, Sveriges Befolkning 1975. Mycket användbar.

Vi bodde som sagt på Öjaby camping och en dag gick Ester och jag ut till Öjaby kyrka för att se den, den är ursprungligen från medeltiden men blev hörjat av en brand 1908 (tror jag det var), där endast murarna stod kvar. Det mesta av interiören gick upp i rök. Den återupbyggdes och en del av interiören rekonstruerades, så nu fungerar den igen som kyrka.

Öjaby kyrka med klockstabeln som överlevda branden.

Söndag eftermiddag packade vi ihop och satte kursen hemöver, vi övernattade en gång på resan hem och var hemma måndag eftermiddag sent, efter en mycket innehållsrik resa till Malmö och Växjö.

En liten krönika över det senaste året.

Efter att vi kom hem från Släktforskardagarna i Halmstad började dramatiken.

Lotte välte med sin permobil i slutet på september vilket resulterade i en sjukhusvistelse på närmare tre månader. Så det blev inte så mycket gjort förra hösten, ja fram till strax innan Jul var Lotte sjuk då det naturligtvis blev komplikationer. En olycka kommer ju sällan ensam.

Men efter årsskiftet har det ständigt gått framåt med Lotte så nog om elände för den här gången.

Vårens gotlandsresa

Vi fick i guldbröllopspresent av våra vänner Rolf och Lena med familj ett presentkort till Destination Gotland, det skulle vi naturligtvis försöka få mest möjligt ut av. Vi vill ju gärna besöka våra vänner på Gotland så mycket som möjligt, Rolf och Lena med deras barn och efterhand barnbarn, är nästan som familj.

Så till Kristi Himmelsfärd bestämde vi att vi skulle åka till Gotland, vi skulle ta husvagnen med ned, då Rolf och Lena bor de flesta helgerna på deras tomt i Hellvi på norra Gotland.

Vi gjorde husvagnen klar, den skulle besiktigas i år, så det var det första som skulle ordnas, det gick utan problem.

En av vår son Joons vänner hjälpte oss med att få en billig resa till Gotland, så det fanns pengar kvar på presentkortet till senare användning.

Rolf hade klippt gräset ned på tomten, så det fanns en iordninggjort plats för husvagnen när vi kom, med lite dirigerande fick vi husvagnen att stå som vi ville. Rolf hjälpte med att sätta förtältet upp och så var vi klara.

Ett par härliga dagar i fint väder, ja en morgon såg vi en trana på en åker bredvid tomten. Jag hade min kamera nerpackat i husvagnen, så det fick bli en bild med mobilkameran.

En trana på åkern bredvid tomten.

Rolf och jag gick ut att geocacha en dag, en hobby vi har gemensamt, det blev först några vi kunde köra till och bara gå en kort sträcka, men sedan blev det början på en serie han har på Kyllaj Hajdar.  Det var en bit att gå, bäst som vi gick började min ena sko kännas konstig. Det var en del av sulan som hade släppt i limningen, nå det var bara att traska på och så fixa det när vi kom hem till Nynäshamn igen.

Allt trevligt får ju tyvärr en ända, så även denna lång helg, söndag kväll bar det av till Nynäshamn igen. Nu skulle vi inte återvända innan sent på sommaren. Husvagnen fick stå kvar på Gotland, vi skulle inte använda den på fastlandet i sommar.

Inte visste vi när vi åkte hem från Gotland i maj, att det skulle bli en sådan sommar som det blev. Temperaturen steg ständigt och parkerade sig på runt 30 grader C, det är för varmt enligt vårt tycke, vara sig Ester, Lotte eller jag trivs i sådana temperaturer. Och allt blev snustorrt så det var ständigt risk för bränder i skog och mark. Ja det blev det ju också men tack och lov inte här eller på Gotland.

Sommarens resa till Gotland

I slutet på juli bar det av igen till Gotland, för att resa billigast möjligt, hade jag bokat resa till och från Gotland med väldigt sena färjor. Vi åkte från Nynäshamn strax innan midnatt den 24 juli och var framme i Visby runt 3.00 på morgonen. Den enda som hade sovit under hela överfarten var nog Ester, Lotte och jag hade suttit och blundat till lite men inte sovit riktigt.

Väl iland bar det av till Hellvi och husvagnen. Rolf hade berättat att han hade flyttat på den, så den stod mera i skugga än när vi var där i vår. Han hade hittat en perfekt plats under ett par ekar, så den var i skugga det mesta av dagen. Nödvändigt med dagstemperaturer på mellan 28 och 30 grader C.

På vägen dit var det dimma på flera ställen, oftast var det bara en lät dimma nere vid marken, men ibland var det tät dimma så man fick sätta farten ned för att inte riskera köra på något eller någon.

När vi väl kom fram och hade fått lastat ur bilen, samt plockat ut det från husvagnen som inte kunde vara där när vi skulle sova, gick jag en liten promenad med Ester, klockan hade ju efterhand närmat sig 4.00 så solen höll på att stiga upp och skingra dimmorna.

Soluppgång över Kyllai

När vi hade sovit några timmar var det dags att göra i ordning på riktigt, sätta upp förtältet och sätta ihop möblerna till förtältet. Medan vi höll på njöt Ester av att bara kunde gå ut och gå fritt på tomten.

När det var klart var det bara att njuta, och försöka hitta lite skugga så det inte blev för varmt.

Så är vi på plats för de nästa 2 veckorna, Ester njuter av att kunna gå fritt utan besvärande koppel

Vi riktigt njöt det, lugnet och tystnaden med svalorna svirrande i luften runt oss. Torsdag den 26 fyllde Rolf och Lenas dotter Susanne år, så det blev det vanliga telefonsamtal med födelsedags sång på danska, något som jag har gjort sedan hon var barn. Nu har det blivit en tradition som inte får missas. Fredag var vi samman med Rolf och Lena till födelsedagskalas hos Susanne och Peter med deras barn och Peters föräldrar.

Torsdag kväll gick jag en promenad med Ester och passade på att ta denna bild av månen över Susanne och Peters gård.

Månen över Saigs, Susanne och Peters gård.

På fredagen fyllde vår yngsta son Joon år, han hade också kommit till Gotland, fast med en mera normal avgång under torsdagen, så han skulle också firas. Då Joon bodde hos sin kompis som först hade ledigt på lördagen, blev det till att vi firade Joon då, enligt hans eget önskemål med middag på Max i Visby.

När vi väl hade firat Joon och körde tillbaka till Hellvi igen, skulle vi handla lite i Slite, det ligger på vägen. Medan vi var där ville jag geocacha lite då det ligger ett par gömmor i närheten. Den ena ligger vid en gammal försvars anläggning från Krimkriget, ja Sverige deltog inte i det, men byggde olika anläggningar för att hindra de krigsförande parter att nyttja svensk farvatten. Några hade byggd upp en hel mur ut mot viken. Det såg ganska fint ut så jag kunde inte låta bli att ta en bild med telefonen.

Ester var med att geocacha, hon tycker det är allmänt tråkigt när husse håller på med det.

En av dagarna vi satt och njöt tystnaden samt svettades i värmen såg vi en ganska stor insekt promenera på bordet, vi har senare fått reda på vad det är för en, men det har jag naturligtvis glömd.

Vår okända besökare, nå ja vår besökare som vi har glömd namnet på.

I de flesta fallen handlade vi i Slite, inte för att det ligger närmast, det gör Lärbro, men det är ett större samhälle med flera butiker. Emellertid  händer det att turen går till Lärbro, som denna dag när jag blev skickat iväg för att handla lite småsaker. Strax innan man kommer till Lärbro ligger det en medeltida källare. Ja det roliga är att ingen visste om den innan det hus som hade byggts ovanpå den på 1700 talet skulle renovera golvet. Verktygen försvann genom golvet och man trodde huset var byggd direkt på marken. Så man skulle kolla vad det var som var under huset, så hittade man en hel källare. Huset finns inte mer, men källaren finns kvar.

Den medeltida källaren, trappan går upp i en trädgård. Pelaren sägs komma från Gans Ödekyrka. Och ja, det ligger en cache även här.

Frånsett det roliga med att geocacha ser man mycket man annars inte skulle se, som denna källare. Den är inte skyltat på något sätt.

Vi var och besökta andra vänner på Gotland, Lotte skulle besöka en gammal studiekamrat som numera jobbar i Visby, medan de två damer drack kaffe geocachade Ester och jag längs muren och en bit längre söderut. Vi fick på så sätt båda motion.

Vi besökte även Nils och Anitha i deras sommarstuga i Sjonhem och vår gamla kyrkoherde samt goda vän Sven-Erik Pernler och hans hustru Ingun i Bara.

En dag då det inte var helt så varmt, ”endast” runt 25 grader C lovades det, beslutade jag att Ester och jag skulle ta de resterande cachar på Kyllaj Hajdar, det rörde sig om 5 stycken placerade runt kanten på hajdarna. Så jag packade ryggsäcken med en vattenflaska till Ester och en större flaska till mig , inte för att jag dricker mer, men för att kunna fylla Esters flaska upp, det är nämligen sådan en smart en som även är skål hon kan dricka av.

Sedan bar det av till parkeringsplatsen och upp på hajdarna, det var varmt, det gick inte lång tid innan jag var helt genomblöt i skjortan så den åkte av och ner i ryggsäcken. Kanske inte så klokt med tanke på solen, men det gick bra. Det blev mycket travande för oss båda, vi fick pausa några gångar för att dricka vatten och ta igen oss lite, men det lyckades då efterhand att ta dem alla. Då var vi också båda gott trötta.

Ester har hittat en plats i skuggan att vila lite.

Väl hemma vid husvagnen igen var det skönt att sitta och slappa av. Vi var just då ensamma eftersom Rolf och Lena var på Fårö med radioklubben ett par dagar, så jag tog de svettiga kläderna av och fick Lotte till att duscha mig med vattenslangen, den hade legat i solen så det var närmast en varmdusch jag fick, men skönt var det.

Eftersom det var så varmt blev det inte de stora aktiviteter, men ett par dagar var jag då ute att geocacha lite, ibland hade jag Ester med så hon fick lite motion, men ofta fick hon stanna hemma då det blev hiskelig varmt i bilen.

En av dagarna skulle jag ta en cache vid en gammal skjutbana, när jag parkerade bilen fick jag syn på två tranor som stod i vassen bara ett femtiotal meter från mig, jag hade tyvärr ingen kamera med mig så mobilen fick tjänstgöra som kamera. Bra de har blivit så bra efterhand äben om de ju inte står mål med en riktig kamera,

Tranorna vid skjutbanan

Även 14 dagars semester på Gotland får ett slut, det hade nära blivit panik när vi skulle hem, jag upptäckte plötsligt att våra biljetter var till dagen innan vi hade planerat hemresan. Det jag hade missat var att avgången var att i och med vi skulle resa kl. 01.00 var det natten mellan tisdag och onsdag och inte, som jag trodde, natten mellan onsdag och torsdag. Nå med hjälp från Henrik, Joons kompis, lyckades det att boka om så vi kom med natten mellan torsdag och fredag i stället.

Vi hade gott om tid efter att ha körd från Hellvi till Visby, så vi åt en pizza i husvagnen och handlade de sista sakerna innan vi skulle ombord på färjan, Ester skulle ju också gå en promenad så hon klarade att ligga i bilen de timmar resan tog. På promenaden passade jag på att ta denna solnedgångs bild från Hällarna ut över Östersjön, det kan väl vara ett passande avslut på denna blogg.

Höstens resa till Släktforskardagarna i Halmstad

Sista helgen i augusti var det släktforskarstämma och dagar i Halmstad, vi skulle naturligtvis dit för att för det första deltaga i förbundsstämman och för det andra besöka mässan, det är ju alltid något nytt och spännande att se på en sådan.

Vi startade hemma ifrån på förmiddagen onsdag den 23 augusti och satte kursen söderut mot Ljungby där vi skulle svänga av mot Halmstad. Vi ville så långt söderut som möjligt första dagen så vi kunde komma fram i ordentlig tid på torsdagen, vi skulle ju ev. handla lite i Halmstad och jag ville inte komma fram i sista minuten innan stämman fredag eftermiddag.

Första stopp blev Värnamo, det var väl lite längre än vi först hade tänkt oss köra första dagen, men det blev bara så. En liten trevlig campingplats som ligger längs Lagan. Vi kom fram i sista minuten innan de stängde för kvällen, chefen sa något om att det säkert blev kallt på natten. Ju det skall jag lova för det blev, vi fick sätta värmen på i husvagnen för att inte frysa. Nästa morgon vaknade vi till sol och värme, en riktig skön dag som et kan vara på eftersommaren. Det var inte till att fatta att det kvällen innan hade varit nästan frost. Vi gav oss god tid med att packa ihop och drog så iväg vidare på vår färd.

Vi var framme i Halmstad fram på eftermiddagen torsdag, fick anvisat en plats nära servicebyggnaden så Lotte inte hade så långt att gå för att komma på toaletten. Denna campingplats var raka motsatsen till Värnamo, den är enormt stor med inrutade kvarter med gatunamn, ja nästan som en hel stad. Det blåste som bara den, men vi ville i alla fall försöka sätta upp vår markis för att få lite skugga och skydd mot regn precis vid dörren. Sätta den upp gick väl bra men efter en knapp halvtimme hade vinden lyft så mycket i den att en av stängerna ramlade och markisen fladdrade, så vi plockade den ned igen.

Nästa dag var det stämma med efterföljande buffé där jag skulle ha ett bevis på att jag hade gått förbundets kurser som kursledare i släkthistorisk forskning. Skönt att få ett bevis på att de 3 helger jag har tillbringar borta från hemmet har varit väl använda. Det var en ganska trevlig tillställning.

Lördag var så första dagen på mässan, Lotte och jag var både inne att se den. Vi kom fram till att gå var för sig, jag ville hälsa på bekanta från andra föreningar och Lotte ville se lite mera allmänt.

Utanför själva mässlokalen hade Länsförsäkringar en monter, jag var inte så intresserad av den, men Lotte ville prata med dem. Det var någon form av tävligt eller lotteri och Lotte stod plötsligt med två stora brandsläckare, så nu har vi en och Joon en.

Det var flera av de utländska aktörer på släktforskningsmarknaden närvarande: Ancestry, Family Search, FamilyTree DNA och ett till amerikanskt företag som sysslade med DNA test och så naturligtvis MyHeritage.

Vi skulle naturligtvis hälsa på MyHeritage, ja det visade sig att vi hälsade på dem var för sig utan att veta den andra hade varit där. Orsaken till at vi skulle hälsa speciellt på dem var flera, för det första är jag sedan i vår prenumerant och har hittat många kopplingar till min danska släkt, för det andra ville jag hälsa på tjejen som delade ut min vinst till mig i fjol då jag vann en iPad mini i deras lotteri.

Både Lotte och jag pratade med en Daphna Bosik som tydligen är någon sorts PR medarbetare. När Lotte pratade med Daphna hade hon berättat om vår tur till Danmark där vi hade fått kontakt med släktingar delvis genom mitt MyHeritage abonnemang. Lotte hade fått kontakt med några av sina nevöer som vi inte hade sett på närmare 40 år, Lotte fick även en hel del fotos när hon besökte den ena av nevöerna. Daphna var mycket intresserad av detta och har bett oss skriva lite om det till MyHeritages Blogg. Ja jag fick också kontakt med släktingar jag inte hade sett på närmare femtio år. För min del är det en kombination av MyHeritage och att jag har lagt data in från en släktbok som togs fram i mitten på sjuttiotalet. Tydligen är MyHeritage väldigt populärt i Danmark.

Även i år hade de ett lotteri, även i år vann jag inget på lördagen men däremot på söndagen då jag vann ett DNA test samt komplett abonnemang i ett år. Så nu har jag MyHeritage fram till våren 2019. Då Lotte och jag redan har testat oss gav vi testet till Samuel vårt barnbarn, så får vi se vad det ger som resultat.

Två lyckliga vinnare med vart sitt DNA test paket.

Ja vi var faktisk två som vann då man gjorde en extra dragning eftersom det var sista dagen, så vi var två lyckliga vinnare.

Söndag ville Lotte inte med in, hon ville hellre stanna ute på campingplatsen och njuta av det fina vädret, så jag åkte ensam in. Jag gick på ett par föreläsningar, bl.a. en om hur en judisk familj kom till Sverige från Tyskland mitt under brinnande krig. Bertil Oppenheimer har skrivit en bok om ämnet och höll ett mycket bra föredrag. Jag var även på ett föredrag från Riksarkivet om guldkorn i arkiven, även det intressant.

När jag kom ut på campingen efter avslutat mässa ville jag se om det fanns några geocache i närheten, det gjorde det, så jag tog bilen och körde till en P-plats lite närmare den första cache, sedan var det till att promenera. Det blev till tre stycken, extra roligt var det att den ena hade fått flera DNF innan jag hittade den, nå den var också klurig så det förstår jag.

Tanken var från början att vi ville åka från campingen söndag eftermiddag upp till Ugglarp, jag ville se Svedinos museum, jag hade sett det för flera år sedan och jag hade hört att det hade hänt mycket på senare år. Men vi bestämde i stället att stanna till måndag morgon och så åka till Ugglarp.

Ju det hade hänt en hel del på Svedinos museum på de sista 20 -25 åren sedan vi var där senast. Alla flygplan har kommit under tak i en nybyggd stor hall, men annars är sig mycket lik. Otroligt många dubbletter av de utställda föremålen, en hel rad med Ford T nästan identiska och flera stycken Volvo 444, nå det får man ta med. Roligt var det hur som helst att se det.

Här är lite bilder från museet.

En hel radda Volvo bilar av olika modeller.
En härlig Ford A pickup, lägg märke till bygget av förarhytten, det ser ut som något man har gjort hemma i snickarboden.

 

 

 

 

 

Min morbror skaffade en sådan Fiat 500 på femtiotalet, och vi själv hade en 4 CV ett par år, en rolig liten bil att köra i.

 

Två gångar SAAB, en 92a från slutet på fyrtiotalet och en J35 Draken, ett av de vackraste flygplanen tycker jag.

 

 

 

 

 

 

I den nya hallen har man satt upp nästan en hel tablå runt en Junkers JU 52 3M
Förarkabinen i en JU 52 är ju något enklare än i dagens motsvarande flyg, inget i taket och enbart få instrument på panelen.

Efter att ha besökt Svedino var det dags att fortsätta hemåt, var vi skulle övernatta visste vi inte men vi tittade på kartan och fastnade för Mjölby, det var passande avstånd från hemmet så vi kunde få mat och njuta lite av kvällen innan det var dags att koja.

En fin liten campingplats men tyvärr var den mindre lyckat om man var handikappat som Lotte. Den ligger i en sänka och servicehuset ligger uppe på toppen av en brant kulle. Det tokiga är att de på skyltar hänvisar till toaletter vid den kommunala badplats som ligger på andra sidan kullen, men de låses kl. 19.00 på kvällen. En kontakt med Mjölby kommun gav inget större respons, man kunde inte alls förstå att det var lite tokigt att hänvisa till några toaletter på skyltar vid campingen när det var andra som skulle användas, toaletter som var omöjliga att komma åt för en handikappat utan att åka bil upp för kullen.

Normalt är det säkert många långliggare, men nu i slutet på augusti var det gott om plats

Nå vi klarade oss och nästa dag gick färden hem till Nynäshamn efter en trevlig släktforskar helg.

Som det syns ligger den fint ned till en liten sjö, jag gissar på det finns gott om myggor på sommaren, men inte när vi var där.helg.

Så ett par bilder från sista stoppet kan väl passa bra som avslutning.

 

Nynäshamn till Sandhamn med Nord-Syd linjen

Lotte och jag har flera gångar i sommar pratat om att vi skulle ta en tur med Nord-Syd linjen till Sandhamn och retur. Vi var lite nyfikna efter att se stället, inte minst med tanke på alla de mord som Viveca Steen låter äga rum där.

Så den 14 augusti hade SMHI lovat bra väder så vi drog iväg alla tre, ja Ester skulle naturligtvis med på resan.

Vi fick en mycket trevlig resa i mycket vackert väder, enda problemet var att vi var för varmt påklädda, men det får vi ju skylla oss själva.

Denna blogg är mest, ja nästan 100% en bildkavalkad över vår resa.

Först ett par kartor.

Jag var tvungen att skanna in kartan i två bilder, Norr och söder

 

Här är så lite bilder från turen, lämpligen börjar vi i Nynäshamn.

Nynäshamn med färjan till Lettland

När vi kom en liten bit längre ut upptäckte vi att det var nog en Lättlands färja på väg in i hamnen, så den ena avgick när den andra kom.

 

Och här är så den ankommande färja.

Första stopp på färden var Gruvbryggan på Utö, det var roligt att se hur där ser ut, även detta en plats vi har pratat om att åka till, nu kom vi i alla fall så vi kunde se den och Utö Kvarn som höjer sig över skogen.

Utö Kvarn höjer sig över skogen
Hamnplatsen

Men färden gick vidare till nästa brygga på Fjärdlong sedan var det Ornö och kyrkviken, en väldigt djup vik vi åkte in i, verkligen en upplevelse att se.

Ornö Kyrka

Nästa stopp var en ö med litterär anknytning nämligen Kymmendö, den ö som sägs att vara förlagan till Strindbergs Hemsöborna. Strindberg hade hur som helst sommar bostad på ön fram till Hemsöborna kom, sedan var han inte så välkommen längre sägs det, man tyckte han hade pekat ut öborna.

Det såg nog inte ut så på Strindbergs tid.

Vi såg naturligtvis även enstaka seglare på vår tur, men faktisk förvånande få, och som gamla seglare förvånade det oss att så många gick för motor. När vi hade båt för många år sedan användes motorn enbart i yttersta nödfall, annars var det segel som gällde.

 

På väg in till Kymmendö

Vi fortsatta färden via Dalarö till Rögrund. Här hade man verkligen känslan av att det var ett litet grund som var bebott av ett par sommargäster. Bryggan fanns men sedan var det till att balansera upp över klipporna till resten av ön.

Rögrund

När vi seglade vidare från Rögrund fick jag plötsligt syn på ett litet ovanligt djur i Stockholms Skärgård, men den såg nu mest ut som den satt och njöt solen.

Krokodill

Nu skulle vi passera ett par smala sund under färden vidare till första stopp på Nämndö, ju det var enda ön på turen som hade två stopp.

En liten ö vi passerade

Denna lilla ö var ganska obebodd, inte ens en fågel såg vi på ön men det är säkert att populärt ställa att åka till över dagen, den ligger ju nära en större bebodd ö.

Varför ligger det en kula på toppen av klippan?

Vi undrade mycket över varför det på ett par ställen under vår färd var placerat en kula på toppen av en klippa, som till exempel på denna bild.

Som jag skrev innan var det lite smala passager vi skulle genom.

Det var roligt att passera dessa smala sund, sina ställen gick båten så nära den ena bredd att man nästan kunde räcka en arm ut och röra klippan.

Hus på Nämndö

Oftast låg bebyggelsen en bit från vattnet, men här låg en hel rad gamla stugor ner till vattnen. Det är nästan så man förväntar att Melker eller någon av de andra från Saltkråkan skall stå och vinka på bredden.

En alldeles egen liten ö.

Det är säkert många som drömmar om en alldeles egen liten ö, här är någon som har lyckats skaffa en liten ö. Det tar ju inte många minuter att gå runt ön och det ser väldigt mysigt ut.

Sunnan på väg in

Så kom vi fram till Sandhamn. En livligt trafikerat brygga, vår båt hade knappt gått ut innan nästa kom in, här är det Sunnan som är för ingående. Vi började med att förtära vår medhavda matsäck, det var gott, sjön ger en viss aptit. Sedan skulle vi promenera lite runt i Sandhamn, tyvärr fick Lotte problem att andas, så vi kom fram till att hon skulle stanna vid bryggan medan Ester och jag promenerade. Ja första stopp var att ta en geocache som ligger på vägen till Troville, sedan en lite annan väg tillbaka för att se lite annat av Sandhamn.

Seglarstuggorna

Ester och jag såg en trappa ned mot hamnen, vi blev nyfikna på hur där såg ut, och såg en hel mängd exakt likadana hus liggande i terrasser ned mot havet. Vi hittade en där deet var någon hemma och fick reda på att det var gamla seglarstugor som nu var fritidshus. Närmast som fiskebodarna i de gotländska fiskelägen. Roligt att se i alla fall.

Huset på bryggan

Lite mera av Sandhamn ville vi ha även om tiden började bli knapp, båten hem skulle avgå 15.00 och vi hade använt en bra stund till att stå i kö för en glass. Så detta lilla hus får representera lite av det gamla Sandhamn tillsammans med lite andra byggnader.

Är den så gammal som den ser ut?

Denna butik på bryggan fick i alla fall mig att fundera. Den ser ju ut som den har legat där i många år och varit den lokala handelsbod. Det är den för all del fortfarande samt ombud för såväl Systembolaget som Apoteket. Men är det en gammal diversehandel?

Väntar på båten

ja dete blir så sista bilden från vår tur till Sandhamn. Lotte sitter och väntar på båten hem till Nynäshamn medan Ester och jag går lite på fotoutflykt. Det var väldigt många som skulle med söderut med den båten. Den är ju inte enbart en turist linje men även en kommunikationslinje i ytterskärgården. Så många avd de som stod på i Sandhamn stod av under resans gång på de olika bryggorna. Det var det även på turen upp till Sandhamn, många stod på och gick av på de olika bryggorna. Så vi hoppas linjen har kommit för att stanna så vi kan åka med den igen till nästa år.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Semester och släktforskningsresa i Danmark och Sverige

Det här blir ett väldigt långt blogginlägg, så hav tålamod att läsa det genom.

I år hade Lotte och jag bestämd att vi skulle till Danmark på semester, vi har inte varit där på några år så vi tyckte att nu skulle det vara. Det var nära att det hala gick om intet i och med att vår hund Ester blev sjuk och skulle opereras, ett par saftiga veterinär räkningar kan kasta omkull även den bästa planeringen. Nå vi började med att skaffa pass till Ester, för att kunna få henne med in i Danmark och speciellt med åter till Sverige igen måste husdjur ha pass och olika vaccinationer. Nu har hon det och det gäller tre år.

Vi tittade på hur vi skulle resa så det blev billigast möjligt, vi kom fram till att det billigaste ville vara att resa ut via Göteborg med Stena Line, de hade en avgång kl. 04.15 så vi var framme i Fredrikshavn kl. 07.30, den var billig endast 879:- för bil med husvagn och två personer samt hund. Då vårt första stopp skulle vara en släkting i närheten av Århus passade det bra.

När vi nu skulle till Västsverige ville vi även se om vi kunde besöka Janos Legendi, en av våra gamla vänner från PRO som har flyttat till Mariestad. Han har ofta sagt att vi skulle ta kontakt om vi kom på de kanter.

Resan tvärs över Sverige blev en blåsande affär, det blåste halv storm när vi startade från Nynäshamn och det fortsatta så hela vägen, så den lilla bilen fick jobba.

Väl framme i Mariestad parkerade vi på golfklubbens ställplats/camping. Vi valde visserligen fel plats, de har två stycken varav den ena är bakom en liten skogsridå och den andra med utsikt ut över Vänern. Av misstag valde vi platsen i lä, nå det betydde inget, det fanns gott om plats.

Vi ringde Janos, vår vän från PRO, och han insisterade på att vi skulle åka taxi på hans bekostnad, då han ville vi skulle kunna ta ett par glas vin och annat. En mycket trevlig och god middag samt någon timmes samvaro senare gick resan åter till golfklubben. Tack för den kvällen Janos.

Nästa dag skulle vi så köra till Göteborg, då färjan först gick kl. 04.15 på morgonen hade vi några timmar att fördriva innan vi kunde köra till Terminalen, de hade nämligen ingen möjlighet att vi kunde parkera vårt ekipage innan det var dags att checka in kl. 03.45. Så vi stannade på en rastplats i Partille, då hade vi ca en kvart – 20 min. körning till terminalen.

Vår tanke var att vi skulle ha sovit lite så vi var något så nära utvilade när vi körde iland i Frederikshavn, det blev det inte mycket av. Jag gick promenader med Ester, geocachade lite och vi åt lite mat samt tittade på en film. När klockan blev runt 01.30 startade vi och satte kursen mot terminalen, det visade sig att många andra hade fått samma idé, så det var ganska många som väntade på att få checka in. Incheckningen började i stort när färjan kom in ca. 40 min. innan avgång. Ombordkörning en kvart innan avgång.

Sedan var det upp i salongerna och hitta en plats där man fick vara med hunden, det var väl skyltat, men många bredde ut sig ganska enormt. Nå vi hittade en plats i ett hörn, tyvärr precis bredvid dörren ut till däck så det var ett ständigt spring av människor som skulle ut att röka. Nå Ester tog det mesta med jämnmod, hon rullade ihop sig och somnade.

Det var i övrigt förvånande många barnfamiljer med på denna sena/tidiga avgång, vi hade ju trodd det mest skulle vara yrkeschaufförer på en sådan avgång, men det var det alltså inte.

Efter tre timmar kom vi till Fredrikshavn, nu skulle vi använda Esters pass trodde vi, vi såg inte röken av en tullare, ju ett par såg vi men de var enbart intresserade av långtradare. Så vi fortsatta genom terminalområdet, vi hade bestämd att vi ville stanna första natt i Fredrikshavn och använda en del av dagen till att sova. Vi körde ut till campingplatsen, totalt tillbommat, inte en kotte i receptionsbyggnaden och bommen nere. De öppnade först kl. 10.00 och det hade vi ingen lust att vänta på.

Vi baxade ekipaget runt och skakade Fredrikshamns damm av våra däck, ut på E 45 söderut, vi räknade med att hitta en rastplats någonstans efter vägen. Det gjorde vi också, vi körde in och parkerade, vevade stödbenen bak och stödhjulet fram ned, gick en liten promenad med Ester, sedan drog vi för gardinerna och la oss att sova några timmar. Vi kunde se att många av våra medpassagerare hade fåt samma goda idé. Efter några timmars sömn vaknade vi utvilade och kunde fortsätta vår färd

Detta var som tidigare sagt en kombinerat semester och släktforsknings resa. Jag hade genom MyHeritage abonnemanget fått träff på flera släktingar på såväl min som Lottes sida, som vi inte hade haft kontakt med på flera år.

Första stopp skulle vara i Skanderborg, en liten ort sydväst för Århus. Där bodde min tremänning Arne, som jag hade lekt med som barn, jag hade inte sett honom på nära 50 år och fick kontakt med honom via hans son, som också hade MyHeritage. Det skulle bli spännande att se honom.

Ett litet hus på huvudgatan i Skanderborg

Vi checkade in på Skanderborg Sö camping, en fin liten camping som ligger ned till sjön. Mycket trevlig personal och naturligtvis färskt morgonbröd som på alla danska campingplatser. Vi satte upp husvagnen och ringde till Arne, vi bestämde att vi skulle komma nästa dag runt kl. 12.00, så det var upp och fråga i receptionen om det var OK att ha vagnen stående till runt 15.00, det var inga problem alls.

En fin plats fick vi.

Jag gick en promenad med Ester, hon hade ju suttit i bilen det mesta av dagen och bara fått ett par korta promenader när vi rastade söder om Fredrikshamn. Vi gick ned till sjön för att se hur det såg ut. En liten badstrand var det också men Ester fick inte bada, vi hade inte lust att få en blöt hund in i vagnen när vi skulle sova.

Lite fiske i Skanderborg Sjö

Vi åt kvällsmat tittade på en film och la oss relativt tidigt. Vi var ju fortfarande ganska trötta efter nattens resa.

Nästa dag skulle vi så besöka Arne som bodde i en liten villa på andra sidan sjön, ett mycket trevligt besök där han bjöd på lunch och vi pratade minnen. Han hade även ett fotografi av en gemensam släkting som hade deltagit i kriget 1864 och fått en medalj för utvisat stort mod: Han hade tagit en handgranat som hade kastats ned i skyttegraven och kastat den ut ur graven, på så sätt hade han räddat livet på ett antal kamrater och naturligtvis sig själv. Han blev Dannebrogsman, alltså han fick ordenen ”Ridder av Dannebrog”, inte så vanligt för en menig soldat. Det var Arnes farfars far Peder Nielsen  och hans hustru Ane Marie Pedersen som var på billedet. Jag har läst om dem i släktboken men inte sett något foto på dem innan.

När vi skulle packa ihop från Skanderborg och jag skulle tömma toa tanken, fick jag en överraskning när jag kom att titta upp.

Ett par svalor hade byggt bo precis ovanför skålen, det verkade inte störa dem alls med den aktivitet det var när gästerna skulle tömma sina tankars illaluktande innehåll.

Efter besöket hos Arne satte vi kursen mot Kollund och en annan tremänning Jens och hans sambo Betty. Vi skulle vara där en veckas tid och njuta av deras stora gästfrihet, vi hade inte sett dem på en fyra – fem år, så det var en del att hämta igen.

Medan Jens och jag parkerade husvagnen i deras infart, gick Betty en promenad med Ester, det var mycket uppskattat av Ester. När vi väl kom in utökade Ester snabbt sin uppskattning till även att innefatta Jens.

Jens och Betty hade gjort en härlig middag som vi njöt av, då ingen av oss skulle köra mera tog vi ett par glas vin till maten, sedan gick jag kvällspromenad med Ester och det var tid att koja för oss alla.

Nästa dag blev det släkten som stod i fokus. Jag skulle ha samlat så mycket information som det bara gick från Jens, om hans föräldrar och om hans syskon. Jag gav även Jens en utskrift av ett foto jag har från hans farfars systers (och min mormors systers) guldbröllop där vi på gruppbilden har en mängd av våra gemensamma släktingar som numera sedan länge är avlidna.

Jag gick promenader med Ester, bl.a. gick Betty, Ester och jag gendarmstigen ned till gränsen mellan Danmark och Tyskland. Tidigare gick gränsvakterna (gendarmerna) på denna stig för att se att inga smög sig över gränsen in i eller ut ur Danmark. Numera är det en populär promenadstig genom Kollund skov. Gränsen utgörs här av en liten å som heter Kruså, precis som staden som är gränsstad mellan Tyskland och Danmark. Ja såväl Ester som jag gick även över gränsen, det finns ingen kontroll här, och in i Tyskland.

Här sitter Betty och Ester i Tyskland medan jag står i Danmark. Gränsen går vid den platta som sitter nästan mitt i bilden.

Jag hade fått kontakt med en ingift släkting, Herman Hamann,  i Graasten, dem hade jag avtalet att jag skulle besöka när vi kom till Kollund, så det var ett samtal till dem för att avtala besök. Så nästa dag körde jag till Graasten för att besöka Herman Hamann och höra hur det var med ingiftet. Jag visste att den som var länken från min släkt var min mors kusin Niels Bent Hansen som var gift med en Astrid Kristine Hamann, en gammal släkt från Slesvig. När jag väl kom till Herman kom det fram att Astrid Kristine var hans syster, så Nils Bent Hansen var hans svåger. Vi fick ett längre snack över släktforskningen, sedan satte vi oss ut i trädgården och njöt av ett glas öl tillsammans. Ett mycket trevligt besök.

På onsdag kväll hade man en tradition i Kollund att man sjöng solen ned, Lotte och Betty gick bort till kyrkan, som ligger granne med Jens och Bettys hus, och deltog i sången, det var mycket stämningsfullt sa de när de kom hem.

Torsdag skulle vi på utflykt, vi packade en matkorg och åkte sedan tvärs över Jylland till Höjer vid Västerhavet. Det speciella här är att havet ligger högre än landet innanför vallarna, så det finns en sluss i Höjer som ser till att den å som rinner ut här endast har utlopp i havet under ebb, vid högvatten är portarna stängda. Det är mycket fruktbar lantbruksjord som har invunnits här vid Höjer.

Ester och Betty ute i Vadehavet, Ester ville bada men det fick hon inte
Dena stolpe står fram för vallen och man kan se hur högt vattnet har stått vid olika tillfällen.

När vi nu var på Jyllands västsida besökte vi även Rudböl, en annan gränsstad mellan Danmark och Tyskland. Rudböl har den egenhet att gränsen går mitt genom huvudgatan, även om vi har varit där flera gångar förut, skulle vi i alla fall ha en bild med oss på var sin sida om gränsmarkeringen, Lotte i Danmark och jag i Tyskland.

Här står vi så på var sin sida om gränsen. Jag i Tyskland och Lotte i Danmark
Gränsstenen där vi stod mitt i gatan DRP är Tyskland (Deutsches Reich Preussen) och D är Danmark. Som synes har gränsen justerats någon gång efter 1920

Jens och Betty fick även vara hundvakt en eftermiddag medan Lotte och jag åkte på lite geocaching i närheten. Det gick fint Ester trivdes bra tillsammans med Jens och Betty.

En kväll när vi hade grillat korv, tog Lotte en korv och skar i mindre bitar. Sedan gömde Betty den på olika platser i trädgården bl.a. under en upp och nervänd blomkruka, Ester släpptes och fick besked på att söka. Hon var väldigt duktig och sökte snabbt reda på alla bitarna. Nästa kväll skulle vi prova igen, den här gången med hundgodis, det var ju lite svårare då det inte luktar så starkt om en korv. Även det lyckades Ester hitta alla bitarna även om det tog lite längre tid, speciellt dden bit som låg bredvid komposten var svår, men det lyckades då.

En av kvällarna medan vi var i Kollund, hörde vi plötsligt ångvisslar, det var ju konstigt. Visst ligger Kollund vid Flensborg Fjord, men ångfartyg är ju inte det man vanligtvis har i dag. Så Vi gick ner till fjorden för att se vad det var. Det visade sig att det var någon sorts hamnfest i Flensborg med deltagande av ett flertal gamla fartyg: Gamla fyrskepp, en gammal isbrytare ”Stettin”, som Lotte och jag har sett för många år sedan i Travemünde, och många andra gamla skepp. De seglade ut genom fjorden till Oxöarna och tillbaka igen till Flensborg. Jag fick en del bilder av skeppen när de kom närmare Kollund. Fjorden är ganska smal där, så de kom relativt nära den danska kusten.

Isbrytaren Stettin och ett tidigare norskt kustfartyg som var på besök i Flensborg.

Sista dagen i Kollund körde vi ut till Sönderhav längre ute mot fjordens mynning i Östersjön, och åt glass samt njöt av det fina vädret. När vi skulle hem igen föreslog Betty att hon skulle ta Ester och promenera tillbaka. Som sagt så gjort, vi andra tog bilarna och Ester gick med Betty. Hon var lite trött när de kom hem, Betty sa att Ester fick uppmuntras ett par gångar, tror jag gärna, hon hade tidigare på dagen gått med mig på gendarmstigen till Tyskland och åter, en sträcka på runt 5 km, nu gick hon från Sönderhav till Kollund, en till sträcka på knappa 4 km, så undra på att hon var trött när hon kom hem.

Nästa dag gick så resan vidare till Själland, över Fyn och över Storabälts bron till Lise och Ole i Sandby vid Glumsö på Sydsjälland. Lise har varit gift med en annan av mina tremänningar Oluf, som var en hel del äldre än Lise som är i stort jämnårig med Lotte och mig. Oluf dog för ett antal år sedan och efter några år hittade Lise en ny kärlek i form av Ole en kusin till Oluf på hans mors sida.

Även här skulle det kompletteras i min släktforskning, så Lise fick svara på frågor.

Vi skulle även besöka andra släktingar som bor i trakterna. Först och främst skulle vi besöka en kusins son, Kurt Andersen, som bor i närheten av Slagelse, egentligen skulle vi ha varit förbi när vi körde till Lise och Ole, men det blev så sent att vi fick ta det en annan dag. Så jag ringde och fick bestämd när vi skulle komma. Han är min morbrors barnbarn och vi har aldrig träffats, när jag besökte min morbror senast var hans far flyttat hemma från och gift sedan länge, så det var ett spännande möte.

Det var en mycket trevlig kväll vi fick med Kurt, hans hustru Connie, hans bror Niels och hans hustru Susanne. Vi tittade på bilder de hade från deras far som i sin tur hade dem från deras farmor och farfar. Många av personerna visste de inte vem det var, i vissa fall kunde jag hjälpa dem då jag kände igen personerna från min barndom. Jag fick även en del information om var några av mina kusiner hade tagit vägen, bl.a. att en av dem, min kusin Asta, bodde i Glumsö inte så långt från Lise och Ole. Och naturligtvis fick jag information om Kurt och Niels egen familjer, deras hustrur, barn och barnbarn.

Men vi hade fler släktbesök att klara ut. Jag fick ju ett tips av Kurt om var min kusin Asta bodde, så henne skulle jag försöka träffa. Jag ringde henne och hon tyckte det skulle vara roligt att träffa mig igen, hon hade inte set mig sedan min mormors begravning i 1960 då jag var 17 år gammal. Lotte ville inte med att besöka Asta, så Ester och jag körde ensamma på besök. Även här hade vi en trevlig eftermiddag där jag fick information om Astas familj, hennes barn och barnbarn. Efter besöket gick Ester och jag en lång promenad i en närliggande skog.

På tal om promenader så fick Lise helt oförvarandes lockat Ester och mig ut på en ordentlig vandring ett par kvällar innan. Jag skulle gå en sväng med Ester efter maten, det brukar jag göra, så jag frågade om det fanns någon vägsträcka som inte var så trafikerat. Fick ett tips på en slinga som skulle vara runt 3 km lång, det var helt OK även om klockan närmade sig 21.00, så Ester och jag gick iväg den anvisade vägen. Efter en rum stund tittade jag på kartan i telefonen, jag tyckte det var konstigt vi inte hade kommit till den tvärväg vi skulle ta för att komma hem. Jag upptäckte då att de tre km. nog var en kraftig underdrift men att det nu inte var lönt att vända. Jag kunde lika bra fortsätta, jag var hemma ca. 22.30 och det var efterhand så mörkt att Lotte hade börjat bli orolig för oss. Dagen efter körde vi turen med bilen innan vi körde till Nästved och handlade, Ester och jag hade gått 6 km. Det är i och för sig inte så farligt, men inte gärna kl. 21.00 – 22.00 på kvällen när det börjar bli halvmörkt.

En av dagarna vi var i Sandby ville vi köra över på Terslev Overdrev för att besöka Grethe, hon är änka efter min tremänning Verner och mor till Jens i Kollund. Vi hade försökt ringa flera gångar, men inte fått svar. Så vi åkte över på vinst och förlust, och dröm om vår förvåning när vi inte bara mötte Grethe utan även Jens och Betty som hade kommit ett par timmar innan. Så vi fick en trevlig kaffestund i trädgården alla fem.

Nu hade vi besökt flera av mina släktingar, men vi hade ju även fått kontakt med några av Lottes nevöer. Först och främst hennes lillebror Jims ena son Jimmy och hans hustru Tine som också använder MyHeritage. De bodde i Vipperöd utanför Holbäk, Jimmys bror Tommy bor i Holbäk så de bor ju inte så långt från varandra. Vi har inte sett några av dem sedan de var på besök hos oss medan vi bodde i Albertslund i mitten på sjutiotalet.

Så på söndagen satte vi kursen mot Vipperöd, Lotte var något skeptisk för detta familjebesök, hur skulle det nu gå. Men vi fick en stormande välkomst av såväl Tine som av Jimmy och deras två barn Andreas och Sofie. Barnen är nästan jämnåriga med våra barnbarn, ja Andreas är 18 så han är jämnårig med Samuel och Sofie är 14 så hon är två år yngre än Johanna. Medan vi satt och drack the och kaffe kom Tommy på besök med sin flickvän, så vi fick även hälsat på honom. Han liknade sin far såväl på utseende som sätt att vara. Han var också glad över att träffa oss.

Lotte och Tine fördjupade sig i en massa fotos som Jimmy hade tagit vara på när hans pappa dog, det var bilder från Lottes barndom bl.a. av hennes pappa.

Lottes far

Det fanns även en del bilder som Lottes fosterföräldrar hade skickat till hennes biologiska föräldrar. Lotte fick en hel del fotos med hem, det blev hon mycket glad för. Efter en mycket trevlig eftermiddag och kväll var det dags att tacka för oss och köra tillbaka till husvagnen i Sandby.

Men det var inte bara Lottes lillebrors barn vi hade fått kontakt med, vi hade även fått kontakt med hennes storasysters ena son John som bor i Ishöj. Vi bestämde att vi skulle besöka honom när vi åkte tillbaka till Sverige igen på tisdagen.

Så vi startade tisdag vid 11.00 mot Ishöj, vi hade sagt vi nog kom runt 13.00, men det gick betydligt snabbare att köra dit än jag hade väntat, så vi var där redan lite över 12.00. John hade sagt jag kunde köra bil och husvagn upp på gräset utanför baksidan på deras hus, så skulle han nog komma ut och ta emot om jag bara ringde. Så när vi kom fram slog jag en signal till honom att nu var vi där. Han kom ut och visade var jag kunde parkera.

Hans hustru Annette hade stannat hemma från jobbet för att hälsa på oss, så vi fick även här en mycket varm välkomst. John hade nyss gått i pension från DSB där han hade varit lokomotivförare i många år, Annette jobbade fortfarande och kom normalt hem runt 13.00, men i dag hade hon alltså tagit ledigt.

Vi fick fika och satte oss att prata släkt. Vi har inte sett John sedan han hjälpte oss att flytta till Taastrup 1973, så det var mycket som skulle hämtas in. Vi pratade om hans syskon och om Lottes syskon, i och med att Lotte var fosterbarn hos en familj som bodde först i Jylland sedan på Fyn från hon var två, hade hon ju först lärt känna sina syskon när hon blev vuxen. Den enda av dem hon hade riktigt bra kontakt med var hennes lillebror Jim, de andra syskonen var så mycket äldre än Lotte att det aldrig riktigt blev någon kontakt.

Så vi pratade lite DSB, då Lotte och jag också en period har varit anställda vid DSB, men mest var det släkten vi pratade om. Lotte fick information om sina syskon och om Johns syskon.

Det roliga i allt detta är att såväl John som Jimmy pratade om att åka upp till Nynäshamn och besöka oss nästa år, det ser vi fram emot. Efter några timmar fortsatte vi vår resa över Öresundsbron till Sverige.

Om resan genom Sverige är inte så mycket att berätta. Första stopp var i Markaryd på en liten trevlig camping vi har besökt för flera år sedan. Numera skall man veta att den finns då den inte står i någon campingplatsförteckning, vara sig SCR eller i tidningen Allt om Husvagn och Campings katalog över fristående campingplatser.

Vi fortsatta nästa dag till Linköping då jag ville se Flygvapenmuseum efter ombyggnaden. Vi diskuterade om vi skulle snåla och stå på museets ställplats där vi kunde stå gratis, eller om vi skulle ta in på Glyttinge camping som vi har besökt många gångar innan. Glyttinge segrade.

Det var som alltid intressant att se Flygvapenmuseum, de har fått lite nya flygplan och inte minst den nedskjutna DC3 som bärgades från Östersjön för några år sedan. Lite bilder tog jag naturligtvis.

Även om den har fått lösnäsa är det ett vacker flygplan Caravellen.

När jag parkerade vid Flygvapenmuseet och först hade parkerat fel, råkade jag slå i en husbil som stod parkerat i rutan bredvid. Det var precis så jag tuchade bilen med den bakre delen av vår husvagn. Vi fick en mindre intryckning på skenan till förtältet och han fick en liten repa. Jag pratade med honom och han sa det inte var mer än han kunde polera det bort, så vi skildes som de bästa vänner i världen.

Efter besöket på flygvapen museet var det sedan att rulla hem, men Lotte föreslog att vi skulle ta en natt mer innan vi körde hem, så vi tittade efter en lämplig camping och hittade en lite norr om Nyköping: Horns båtvarv och camping. Mycket enkel standard men det var vad det skulle vara, och en alldeles underbar utsikt över viken in till Nyköping.

Inte helt fel utsikt att vakna till tycker vi.

Nästa förmiddag satte vi kursen hem och var hemma tidigt på eftermiddagen efter en härlig semester i främst Danmark med besök hos gamla och nya släktingar.

Att släktforska med MyHeritage

I fjol på släktforskardagarna i Umeå hade MyHeritage en monter, ja det har de på alla släktforskardagar i likhet med Ancestry och Family Search. De vill ju alla tre gärna ha svenska att ansluta sig till deras databaser. Family Search är som bekant den enda av dem som är gratis då den förmedlas av Mormonkyrkan, de andra kostar pengar från en dryg 1000 lapp/år och uppåt beroende på vad man vill ha.

MyHeritage hade ett lotteri de två dagar, varje dag lottade de ut en iPad mini2, själva lotten var gratis, så även om jag normalt håller mig på mils avstånd av allt vad som heter lotterier, tog jag en lott. Jag hade ju inget att förlora enbart något att vinna. På lördagen vann jag inget, på söndagen, då vi skulle resa hem, var jag inne en sväng för att kolla en sak och passade på att ta en lott även då. Den här gången var det vinst, jag lämnade hallen med en alldeles ny iPad mini.

MyHeritage tyckte naturligtvis att jag, när jag nu hade vunnit en iPad, skulle lägga min forskning ut på deras sida, det kostade ju inget. Det är i och för sig helt rätt, men vill du ha kontakt med några av de som har samma personer som du i sin forskning, alltså potentiella släktingar, kostar det pengar.

Nå jag skaffade ett konto installerade deras program ”MyHeritage FamilyTree Builder” och läste in en gedcom fil i programmet, jag anslöt det till deras databas och fick reda på att jag kunde ha hur många poster som helst på min dator, men endast 250 på hemsidan utan att pröjsa. Av olika skäl hade jag ingen lust att göra det just då, jag tyckte jag hade lite annat att använda min blygsamma pension till. Men jag fick ständigt mail från dem, att nu hade de hittat en ny matchning till några av de 250 personer som låg ute på deras databas.

Så kan det se ut i Family Tree Builder

I de flesta fallen kunde jag bara säga nå, jag kunde inte komma i kontakt med forskarkollegan utan att betala, men ibland hade man tur att namnet var så pass ovanligt att det gick att hitta personen i Eniro eller den danska motsvarigheten KRAK. Så kunde man komma lite längre när man hade pratat med dem. Det var ju lite retfullt, då det visade sig att många av dessa matchningar var från danska släktforskare, det var alltså Lotte och min danska släkt som gav matchningar.

För det mest intressanta för min del var ju att försöka hitta några av mina eller min hustrus danska släktingar, de svenska släktingarna har jag något så nära koll på i Disgen, och där vet jag hur jag skall söka vidare på dem. Ja min tyska släkt vore ju också intressant att veta mera om, en del har jag från min bror och från Norbert Mangels, som är gift med min fars kusins dotter, men inte allt.

Så i vår bestämde Lotte och jag oss för att nu skulle det vara, vi skrapade pengar ihop löste ett abonnemang, efter vissa diskussioner med dem fick vi förhandlat priset kraftigt ned till en mera smakfull nivå.

Plötsligt hände det saker, det bokstavligen välde in med matchningar, nu var ju plötsligt hela släkten ute på MyHeritages databas.

Jag fick kontakt med ett par barnbarn till min morbror, jag förlorade kontakten med den grenen av min släkt när min mor dog i 1977. Lotte fick kontakt med sina brors- och systerbarn, en mycket trevlig kontakt med dem, och de är intresserade i att återupprätta kontakten med faster/moster Lotte, en kontakt som bröts när min svärmor dog i 1973.

Så nu ”forskar” jag med MyHeritage. Ja jag sätter forskar inom citationstecken då mycket av det jag får, inte med den bästa vilja av världen kan kallas forskning. Jag får en mängd matchningar, i många fall är det på ingifta släktingars släktingar, alltså sådant som jag ganska enkelt har struntat i när jag sitter och jobbar med släkten i Disgen. Sådant som man kan ta, när man tycker man har väldigt gott om tid och har kommit genom alla de egna släktingar, när det nu inträffar.

Du kan naturligtvis använda programmet även till seriös forskning, du kan skriva in källor precis som i alla andra släktforsknings program. Det har en ganska trevlig layout och du har några väldigt trevliga alternativ för utskrifter, något som kan vara bra ibland, antingen för att ge andra eller för att själv ha det på pränt.

Men för egen del ser jag mest MyHeritage FamilyTree Builder som et komplement till min vanliga släktforskning. Jag få en mängd tips på möjliga släktingar, som jag kan kolla upp och lägga till i min vanliga forskning i Disgen. Men då matchnings funktionen i stort är automatisk på MyHeritage, får jag även en mängd matchningar som inte alls hör hemma här, namnlikhet är väl det vanligaste, och matchningar där det är klart orimlig kombination.

Bl.a. fick jag en på en pappa till en ingift släkting, jag fick för all del även mamman, inga av dem hade jag innan. Vid kontroll visade det sig att mamman var rätt, medan pappan var helt bort åt väggarna fel. Han skulle ha varit 12 år gammal när han blev pappa. Enligt födelseboken var min ingifta släkting född utom äktenskap med en okänd fader. Hans mor fick ytterligare ett par barn på samma sätt innan hon emigrerade till Danmark. Den utpekade fadern invandrade från Tyskland, gifte sig här i Sverige och fick ett antal barn, men inga av dem har någon kontakt med min släkt. Det tokiga är att i alla fall fyra eller fem MyHeritage användare har den samma, klart felaktiga uppgiften i sin forskning och sprider den med rund hand över nätet.

Så visst är det bra med de många matchningar, men som alltid när det gäller andrahands uppgifter: Kontroller dem själv mot källorna innan du gör något annat.

Om jag kommer att förnya abonnemanget när det går ut till nästa vår? Nja det är väl tveksamt, men man vet ju aldrig vad som händer då. Kanske kommer Lotte och jag fram till att det ger så pass mycket att det är värt att offra dessa pengar.

En smått dramatisk vår, och lite om vintern.

Det är efterhand länge sedan jag skrev något här senast, det har varit så mycket att stå i så det har inte riktigt blivit av. Man måste prioritera.

Vi har haft vinter, i alla fall oom man skall tro almanackan, men det har varit en konstig vinter. Kallt några dagar sedan tö igen, snö i mängd en dag men nästa dag är det plusgrader så det smälter bort.

Så blev det i alla fall vår, men den har inte heller varit riktigt som den brukar. April har varit kallare än den brukar vara, där har det varit nästan 20 grader den ena dagen och bara några få plusgrader den nästa dagen, men nu har vi maj och det verkar som det skall bli riktigt vår nu.

Annars var det väldigt dramatisk i vår lilla familj i slutet på april. Vår hund Ester blev plötsligt dålig, hon var helt ointresserad av sin mat. Det var i samband med att hon löpte så det började också vara konstigt, plötsligt mycket rikligare än vanligt, så det löp ned för hennes bakben och på hennes svans.

Det blev till att ringa veterinären, naturligtvis hände det på en fredag så ingen hade möjlighet att ta hand om henne. Nästa samtal gick till djursjukhuset i Bagarmossen, där var hon välkommen.

Vi körde ut dit med henne och kom in, vi fick sitta en stund och vänta, men inte alls länge tyckte jag, sedan kom vi in på ett undersökningsrum. Sjuksköterskan satte dit en shunt i hennes ena framben och tog samtidigt ett par blodprov. Sedan kom veterinären, en ung kvinnlig veterinär som var väldigt snäll när hon undersökte Ester, det gick bra att hon fick ligga kvar på golvet, veterinären satte sig ned till henne.

Här ligger Ester på sjukhuset med dropp och mår inte alls bra.

Hon kunde konstatera att så mycket blod och den typ av blod, det var inte vanligt löpblod, så Ester skulle till ultraljud då man misstänkte livmoder inflamation. Misstanken besannades tyvärr, så det var till att lämna Ester på sjukhuset och köra hem igen. Ester skulle opereras och det hoppades men att det skulle bli av under kvällen, problemet var att de även hade fått en hund in med en svår förlamning och det var inte säkert man hann med båda.

Fram på kvällen ringde veterinären och meddelade att Ester nu var opererat och att operationen hade gått bra, hon var vaken men naturligtvis ganska matt. Hon hade fått fjärnat livmoder och båda äggstockar, så det var ju en ganska stor operation. Hon ville ringa nästa förmiddag om när jag kunde hämta Ester.

Jag hämtade Ester fram på eftermiddagen, hon var fortfarande ganska matt, men när hon kom hem var något av det första hon gjorde att kasta sig över sin mat.

Nu var det till att gå kortare turer med Ester någon vecka, tyvärr gick det bara en vecka så var det galt igen. Ester verkade slö på morgonen så jag tog tempen, något jag hade gjort de första dagarna efter att hon kom hem, men då den ständigt var normal slutade jag. Nu var tempen uppe på 40 så det var att ringa Bagarmossen igen och åka ut med det samma. Ester åter undersökt med ultraljud och det såg ut som det höll på att bildas en böld där den ena äggstock hade suttit. Så Ester blev inlagd igen och fick antibiotika dropp, sedan hoppades man att man skulle slippa operera igen. Som tur är svarade hon bra på behandlingen, så man fick stopp på infektionen med antibiotika, men Ester fik stanna från fredag till söndag så man var helt säkra på att det fungerade. Sedan fick jag fortsätta med antibiotika tabletter när hon kom hem några dagar. Nu är Ester helt frisk igen och kan gå sina vanliga långa turer.

Mitt i allt detta skulle Lotte och jag fira att vi har varit gifta i femtio år, vi hade alltså guldbröllop. Första gången ester blev sjuk var en vecka innan dagen, andra gången var det dagen innan som jag fick sitta på djursjukhuset med Ester.

Men vi fick firat vårt guldbröllop den 6 maj i strålande sol och riktigt trevlig värme.

Lasse och Eva med barnen var naturligtvis här, sedan var det våra vänner från nära och fjärran och några av våra grannar som flyttade hit från England för ett årstid sedan.

Ja tänk som tiden dock går, inga av oss ser ut i dag som på bilden, nå det är kanske inget att förvånas över.

Ett år efter vårt bröllop fick vi vårt första barn, Lasse, under semestern den sommar anlade jag skägg och har haft det sedan, så inga av barnen har sett sin pappa utan skägg.

Men det var väl festen jag skulle skriva om, icke om gamla minnen.

Vårt barnbarn Johanna hjälpte till med att göra i ordning inför festen.
Festens huvudpersoner
Några av alla våra gäster
En till bild av gästerna.

Nu är vi tillbaka i det vanliga igen. Vi håller för fullt på att planera inför sommaren, vi vill ju gärna en tur till Danmark för att hälsa på vår danska familj som vi inte har sett på några år. Även en liten tur till Tyskland för att hälsa på min bror Günter som jag inte heller har sett på flera år. Men innan det skall vi ha Ester vaccinerat och skaffat pass till henne, ju hon skall ha pass även för att åka till Danmark.

Så det dröjer kanske tills sommar innan det kommer en nästa blogg från mig.

Slaktforskning i parti och minut

Från mitten på oktober och hela november har det stått i släktforskningens tecken. Först var det en utbildning för kursledare i släktforskning Vänersborg den 22 0ch 23 oktober, en mycket intressant och givande helg. Alltid roligt att träffa andra släktforskare från hela landet.

Sedan var det ett mycket intressant medlemsmöte i Nynäshamns Släktforskarförening där Göte Brunberg berättade om Estlands brokiga historia och estlandssvenskar. Nästan alla Estlands grannar har ju styrt i Estland i perioder: Danmark, Sverige, Tyska Orden och Ryssland ett helt par gångar.

Här berättar Göte Brunberg om Estlands svenskar.
Här berättar Göte Brunberg om Estlands svenskar.

Sedan den 12 november var det dags igen, nu var det Arkivens Dag som skulle firas, ett arrangemang som återkommer varje år och där Nynäshamns Släktforskarförening brukar vara på Nynäshamns Bibliotek. En av oss i föreningen brukar hålla ett litet föredrag sedan svarar vi på släktforsknings frågor.

I år tyckte jag vi skulle prova något nytt: Det har varit så många släktforskningsprogram på TV, ett av de mera populära är ”Vem tror du du är”. Jag tyckte vi skulle ha ett arrangemang något liknande med mottot ”Vem är du och var kommer du från” Vi skulle sedan erbjuda besökarna att ta fram en antavla på fyra generationer om de kom med data på dem själv och deras föräldrar. Med viss övertalning fick jag resten av styrelsen med på det, även om det var flera som uttryckta allvarliga farhågor att det skulle bli pannkaka av det hela. Antingen att vi inte lyckades eller att det blev för många.

Dagen kom och med en aning bävan, i alla fall från min sida, satte vi upp sex arbetsplatser på biblioteken, kopplade upp oss mot bibliotekets trådlösa nätverk och släppte in besökarna kl. 11.00. Vi blev alla sex genast upptagna med att hitta släktingar, så det tecknade bra.

Här sitter jag med de första besökarna, Helene tog snabbt över den ena av damerna och hjälpte henne.
Här sitter jag med de första besökarna, Helene tog snabbt över den ena av damerna och hjälpte henne. Foto Helene Skoglund

Ett par damer kom till mig, den ena gick vidare till Helene som hjälpte henne. Det lyckades hitta de fyra generationerna till ”min” dam,  samtidigt bestämde hon att det var så spännande att hon ville bli medlem i Nynäshamns Släktforskarförening. Sådant är ju också roligt. Hennes väninna som Helene hade tagit hand om ville också vara med i föreningen.

Men det var ju inte bara Helene och jag som hade besökare på dagen. Som sagt det var full fart från vi öppnade. Maria, Hans, P-O och Nanne hade också besökare som de kunde hjälpa.

Här är Maria Landin igång med att hjälpa en. Hans, P-O och jag syns i bakgrunden
Här är Maria Landin igång med att hjälpa en. Hans, P-O och jag syns i bakgrunden. Foto Helene Skoglund

Det gick slag i slag från kl. 11.00 fram till i alla fall kl. 13.30. Vi hade alla lite överraskningar att berätta för våra respektive besökare. Jag hade en som var helt övertygad om att en släkting hade flyttat till Lidingö på tiotalet, det hade hon inte, hon hade först flyttat till Lidingö på trettiotalet. En annan fick plötsligt en annan bild av sina farföräldrar, en familjehemlighet blev avslöjat. För en van släktforskare är det ju inget ovanligt, men det kan bli lite omskakande för andra.

Så man kan väl säga att mitt tjat inte var så tokigt ändå. Många besökare och många glada gick från med helt ny information om sin släkt. Jag hade ingen orsak att vara orolig.

På onsdagen den 16 november åkte Birgitta Sandberg och jag till Västerhaninge Bibliotek, vi hade blivit ombedda i Nynäshamns Släktforskarförening att deltaga i deras ”Äldremingel”. Det var väl en sådär upplevelse.

Vi blev placerade i släktforskarrummet på övervåningen, det var väl helt OK, vi satte upp ett bord med våra böcker och CD/DVD skivor samt gjorde klart till att ta emot besökare. Tyvärr skulle de mitt emot vara en jazzkonsert, det gjorde att dörren in till oss blev stängd medan den pågick. När den var slut var det en kvarts paus, då öppnades dörren och rummet blev snabbt fullt med besökare som vi skulle försöka hjälpa på den kvart det var till nästa evenemang, sedan samma sak igen. Dörren stängdes så vi inte störde boktipset som pågick tre kvart, en kvart paus där vi fick besök, sedan var det Gospel och stängd dörr tre kvart.

I de pauser det fanns mellan de olika punkter och den sista tiden där det var mingel med cider och tilltugg fick vi besökare, men medan olika aktiviteter pågick i hörsalen mitt emot satt vi instängda. Det var inte så roligt.

Om vi skall hjälpa  Västerhaninge Bibliotek i framtiden får vi nog ha en annan ordning på hur vi skall kunna visa släktforskning.

In emellan har jag även haft tid att forska lite i min egen släkt. Jag håller som bäst på att komplettera alla sidogrenarna till mina släktingar i den raka linjen. Det tar sin lilla tid att kolla upp dem, även om jag har haft mycket hjälp av Christine Karlssons förarbete, en släkting från Skåne som jag samarbetar med.

En av mina släktingar kom olyckligt av daga då han krockade med ett tåg. Jag försöker få fram mer om detta, men tyvärr har polisrapporten gallrats ut, så nu gäller det att hitta viken tidning som kan ha skrivit om det. 1930 var det ju inte så vanligt med bilar som krockade med tåg, ja det är det ju tack och lov fortfarande inte.

Ett par kurser har jag också hunnit att starta upp, en nybörjar kurs i släktforskning och en kurs i Disgen 2016, så onsdag och torsdag kvällarna vet jag vad jag skall göra. Då har jag trevliga kursdeltagare att ta hand om.

Så det har varit en mycket aktiv månad för min del, ständigt något på gång. Nu stundar Jul och Nytt Års firande med familjen. Ja ett styrelsemöte i släktforskarföreningen och ett medlemsmöte skall klaras av, men från 10 december är det familjen som står i centrum.

En helg i Linköping och en intensiv vecka.

Förra helgen, den 1-2 oktober var jag på funktionärs träff i DIS, om nu någon inte vet vad DIS är får jag förklara vad de tre bokstäverna står för: Det skall utläsas ”Datorhjälp i Släktforskningen”, en i datorsammanhang mycket gammal förening som ursprungligen använde ABC 80 datorer, det gör de inte mer.

Jag är som sagt funktionär i denna förening, i mitt fall betyder det att jag är en s.k. fadder, en som medlemmar kan ringa eller maila till när de vill ha hjälp med sitt släktforsknings program.

Nu kan jag naturligtvis inte alla släktforsknings program på marknaden, det vore kanske lite mycket att begära, så jag har koncentrerat mig på det programmet som heter Disgen, ett program som föreningen själv har utvecklat för många år sedan och senare uppdaterat med ständigt nya och förbättrade versioner. Numera heter den Disgen 2016.3

Andra i föreningen ger support på andra släktforsknings program så som ”Min Släkt”, ”Holger” och ”Reunion”, ett program för Mac datorer.

Men jag var alltså på funktionärsträff, något jag är en gång per år. Syftet är att för det första få de senaste nyheterna om det som skall komma, lära sig nytt med andra ord. Att träffa andra funktionärer i DIS och utväxla tanker och erfarenheter.

Lördag lyssnade vi på ett mycket intressant föredrag av Mikael Lundholm, en känd person i släktforskarkretsar, som har skrivit en bok om källkritik och källhänvisningar. Ett ständigt aktuellt ämne i släktforskningen.

Mikael Lundholm talar om källkritik och källhänvisningar
Mikael Lundholm talar om källkritik och källhänvisningar

Återstående delen av helgen ägnades åt att diskutera föreningens framtid, lära sig mer om programmet och diskutera hur det skall utvecklas framöver. En mycket intensiv och välplanerat helt, så när jag steg på tåget kvart över fyra var jag ganska mör av allt det nya.

Väl hemma igen i Nynäshamn började det bra med ett planerat verkstadsbesök med bilen, fönster hissen i höger bakdörr skulle bytas. Tisdag ett styrelsemöte i Nynäshamns Släktforskarförening där jag är ordförande, ha en kurs onsdag förmiddag med ett gäng som har hållit på i snart 4 år, vi har bl.a. varit med att uppdatera inte mindre än två versioner av Sveriges Dödbok. Och naturligtvis lite egen släktforskning, det skall ju också hinnas med.

På tal om det är det konstigt som man ibland fastnar i ett problem. Jag har en ingift släkting, sedan länge avliden, där alla tillgängliga register påstod hon skulle vara förr i en socken strax norr om Älmhult i Småland, problemet var bara att hon inte fanns i födelseboken där, vara sig under 1883 där hon skulle vara född, eller åren innan och efter. Man kollar ju alltid de två närliggande åren om nu prästen eller för den delen släktingen har sagt/skrivit fel födelseår. Dagens dataregister fanns ju inte på 1800-talet.

Slutligen en kväll i veckan hade jag gett mig på att nu skulle denna gåta lösas, jag gick bakåt tills jag fick reda på vad hennes mamma het, sedan var det till att följa henne bakåt. Flickan var född utom äktenskap, så långt allt bra, men var? Slutligen hamnade jag i den socken där hon skulle vara född men ett par år senare, där stod att mamman hade flyttat dit från en grannsocken i norra Skåne. Kunde det vara så att flickan var född i denna socknen och det bara hade skrivits fel socken in? Det har ju setts förut.

Titta i den socknens födelsebok för 1883 och se dr fanns hon, men hon var inte född där, enbart döpt där. I anteckningskolumnen stod för det första den vanliga anteckningen vid utom äktenskapliga barn på den tiden, att modern erkända barnet så som sitt, men det stod mer, det stod även att barnet var född i just den socknen som stod angiven i alla register, men att modern hade flyttat på barnets dopsdag till den nu aktuella socknen. En resa på runt 2 mil med ett sex dagar gammalt barn i 1883, det kallar jag något av en prestation.

Så kunde denna lila gåtan läggas till handlingarna som löst. En trevlig avslutning på en intensiv vecka.

Att resa på släktforskarstämma i Umeå

I år var Sveriges Släktforskarförbunds årsstämma förlagd till Umeå, för oss som bor i södra Sverige en lång resa, och så har vi som bor i närheten av Stockholm ju ändå ”bara” 700 km till Umeå medan de från Skåne har upp emot 1500 km att resa.

Jag skulle delta i stämman som delegat för Nynäshamns Släktforskarförening, sedan skulle vi titta på utställningen lördag och söndag, det finns alltid något nytt och intressant att se, inspiration från andra föreningar, kanske lite tips eller bara hälsa på släktforskarkolleger runt i Sverige.

Vi skulle resa dit med husvagnen, vi hade kommit fram till att resan upp skulle vi ta det lugnt då jag ju inte är 25 längre, samtidigt ville vi passa på att se lite av det som finns av sevärdheter på sträckan. Vi körde den för så där en drygt 20 år sedan, när vi skulle köra vår son Lasses grejor upp till Umeå där han studerade. Men det var ju snabbt upp och ned då vi hade en färja till och från Gotland att passa, vi bodde i Visby då.

Vi startade med vår rullande villa den 12 augusti där vi körde till Roslagen och en campingplats inte långt från Norrtälje, vi hade vunnit en övernattning där på camping utställningen i Kista i vår. Vi ville stanna

En tändkula motor låter vackert när den kör, tyvärr kan jag inte få ljudet med.
En tändkula motor låter vackert när den kör, tyvärr kan jag inte få ljudet med.

där ett par nätter för att titta lite på Norrtälje som vi hade besökt 1994 tillsammans med våra vänner Rolf och Lena, vi hade semestrat tillsammans i Roslagen.

Flygfyren med badanläggning, det gröna röret är en rutchekana
Flygfyren med badanläggning, det gröna röret är en rutchekana

Mycket hade ändrats sedan vi var där senast. Industriminnet Pythagoras hade blivit ett museum och den gamla flygfyren hade fått en badanläggning som granne, så nu ingick tornet med fyren i badanläggningen. Staden hade också ändrats, kanske inte så konstigt egentligen på de 22 åren som har gått.

SHar sov vi tryggt, och billigt, en natt.
Här sov vi tryggt, och billigt, en natt.

Vi fortsatta norrut med stopp i Söderhamn där vi campade på kajen vid gästhamnen, och efter ett besök vid minnesmärket för skotten i Ådalen 1931, till en camping vid Storsjön, nej inte den i Jämtland utan en mysig liten camping bredvid gamla E4 strax innan den möts med nya E4 norr om Höga Kusten bron.

Minnesmärket för skotten i Ådalen 1932.
Minnesmärket för skotten i Ådalen 1932.

På den fortsatta resan ville vi se Skuleberget, vi besökte det som hastigast när Lasse flyttade till Umeå för drygt 20 år sedan för att plugga vid Umeå universitet. Men då vi hade tid att passa i Stockholm, fick vi inte sett så mycket. Nu skulle det vara, så vi stannade väl en timmes tid och tittade på Naturum och tog lite foto. Sedan var det nästa stopp Umeå.

Imponerande att skåda är Skuleberget.
Imponerande att skåda är Skuleberget.

Vi om fram till campingen en dag för tidigt, men det gick ju att lösa. Förtältet restes i kraftig blåst, ibland ville det åt ett håll medan jag ville ha det åt ett annat. Vi var så tidigt framme att vi hann åka in till Umeå och titta lite på sevärdheten Gammlia. Det var faktisk den enda tiden medan vi var i Umeå att det var bra väder.

Lotte sitter och lyssnar på guiden, ju det är guiden som finns i den runda dosa fram för Lotte. Man vevar en stund och sedan börjar den prata. Här berättar den om de tre byggnader som syns på bilden.
Lotte sitter och lyssnar på guiden, ju det är guiden som finns i den runda dosa fram för Lotte. Man vevar en stund och sedan börjar den prata. Här berättar den om de tre byggnader som syns på bilden.

Nästa dag, fredag var det stämma i Sveriges Släktforskarförbund. Jag skulle som ombud för Nynäshamns Släktforskarförening, vara med att fastställa hur förbundet skall gå vidare och hur det har varit i 2015. Det gick snabbt, kanske lite för snabbt då stämmoordföranden, Umeås tidigare kommunalråd, verkade vara inställd på att det skulle klaras av på under en timme. Det gick fort, in emellan lite för fort kan tyckas. Efter stämman var det buffé som vi njöt tillsammans med en släktforskarbekant från Gotland.

Så är stämman igång.
Så är stämman igång.

Lördag och söndag var jag på den mässa som brukar finnas i samband med stämman. Den var intressant och det visades många nyheter, men naturligtvis mest med anknytning till Norrland.

Lördagen var Lotte med på mässan. Ett par roliga saker hände på mässan för Lottes och min del. My Heritage hade naturligtvis en monter, där delade de ut lotter så man kunde vinna en iPad mini 2, Lotte och jag fick vart sin lott, och vann inget. Unga släktforskare hade en historia quiz, man skulle utöver att svara på frågorna även kasta bollar mot en dart tavla. Våra svar var identiska men jag lyckades få lite högre poäng än Lotte i bollkastningen. Vi lyssnade även på ett mycket intressant föredrag om häxprocesserna i Ådalen. Man kan ju tala om en form av kollektivt vansinne som kostade 17 kvinnor livet.

Håkan Sjöberg föreläser om häxprocesserna i Ådalen
Håkan Sjöberg föreläser om häxprocesserna i Ådalen

Söndag tog vi husvagnen med in på mässan, så Lotte kunde sitta i den medan jag gick in på mässan för att se lite mer i lugn och ro. Bl.a. skulle jag hämta några böcker på Släktforskarförbundets monter jag skulle ha med hem till föreningsdagen i Nynäshamn den 27 augusti. Vi hade tagit den med ro, så vi kom först in till mässan runt 11.00. Vi pratade om huruvida jag skulle få en lott på My Heritage och vänta till 13.30 då det skulle vara dragning, men tyckte det var onödigt då vi i alla fall inte vann. Nå jag tog i alla fall en lott och gick vidare runt på mässan. Pratade med dem i Dis monter för att höra lite om nya Disbyt och vad som skall komma i tredje uppdateringen av Disgen 2016.

Här står en lycklig vinnare tillsammans med Freja från My Heritage. Jakob från My Heritage tog bilden.
Här står en lycklig vinnare tillsammans med Freja från My Heritage. Jakob från My Heritage tog bilden.

Då det blev dags att gå till My Heritage för att höra om det var vinst, inte för att jag trodde bara en sekund det skulle vara det, men har man en lott kan man ju lika bra kolla. Och tänk så förvånad jag blev när mitt nummer kom upp. Jag vann en iPad mini2.

Sedan gick jag till Unga Släktforskare för att se hur det gick där, och vill ni tänka er, även där var det vinst: En bok och en veckas abonnemang på Arkiv Digital. Så det var ett par roliga besök på släktforskarmässan. Unga Släktforskares tävling vann Lotte och jag gemensamt då hon hade svaren och jag kastade bollen.

Sedan skulle vi söderut igen, klockan var väl runt 14.00 så frågan var ju hur långt vi hann. Den här gången skulle vi köra E4 hela vägen så vi kunde få sett Höga Kusten bron, den såg vi ju inte på turen upp då vi körde över Lunde på gamla E4.

När vi skulle starta från Umeå och jag började accelerera började motorn sätta ut när den kom upp i varv, varningslampan för motorn tändes, men så fort jag höll varvtalet under knappa 3000 varv var det inget problem. Skulle vi stanna en dag mer i Umeå och hitta en verkstad på måndagen, eller skulle vi fortsätta söderut mot Sundsvall? Vi bestämde det senare, jag höll ett öga på varvtal och övriga instrument att inget hände.

När vi hade passerat Höga Kusten bron, som delvis var höljt i dimma, men Lotte fick då ett par bilder av den genom framrutan, skulle jag vilja hålla en kort rast. Vi hittade en P-ficka och jag steg ut, gick bakom bilen och skulle stega över dragkroken, då fastnade min ena fot i den och jag ramlade huvudstupa i marken, glasögonen såg lite konstiga ut och jag blödde som en gris från ett litet sår i pannan. Lotte blev naturligtvis förskräckt när hon såg mig ligga där, men jag kom upp och så skulle vi se att få stopp på blödandet. Som tur var hade Lotte ett par plåster i handväskan, så efter att ha torkat av mig i husvagnen, kunde hon sätta på ett par plåster så det slutade blöda. Glasögonen var värre, men jag har alltid ett par reservglasögon liggande i bilen, ett par jag fick strax efter att jag var opererat för grå star, de är avsedda att se lång med, så de passar ju perfekt för bilkörning. Så jag letade dem fram ur handskfacket och satte dem på. Så kunde vi fortsätta, vi hade kommit fram till att vi skulle fortsätta till Sundsvall där det var störst chans att hitta en SAAB kunnig mekaniker, med koll på varvräknaren och växling i tid gick det ju fint.

I tidningen Allt om Husvagn och Campings katalog över campingplatser, fanns ingen camping i Sundsvall. Så vi ringde vår son Lasse, som ju har bott i Sundsvall några år, och frågade om han visste eller kunde kolla. En stund efter fick vi svar att det skulle finnas en söder om Sundsvall längs gamla E4. Lotte försökte hitta den på sin iPhone, men fick inte så mycket nyttigt fram. Efter att ha passerat Sundsvalls bron kom vi efter någon KM till en skylt som aviserade om en camping. Vi svängde av från motorvägen och följde anvisningarna tillbaka mot Sundsvall på gamla E4 till en camping ned mot Sundsvalls fjorden. Vi fick parkerat husvagnen och fick lite mat. Klockan hade efterhand blivit närmare 20.00 så vi var en aning hungriga.

Jag sökte på Internet efter en SAAB verkstad och hittade en inne i Sundsvall. Nästa morgon ringde jag och frågade om de hade tid att se på bilen. Visst sa de, kom du bara så fixar vi det. Jag kom in till en mysig liten verkstad, där ägaren och en ung kille var ensamma. Bilen kom in och koppades till datorn, enligt denna hade den feltändning på fyrans cylinder. Det lät ju inte så roligt. En ny tändkassett skulle bli väldigt dyr, närmare 4000:- och en begagnad hade de inte, ja en ny hade de inte heller.

CMV bil i Sundsvall som ställde upp och fixade bilen på väg hem.
CMV bil i Sundsvall som ställde upp och fixade bilen på väg hem.

Då det genom längre tid hade varit problem när jag nyss hade tankat, motorn ville gärna sätta ut som den inte fick bensin, pratade jag lite med dem om det. Vi kom fram till att det nog var ett bränslefilter som var igensatt. Så vi kunde börja med att byta det och se hur det fungerade. Som mekanikern sa: ”Allt hänger ju ihop, får den ingen soppa feltänder den och datorn anger fel” Ett bränslefilter beställdes och kom inom en kvart, efter ytterligare en halvtimme var det monterat och bilen färdig. Startade med det samma och inga varningslampor lyste. Bra service och en mycket rimlig betalning, allt gick på 500:-.

Sedan iväg till Coop och handla lite innan jag åkte ut till campingen igen, för att koppla så vi kunde komma vidare söderut.

Vi packade ihop och var iväg vid 11.00 med kurs mot Gävle. Jag ville gärna återse järnvägsmuseet som vi såg för så där en tjugo år sedan, när Lasse nyss hade träffat Eva och vi var på väg till Sundsvall för att besöka hennes föräldrar.

Nu var det inga problem, ju jag skulle inte accelerera för hårt, men nu var det enbart problem när varvtalet närmade sig 4000, d.v.s. om jag körde för lång ut i de lägre växlarna, så det var enkelt att hålla sig under. Och varningslampan för motorn tändes inte.

Vi kom fram till Gävle och en liten camping fram på eftermiddagen. Vi skulle ju bara stanna en natt, så det var ingen idé att leta rätt på en mysig plats, det var viktigare med en plats nära servicebyggnad och lätt att komma från nästa förmiddag.

Vatten kranen och en rällsbuss litra Y i bakgrunden
Vatten kranen och en rällsbuss litra Y i bakgrunden

Nästa förmiddag packade vi ihop och körde till järnvägsmuseet, parkerade på en i det närmaste tom parkeringsplats, så det var gott om plats att stå med hela ekipaget. Lotte satte sig i en liten trädgård det fanns utanför entrén och jag löste biljett och gick in. Det var intressant att se, men jag var i alla fall lite besviken, det var inte alls som jag mindes det och jämfört med det danska järnvägsmuseet i Odense var det en besvikelse. Inte alls så mycket att se.

Lotte framför ett av de lok som stud placerade utanför museet
Lotte framför ett av de lok som stud placerade utanför museet

Nå jag fick i alla fall ett par timmar eller tre att gå med att titta på och fotografera, främst utanför själva museet på spårområdet.

 

Sedan var det kurs mot Nynäshamn, vi skulle passa tiden så vi inte kom till Stockholm innan 18.30 då vi inte ville betala vägtull på Essingeleden, efter ett par långa pauser undervägs gick det, vi passerade betalstationen 18.32 så det var väl fint timat.

Väl hemma i Nynäshamn efter 10 stundtals mycket begivenhets rika dagar var vi när klockan var runt 20.00. Vår yngsta som Joon hade passat hunden medan vi var iväg, det blev en stormande välkomst. Husvagnen blev parkerat och det mest nödvändiga packat ut och transporterat hem. Joon hade även lagat mat, så vi kunde sätta oss till ett dukat bord.

Ja det var vår resa till släktforskarstämma i Umeå.